Sjukhuset, igen.
Så kom det en dag då det blev dags att besöka sjukhuset, igen. Sedan Indiens början (eller ja, MIN början i Indien) har jag hunnit med att vara dålig i magen ett par gånger varav ena gången under tre veckors tid, vara förkyld cirka två gånger, besvärats av mitt knä-problem och så det märkliga mående förra veckan efter förkylningen.
Och jag bara måste berätta det här nu, det är nästan komiskt vad jag “lyckas” med.
I fredags kände jag en plötslig smärta och efter frenetiskt googlande och konsultation med vänner och mamma fanns misstankar om, tamdadam URINVÄGSINFEKTION. Något som alla tjejer upplevt åtminstone en gång i livet? Min gång skulle väl tvingas komma den också. En erfaren väninna hemifrån sa att med tanke på min smärta kunde det vara allvarligare och spridit sig till njurarna.
Genast sprang jag till sjukhuset intill vårt kontor, betydligt bättre än det tidigare indiska skräckfilms-sjukhuset. Betalade 250 rupees och fick nästan direkt träffa en doktor. Doktorn pratade och jag googlade samtidigt (i ett land som ligger många år efter inom mycket, har jag svårt att lita på någonting alls). Fick ligga på en sjukhussäng och vänta och små tårar trillade sakta nedför mina kinder.
Urinprov och en halvtimma senare var misstankarna bekräftade tillsammans med den lilla överraskningen av små STENAR. Tydligen vad som verkar vara en mild form av njursten? Dog nästan på plats när jag tänkte på hur en operation i Indien skulle gå till om stenarna skulle bli så stora att de måsta opereras ut!
Torkade tårarna och fick medicin i alla fall, nästa dag var smärtan borta och nu försöker jag samla ihop mig igen. Jag orkar inte gå igenom fler missöden nu. Snälla Indien, det är dags att du börjar ta hand om mig väl nu, tycker du inte?
3 svar
Men vad typiskt att drabbas av allt skit i Indien av alla ställen. Skickar över krya på dig pepp!
Stackare! All värme till dig Jennifer och hoppas att du snart blir frisk.Kram
JA. Kan världen bara sluta slunga ut bilder, TV-serier, information om allt detta vackra som finns i vår värld så att vi inte känner en sådan längtan att få uppleva det? Alternativt bara lägga ner hela idén med VISAN och ‘riva murarna’?
Jag var i Indien förra året på hösten. Jag var inte där så länge, men hann med i allafall sex veckor av detta skruvande, fina land. Det kändes ungefär som att när jag precis vant mig vid allting, förlikat mig och blivit kompis med Indien – så var det dags att åka hem. Så det känns som om jag MÅSTE åka tillbaka. Tråkigt att höra om ditt sjukhusbesök :( Hoppas du blir bättre snart!