Den första kärleken, slutet.

Del 1 – En valborg och början på den första kärleken.
Del 2 – Den första kärleken, fortsättningen.  

Den första kärleken – del 3

Jag överlevde de första veckorna. Han var i Stockholm och jag var omgiven av urfina vänner, kvar hemma i Gällivare. Vi smsade och pratade i telefon. I juli skulle jag åka på språkresa tre veckor genom hela USA. Innan det skulle jag spendera natten på Arlanda, så han kom ut dit och mötte upp mig. Smugglade in honom både till hotellrum och frukost. Nästa morgon blev jag sen till samlingen med min USA-grupp, vi skyndade oss in på flygplatsen och det blev ett jättesnabbt hejdå. Det blev de sista orden, och sista kramen, för ett långt tag – men inte de sista någonsin.

första kärleken
Jag den våren, 2009.

Några dagar in på min resa hittade jag hans armband i min ryggsäck. Jag minns hur vi hade letat det på morgonen på hotellet men inte hittat det. Idag ligger det i en av mina skokartongs-minneslådor.

Jag var borta och vi hördes inte. Han var utomlands när jag kom hem och hörde aldrig av sig när han kom hem. Förrän några månader senare. MÅNADER! Jag minns ärligt talat inte hur ont det gjorde i hjärtat, men jag var glad när han äntligen hörde av sig. Men lite douchigt var det inser jag nu i efterhand, han sa att han tänkte att det var bäst så. Och visst, det var det förmodligen.

Nästa år var det jag som tog studenten. Det var 2010 och fredags- eller lördagskväll. Vi hade precis kommit hem från Kreta, jag och mina tjejkompisar. Jag drog med mig en av tjejerna, bytte snabbt om och gick ner till krogen. Han var nämligen på besök och jag hade ju inte sett honom sedan . Vi träffades i vimlet och jag ramlade runt i mina klackar när han tog tag i mig och drog med mig på dansgolvet.kärlekshistorier
Högra bilden på Kreta och vänstra bilden är jag den kvällen vi kom hem, året 2010.

Samma sak hände ytterligare ett år senare. Vi träffades igen. Och inte förrän förra våren (2013…!!) kunde jag släppa honom på riktigt. Jag hörde av mig till honom och insåg att där fanns inget att hämta.

Det finns de som är för stolta att höra av sig. Men det är ett råd jag valt att lyssna på, ta itu med dina hjärnspöken annars kan de ligga kvar där i fler år än vad som är nödvändigt. Det hade gått fyra år men jag tänkte fortfarande tänk om… Ända tills jag faktiskt hörde av mig och insåg att, nej det finns inga tänk om och det är dags att gå vidare från det gamla.

Och det var det hörni, det var en vacker vår, en vacker första kärlek.


Här kan du läsa fler inlägg som jag skrivit på temat kärlek: texter och kärlek.

Den första kärleken, fortsättningen.

Första delen: en valborg och början på den första kärleken. 

Den första kärleken – del 2


Jag minns att det finns en suddig mobilbild på oss när vi hånglar den första kvällen vi träffades. Men jag kan inte hitta bilden. Jag vet att jag inte visste hur något egentligen gick till, och att jag någon gång under kvällen satt jag på en tvättmaskin och inte ville släppa taget om honom. Han var nog även den första jag delade säng med liksom på riktigt, nykter och flera kvällar i rad ibland.

Tiden som följde var som det är ungefär varje gång man börjar dejta någon. Är han intresserad? Vill han ses igen? Vad sjutton menar han med de här fyra orden i smset han just skickade? Jag minns inte exakt allt, men en dagbok från den tiden avslöjar bland annat hur förtvivlad jag var en kväll när jag skulle hem till honom och han inte hörde av sig på flera timmar. Jag var helt förkrossad, men det var ingenting såklart, han hade bara glömt bort tiden.

