Mycket i huvudet, mindre i kroppen.

Godkväll vänner! Det är sent jag vet och jag borde inte ligga här i sängen och blogga jag vet – men vill bara säga ett snabbt hej till er! Och berätta att kommentarsfältet varit urfunktion det senaste dygnet(?) men är nu återställt, var pga flytten av server som gjordes här i dagarna. Så skönt att ha en egen supporter till bror som fixar allt sådant. Det är tack vare honom den här bloggen rullar smidigt, en eloge till dig Jesper. (Hans namn är en länk, men måste fixa så att länkar är i en annan färg…)

Jag har haft en produktiv vecka kan man säga. Jag har SÅ mycket att berätta känns det som. Vi får ta en sak i taget. Igår sprang jag till att börja med 5 kilometer UNDER 30 minuter. Det var mitt mål för maj! Man kan säga att jag underskattat mig själv en aning. Det tog drygt 29 minuter, trots att jag började i uppförsbacke och till och med var tvungen att gå uppför den brantaste delen. Jäklar vad snabbt jag kände mig under den rundan alltså och måttligt stolt när jag tog mig i mål.

Men det här med att börja springa har sina nackdelar. Idag har jag nämligen (äntligen) packat upp alla mina lådor med kläder och ordnat garderoben – mamma kom hit och hjälpte mig – och insett att mycket blivit för stort!

viktnedgångatt gå ner i vikt

Detta var alltså de jeans jag levde i förra sommaren och jag insåg väl lite att vi nog inte kommer vara lika bra kompisar i vår. Jag kunde liksom få in hela min tjocka, stickade tröja (som jag fyndade i mammas hög med ”ge bort-kläder”) innanför dem, som ni ser. Såg väldigt roligt ut om inte annat. Ny stil?

Och samma med de här jeansen, de sitter inte riktigt som de ska. Jag minns när jag provade dem i slutet av augusti och lämnade de i Sverige för att de var ”lite tighta”. Hoho. Ska bära upp dem i en lite ledigare stil, med en tshirt innanför, kan fungera.

gått ner i vikt

Det är verkligen inte förrän man tar på sig gamla kläder som man inser vad som hänt med kroppen. En tshirt som brukade vara slim fit hänger plötsligt. Man bara står där och bara, vad hände? Hur är det ens möjligt? Jag vill tro att det är ”bebisfettet” som ramlat av mig, inte det man får som gravid utan det man får som bebis, haha.

Nä hörni måste sova nu. Men det är som sagt mycket i huvudet just nu. Ser galet mycket fram emot helgen för då kommer min böna Frost hit och vi ska mysa som vi aldrig myst för!

Puss!

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

4 Kommentarer

  1. 12 februari, 2015 / 07:01

    Haha! Härligt, riktigt bra jobbat!

  2. Emma
    12 februari, 2015 / 08:17

    Jag märker det på mitt skärp!! Efter USA (var au pair i ett år) har jag fått göra lite nya hål då och då, och sen i höstas tror jag jag gjort två nya hål, kanske ska köpa ett nytt skärp istället hehe Men märker också det på byxor, att de sitter mycket lösare, det är så lätt att stirra sig blind på vågen, men när den står stilla och man ändå märker skillnad på byxor, spelar det inte så stor roll att vågen stått på samma i typ 4 veckor hur mycket man än tränar :)

  3. 14 februari, 2015 / 09:36

    …väntar fortfarande på att mitt ”babyfat” ska ramla av mig…. =)

  4. mmm
    13 september, 2015 / 08:05

    Snygga jeans men vill få på dej svarta strumpor istället! Vita borde förbjudas även om det verkar som att dom flesta tjejer har en fetisch för just vita!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?