Ensam på en flygplats & kändisar.

Jag älskar ju det. Att vara ensam på flygplatser. Det började på riktigt den där sommaren då jag klev på ett helt plan ensam, påväg mot andra sidan jorden, till Nya Zeeland. Den totala restiden var närmare fyrtio timmar och jag tänkte inna hur ska jag rent mentalt överleva detta. Men det gjorde jag och jag gjorde det helt utan problem. Hängde ett gäng timmar på Heathrow och bara njöt. Njöt av den där egentiden i kombination med alla andra, alla möjliga nationaliteter, som också var påväg någonstans.

Det är så häftigt, undra var alla är påväg? Såhär en fredagmorgon på Helsingfors flygplats är det inte några jättemysterium i och för sig, det är affärsresenärer som ska hem och finländare som ska på weekend-resor, samt det vanliga svenskarna som passerar för att fortsätta mot Asien. Överlag då. 

  
Och jag såg några i morse som såg jättemycket ut som kändisar. Jag känner ju dock inte till många finska kändisar, och skulle förmodligen bara känna igen en ansikte mot ansikte och det är Alexander Stubb… Men ni vet när man bara SER det PÅ någon liksom? Att de där måste vara kändisar! De stack ut med skägg och keps, hatt och skinnjacka, coolt trasade jeans osv. I Sverigade hade de smält in – men i Finland sticker de ut. Jag glodde så på dem och försökte se om de tänkte alla kollar på oss vi är kända höhö eller om de trodde att jag var lite särskilt efterhängsen.

Det är det fina med att bo i ett främmande land egentligen, man har ingen aning om sånt där självklart – och det är för det mesta ganska skönt. Om än frustrerande ibland, och tänk vad många kändisspaningar jag helt ovetandes går miste om??

  
/Dricker upp cappuccinon och boardar planet



Reseförälskad tjugofemåring som vuxit upp i svenska Lappland och efter flera år utomlands i olika länder av en slump hamnade i Finlands huvudstad Helsingfors.


3 kommentarer
  1. Jag älskar också att vara ensam på flygplatser. Då känner jag mig nämligen som en kändis eller iaf väldigt cool och världsvan.

    Hatar att vara på flygplatser med V. Han ska alltid vara där astidigt och sedan blir han rastlös och gnällig. Han förstör min coola image.

  2. Egentid på (stora) flygplatser är (ofta) världsklass. Jag älskar också hänget där och bara titta på folk, strosa runt och kolla vilka avgångar som finns (kanske inte så roligt på Arlanda eller Göteborg, men skönare i Frankfurt, Paris eller Vancouver). Ännu bättre om det finns en bra utsikt över runways så att man kan se när planen startar eller landar. Det är något speciellt och jag fick en rejäl dos av det i just Vancouver nu senast. En väldigt behaglig avgångsterminal, med många longhaul-flighter, en väldigt skön ljudmiljö (heltäckningsmattor och andra detaljer som sväljer mycket ljud) och bara… snyggt och rent. Helt klart en av de bättre flygplatsstunderna för mig. Någonsin. Dessutom på hemresedelen, då en oftast bara är trött och vill komma ombord på planet.

    …och det här svaret blev sådär lagom flummigt också känner jag. ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *