Skulle jag dö nu, skulle jag i alla fall dö lycklig.

Idag susade jag på min cykel nerför en lång och brant backe. Vinden fångade mitt hår och solen värmde liksom sommar-varmt på min kropp. Jag ville stanna och ta en bild av det vackra, av sommarkänslan som svept in över staden och lyckan som låg i luften. Men medan jag såg mig omkring efter det där vackra fotot som skulle kunna bli, insåg jag att det vackra inte fanns runt mig, men inuti i mig. Det går inte att fotografera den där känslan i bröstet. Fjärilarna i magen kan inte fångas på bild. Allt det där man känner inombords gör sig knappt rättvist när det återberättas. Trots det, gör jag nu ett tappert försök.

I mina öron hördes tonerna av en snabb låt, allting var magiskt och jag var oändlig och odödlig. Egentligen inte odödlig, men inte rädd för något precis så som när “skulle jag dö nu, skulle jag i alla fall dö lycklig”-känslan infinner sig.

Vad rörde sig i mina tankar när dessa euforiska känslor tog över min kropp och mitt sinne? Jo, där rörde sig tankar om en uppsats som gått in i sin slutfas och en examen som snart ska få tas. Där rörde sig tankar om att en svensk sommar är en väldigt fin sommar och att en månad av den kan vara tillräckligt för att fylla min kvot av hur mycket svensk sommar man egentligen behöver. Där rörde sig tankar om att jag snart börjar på ett spännande företag och får använda min kreativitet och för första gången i mitt liv göra saker som på riktigt.

Och det här var egentligen ett väldigt långt inlägg för att säga att man är väldigt glad och sådär. Men så blir det ibland, när tankarna svävar iväg och händerna rör sig fritt över tangenterna.

20130506-222519.jpg

Det magiska och overkliga.

Det är lite svårt att blogga just nu och det kan bero på att det mesta jag gör om dagarna är sådant som jag inte riktigt kan berätta för er. Det tär lite på mig, för jag är van att jämt berätta och är sällan särskilt hemlighetsfull. Men nu är plötsligt varannan mening kryptisk och jag undrar vad jag egentligen ska förmå mig att skriva om. Tids nog mina vänner, tids nog kan jag dela med mig, av hälften åtminstone.

Just idag, en måndag i april, har varit magisk och närapå overklig. Allting inom precis alla kategorier har gått min väg. Och när jag ringde min älskade barndomsvän i eftermiddags för att berätta om det som händer och sker i mitt liv så sa hon, fan vad bra det går för dig. Jag kunde inte annat än att stanna upp – känner efter – och instämma. Att få höra min väns ord gick också rakt in i hjärtat. Ni vet, höra någon vara innerligt glad för ens skull samt höra den där rösten fylld av saknad och längtan. Liksom allt fint som sker toppat av vänner i nordligaste Norrland som fortfarande finns kvar, som alltid kommer finnas kvar och bryr sig.

Stunder som dessa känner jag så mycket kärlek att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och apropå allt och inget så kom jag och tänka på det här citat. I slutändan ångrar vi bara de chanser vi inte tog. Med de orden säger jag god natt.

20130408-221627.jpg

Den här dagen.

Precis som alla andra veckor blev det fredag även denna vecka. Ibland tror man aldrig att en dag ska komma och ibland aldrig att en dag ska ta slut. Och det är konstigt, för dagarna kommer alltid och driver alltid förbi i samma takt. Vissa dagar betyder mer än andra dagar, när egentligen alla dagar borde vara lika mycket värda som en fin fredag. För det kommer en tid då vi inte längre vandrar på jorden i samma skepnad. Och när du ligger på dödsbädden, vad är det då du vill tänka tillbaka på och minnas? Hur hårt du pluggade och hur hög lön du fick? Nätterna du vek dig av skratt tillsammans med vännerna och någon som kysste dig i din säng om söndagsmorgnarna?

Kärlek och skratt har varken tid eller rum eller ålder.
Det är ovärderligt och kan inte köpas ens av den rikaste av människorna.

Våga ta en chans. Våga leva. Pressa inte dig själv för hårt, du har absolut ingenting att förlora. Ingenting. En dag är du död och fram tills dess får det bära eller brista, vad som räknas är… Ja, vad är det egentligen? Fundera på det.

I wanna make this day, the longest day
with a warmth that, delivers happiness
I want to think the heart is bigger than the head
I wanna follow you, but not be led

Ps. Låten är jättefin, lyssna på den.

när lyckan är total

Så lycklig som jag är, önskar jag att alla människor på jorden får vara. Allting är inte perfekt, det behöver det inte vara. Vi kan vara lyckliga så länge vi väljer att se det vackra. Att öppna ögonen en måndag morgon och tänka, vad bra jag har det som får vakna upp även idag. Att se sig själv i spegeln och tänka vad vacker jag är, just jag, precis så som jag är. Att studera skavanker, ärr och rynkor och tänka, de här är alla tecken på att jag levt och allt jag upplevt. Om ni är missnöjda, om ni vill operera, fylla er själva med botox och lägga massor av pengar på att fixa till er själva och aldrig bli riktigt nöjda. Tycka att livet är jobbigt, tråkigt, grått eller tungt, varsågoda. Det är inte upp till mig. Men jag tycker det är synd, synd att ni missar allt det där vad livet verkligen handlar om.

20121130-141844.jpg

SOMMARLOV, igen

Ja ja jaaa! Skrev min sista tenta idag och känslan efteråt var lika underbar som alltid när man får gå på lov. Känns extra bra att få mitt andra sommarlov för i år också. Och att sommarlovet går över till jullov så snart jag kommer hem igen.

Svävade som på moln hem från tentan och har tillbringat dagen med mina fina vänner, ute i solen, på caféer och restauranger i stan och vid hamnen. Så fint. Så fint. 

Inga bilder från dagen dock, fick lämnade min älskade bebis (iphone) hemma för att den hade slut batteri. Det är sjukt hur tom och rastlös jag känner mig utan min iphone, jag kan liksom inte slappna av för fem öre!! Tror ni att det är skadligt att vara så beroende av sin telefon? Jag sover liksom med den precis bredvid kudden och jag går aldrig en meter utan den. Vi är väl rätt många som gör så ändå? Håll med mig om att det inte är så hemskt?! Bara för att mina vänner här råkar vara lite mindre telefonskadade… 


När jag smsar eller bloggar så skulle elefanter kunna gå förbi utan att jag skulle notera det!

a life filled with love, excitement and wealth

Förstår ni vad lyckligt lottad vi är? Jag och även du som läser det här. Mitt nya mål är att varje dag påminna mig själv om hur bra jag har det och känna tacksamhet över det. Jag vill börja varje dag och känna att “Tack, tack för att jag har ett fantastiskt liv! Tack för allt jag har i mitt liv! Tack för alla människor som jag är omgiven av, tack för kunskapen jag besitter, tack för min Macbook Air, tack för skönheten jag är given, tack för alla resor jag får chansen att göra!” Det får låta hur fånigt som helst, men jag tänker fortsätta tacka allting jag har varenda dag! För jag har det så bra och jag är så lycklig!

en sån dag (när livet är så fint och man har så mycket bra att se fram emot)

när man vaknar kl 8, två timmar före avsatt tid och kämpar för att öppna ögonen. så tänker man drömmer jag fortfarande? nyper sig själv i armen, nej, jag är vaken och livet är ganska jäkla fantastiskt. man går upp fastän man kunnat sova mycket längre. dricker en kopp kaffe och gör något man inte gjort på väldigt längre, tar en morgonpromenad bara för att man vill. och när man möter solens strålar utomhus så känner man att “ja, nu är sommaren snart här.” och man vill aldrig någonsin att de här veckorna ska ta slut. för i helgen ska jag hoppa fallskärm, om två veckor gör vi en weekend i huvudstaden och sen ska jag åka till en söderhavsö, helt ensam. och så ska jag skriva några tentor, se mumford & sons, ta farväl av alldeles för fina människor. torka tårarna. och sen? ja då ska jag fortsätta min solo-turné längs med Australiens östkust!

för fint för att vara sant ❤ ❤ ❤

 I morse fick jag en väldigt, väldigt bra start på dagen när jag vaknade och såg vad en nära vän hemifrån postat på min wall… Alltså, jag menar, hur fin kan någon vara??? Blev alldeles tårögd och ville krama min Anna genast!

20121009-114839.jpg

Sådana här stunder inser jag hur lyckligt lottad jag är med mina vänner. Anna är en fantastisk tjej jag lärde känna när vi var ungefär 12 år gamla. Vi spelade i samma basketlag och blev ganska snart väldigt nära vänner och det har vi varit sedan dess. Vi har delat så många skratt och tårar och bråk och fighter (fighter förmodligen på grund av vår lika egenskap om att alltid ha rätt). Och har väldigt många sjukt fina minnen tillsammans… Några resor, vår första fylla, många sleep overs, flera midsommarfirande i rad, nyårsaftnar, fjällvandringar osv osv. Jag älskar Annas härliga humor och hennes glädje, man blir på så himla bra humör av henne! Hon är en vän jag utan tvekan tänker ta med mig, och vet kommer hänga med mig, hela livet! Tack för att jag har dig ❤ ❤ ❤

Anna och jag, för fem år sedan… 14 och 15 år gamla!

Och ni är ett flertal vänner där hemma som är med mig varje dag här i mitt hjärta. Det ska bli så fint att komma hem till jul och få mysa och kramas med er alla!

One day, your memories will be more important than your dreams

And that one day, those memories will be all the things that once were your dreams.

“Never let it be said that to dream is a waste of one’s time, for dreams are our realities in waiting. In dreams, we plant the seeds of our future.”

Att jag ganska ofta svävar uppe i det blå, betyder inte att jag inte är en jordnära människa. Men jag väljer min väg i livet och jag tänker leva mitt liv till dess fulla potential. Jag tänker inte nöja mig med mindre, jag tänker inte acceptera någonting jag inte är nöjd med. Det finns människor som går runt hela livet och är mer eller mindre missnöjda, som tvingas tacklas med saker som är ganska jobbiga. Men vi har ALLTID ett val. Så skyll inte din missnöjdhet på någon annan än dig själv och klaga inte om du inte är beredd att ändra på din situation. Ingen annan än du själv har fört dig dit där du är idag, kom ihåg det. Du är din egen lyckas smed, du är ditt livs egna kartläsare och kompass!