Drömstranden.

Mitt förhållande med stränder är aningen komplicerat. När jag var yngre gillade jag inte att ha sand överallt, men idag tycker jag det är charmigt och en del av den fina upplevelsen. Det finns inget härligare än att guppa på lugna vågor, men jag är så himla rädd för havets botten. Jag blir uttråkad bara av tanken på att ”ligga på stranden en hel dag” och varje dag i en hel vecka, men att lägga sig med en bra bok och koppla av på en sandstrand är det bästa som finns.

Jag ogillar tanken av att behöva ”resa långt” för att komma till en strand. I Indien tog det nästan en timma med moped. I Barcelona var det ungefär en halvtimmas promenad. Jag vill ta på mig flipflopsen och vara på stranden precis utanför dörren, det är då det blir avkopplande. Eller möjligen med en cykel i staden där jag bor.

Jag har upplevt det cirka en gång. Ön, eller landet, var Samoa. Fantastiska underbara Samoa.

samoa strand3

En hydda, precis på stranden. Den här bilden ovan är faktiskt tagen precis från hyddan där vi sov fem nätter. Havet ett par meter bort. Ljudet från vågorna som aldrig avtog. Värmen. Enkelheten. Och sand precis överallt hela tiden.

Det var fantastiskt att uppleva detta.

samoa strand2

Och så sjukt vackert. Det vackraste jag upplevt i strandväg måste jag erkänna.

samoa strand4samoa strand1

Det här inlägget är en del av #svenskaresebloggarseptemberdrömmar – en utmaning under septembermånad publicerad på Svenska Resebloggar.

att åka buss i Samoa är inte som att åka buss i andra länder

En av de första upplevelserna vi hade i Samoa, var bussturen till där vi skulle bo. En busstur i en timma som var något av det galnaste och roligaste jag varit med om!

På färjan mötte vi som tur var en dam som skulle med samma buss så hon lovade att visa vilken vi skulle ta. Så fort vi gick av färjan var det hur mycket folk som helst, som tog i oss och ville att vi skulle komma med dem – ja, taxichaufförer som ville ha de enda två turisterna som fanns på båten, haha! Men kvinnan tar med oss till bussen och när vi ser den så tittar vi lite konstigt på alla runt om oss som säger, ”gå på, gå på!” Den är ju full tänker vi? För bussen var full, proppfull.

Men upp på bussen ska vi, folk sätter sig i knäet på varandra (fast de inte ens verkar känna varandra och utbyter inte ett ord under hela resan…) och en liten plats på en av träbänkarna finns åt mig och Chelsea, där jag får sätta mig i hennes famn. Och iväg kör vi. Samoan/reagge musik spelar högt i högtalarna och vi kan inte sluta skratta. ”Vart har vi hamnat?” och ”Tänk om mamma skulle se mig nu…” är tankar som flyger förbi.

Vi stannar längs vägen och plockar upp ännu mer folk, fast det är knökfullt. En timma senare är vi i alla fall framme, hela och ja, inte särskilt rena. Ja, jösses, det var en upplevelse. Tänk vilken kulturskillnad, en sådan scen hade vi aldrig kunnat föreställa oss i Sverige! Sitta i famnen på varandra liksom? Nä, jag gillade Samoas avslappnade stil! ALLT var så relaxed.

att vara ett med naturen och en annan kultur

För mig handlar det inte riktigt om att åka till ett varmt land för att endast ligga på stranden och ha det gott i en vecka och komma hem med en fin bränna. Det är visserligen exakt vad vi gjorde i Samoa och vad jag gjorde i februari när jag var på Kuba. Men vad jag finner betydligt mer intressant och viktigt är att få uppleva en annan kultur. Något jag kände väldigt starkt första natten då vi sov i den lilla hyttan på stranden i Samoa. Det var så varmt, så kvavt, jag låg under ett stort myggnät och hade precis innan jag lagt mig sett en kackerlacka springa förbi på träplankorna. Jag kände hur det var lite svårt att andas och gång på gång under natten vaknade jag, för att det var olidligt varmt eller för att regnet öste ner utanför och ovanför. Jag kände inte uppgivenhet, ”hemlängtan”, panik eller irritation över detta utan allt jag kunde tänka var ”just nu upplever jag en annan kultur, jag lever precis så som människorna här lever och kan de göra det 365 dagar om året hela sina liv så kan jag göra det i 5 dagar här och nu.”

Det var så häftigt att leva Samoa-livet i 6 dagar! Jag kände mig verkligen som ett med naturen när vi så gott som sov utomhus och när jag låg på stranden, med halva kroppen i vattnet och andra halvan tog emot regndropparna som kom ner från himlen.

Ja, såhär såg det ut i Samoa, på ön Savaii. Samoa består av två öar, man flyger till den ena och sen är det bästa att åka över till Savaii där det finns finare stränder och där de flesta ”beach fales” ligger.

Vi bodde på Tanu Beach Fales och det var toppen! Frukost och middag ingick och folket som ägde stället var så gulliga. Fast det gäller de flesta samoans, de är väldigt vänliga och hjälpsamma! De är också väääldigt relaxed och det älskade jag! De verkar vara ett överlag lyckligt folk. Alla hälsar på och tutar på varandra hela tiden!

if I ever get a tattoo…

 I Samoa så fanns det två grejer som var väldigt viktiga för folket, religion/kyrkan och tatueringar. Den här tatueringen är typisk för kvinnorna och varje familj har sitt egna, specifika mönster. När jag såg den på en av tjejerna som jobbade där vi bodde så blev jag lite kär! Jag tycker den är så himla vacker.

Typisk tattoo för kvinnorna i Samoa!

Jag tror att jag kommer göra en liten tatuering en dag. En som symboliserar någonting väldigt starkt. Något som jag helt enkel måste printa in på min kropp!

hemma från Samoa, en paradisö

Bubblar av lugn och lycka just nu! Har precis kommit hem till Auckland från fantastiska Samoa. Det var den bästa solsemestern jag någonsin varit på, för hela landet var så annorlunda, så unikt och så äkta, så genuint och fint, ni vet – inte särskilt turistigt och väldigt mycket ”vi lever deras liv just nu, vi lever som samoans”. Åh, jag älskade det!

Mer om resan snart, ska och träffa min söta vänner, tvätta och lite sådant.
Har saknat er, men det var skönt med ett break från allt tekniskt, extremt skönt. Man får så mycket tid att tänka och det gillar jag. Puss så länge!

20121029-192742.jpg20121029-191409.jpg20121029-192732.jpg20121029-192718.jpg20121029-192725.jpg20121029-191416.jpg