Att göra det förbjudna.

Det är mitten på augusti och jag ser folk njuta av att sommaren äntligen är här och omfamnar oss. Och jag, jag är egentligen någon annanstans. Såklart njuter jag också, mer än någon annan. Semestern har aldrig smakat bättre. Men i hemlighet har jag också börjat tänka på hösten, med ett pirr i magen. Jag gör alltså det förbjudna och blir plötsligt en sån där jobbig och hurtig typ som ääälskar hösten och ser den som en tid för nystart, förändring, mål, motivation och så vidare.

höst-pepp

Och det är inte helt sant, att jag älskar hösten mest av allt. Redan nu när jag ser gröna löv ramla ner från sina grenar så hugger det till lite inom mig. Jag brukar tycka att det är sorgligt att se allt liksom dö. Det gröna är så fantastiskt vackert och allting blir vackert tillsammans med det. It’s a fact. Sommaren är magisk. Men det sägs att vi behöver årstiderna. Jag är lite rädd för att uppleva mörkret igen, på riktigt alltså. Men jag tänker att jag ska bemästra hösten och vintern bättre i år än jag någonsin gjort! Jag ser det lite som en utmaning.

Sen ser jag fram emot att bygga ihop en visionboard! Äntligen har jag någon form av vision och så inför den närmsta framtiden – och att sätta allting på print gör att man någonstans undermedvetet jobbar mot just dessa mål. Det brukar fungera för mig. På min visionboard i höst ska saker som lära mig finska, yoga, skriva och pull-ups finnas med!

Jag ser faktiskt fram emot den här hösten. Gör ni? 

Tack.

Tiden går aldrig så långsamt som när man väntar på att få träffa sin boyfriend. Ohmygod ska den här dagen aldrig ta slut? Så i denna väntan och nedräkning tänkte jag istället försöka vara tacksam. Inspirerad av Elaine, inspirerad av Kjell Enhagers sommarprat, inspirerad av bloggvännen Julia, och inspirerad av alla andra positiva själar där ute som gör världen till en lite bättre plats. Tro mig, tankekraften fungerar inte alltid, men när man är mottaglig för det – när man befinner sig i ett hyfsat positivt mood – får man ge allt och försöka fortsätta spinna uppåt i den positiva spiralen!  Idag är jag tacksam för:

  • Att min pappa är påväg hit och vi får umgås ikväll!
  • Den positiva feedback jag fått under/efter mina sex månader på jobbet.
  • Att min tandoperation är påbörjad – hälften kvar är bättre än att ha allting kvar!
  • Min mamma och hennes sambo, deras gästfrihet och tålamod samt utmärkt kockegenskaper. 
  • Att jag varit så duktig på att spara pengar!!
  • Och så, såklart: MUMIN. Muminmuminmumin!

 
Som sagt, fy vad arg jag är på dessa citat ibland. Det fanns en tid då jag var i ett drömmigt litet moln jämt och inte postade annat än citat om att tänka positivt… It’s not always that easy. Men en positiv tanke föder en ny, det är sant. Och att ha ett någorlunda positivt mind kommer ge dig mer än tvärtom! 

Musklerna glömmer inte.

Det var en skön sommarkväll och inte alls en kväll man egentligen borde spendera på gymmet. Men det spelade ingen roll, jag var bara glad över att kunna gå dit! Och testa det fjärde Fitness24seven-gymmet sen jag köpte kortet i våras. Den här gången vid Olskroken. Tummen upp – gymmet var fräscht med bra maskiner (läs: pullup-stång i låg höjd i tjejgymmet). 

Jag gick dit med den mentala inställningen om att jag är så svag nu efter närmare två månader utan träning (pga operationen, följt av fullt upp och förkylning).  

  

Jag kände mig svag, men inte tjock som alla andra gånger förut. Ja ja, jag vet att jag nämnde det härom dagen. Men det är en väldigt befriande känsla att gå till gymmet och inte känna dessakilonmåstebort mendekommeraldrigförsvinna. Utan istället tänka undra om jag fortfarande kan göra en pullup? Och så borde det alltid vara.
Jag värmde upp med crosstrainern och lätta vikter. Sen gick jag fram till stången, först lite uppgiven och tänkte att det nog inte kommer gå. Men så sneglade jag på bilden bredvid mig. Mannen i fronten, det är så tydligt i hans blick vad det handlar om: WILLPOWER.

 

Jag peppade mig själv mentalt en stund. Andades in styrka och ut allt dåligt – som på yoga ni vet. Och så fixade jag det! Shit vilken thrill det är! Gjorde faktiskt två på raken, tre gånger med vila emellan. Blev helt hög på det ruset kan jag lova. Hur kan det vara en sån boost att kunna dra sig själv upp egentligen? Kanske för att det inte är en självklarhet?

