• Chock.

    Det är den återkommande känslan bland oss alla tror jag. Hörde om det precis innan jag stängde mina ögon för att tryggt somna igår kväll, hoppades att det var en nyhetsanka då ingen av de större medierna hunnit rapportera om händelserna ännu. Men när jag vaknade så viskade min pojkvän you should check the news.

    Det som ”händer i världen”. Det skakar mig och är samtidigt så svårt att greppa.

    De pratar om det på tvn, överalllt. Jag läser om händelserna från olika som uttalat sig på SvD.

    terror Paris

    Att länder, att Frankrike, ska stänga gränserna – är det vad ”de” vill?

    Och följande ord känns så oerhört sjuka.

    terrordad

    Jenny Nordberg skriver ”Men den här gången är det mindre troligt att det huvudsakligen blir manifestationer för solidaritet med politiker i främsta ledet, som tidigare i år. Terrorister har förklarat krig mot landet, så istället lär ett mycket aggressivt svar från Frankrike vara att vänta”. Samtidigt menar vissa på att attacken inte borde komma som en överraskning.

    Inte borde komma som en överraskning. Fan vad tragiskt det känns att det är i den sortens värld vi lever i. Som land måste du vara beredd på terrorattacker. De inte bara kan inträffa utan de kommer att göra det. Och som individ? Hur ska vi tänka och agera? Min automatiska första tanke är att fly någonstans, till exempel till Nya Zeeland, där skulle man kanske vara tryggare. Men tills vidare fortsätter jag drömma mardrömmar och på en millisekund tro att varenda smäll jag hör är ett terrordåd. Med tanke på hur jag känner och tänker kan jag inte ens föreställa mig hur det är för alla dem som varit närmare hemska händelser.

    Följ:
    Jennifer Sandström
    Jennifer Sandström

    En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

    Dela

    6 Kommentarer

      • jennifer
        Författare
        17 november, 2015 / 17:31

        <3

    1. Johanna
      14 november, 2015 / 17:31

      ”Fy så vidrigt, sådant här händer inte..” tänkte jag och påmindes om att det är vardag för dem som lever i krig. Fruktansvärt. Hur får all denna ondska plats på denna jord? Kan den inte bara försvinna?

      • jennifer
        Författare
        17 november, 2015 / 17:31

        Jaa, eller hur? Det är galet… Kram

    2. 14 november, 2015 / 23:44

      Blir så himla ledsen och arg av allt som händer. Hur kan man göra sådär?! Vem har rätt att döda andra människor och ta bort tryggheten från en hel befolkning + halva världen..

      Är i Nya Zeeland just nu och det är på nyheterna överallt hela tiden. Även om det påverkar människorna här känns det i alla fall skönt att vi är så långt borta och, förhoppningsvis, skyddade från sådana händelser…

      Kram!

      • jennifer
        Författare
        17 november, 2015 / 17:31

        Jaaa! :( kram!

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


    Söker du efter något?