One fish, many fish.

I lördags åt jag kanske den mest delikata middagen sedan jag kom till det här lilla landet. Det fungerar som så att man spatserar längs med havet och dessa gigantiska fiskenät, där fiskarna står i sina små skjul och kränger fisk som i precis vilken annan marknad som helst i världen. Detta utspelar sig i Fort Kochi, ”turiststället” i Kochi, där man kan råka träffa på andra ’vitingar’.

När man bestämt sig för vad man vill ha, vilken av alla fisksorter som jag tänker mig ändå smakar ungefär likadant, hur mycket räkor och kräftor och krabbor och vad man nu önskar – och när man klämt och känt(?) på fisken för att fastställa att den är färsk – då förhandlar man om priset. Något jag lämnade över åt männen i sällskapet, samtidigt som jag stod och skräckslaget aktade mig för fladdermöss som flög omkring läskigt nära mitt huvud för att komma åt körsbären i träden (fladdermössen försökte komma åt körsbären alltså, inte jag).

Sedan tar man sina små påsar med fångsten och går till en restaurang för att få alltihop tillagat och serverat! Vi åt räkor, jätteräkor, krabba och någon fisk som var god och som jag misstänkte smakade precis som alla andra fiskar. 

Och ungefär såhär såg det ut när maten serverades. Såsen som krabban ligger i är helt gudomlig… Allting har såklart en stark, indisk touch – något jag inte bara vant mig vid utan faktiskt även börjat tycka om! Till det åt vi chapati och paratha, två olika sorters bröd som man hittar överallt här. Chapati anses som väldigt nyttigt här och paratha anses som motsatsen men är desto godare.

Mums! Fiskarna serveras som ni ser, hela med skinn och ben och huvud. Och indierna, det äter inte bara allt som går att äta men också allting som man knappt kan äta. Till exempel huvudet, och ögonen? Jag kom på mig själv en gång på jobbet sitta och knapra på en fisk och inse att det var huvudet, oh my god!!

Min indiska kompis tyckte dock jag skulle vara tyst om att det var konstiga saker att äta då jag berättat om att jag äter tungor (älg och ren, mums!)… Hehe, typiskt.

3 Kommentarer

  1. 23 september, 2013 / 16:54

    Kenyanerna säger att man blir intelligent om man äter fiskögonen ;) (ok jag vet inte om alla kenyaner säger det, men vi hörde det där iaf)

  2. 25 augusti, 2016 / 10:06

    Men titta, jag har ju kommenterat förut ;) Jag tycker att det ser gott ut tillagat, men svårätet… Kineserna lägger ju också ner räkor med skal i kladdiga såser. Då gäller det väl att tugga och spotta kanske. Men svårt med krabba kanske…

    • jennifer
      Författare
      25 augusti, 2016 / 11:44

      Nämen SEDÄR! Så kul! Vilken skam att det var en obesvarad kommentar… Får gottgöra detta nu :) Och jag minns faktiskt inte hur vi (eller ja jag) åt krabborna, men misstänker att det var en del pillande – indierna bet nog rakt igenom alltihop….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?