You’re always talking about escaping, aren’t you?

Och vet ni? Plötsligt börjar jag längta utomlands igen. Saknar engelskan, saknar att höra den, prata den. Jag undrar vart jag ska ta mig härnäst, till hösten. Jag drömmer om England och New York. Jag drömmer om att upptäcka, igen. När blir man hemma? När känner man för att stanna, på riktigt?

Jag vaknar på morgonen och det första jag tänker är, om jag fick vara någon annanstans precis just nu, då skulle jag vara på Nya Zeeland. Trots att jag har det så bra här? Om det känns så här efter en vecka, hur känns det då om ett halvår? Går känslan över och glömmer man bort, eller växer den sig starkare?

Vi får se, helt enkelt, jag har nog inget bättre svar just nu.
20130206-085500.jpg

6 Kommentarer

  1. 6 februari, 2013 / 18:39

    Åå älska rubriken. Man känner sig så prickad. Sitter här i Kiruna och vill bara flyga iväg, långt bort. Dock känns det bättre med Kiruna än Gällivare för mig, bara för att det är en ny plats att bo på, inte känna någon, andrum från allt som man kan innan och utan. :)

  2. Emelie
    6 februari, 2013 / 19:57

    Känner lite samma sak, fast på ett annat sätt. Känns mest grått och stelt att vara tillbaka i skolan nu igen. HUUUUH.

    Vi får förgylla våren tillsammans Jennifer! Ta med dig dina fina vänner till Norrköping så ska vi ha kalas :D

    • jennifer
      Författare
      10 februari, 2013 / 13:52

      Jaaa, det skulle vara kul! Har dock Göteborg som lockar i andra änden, så ska förmodligen dit till helgen – men får se hur det ser ut framöver om inte Norrköping kan vara aktuellt :D

  3. 11 februari, 2013 / 23:03

    Vad lustigt, jag bor i England och är urled på engelskan och längtar så mycket hem!

  4. 14 februari, 2013 / 07:20

    Jag brukade också känna som du. Jag ville alltid bort aldrig vara hemma. Jag åkte till USA, jag åkte till Turkiet. Jag bestämde mig för att åka till NZ. När du är redo så kommer du att känna att det är dags. Du är ung än. Passa på att njuta och resa. Precis innan jag for så träffade jag en underbar kille som jag blev blixtförälskad i, när det känns rätt så vet man. Men jag har ändå åkt till NZ. Och han kommer vänta på mig. Han fick mig att ändra mitt perspektiv och känna att nej jag vill ju vara i Sverige jag vill börja plugga jag vill ”slå mig ner”. Det kommer komma när du minst anar det, och när det är dags. Så fortsätt bara att göra det du har lust med så kommer det komma till dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?