Pokébowls, ett glas rött & förlossningar

När jag är i Stockholm önskar jag alltid att jag hade typ en vecka för att hinna träffa och hänga med vänner. Jag brukar få prioritera träffarna lite under mina vistelser i staden, och ett givet besök är förstås Emma, eller Hjalmar som vi kallar henne. Både torsdagsnatt och lördagsnatt spenderades hemma hos henne i Solna. Jag var helt slut efter allt resande och som tur var, var hon det också. Så det blev två lugna kvällar.

Såhär mysigt var det (och är det alltid) att komma hem till henne och bli omhändertagen:

Lördagkväll, ett glas rött och…

Hemmagjorda POKÉBOWLS! Hon lyckas alltid laga så spännande grejer den här tjejen, jag blir alltid inspirerad efter att ha varit här.

Fick också träffa en tjej som Emma pluggade med i Jönköping och henne hade jag inte sett sedan jag själv pluggade där.

Vårt samtal hamnade tillslut att handla om förlossningar och graviditeter, där vi var av två olika åsikter: folk skrämmer upp andra i onödan genom att beskriva graviditeter och förlossningar som hemska VS. det pratas för lite om vilka problem, krämpor och men man kan få under graviditeten och efter förlossningen. Till saken hör att ingen av oss runt bordet har barn… :))) Men de var en intressant diskussion ändå! En typisk diskussion där man skulle vilja leta fram lite statistik på ämnet för att se vad som faktiskt stämmer enligt fakta.

Hade med mig en tjusig liten souvenir från Paris också (tändstickor) och ett doftljus eftersom det är höst och så nu ↑

Emmas hem svämmar förresten över av elefantöron (växten på bilden ovan). Hon har en jättestor vas med bara sticklingar(!!), så om du är sugen på söta små elefantisar så är det hit du ska vända dig!



Reseförälskad tjugofemåring som vuxit upp i svenska Lappland och efter flera år utomlands i olika länder av en slump hamnade i Finlands huvudstad Helsingfors.

10 kommentarer
  1. Vad fina elefantbrickor :)

    Åh – graviditet och förlossning… jag kunde visserligen inte gå de sista månaderna som gravid, men jag njöt av varje sekund för jag var så lugn och lycklig… och jag är rädd för smärta osv, men jag var aldrig rädd för att föda (tips: profylaxkurs, mysig pargrej dessutom!) och förlossningen var en fantastisk upplevelse. Hört många med mig såga samma sak. Jag kände mig lugn och trygg hela tiden. Smärtan… den förde mig närmare min dotter. En kollega ska just ha barn och alla andra kvinnor på jobbet förfasades när jag sa att jag tycker mer synd om partnern som inte kan göra något än den födande kvinnan haha.. (men tiden efteråt – den där jag trodde att jo men det blir en fluffig drömtid efteråt tillsammans som familj och kroppen återställs på några veckor osv… alltså… tanken på att gå igenom det en gång till skrämmer mig. Jag tar inte det förgivet längre att man ska må bra.) haha favoritämne här tydligen.. ;)

    1. Visst var de fina? Blev lite kär i dom, och typ allt hos Indiska just nu – allt de har passar liksom perfekt för hösten.

      Jaa, det nämndes i vår diskussion att en sådan kurs tydligen är värt det – bra tips ;) Hade du velat vara bättre förberedd för tiden efteråt, att den kanske inte är en fluffig dröm? Eller hade det inte spelat någon roll?

  2. Vilken mysig lägenhet din kompis verkar ha! Är det en avokadoväxt som står i fönstret, tro? Jag hoppas min lilla kärna gror och växer sig lika fin som den isf!

    1. Ja, det är supermysigt där – älskar att hälsa på hos henne! :) Och jaaa, det stämmer, den har kämpat ett tag och äntligen börjat växa! Lycka till med din kärna!

  3. Mina vänner som fött barn har inte myglat om allt det dåliga så jag tror att när den dagen kommer så är jag förberedd på det värsta så kommer inte komma som en chock:)

    1. Ja det är lite ungefär så jag också känner efter att ha läst mycket bloggar (eller inte så många egentligen, men tillräckligt) och hört stories från alla vinklar :)

  4. Jag tycker det är galet intressant att diskutera detta. Med graviditet och förlossning. Jag har själv inga barn… än… vet inte heller om jag kommer få. Men håller med dig om vad du skriver. Det är för dramatiskt genom att berätta alla skräckhistorier. Jag kanske trampar på tårna just nu genom att skriva detta och inte ha barn själv. Men just det att jag känner SÅ MÅNGA av mina vänner som ska ha eller redan har fött barn som är livrädda eller var livrädda för att föda.

    Bra skrivet och btw… den där pokebowlen.. youm!

    1. Kul att diskussionen engagerar dig också! Ja det finns ju iofs en poäng i att rädslan knappast hjälper. Då bör man nog försöka jobba med rädslan så gott det går. Men medvetenhet tänker jag är bra, så att inte eventuella (mer eller mindre vanliga) problem/biverkningarna behöver komma som livets chock :)

      Och tack Victoria! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *