Idag har vi kramats massor. Ögonen har tårats och vi har tittat på varandra med blickar fyllda med så mycket kärlek. Vi åt brunch tillsammans. Alla var hemma och packade lite. Så fick vi krama några hejdå. Vi som var kvar åt även middag tillsammans på en fin restaurang nere vid viaduct, det fina området vid hamnen. Och sen blev det ännu fler hejdåkramar och jag ville bara gråta men jag höll emot mina tårar. Vi ses ju snart igen, ni är alla så fina och jag är övertygad om att vi kommer hålla kontakten och ses igen.
Och såhär vackert var Auckland i kväll, lika vackert som alltid. Ovetandes om alla själar som flyr staden, för nya äventyr ute i världen…
