En kärlek som är evinnerlig och som aldrig sviker – kärleken till bergen
Shit. Herregud. Helt sjukt. Wow. Fuck. Oh my god.
Orden som kommer ur mig. Som snurrar runt i mitt huvud. Det finns liksom inte så mycket annat som makes sense att säga eller tänka. Och det är så jäkla svårt att ta in allt. Min blick vandrar längs med bergsryggarna och jag vill aldrig släppa taget. Jag sicksackar ner några höjdmetrar och stannar upp igen. Tittar. Andas. Lyssnar. Känner. Luktar. Tar in, det där som inte riktigt går att ta in. Fan vad fint det är. Så jävlajävla fint. Och svaret är alltid lika självklart, livet känns tydligt när jag står just här, this is why. Det här är varför, det här är det enda som har någon betydelse. Det här är svaret på frågan varför jag lever.
En kärlek som vuxit fram
Jag är uppvuxen med berg och det har egentligen alltid varit väldigt naturligt för mig. Jag minns tydligt min första fjällvandring som 10-åring, när jag och pappa flög helikopter upp bland bergstopparna (och jag frågade om sjön vi såg var havet) och följande dag vandrade de 17 kilometrarna ner. Jag minns den simpla lunchen vi tillagade (kan det ha varit tortellini?), fiskarna vi såg kämpa uppför små strömmar, känslan när vi äntligen nådde vägen och att allt jag orkade äta till middag när vi tillsist kom fram var djungelvrål.
Och inte visste jag det då, vilken speciell miljö det här var och hur mycket man skulle kunna längta till den.
Men något hände när jag flyttade hemifrån, när jag lämnade Gällivare och de lappländska landskapen för ett betydligt mer plattare och urbant södra Sverige. Jag hade längtat söderut så länge jag kunde minnas och jag var nog aldrig ämnad att bli kvar i Gällivare. Men redan första gången jag återvände hem så minns jag hur annorlunda jag såg på allt. Jag tittade liksom på de berg som omger Gällivare, de berg man kan se från centrum, och tänkte wow. Det här är ju faktiskt vackert. Det var första gången jag verkligen såg vad som hela tiden funnits framför mig. Och om Gällivare har något så har det natur. Och kanske kommer det aldrig bli tillräckligt för att jag skulle vilja flytta tillbaka, men det är tillräckligt för att kunna längta till.
Alla de här bergsbilderna kommer ju visserligen från österrikiska alperna och visst, de är svårslagna. Men Alperna och svenska fjällvärlden är två olika upplevelser – och jag behöver, och älskar, båda! De vilda, fria och svåråtkomliga fjällen som finns att utforska i Sverige och så de högre, massiva och väldigt bekväma bergen i Centraleuropa – de har båda sin tjusning.
Och egentligen älskar jag alla berg. Varenda liten som stor topp förtrollar mig, från Rocky Mountains i väst till hela Nya Zeeland i öst (som är två av andra vackra bergsmiljöer jag har varit lyckosam att få uppleva).
Vinner bergen över havet?
Jag brukar säga att jag trivs vid bergen men också vid havet. Det är något med känslan över att blicka ut mot en horisont, ut över ett hav som aldrig verkar ta slut. Och samtidigt som jag känner en viss frihet där vid strandkanten, där det känns som om jag verkligen kan andas och slappna av, så finns det en viss begränsning. Jag är lite rädd för allt det okända som gömmer sig under ytan, jag är inte jättebra på att hantera båtar och jag vill inte lära mig att dyka. Därför kommer jag liksom bergen lite närmare och här och nu så är det kanske vad jag föredrar när det kommer till upplevelser och äventyr.
Fast, jag älskar ju att utmana mig själv, kliva ner i det saltiga och lite läskiga vattnet, känna vågorna – precis som förra sommaren när jag beskrev det som havets magi.
Hav och berg, de kommer nog alltid slåss om min kärlek, och kanske måste man inte välja?
Att fånga berg på bild
Jag har plockat ut de vackraste bilderna av berg som jag lyckades fånga under våra dagar i Alperna. Och om någon som kan lite om fotografering kollar på bilderna så kan jag tänka mig att de inte är de bästa av bergsbilder som tagits. Mitt objektiv är inte helt optimalt för det till att börja med (jag behöver ett som har större vidvinkel, tror jag) och sen har jag insett att det är sinnessjukt svårt att redigera bilder i den här miljön… Jag hoppas bli lite klokare efter min fotokurs med Rania nästa vecka men skulle nog också vilja få lite tips från bloggkollegorna Äntligen vilse och Oh Darling – kolla bara Katarinas bilder från Schweiz och Helenas bilder från Yosemite – my god vad duktiga de är!
Oh well, allting tar sin tid och min fotoresa har bara börjat.
27 svar
Amen på den! Love mountains.
Så himla vackra bilder. Vet inte riktigt om du behöver några fototips från mig precis. Berg är ju fairly simple. Mest den vanlig himmel vs mark problematiken. Tycker dock alperna löser det fantastiskt med sin skirande mörkt blå himlar på egen hand. Här kan en lösa mycket med radiella filter i redigeringen och att göra vissa färger mörkare, t ex blå. Inga utfrätta himlar här inte… sen är väl det snön då. Här kanske mina snötips kan vara till hjälp? Jag lyckas inte kopiera in länken men google – fotografera snö – äntligen vilse typ. Kanske ett och annat tips till finns..
Himla bra inlägg. Älskar berg, som jag skrev i mitt inlägg Vår i Alperna igår
också.
Tusen tack Katarina och tack för din input! Radiella filter låter som exakt vad jag behöver sätta mig in i, har bara upptäckt att jag kunde “sudda bort” effekter jag lagt på från vissa områden och blev helt extas, haha. Ska kolla detta med Rania i veckan ;) Och snötips är också värdefullt, särskilt eftersom jag är påväg upp tillbaka till vintern just nu, hehe.
Vilka underbara bilder! Älskar också berg. Rekommenderar att spana in insta-kontot @munichandthemountains som typ bara postar bilder på berg. Helt underbart!
Tack Sofia <3 Och vilket underbart instagramkonto!!! Tack för tips!
Jag tycker bilderna är jättefina! Och hördu, vi måste ju nog ta oss till Anderna tillsammans!!
Men tack Kugge! Och ja, kan vi det??? Skrivarresa bland bergen?! *gubbe med hjärtögon*
Skulle ju vara drömmen! Har nog mer eller mindre bestämt mig för att åka till Sydamerika i januari/februari nästa år. Vi får börja smida planer! ;)
Åh alltså, det vore något!!! Får vi prata mer om :)
ÄLSKAR berg! Vinner med hästlängder över havshorisont i mitt liv.
Ja du som älskar att svischa snabbt nedför backarna – jag kan förstå ditt val ;)
+1 på berg och hav. Älskar Málaga just därför – där finns båda. Och kanske logisk kärlek när man är uppvuxen i Bergsjön.
Du måste visa mer av Gällivare nu när du är där! :)
Oh, kanske Malaga måste skrivas upp på min lista? Där kunde man ju få lite av allt låter det som.
Jaaaa – det kommer mer, särskilt eftersom jag fotat så mycket!! Vad roligt att du vill se mer, det är ju fin natur här alltså.. :)
OHH vilka vackra bilder!!
Tack <3
Åh berg, även jag älskar dem men har hittils inte alls spenderat nog med tid i dem… Nu var jag i alla fall nyss ute och gick och njöt av att se Dundret där borta i horisonten :)
Jag tycker bilderna är fina! Det svåra med snö / vinterlandskap är helt klart vitbalansen. Snö ser lätt väldigt blått ut men drar man ur för mycket av det blå ser det istället knasigt ut.
Vidvinkel är väldigt tacksamt för landskap överlag, oavsett om det är berg med i bilden eller inte. Du kan få testa mitt 14mm till Lumix imorgon!
Du lyckades sälja in 14mm rätt bra måste jag erkänna. Älskar bilden jag fick på dig idag som vi hann redigera också :)
Och, ett bergsäventyr är något vi måste planera in någon gång här i framtiden!
Jag visste inte om att jag var en berg-människa förrän jag vandrade Kungsleden i höstas. Jag blev störtförälskad. Hade aldrig tidigare upplevt berg på det sättet tidigare.
Nu längtar jag efter bergen. Har aldrig varit i Alperna, men det känns fint att veta att jag har det framför mig. :)
Kram Sofia
Kungsleden alltså, jag har också vandrat någon bit och det är svårt att inte falla för dess skönhet… de svenska fjällen! :) Och fin inställning, Alperna är verkligen värt ett (och flera) besök!
Tack för din kommentar Sofia! Kraam
Jag håller med om allt! Det är något visst med berg, de går liksom in i en, står där i bakgrunden och ger en behaglig, konstant känsla av ödmjukhet och mäktighet.
Jag har också blivit präglad på fjäll som liten men jag tror att jag ändå hade älskat dem. Kan någon vara opåverkad av berg?
Jag tycker dina bilder är väldigt fina – jag brukar växla mellan vidvinkel och tele i såna miljöer, för det är väldigt häftigt att få detaljkänslan också.
Inser att jag bara måste ta mig till Alperna. Eller motsvarande. Har iofs upplevt Nya Zeelands pampiga toppar, men vill verkligen se våra europeiska motsvarigheter också. Men först blir det Lofoten i juni. Kommer bli så mäktigt!
Tack för din härliga kommentar Katta! Topparna på Nya Zeeland – jag vet precis vad du pratar om. Och att uppleva Lofotens natur, det kan nog slå rätt mycket annat ;)
Jag har svårt att se att bergen inte skulle framkalla några känslor hos typ alla, håller helt med dig. Och tack för fototips! Efter ett par dagar med Rania har jag också fått en hel del matnyttigt – kommer nog kika på ett 14mm som har lite mer vidvinkel!
Kram
Vackert, Kram // Sofia i Zurich
Visst är det – och tack! :)
Jag tycker det är fantastiskt fina bilder! Och förstår vad du menar med dess magi och dragning. Men tycker inte man måste välja mellan berg och hav, jag gillar båda. :)
Tack Christine! Och det har du rätt i, det behöver man ju faktiskt inte – och vilken tur va! :)
Alltså wow. Vilka bilder. Och vilka berg! Så vackert! Jag älskar också berg. Och jag tycker att du verkligen har lyckats med bilderna. Vem bryr sig om de kanske inte är tekniskt bäst? Och då menar jag inte att de inte är det, men många fokuserar så mycket på att få till de perfekta bilderna men jag tycker inte det gör något ifall en bild inte är helt perfekt så längs den väcker känslor.
Tips för landskap och bergsbilder är att ha så mycket vidvinkel som möjligt så att du får med så mycket som möjligt. Sen gillar jag även att komma närmare för att fånga detaljer som vidvinkeln kanske missar. Du får komma och gå en fotokurs hos mig också så ska jag lära dig allt jag kan ;)
Tack Helena <3 Alperna är ju magnifikt och kan vara svårt att göra rättvist på bild, men samtidigt är det något lättfångat eftersom allting är så vackert ;) Och vilken värdefull input, "Vem bryr sig om de kanske inte är tekniskt bäst?" det kommer nog bli lite mitt motto när det kommer till mitt fotograferande, hehe. Istället fokus på känslor ja, det gillar jag!
Men jo, funderar på ett 14mms objektiv istället för mitt 25mm, som ska ha mer vidvinkel, så jag slipper växla mellan olika - det ska ju vara smidigt också, i min värld! :D
Och alltså ja, så snart jag känner att jag behöver step it up till nästa nivå ska jag boka in fotokurs hos dig!