Press pause

Den här veckan har jag varit lite trött på egentligen allt. Och känt massor med ångest on top of that. Eller kanske just because of that. Jag vet inte. Någonstans har det också legat något typ av stress och press och gnagat. Så jävla många borden som bubblar under ytan. Perfektion som alltid eftersträvas. Och ibland är jag duktig på att faktiskt lyssna till min kropp. Så istället för att låta pressen ta över bara släppte jag allt. Läste ut min fjärde bok för i år istället för att läsa och kommentera andra bloggar. Skrev ner tankar och känslor med en riktig penna i en anteckningsbok, istället för att tänka på blogginlägg.

Jag pausade, stannade upp och gjorde endast sådant jag kände för. Jag har försökt att inte prestera, utan att bara vara. Och det är så jävla viktigt när man känner att det blir för mycket. Det är så nyttigt att ibland bara ta en paus, att inse att världen fortsätter snurra även om jag inte kollar Instagram, uppdaterar bloggen eller läser alla de senaste inläggen hos mina favoritbloggar.

För det är så sjukt orimligt att tänka ”jag hinner inte umgås med vänner i helgen – jag har viktigare saker att göra”. Ingenting få någonsin bli viktigare än att ta vara på livet som händer här och nu. Ingenting får någonsin bli viktigare än att ta hand om de mänskliga relationerna i vår närhet. Särskilt inte världen online, den får inte ta över, även om det är ens passion, hobby och företag.

Och idag, lördag, vaknade jag upp halvt bakis och kände mig ganska lugn och lycklig. Fick pocherat ägg och avokadosmörgås serverat på sängen. Sen tog jag en lång dusch, gjorde kaffe och fyllde en termos som jag tog med på en promenad ner till havet. Och där och då och just nu känns allting så himla fint. Livet liksom.

Känner mig aldrig så hel som när jag är utomhus i naturen vid hav eller berg. Det om något gör gott för kropp, själ och sinne. Och gissa om det var vårkänslor att få ta på sig solglasögonen och sitta och dricka kaffe på stranden. 

Ps. Den här låten har gått på repeat hos mig hela veckan: All time low. Sådär lagom deppig och samtidigt peppig.



Reseförälskad tjugofemåring som vuxit upp i svenska Lappland och efter flera år utomlands i olika länder av en slump hamnade i Finlands huvudstad Helsingfors.

10 kommentarer
  1. Kan verkligen känna igen mig i den känslan. Men har blivit urdålig på att kunna slappna av i att ”göra ingenting” utan känner hela tiden att jag borde producera. Samtidigt som det är livsviktigt för både kroppen och knoppen att ha stunder som är njutning i stunden. Vet egentligen inte vad jag vill säga med det här förutom att det kändes lite skönt att inte vara ensam i det hela.

    1. Tack för din kommentar Christin! Att läsa för mig har verkligen fungerat, det känns som att ”ta en paus” fast än man faktiskt gör något. Och att flyga in i en boks värld känns på något vis lite ”hälsosammare” än att försvinna in i tv-series värld… :)

    1. Jag tror det är viktigt mellan varven att få ta det lite lugnt också ja, och bara andas. T.ex. om jag ska resa så föredrar jag alltid att ha en tom och oplanerad helg mellan helgerna som är resor :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *