Jennifer sandström

Sök
Stäng denna sökruta.

Kvällstankar.

Det här landet gör mig så förvirrad emellanåt. Det känns som om allting är en kuliss, som om det omöjligen verkligen kan hända. Det är som att ha klivit in i en värld där allting som utspelar sig bara är på låtsas, som om det skulle gå hål på och försvinna om man stack på det med en nål. Hur hanterar man en sådan känsla, känslan av att leva i en värld som på låtsas?

Det är något frustrerande i att bygga ett liv på en plats som ingen hemifrån kan förstå. En plats som man, inte ens fast man försöker, kan förklara. Man kan berätta, men inte förklara. Och kanske är det också det som gör att det känns så på låtsas. För att det på något vis bara är tillfälligt jag är här, upplever och överlever Indien för att sedan återgå till det normala och min uttänkta livsplan. Just den tanken lämnar ett obehag i mitt bröst. Hur kan vi leva ett år i en tillfällighet?

20130826-004355.jpg
Någonstans mellan Pondicherry och Kochi satt där en familj under ett träd. En liten del av kulisserna framför mig.

FÖLJ:

2 svar

  1. Wow, dina upplevelser måste verkligen vara hur spännande som helst och att överleva dem, ja det kommer ge en stålhätta på näsan!

  2. Hej, hittade din blogg nyligen och har läst igenom alla inlägg om Indien. Jag förstår hur du menar med att det går att förklara för andra hur det är, men inte så att någon som inte varit i landet förstår. Jag har varit i Indien två gånger och nu i november åker jag igen. Jag längtar såå mycket!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.