Ute på djupt vatten

Jag vaknade igår morse och kände mig utvilad men också utmattad av nattens drömmar. Jag hade 3 efterföljande drömmar där alla hade temat vatten; djupt vatten, strömt vatten, hajar, någon som drunknade, något som drog mig neråt i vattnet, osv Men jag verkade på något vis klara mig undan de stora vågorna, hajarnas vassa tänder och det mörka, oändliga djupet.

Dock kändes det extremt symboliskt alltihop. Jag är ute på djupt vatten. Det är ju en del av den här resan. Jag har hoppat från den här bryggan, och simmar nu för att hålla mig ovan ytan. Det är det jag vill. Som Mia Skäringer skriver i en av sina böcker:

Tungt och lätt om vartannat. Så som det ska vara om man vill känna att man lever. Det vill jag.

Tänk inte så förbannat mycket. Gör någonting nu. Typ det du vill. Man vet aldrig hur lång tid man har på sig.

Jag läste också en peppig text inne hos Josefin Dahlberg, som handlar om just varför man måste våga gå sin egen väg. Och jag kunde relatera till den rätt mycket. Jag har varit så extremt bortskämd med pepp de senaste veckorna, att jag för en stund glömde bort att det fanns de som var skeptiska. Men så mötte jag en ifrågasättande kommentar i veckan och plötsligt gick det upp för mig att det för vissa, kanske för många, är helt obegripligt hur någon kan säga upp sig från sitt jobb för att satsa på en dröm. Att det liksom för vissa är helt otänkbart att man skulle kunna jobba med sin passion. Ett jobb är ju ett jobb och det nöjer man sig med?

Och det är nyttigt att få de här kommentarerna, att ha förståelse för att vi människor är olika och kunna respektera det. Men när någon verkar ta för givet att du inte övervägt ditt beslut och med en skeptisk blick frågar om du har en affärsplan, ja då behöver du nog egentligen inte bry dig. Vänd dig till de som tror på dig och som stöttar dig (och som kommer bra kritik!) – och er har jag hur många som helst av ♥



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.



21 kommentarer
  1. Åh, det där citatet är så peppande! Själv känner jag att det mesta handlar om tajming, och att man inte kan tvinga fram saker, vissa saker faller på plats när det är dags, och man kan behöva gå lite omvägar och villovägar innan man kommer till en punkt när det är rätt tid att göra dendär större förändringen :) kanske låter lite flummigt, men fullständ

  2. Äsch, kommentaren skickades iväg av sig själv innan jag var färdig..? Försöker igen

    Åh, det där citatet är så peppande! Själv känner jag att det mesta handlar om tajming, och att man inte kan tvinga fram saker, vissa saker faller på plats när det är dags, och man kan behöva gå lite omvägar och villovägar innan man kommer till en punkt när det är rätt tid att göra dendär större förändringen :) kanske låter lite flummigt, men fullständigt logiskt i min värld :)

    1. Ja verkligen! Så har jag också känt. Och att man inte behöver stressa fram saker heller – ofta är det en process som tar tid :)

  3. Det är ju bara på det djupa vattnet som man verkligen lär sig simma.
    och det är nyttigt – oavsett hur det går och vad man sen gör i livet – att ha övat på att kasta sig ut och göra de där svåra sakerna. då vågar man så mkt annat sen.
    när jag läste läkarutbildningen (och även nu i jobbet som läkare) känns det som att man mest hela tiden måste göra något svårt man inte gjort förut, och då handlar det ju om liv och död och folks hälsa, så pressen att göra rätt är stor. och när jag sen i resten av mitt liv funderar på om jag vågar eller inte har ju med mig det där, att har jag gjort sådana saker som jag aldrig trodde at tjag skulle klara, då vågar jag väl försöka få det där krönikejobbet eller skicka en novell till en tävling eller whatever.

    1. Vad intressant att höra dina erfarenheter och ditt perspektiv som läkare. Så häftigt att känna att man har nytta av utmaningarna på flera plan i livet :)

  4. Jag kan känna att ”dom där kommentarerna” och framför allt det synsättet som driver mig till att jag det jag gör. En av anledningarna till varför jag bestämde mig för att starta eget företag var ju faktiskt för att jag vill aldrig någonsin igen känna känslan av att jag sitter där på ett jobb som jag bara nöjer mig med, omgiven av människor som tycker att man ska vara realistisk och skärpa till sig.

    1. Härligt att du också känner så Alexandra – vet precis vad du menar ;) I don’t need that negativity in my life osv…

  5. Det är verkligen sant det där. Jag känner att jag levt efter den devisen de senaste åren men det finns mycket jag skulle vilja göra som jag inte riktigt orkar ta mig för att göra just nu. Jag antar att det får vara så ibland i livet, att inte driva sig själv för hårt utan att också ta sig tiden att återhämta och hitta kraften. Men det är en prövning för en rastlös själ som innerst inne är drivande och vill en massa :)

    1. Så får det absolut vara, var sak har sin tid osv. Förstår att det är tufft, men ibland måste saker få ta tid. Kram till dig! <3

  6. Haha, ååh, jag känner igen mig så mycket i de där drömmarna!
    Håller med om att ”tvivlarna” kan vara bra ibland – för att liksom trycktesta sina egna argument och planer. Men som du skriver så är det inte alla som har välgrundade frågor och de som inte har det kan en strunta i – alternativt skicka tillbaks frågan.

    Jag är ju inne på mitt fjärde år nu och kan bara säga att det är värt allt – jag tror vi är lika i vad vi eftersträvar. När en väl kommit in hos några kunder så rullar det på om en levererar bra och bygger relationer. Det är ju också enklare att bara belägga sin egen tid än att också belägga andras :)

    Ser fram emot att följa dig på resan – lycka till!

    1. Tack för härlig kommentar Katta. Häftigt att du hållit på i 4 år – det är sånna som du som inspirerat och inspirerar mig ju! Och fint att höra att det brukar rulla på lite bättre när man byggt lite relationer och börjat jobba mot några kunder!

      Skicka tillbaka frågan ja, det ska jag ta med mig ;)
      Kram!

  7. Jag gjorde det förra hösten! Sa upp mig från mitt heltidsjobb, tog en paus, startade eget, som jag alltid velat göra och nu gör jag det + att kombinera det med förskolevikarie, vilket jag också gillar även om jag såklart skulle vilja kunna leva på endast mitt företags inkomster. Lycka till! Tycker man ska lyssna på sig själv! Man kan alltid ändra sig eller ändra riktning i livet sen om man känner att man vill göra nåt annat sen!

    Egentligen MÅSTE man ju ingenting, men med allt man gör och inte gör kommer ju konsekvenser och fördelar, så det är ju upp till var och en hur man själv väljer att göra =)

    1. Men så underbart Yasmine – vad kul att höra att du också gjort en sån resa :) Och tycker det är helt okej att ha ett jobb vid sidan om också. En dag blir det kanske möjligt att leva heltid på det för dig! Vad är det du driver företag inom?
      Tack för peppig och inspirerande kommentar!

  8. Så modigt av dig! Jag har inte läst bloggen innan så jag vet inte vad du gör som egenföretagare men spännande att bryta upp och bara göra det du vill. Jag håller på med nåt liknande fast vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir ”stor”. Utom att leva på min blogg då vilket i nuläget är helt orealistiskt :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *