Vad min familj tycker om min livsstil

Hur ser din familj på att du valt att leva ett… hmm.. mindre ”slå-sig-ner-på-en-och-samma-plats”-liv?

Fick den här frågan i en kommentar av Anna och tyckte det var en väldigt intressant tanke som jag tänkte reflektera lite över här i bloggen. För det första, valt och valt – det har liksom bara blivit som det blivit och egentligen är det väl en rätt temporär livsstil det här med att flytta runt från plats till plats under kortare perioder. Jag har aldrig haft någon plan, aldrig tänkt ‘nu ska jag lämna Sverige på obestämd tid’. Utan jag följer med dit vindarna tar mig och än så länge har det fungerat bra. Just nu får jag liksom svindel av tanken att man skulle ta sig an ett projekt eller ge sig in i något som varar längre än 6 månader?? Jag har levt i så många 6 månaders-perioder att det känns som om det är så livet ska vara uppbyggt.

Jag misstänker dock att det är en fas, en dag kommer jag på riktigt behöva lugnet och tryggheten i ett hem. Och tills dess är det lika bra att hoppa runt omkring i världen, prova på olika saker och passa på att se och uppleva så mycket som möjligt.

För att återgå till själva frågan så har jag knappt reflekterat över min familjs åsikter över min flängande livsstil. De har alltid stöttat mig i allt jag gjort och från den dagen jag blev ‘vuxen’ (även om det nu inte skedde över en natt) har de litat på mina beslut till 100% och låtit mig fatta de besluten. De är såklart att de känner sig tryggare och lugnare nu när jag är i Finland jämfört med Indien – men de döljer oron bra och låter mig utforska och lära mig på egen hand. De är dessutom löjligt stolta över allt jag gör, precis så som föräldrar ska vara.

pappas flickamammas flicka

Pappa och jag på Island 2008. Mamma och jag på Kreta 2006.

Tacksamheten jag känner inför mina föräldrar är obeskrivlig. Och det bästa med att vara lite närmare hemma (och inte i Kanada eller på Nya Zeeland) är att de gärna kommer och hälsar på! Mamma kom till Indien, pappa till Tyskland två gånger och nu kommer mamma och mormor hit om ett par veckor.

De hoppas nog att jag kommer bosätta mig i Sverige framöver eller åtminstone inom räckhåll. Så om jag skulle fortsätta den här livsstilen i många år till eller vilja åka ännu längre bort (eller då barn blir aktuellt som Anna själv nämnde), då finns nog en risk att deras åsikter skulle ändras en aning. Men som barn och dotter vill man ju vara nära sina päron – så de är ju ömsesidiga känslor!!

IMG_8226

Exakt såhär såg jag ut den där dagen i augusti 2010 när jag flyttade hemifrån och pappa körde ner mig från Gällivare till Jönköping. Rödhårig och +10kg. Nervös och skräckslagen men också enormt förväntansfull att äntligen få se något annat än Gällivare!



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.


4 kommentarer
  1. Men alltsa aah vad du beskriver det hela sa bra! Hade kunnat vara jag som skrev! Meningen ”Jag har levt i så många 6 månaders-perioder att det känns som om det är så livet ska vara uppbyggt.” träffar bara sa rätt!

    O jag känner samma tacksamhetskänslor (… alltsa gentemot mina päron, inte dina ;-) ). Saklart man vill vara nära sina nära fysiskt. Dock känns det inte lika jobbigt att vara fysiskt langt borta da man kan vara mentalt närvarande tack vare dagens ”nymodigheter” som Skype, Facebook osv.

    Tack för att du tog dig tid att utveckla dina tankegangar =)

  2. Hej ville bara säga ett stort tack för din blogg! Har alltid velat flytta utomlands men också haft väldigt många funderingar hur det ska gå till… Så din blogg beskriver jättebra det stora frågorna!

    Hittade precis din blogg så vet inte om du tagit upp denna fråga, men om inte, skulle du kunna beskriva alla/en del platser du varit på och vad som va bra med just dom och det som va mindre bra?:) jag är en person som är galen i natur och fina landskap, det f

    1. Åh Viktoria – vad glad jag blir! Tack! Så roligt att du vill dra utomlands – det ska du absolut göra :)

      Sparar din fråga och återkommer med svar så snart som möjligt! Kram

      PS. Hela din kommentar kom kanske inte fram? Slutar med ”jag är en person som är galen i natur och fina landskap, det f…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *