De finaste sakerna.
Från fredag efter lunch till söndagkväll hängde jag med tre av min favoritpersoner i hela världen. Min mamma, moster och mormor var nämligen på besök här i Helsingfors. Därav tystnaden på bloggen. För ibland behöver man helt enkelt ägna sig helhjärtat åt något, och åt någon. Vi har bott på hotell och jag har guidat dem runt i Helsingfors, ätit massor av god mat, fikat på caféer och skrattat åt hur knasiga de kan vara ibland. Och känt mig så himla tacksam över att de tog flyg och tåg hit för att komma och hälsa på mig (mer om just det ämnet en annan dag). Så mycket kärlek att hänga med släkten!
Bild.
Så igår när det var måndag ville jag göra absolut ingenting. Så då gjorde jag det, alltså ingenting. Eller jo, jag började titta på How I met your mother, som jag aldrig riktigt tittat på. Detta efter att precis ha avslutat alla säsonger av Friends. Sån tomhet att efter drygt ett år vara klar med en sån legendarisk serie. Ser nu fram emot ännu mer allmänbildning från ännu en serie i världsklass.
Ville mest bara säga hej till er, och berätta att jag hade en väldigt fin (och busy) helg. Efter fina stunder med vänner eller med släktingar så är det alltid lite trist och lite svårt att säga hejdå. Och väldigt lätt att fundera på vad som egentligen är meningen med allt, varför man bara inte bor nära alla de där människorna man älskar så. Jag fattar liksom varför folk väljer att bo kvar i sina hemstäder och hemländer .
♥
10 svar
Sista stycket; så sant! Det är alltid trist att säga adjö och ungefär samma tankar som du har snurrar även i mitt huvud efter att jag träffat med familjen.
Eller hur! Var bor din familj? Och såg förresten att jag fanns med i listan över bloggar du läser på din blogg, vad fint – glad jag blev! :)
Min familj bor bara två timmars bilfärd norr om Vasa, där jag bor. Egentligen är det inte så långt, men jag märker med mig själv att oberoende hur nära eller långt bort jag ska från familjen skär det lika mycket i hjärtat när man säger hejdå. Detta med tanke på att jag periodvis också bott på Åland och då haft betydligt längre väg hem till familjen än vad jag har från Vasa.
Jaa jag förstår att det är tillräckligt långt ändå!
Bra att kunna stanna upp och njuta där man är med dem man är <3
Verkligen Johanna, och Julia har en bra poäng här också – att man tar bättre tillvara på de stunder som ges när stunderna är färre.
Jag försökte tänka att när jag bodde långt från de jag älskar tog jag bättre vara på tiden jag spenderade med de än när jag kan träffa de varje dag. <3
Din fina familj, förstår att det är jobbigt men de finns alltid kvar här på västkusten när du kommer hem :)
Julia du har helt rätt, tack <3 Och nuuuu kom jag på att jag har ditt sms att svara på från alldeles för många dagar sen....
Bloggsemester. Bra skit det där ibland. Familjeangelägenheter. Bra skit också! En lyckad kombo helt enkelt. :)
Jo, faktiskt, det var en rätt fin kombo! :)