Jennifer sandström

När man får ett “nej tack” och allt känns hopplöst

I höstas träffade jag ett spännande företag som nyligen öppnat upp på en ny marknad. Vi snackade lite och marknadsföring kom på tal. Jag som bloggare och digital marknadsförare kunde kanske bidra med min kunskap och konsulthjälp? Efter jul träffades vi för ett kort möte. Och allt lät så bra. Jag blir väldigt lätt exalterad och jag lägger mer än gärna ner min själ i det jobb jag gör. Så pepp på att få jobba med dem la jag ner god tid på att ta fram en offert innan jag tillslut vågade klicka på skicka-knappen. Det här var den första offerten jag någonsin skickat, som var så formell liksom, utan att för den sakens skull vara överdrivet professionell. Det var text i ett mejl liksom. Men ändå, jag var seriös – och nervös.

P1090204

Väntan på ett svar

Jag driver ju faktiskt ett företag sedan ett par år tillbaka men det har hittills varit mest jobb som gäller bloggen och de samarbeten jag gjort här. Så även om jag skulle älska att frilansa och konsulta andra företag gällande marknadsföring, sociala medier och influencers – så är det inte något jag har gjort, ännu.

Så anyway. Jag fick ett kort svar om att “vi återkommer” och sen väntade jag. Det gick två veckor och jag började undra – ska jag skicka en påminnelse? Bör man påminna? Efter hur länge? Så många tankar. Men tillslut skickade jag en vänlig påminnelse i alla fall (man kan alltid skriva “har ni hunnit diskutera blabla internt?” utan att verka för påstridig) och sen efter det, BAM.

“Tack men nej tack”

Tack men nej tack, vi har valt ett annat företag. Och jag som var så pepp, som i mitt huvud redan hade gjort jobbet. Det är problemet med att bli alldeles för exalterad – besvikelsen slår en mycket hårdare. Men så finns det de där som argumenterar att man aldrig bör ångra stunder av förväntan och lycka, även om de tagits ut i förskott.

Varför delar jag med mig av det här?

För att… Även om jag inte frilansar och även om detta var min första offert och mitt första nej inom just den ramen, så kändes det. Det där nejet tryckte ner mig samtidigt som alla andra grymma egenföretagare tornade upp sig framför mig. Såklart att de sa nej. Vem tror jag att jag är? Herregud vilken tur att jag har en fast tjänst, jag skulle aldrig kunna driva ett företag, uppenbarligen. Och jag ville dra ett täcke över huvudet och inte alls åka in till resemässan i Helsingfors (som pågick samma dag) och försöka mingla bland massa übercoola resebloggare.

Men jag drog inte ett täcke över huvudet. Istället tog jag på lite läppstift och skakade av mig besvikelsen. Läppstift och instagramfilter gör det mesta lite bättre.

Jag delar också med mig för att jag innerst inne vet att ett ja går det minst tio nej. Jag vet att alla andra som gör sådant som jag vill göra också kämpat, att vägen sällan är spikrak eller enkel och att “nej tack” är en självklar och naturlig del av alltihop.

Att dela med sig av sina misslyckanden

Och så delar jag med mig för att jag tycker det är viktigt att dela med sig av “misslyckanden” såväl som framgångar. Det är något vi uppmuntras göra på jobbet och något jag gärna gör personligen. Om jag kan visa någon annan att allt inte är FANTASTISKT, att allt inte går som på en rak och smidig räls, och att inte företagen står på led för att få jobba med mig som bloggare (om någon nu skulle råka ha den missuppfattningen, hehe) – så vill jag göra det. Jag gillar transparens och att visa vad som faktiskt händer bakom de polerade kulisserna.

Hädanefter vill jag dela med mig av mina “failures” – stora som små. Jag vill vara öppen med att allt inte alltid går som planerat eller som önskat. Och att det ibland känns jävligt hopplöst. Men jag påminner mig själv om att det inte är jag som är hopplös. Att det kommer fler chanser och möjligheter. Att saker ibland tar tid. Och att jag faktiskt bara är 24 år gammal (i alla fall ännu en månad).


Vad var ditt senaste “misslyckande” eller senaste gången du fick ett nej tack som svar på något du hoppades på?


Ps. Om du inte vill missa några inlägg eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin' eller gilla min Facebook-sida.

FÖLJ:

38 svar

  1. Att misslyckas är bästa sättet att lära sig, hur klyschigt det än låter. Och haha den där ivern du beskriver bygger jag upp inför varje Tinderdejt för att sen kraschlanda HÅRT i verkligheten. Suck! :D

    1. Hahaha. Ja, så var jag också när jag dejtade. Genomgående tema/mönster ;) Och tack Kugge, det har du väldigt rätt i.

  2. haha. Ja, du. Vad ska man säga. Att ta ut glädjen i förskott, det gör en hela tiden. Så bara japp och amen på den dårå!

