Jennifer sandström

Hur vågar man ta steget mot sin dröm eller göra något som skrämmer en?

Något som alltid funnits inom mig är drömmarna och viljan att vilja något mer. Jag har alltid haft blicken längre fram och undrat hur sjutton ska jag ta mig dit. Redan när jag skulle börja gymnasiet drömde jag om att få lämna hemstaden Gällivare, men drömmen gick i uppfyllelse först tre år senare. Ibland är det okej att vänta. Men, hur går man egentligen tillväga och hur vågar man ta det där steget mot sin dröm? Hur vågar man om det är något som gör en livrädd?

Hur vågar man följa sina drömmar?


Det var Daniela som droppade frågan i ett blogginlägg nyligen. Såhär skrev hon:

“Är det bättre att våga ta en stor risk med chansen att mycket skiter sig, eller att låta bli och sedan bli tvungen att tänka “tänk om”? Och HUR blir man modigare? HUR blir man en sån som vågar, när man inte vill vara feg men inte vågar vara modig?”

Och ungefär såhär vill jag svara på det:

En dröm och ett mål kan kännas överväldigande, det ska de nästan göra – det ska pirra i magen och kännas herregud, hur ska vi, hur ska JAG, ta mig dit? Så har det varit med de flesta av mina drömmar, att till exempel prata engelska flytande och jobba utomlands kändes som tonåring helt jäkla störtomöjligt. Well, it wasn't. Och såhär i efterhand är det lätt att se hur ett steg ledde till nästa.

Det finns dock en baksida med en dröm som känns omöjlig, plötsligt känns det både läskigt och riskfyllt. Vadå, söka ett jobb utomlands? Jeez, typ etthundrafem saker kan ju gå fel.  Så mitt tips (och det jag själv gjort nyligen väldigt konkret som jag snart kommer kunna berätta mer om) är att skala ner målet/drömmen/”det där stora och läskiga” i mindre bitar.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans. Och sedan sakta, sakta, kanske utan att du knappt märker det, tar du steget mot det där större, som en dag inte längre känns lika stort.

Man måste inte alltid hoppa för att kunna flyga, ibland kan man liksom promenera nedför bergets kant och ändå känna vinden i håret.

Exempel på små steg: nätverka med andra som gjort det du vill göra (gå med i en fb-grupp, fråga någon bekant som gjort/gör det), ta reda på mer information, börja lek med tanken om hur livet skulle vara om du tog steget, gör små förberedelser (behöver du spara pengar, börja söka jobb, läsa en kurs osv).

Och kom ihåg, det är okej att vara rädd – men gör det ändå! Det har varit mitt motto i livet. Börja en universitetsutbildning helt på engelska, resa ensam, flytta till Indien som 21-åring, lämna Indien, följa med en snygg ung man till grannlandet på obestämd framtid, jag har varit rädd varenda gång – men aldrig låtit det stoppa mig.

För, vad är det värsta som kan hända?


Hur känner du kring detta, går du runt med en dröm inombords som du inte vågar uppfylla? Eller är du bra på att jaga dina drömmar och mål?

FÖLJ:

21 svar

  1. Så tänker jag alltid “vad är det värsta som kan hända?!” och “man måste våga för att vinna” – typ mina livsmotton.

  2. Vad snygg din blogg blivit (och den var fin innan med).

    Kul inlägg för de som har drömmar och du har så rätt! Gillar det du skrev med att man inte måste hoppa.. och som min gymnasielärare sa “det är bättre att välja småvägar än motorvägen för då är det enklare att sedan vända om ifall det blev fel”. Det tänker jag ofta på i svåra stunder (eller som nu när jag tackade nej till ett drömjobb – jag insåg att det var en motorväg och inte min dröm här och nu).

    Meeeen.. om man inte har drömmar? Haha.. alltså.. jag viiiill brinna och ha en passion, men samtidigt har jag kommit till en fas där jag hellre är nöjd än brinner för något (“den som brinner bränner ut sig”) och jag har varit nära att tappa glädjen så nu ska jag leta efter den igen.. och balans. Fast kanske är det att drömmar skiftar fokus.. inredning låter ju inte stort, men det drömmer jag ju om numera när flyttar utomlands inte är aktuellt. (Men vinner vi 16 miljoner så som mammas kompis på Postkodmiljonären så köper vi nog inte bara hus utan också Spanienbostad.. haha)

    1. Taaack Johanna <3 Och det är så kul att du är så flitig och kommentera. Mycket roligare att föra en dialog här på bloggen! :)

      Vilken bra beskrivning på det hela, det är så himla sant! Motorvägen kan ju vara en succé, men det kan också bli en hård smäll - känns som att det är lite 50/50, medan småvägarna är ett bra sätt för att prova på lite... Blev nyfiken på vad drömjobbet var? Men låter också som att du gjorde rätt i att tacka nej.

      Och jag diskuterade just lite om det här med "att inte ha någon dröm" med min kollega. Jag tror att man inte måste ha en dröm och särskilt inte känna press över att ha det. Livet har olika perioder och ibland kanske man bara måste få vara och fokusera på vardagen? Dessutom är det nog bra att påminna sig själv om att drömmar inte måste vara radikala eller gigantiska. Ett av mina mål för 2016 var liksom bara att "bo i Finland". Det var varken en cool dröm eller särskilt exciting, men vad jag behövde just då. Att drömma om inredning är väl hur bra som helst?! Kanske kan man sätta sig ner och fundera på saker man skulle vilja göra/se/lära sig, inte nu, men kanske om 10 år. För mig är det också viktigt att INTE fokusera på hur vägen dit ska ske, utan att jag en dag vill besöka Sydamerika, en dag äga en drömmig lägenhet, en dag kunna stå på händer, en dag bli intervjuad i tv... Eller vad det nu kan vara.

      Coolt med din mammas kompis. Och bostad i Spanien tycker jag kan vara en himla fin dröm att drömma sig bort till, som en dag kanske blir verklighet? ;)

      KRAM <3

  3. Step by Step, Day by day…. :D
    Har du också några tipps om hur man hittar eller hur man ska bestämma vilka drömmar man sku följa?Problemet är jo alltid det: Om man säger Ja till en sak, måste man säger Nej till en annan sak. Vår generation har inte 10 alternativer, vi har 1 000 000 alternativer.
    Kanske det är bäst att tar sin tid och inte stressar och pressar på saken… but patience is a virtue ;)

    1. Taaaanz, kanske måste vi ha en dröm-workshop-dag ihop??? :D Men som jag precis svarade till Johanna ovan, så tror jag också precis som du säger, man måste inte stressa. Du ÄR UNG och kanske är tiden i livet just nu exakt vad den ska vara, kanske till och me en förberedelse inför nästa utmaning och äventyr? :) <3

  4. Så himla tjusigt det har blivit här inne! Och ja, håller verkligen med! Bättre att våga. Har precis fått ett stort och läskigt jobberbjudande som jag nog ska ta. Det känns sviiinläskigt, men det är också en megachans som inte kommer igen. Kram!

    1. Tack Annie, kul att du uppmärksammar det! :) Och åhhh, vad spännande – hoppas på att få höra mer om det. Grattis – och vad härligt med den där pirriga känslan, låter som en häftig utmaning! Kram <3

  5. Jag har också märkt att det gäller att säga drömmar högt – eller ens skriva ner dem för sig själv. Då blir det mer konkret och nåt en verkligen vill satsa på.

    Men att våga, det är bara nåt en måste tänker jag. Annars blir så himla mycket ogjort. Ingen är ju bra på nåt på första försöket, inte kanske ens på tionde eller hundrade, men hur tråkigt skulle det vara att en dag fatta att en inte gjort nåt av alla drömmar och att det kanske är för sent? (Iofs anser jag att det ALDRIG är för sent, men ändå.)

    Typ allt jag vågat mig på har gett ett bra resultat. Eller åtminstone en bra historia. Kram på dig!

    1. Jaa, skriva ner dem är något jag gjort i många år. Det är en bra grej! :)

      Och ja, kanske blir man också van vid att våga – ju mer man gör det? Bra poäng om att ingen är bra på första försöket också, att det aldrig är för sent, och att det om inte annat blir en bra story ;)

      Kram!!

  6. men oj, här har det hänt grejer ju! Så fin bloggisen blivit :) Och peppigt inlägg, jag tänker ofta på att jag INTE vill ångra chanser jag aldrig tog. Att ångra att jag inte vågade liksom.. det är en bra drivkraft för mig. Kram!

    1. Tusen tack Isa, kul att höra att du gillar den nya designen! Och bra tips om det tankesättet som kan pusha en lite extra. Kram <3

  7. Vilket underbart inlägg, Jennifer!
    Du har så rätt. Och det är så smart att dela upp det på det sättet. Jag vill inte att mina mål och drömmar egentligen ska kännas skrämmande. Men de får gärna kännas stora, jag gillar att tänka stort. Just nu vet jag inte riktigt vad jag drömmer om. Barn, semester, utveckling på jobbet både socialt, jobbmässigt och lönemässigt. Lite fler resor. Och bara att våga. Våga göra vad jag vill liksom. Jag tror att jag blev totalt dränerad efter flytten vi gjorde i våras, så nu kommer det nog ta lite tid att bygga nya, stora drömmar. För just nu känns det som att jag har det mesta. Vilket förstås är bra, samtidigt som jag behöver mål att arbeta mot.

    Kram till dig!

    1. Så spännande att höra lite om dina drömmar Sanna – att de ska kännas stora är också en bra efterstävan! Jag förstår verkligen vad du menar med att känna sig dränerad dock, då kan man bara behöva landa och “rota sig” ett tag, innan de nya drömmarna kan få växa fram :) Och egentligen är det ju ingen stress, du verkar dessutom ambitiös och driven, så finns ingen anledning att oroa sig ;)

      Tack för din kommentar, kul att höra att du uppskattade inlägget.
      Kram!

  8. Åh vad bra inlägg, och spännande att läsa, ska titta närmare på din blogg. Bodde också utomlands en period… :) Det är ett stort steg det där att lämna allt, men så värt det när man återvänder med massvis med minnen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.