 

Lagom nöjd! Det kändes så gött att musklerna inte övergivet mig helt trots att jag inte underhållet dem som de bordes den senaste tiden. Jag har inte heller tvingat mig till gymmet en dag när jag egentligen haft tid om jag varit helt slut. Min bloggkompis Alex har också sagt det, att ibland har man mycket i livet och då måste man få ta det lugnt. Jag känner också det, min kropp orkar inte prestera i de lägena. Men se, nu orkade den!

Tacksam.

– Det första som brukar hamna på mina tacksamhetslistor: Jag är tacksam över att vara älskad!

– Jag är tacksam över att min kropp och mina ben kan ta mig 5 kilometer på 28 minuter. Det om något imponerar på mig då jag aldrig tidigare i livet kunnat detta.

Slog mitt rekord under Blodomloppet i Göteborg.

– Jag är också tacksam över att jag kan göra en pullup trots att jag tränar så sporadiskt. Bland den häftigaste känslan jag vet! 

– Jag är tacksam över att mitt första riktiga jobb var på mitt egentligen drömföretag, i ett drömteam. Spelar ingen roll vad som händer efter sommaren. Jag är sjukt nöjd ändå!

– Idag är jag tacksam att det inte regnar och stormen verkar ha avtagit, men framförallt för att det är fredag!

Vad är du tacksam över?

Saker jag ser mig själv göra i framtiden.

Idag var en sådan eftermiddag då man kände att jag borde sätta mig på en uteservering med kollegorna och njuta av solskenet, men istället gick till gymmet och efter ett kort pass beslutade sig för att gå hem de 5 kilometrarna. Så samvetet blev tillfredsställt i slutändan, träning + njutning av vårvädret. Och det kanske bästa är hur fantastiskt man kan må av lite sol och en skön promenad. Det om något är att ta hand om sig själv!

Jag var på så bra humör under promenaden att jag drömde mig bort och gick och antecknade mina drömmar i min iphone mellan allt tittande på träden som knoppar och blommar just nu.

Så för att fortsätta på morgonens tema gjorde jag en liten lista, en lista över saker som jag ser mig själv göra i framtiden…

  • Ha en vit liten fluffig hund
  • Åka på cykelsemestrar med Mumin
  • Köra en svart Porsche
  • Ge ut en bok
  • Yoga regelbundet (för det sägs ju vara fantastiskt för kropp och själ och sinnesro och allt det där)
  • Bo i åtminstone ett par, tre andra länder
  • Ha ett pippihem (ok kan eventuellt kompromissa och nöja mig med ett Pippi-rum i ett annars stiligt hus, ett rum där jag kan leva ut mina färgglada fantasier)
  • Vara en närvarande, lugn och kärleksfull mamma (tror inte på att höja rösten åt en tvååring och av någon anledning tror jag att jag kommer få fantastiskt beskedliga barn, om man har lyckan att en dag få barn det vill säga)
  • Alltid shoppa smart, ekonomiskt, genomtänkt och hållbart

Om ni ser er själva i framtiden och tillåter er att drömma iväg – vilka saker ser ni då er själva göra?

Jag kan.

I honestly believe that if anyone else can do something, then I can do it!

En smart ung man sa detta till mig för inte så länge sen. Orden gick rakt in i mig och jag kände bara att: det är helt rätt inställning! Det är så jag vill tänka och känna i alla situationer där jag har möjligheten att utmana mig själv!

Känns det omöjligt att springa en mil? Har andra sprungit en mil? Yes, då kan jag också göra det! Känns tanken om att jag en dag skulle vara chef läskig? Har andra börjat där jag är idag och sedan blivit chefer? Ja, då kan jag också bli det!

Jag tror man kan komma långt med det här tankesättet. Man kan applicera det på allt! Från att föda barn till att ha distansförhållande, eller inom karriären, träningen, matlagning och så vidare.

Det är inte ”bara att ändra inställning” men man kan alltid ta baby steps. Och vet man inte var man ska börja? Ja då kan man alltid drömma! Jag gillar att tro på att plantera små frön i sitt egna huvud. Det här vill jag göra en dag! Och så kommer man liksom undermedvetet ta steg i rätt riktning för att hamna just där, en dag.

Jag har drömt om att upptäcka världen och visst har jag fått göra det. Jag drömde om att få jobba utomlands något år efter examen. Det kändes svårt för jag ”visste inte hur man gjorde. Men jag bara hamnade där tillslut. Jag har drömt om kärleken och den kommer ju oftast också tillslut. Drömt om att bo i Göteborg och plötsligt bor (förutom jag) även min mamma och bror här. Drömt om att träna regelbundet och vara starkare. Där är jag också just nu. Och så vidare.

Men självförtroendet i vissa situationer kan fortfarande förbättras. Det är en väldigt amerikansk attityd – I can! Och jag tror att det är just den typen av människor som faktiskt uppnår sina drömmar – stora som små.