    Men, bästa egenskapen. Skaka av sig och gå vidare. Punkt.

    1. Vi fortsätter med det va? Ta ut all glädje i förskott och i värsta fall skaka av oss besvikelsen när den slår en… :)

  3. Så fint – och ovanligt – inlägg!! Det ÄR viktigt att även visa misslyckanden, inte minst i en stundvis väldigt polerad värld. Mer transparens för en lite mer mänsklig bransch! Tack!

    1. Tack så jättemycket Christin. Så glad att det uppskattades då det faktiskt alltid tar emot att skriva dessa typer av inlägg, men tillslut vågar man trycka på publicera – och vilken respons??? Tack ska du ha! :)

  4. Jag gör femtielva misstag om dagen ibland men jobbar på att skrapa i hop lärpengen och glömma dem sen ;) Att jag skrev fel namn på Alexander Pärleros en gång (och han var den som rättade mig om det) var bara för pinsamt och klantigt. Men, men så kan det gå. Livet och det eviga lärandet. Tycker du gör ett grymt jobb så ta den lärdom du kan av det nej:et och keep up your great work! :D

    1. Haha herregud, tack Clara för att du delar med dig – stunder som sådana är ju bara såååå jobbiga. Sjunka genom jorden minnets liksom. Men något man får försöka skratta åt i efterhand.
      Och ja, jag ska ta med det som en lärdom – och tack för de fina orden! <3

  5. Det är bra att du delar med dig av motgångar för alla är vi där och slirar rätt ofta! Jag har frilansat ett par år och det gick verkligen 10 “tack men nej tack” på 1 “ja, vi är intresserade!”. Nu söker jag inte nya uppdrag lika ofta som i början, utan håller hårt i mina upparbetade (för de där nej:en svider fortfarande hårt i frilanshjärtat). Jag tycker du för helt rätt att måla läpparna röda och mingla bland andra bloggare – för dem är du precis lika übercool som du tycker de är!

    1. Tack så mycket för din fina kommentar Sanna! Och vad glad jag blir att ett sånt här inlägg verkligen uppskattas av så många.

      Jag kan tänka mig att du har bra erfarenhet inom branschen! Och att du nu går över till att bli anställd igen är ju spännande! Då behöver du ju inte heller fokusera mer på att sälja in dig själv till nya kunder, säkert skönt att få en paus från det också! Har du förresten skrivit mer om beslutet att gå från frilans till anställd? Vore kul att läsa mer om! :)

  6. Åh men Jennifer. Vad modig du är som skriver detta inlägg. Jag blir så imponerad av dig. Du är verkligen inte ensam. Det värsta tycker jag är att det går ner i åldrarna. Att någon som är 24 år känner att den ska vara lika framgångsrik som en 40-åring med 15 år erfarenhet. Var ligger logiken där?! Om jag ska säga vad jag tycker så har jag de senaste veckorna tänkt “oj vad bra den här bloggen blivit!” (såklart skulle jag ha skrivit det men det glömdes bort). Senaste tiden har varje inlägg varit bra. Du är duktig på att skriva (behövs knappt några bilder för dina ord fångar läsaren), har ett intressant innehåll och lyckas hålla dig personlig men ändå proffsig. Jag tror inte jag har noterat ett enda stavfel så länge jag läst, förutom det där med h:et i chèvre då men det var ett slarvfel ;)

    Tänk på ALLA egentligen som jobbar inom kreativa yrken. Så många skådespelare som fått 23 nej på 25 förfrågningar, grafiska designers som i princip GÖR jobb och sedan ändå inte får giget, artister som skickar en miljon demos till skivbolag som inte ens svarar. Kämpa på du! Låt inte självkritiken sänka dig.

    PS 1, om det får dig att må lite bättre så har jag precis flyttat till en skolåda och låg halva natten och kliade mig förbannad över femtioelva myggbett… #lifeinparadise
    PS 2, du är supersnygg i ditt röda läppstift! <3

    1. Åh Christine, tack för så fina ord! De värmer verkligen! <3
      Och ja, det där med åldrarna är verkligen något jag får påminna mig själv om. Särskilt nu när de flesta i min omgivning är äldre. Det blir så knäppt att jämföra sig själv och det är dessutom mycket bättre att låta sig INSPIRERAS.

      Och oj, tack - blir sjukt glad över att du säger att det verkligen märks på bloggen att den fått mer kärlek de senaste månaderna. Haha roligt också att du inte märkt något stavfel, jag har garanterat lyckats slänga in någon särskrivning - det brukar min pappa anmärka på ;) Men jag försöker korrläsa inläggen flera gånger innan de publiceras...

      Och så ett tredje tack för peppen och läppstifts-komplimangen, du är himla go du! :*

      Ps. Åhneeeeej, inte ett nytt boende slash skolåda :( Fyy. Det lät faktiskt inte alls kul. Hoppas att den situationen blir bättre. Kram!

    1. Emilia – TACK för att du också delar med dig. Kan bara föreställa mig att det måste ha varit tufft att ta emot den sågningen – men på det igen och förhoppningsvis kan det vara en lärdom för framtiden, eller?

  7. Det läppstiftet funkade bra i alla fall, du höll masken på Matka får man säga.

    Jag tycker också om transparens. I en blogg är det ju dessutom roligare att läsa om misslyckanden och fiaskon än alla dessa “fantastiska” och härliga dagar som folk har (och ger sken av att de har) :-) Jag får i alla fall många fler läsare på de inlägg där jag skriver om det som går åt skogen.

    Nu har du åtminstone en mall till en offert. Den kan du säkert återanvända och då blir det ju enklare att ge nya erbjudanden.

    1. Hehe, läppstift är bra grejer – du får prova vid behov!

      Och visst är det – jag hade inte tänkt att detta inlägg skulle få sån enorm respons som det faktiskt har fått. Men det är bara ännu ett bevis på att folk vill och gillar att läsa om sånt här. Personligen känner jag att det ger mig mycket tillbaka också. :)

      Dessutom har du rätt att alla erfarenheter ju blir just det, erfarenheter och jag kommer garanterat ha nytta av detta vid nästa tillfälle.

  8. Vilket ärligt inlägg! Och lustigt att jag satt och skrev på ett inlägg om “bakom kulisserna” och tranperans precis. Kör på, du rockar!

    1. Nej men vilket sammanträffande Moa! Jag var in på din blogg och läste inlägget – vad fint att du också delar med dig av dina känslor och mående.

      Tack för din fina kommentar!

  9. Känner igen det med att redan ha fått jobbet innan man inte ens fått “ja tack” :) Själv blev jag igår “petad” från ett lite längre samarbete jag haft nu under vintern till förmån för någon annan som var mer gratis :( Jag hade det på känn och hade eventuellt brutit sammanbetet själv ändå för att det inte riktigt passade mig, men ändå … :( Deras förlust som missade oss hörru! Upp på våra hästar och kicka äs igen <3

    1. Nej men fy vad trist Linnea! Förstår att det känns även om det kanske inte var helt 100. Å andra sidan var det ju tur att det inte var ditt DRÖM-samarbete som du kände var helt rätt. Och ja, upp på hästen igen! Kram

  10. Fy tusan vad jag behövde det här inlägget precis just idag. Efter tre dagar på nya jobbet gick jag hem efter lunch idag för att inte återvända igen. Lämnade precis sängen för första gången sen jag kom hem.. Känner mig så dum som varit glad över det här jobbet, dum som inte fattade att det var för bra för att vara sant. Jag märkte redan i måndags under min första dag att det måste ha skett något missförstånd så jag stod upp för mig själv och den roll jag trodde att jag tackat ja till. Projektledaren tog på sig misstaget men vad hjälper det just nu? Någonstans är jag stolt över att jag stått upp för mig själv och vad jag vill göra inom branschen men oerhört ledsen över fiaskot det blev. Skäms över att jag berättat för människor i min närhet om det här jobbet, ser inte fram emot att behöva berätta att det höll i tre dagar även fast det inte ligger på mig. Förhoppningsvis känns det lite bättre imorgon och då är det bara att hitta nästa projekt.

    1. Tack för din kommentar S! Jag tycker det är otroligt strongt och inse att det inte blev rätt och ta sig ur det på en gång. Det hände en person i min närhet nyligen. Hen fick ett toppjobb med sjukt bra lön – sa upp sig andra dagen pga falska lovord vid intervjun. Det är uppenbarligen inte ditt fel och du gör nog klokt i att gå vidare. Men förstår ändå att det måste vara tungt. Kram till dig och lycka till!

  11. Minns en jobbintervju på elgiganten där personen frågade mig om jag kunde tänka mig telefon/elektronik-avdelningen,varpå jag hör mig själv säga: alltså nej, jag har jobbat som telefonförsäljare så länge så det vill jag verkligen inte mer…varpå han drar ett djupt andetag och säger med irriterad röst:ja,alltså, inte jobba som telefonförsäljare-utan mer JOBBA som SÄLJARE för telefoner och elektronik…..jag ville sjunka genom jorden och en halvtimme efter intervjun fick jag det ödmjuka intalade meddelandet ” vi har valt någon annan ” no shit sherlock :P:) haha.ville inte ens jobba där, men ändå retligt att jag missförstod så grovt :P

    när jag jobbade inom äldrevården ett tag så missförstod jag en dam rätt rejält.
    jag skulle torka efter hennes toabesök,och jag torkade och torkade…till slut började hon skratta och säger ” lille vän, du kan torka bäst du vill-men det där är en hemorojd” jag ville dö och bad tusen ggr om ursäkt men damen sa att jag hade gjort hennes dag.. aldrig hört någon skratta så hjärtligt haha :)

    sen minns jag en arbetsplats där jag blev utfryst,där dom klockade mig när jag gick på toaletten och sen stod i en ring när jag kom ut och sa “du har varit där inne i 2minuter , vad hände?” sen började alla prata om hur trevligt dom hade haft ihop under helgen på liseberg och hur kul det var att ALLA verkligen var där…. till slut sa jag upp mig,varpå chefen säger ” jo, jag har ju märkt att du mått dåligt ett tag “- jag:som om det ger dig pluspoäng? att du märkt det men inte gjort ett skit emot det? idiot.

    herregud,detta kan ju bli en roman.sorry.haha.kramar och tack för en fin blogg <3

    1. Tack för romanen Sanna och tack för att du delar med dig av dina “misslyckanden”. Måste hålla med om att det var något av en miss på den där arbetsintervjun va, men lite komiskt såhär i efterhand? ;)

      Och den gamla damen, haha stackarn – men som du säger, skönt att hon tog det så positivt! Hur ska vi unga känna till sånt liksom?!

      Ditt sista exempel, FYFAN vad kass stil. Sånt är aldrig ok. Och vilken sämst chef. Förhoppningsvis har det kunnat bidra med erfarenhet i ditt bagage som kanske resulterat i något positivt? Jag gillar att försöka se på det så i alla fall, de tyngre sakerna man går igenom liksom.

      Tack så mycket fina du! Kram!

  12. Så fint att du delar med dig! Det är verkligen så – att det går många nej på ett ja. Men det är lätt att glömma eftersom alla nej sällan uppmärksammas. Och varje gång det händer så blir man nedslagen. Jag fick ett nej senast igår på något där jag verkligen hade hoppats på ett ja. Men det är en del av att vara företagare. Jag måste ju faktiskt komma ihåg att jag själv levererar många nej på förfrågningar från andra som hör av sig till mig. Att få nej själv är nyttigt för ödmjukheten. :)
    Kram Sofia

    1. Åh tack Sofia för din kommentar och att du delar med dig. Vad tråkigt att du också fick ett nej nyligen. Men jag gillar din inställning om att det är bra för att bli ödmjuk, det är ju väldigt sant. Och detta är ju också ett bra exempel på att du som är en framgångsrik egenföretagare också tvingas ta emot dessa nej. Precis som du säger är ju det en del av företagandet – vore ju jättekonstigt om alla tackade ja hela tiden, när man tänker på det ;)
      Kram!

  13. Min senaste blunder var att då jag lagt ner stor möda på att skriva ansökan till en tjänst efteråt upptäcka att jag skickat iväg fel ansökan, en som jag redan fått nej på.
    Men, har lärt mej tänka att om det blir ett nej så var det helt enkelt inte menat för mej. Jag hade antagligen inte trivts med arbetet även om det lät helt rätt på beskrivningen. Mitt kommande arbete väntar där någonstans i framtiden och det kommer att var ett som är just vad jag behöver för att trivas både med arbetet och fritiden.
    Så kämpa på du. Din tid kommer och under tiden är det fint att du delar med dej så andra också ser att det inte alltid är så lätt för andra heller.
    Lycka till!

    1. Vad fint sagt Monica! Verkligen en bra inställning att inspireras av. Tack så mycket för din kommentar! Och lycka till för dig också.

  14. Kan rekommendera boken “Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)” av Martina Haag. / kram

  15. När det är lätt så är det rätt <3 det var slltså helt enkelt inte meningen. Lite besvikelser är nog också bra erfarenheter i bagaget :) framförallt blir du kanske extra glad när du väl hittar rätt, det kommer du att Göra :)

    Hmm, misslyckande..att jag valde fel ämne som lärare bara för att få ännu en termin utomlands kanske ;) (plus att jag inte helt visste). Äh, men det var på många sätt också meningen och jag kan ju ändra mig när jag vet vad jag vill :)

    1. Vilket ämne valde du?? Jag valde program helt baserat på att det erbjöds två utlandsterminer, så kan relatera! ;)
      Och tack för peppen – det har du så rätt i!! <3

  16. tack för att du delade med dig! :)
    Har upplevt samma sak med mutt nystartade företag, men det gäller att inte ge upp bara för att man får ett nej, utan tro på sig själv och det man kan och det man gör och fortsätta försöka! :) Kram!

    1. Hej Yasmine – tack så mycket för din kommentar. Och du har helt rätt. Lycka till med företaget och fortsätt kämpa! Ska gå in och kika på din hemsida :) Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.