Och jag minns när vi låg i soffan i hans lägenhet, lägenheten som var en våning under killen jag crushat på några månader tidigare, och hade the talk. Vi hade setts i två veckor och insåg att han skulle flytta om några veckor. Det var det samtalet som jag egentligen haft alldeles för många gånger nu. Är det verkligen en bra idé att fortsätta träffas? Det bästa vore nog att sluta ses. De diskussionerna som alltid alltid slutar i att man kramas och säger att nej jag vill inte sluta träffa dig och låt oss ta var dag som den kommer. Så det gjorde vi. Och några veckor senare satt jag den där lördagskvällen i en bil med mina två bästa tjejkompisar, åt chips med dipp (ja, i bilen) och grät och grät.

första kärleken

Min bästa Ronja fångade det här ögonblicket och jag tycker bilden är så himla söt.

Veckorna hade varit mer magiska än någonsin, det är så jag skulle beskrivit det om jag varit lika besatt av ordet magiskt då som nu. Som det pirrade när han gick förbi i skolans korridorer, och så jävla snygg han var. Dock var det en tid då han tog studenten och festade mycket. Det var kvällar där han ramlade in hos mig och luktade av alkohol och cigarr. Och det var kvällar när jag festade och en annan natt när jag fick cykla hem sent, sent från honom på hans cykel. Men det var också kvällar som då när vi såg på Life is beautiful, bra filmval av honom, eller när han spelade gitarr och sjöng Lars Winnerbäck för mig. Jag minns att han var helt besatt av popcorn och fotboll, såklart. Han var nog inte min typ, inte egentligen, men just då spelade det inte någon som helst roll.

Och så kom den sista kvällen, där jag satt i bilen och kände hjärtat gå sönder. Dessutom skulle min bästa vän flytta till Australien för ett år. Två människor jag tyckte så mycket om skulle bara lämna mig. Såhär skrev jag i bloggen:

Jag förstår inte, och jag vill inte förstå att det bara är två veckor till skolan slutar. Två veckor. Jag tror jag kommer dö eller något innan dess, för det känns inte som att det kommer hända. Och om jag inte avlider inom två veckor kommer jag gråta floder.

Vi åkte förbi honom med bilen och jag skulle gå in och säga hejdå. Och när jag gick därifrån var tårarna borta för en stund och jag log faktiskt.

Den första kärleken – del 3

I sista delen kan ni läsa om slutet…

En valborg och början på den första kärleken.

Den första kärleken – del 1


Det hade precis blivit maj och det var vår, året var 2009. Jag brukade spana på honom lite i skolkorridorerna. Han var tre år äldre och kompis till min bästa väns pojkvän. De kom från Stockholm och gick på skidgymnasiet.

En morgon vaknade jag upp som pirat i hans säng. Det hade varit kvällens utklädnad på festen där vi träffats. Den morgonen kom min bästis och hämtade mig, det hade inte varit något konstigt med det, om det inte vore för att vi var sexton och sjutton och inte hade körkort, det var hennes pappa som körde. Jag kom ut som den pirat jag varit kvällen innan och vi åkte till lokalen för att städa upp och ladda inför ännu en fest, med annat tema. Vi hade alltså hyrt en lokal för att festa två kvällar i rad, fy vad kul det var.

Den kvällen, den andra kvällen som var en fredag, var jag sjömans-klädd och hade fjärilar i magen. Jag var lite trött och höll mig nästan nykter, han smsade nog något och ett tag senare kom han dit. En kram kanske, en puss? Jag minns inte, jag borde minnas. Och bloggen för den helgen sa mest ”Resten, detaljerna, förblir osagda.” Det hade varit kul om detaljerna hade kunnat avslöjas på den tiden och kunnat läsas idag, men de finns nog i en dagbok längst ner i en minneslåda någonstans där hemma. Att lyssna på Skaburbian Collective lyckas i alla fall framkalla en viss sorts nostalgi och känsla från den tiden.

Jag vet att vi åkte hem till honom. Jag var ensam hemma och det var ingen som undrade var jag sov. Hade de undrat hade jag ändå sagt, mamma jag sover hos Lisa ses i morgon, och de hade inte sagt så mycket mer även om de kanske visste.

På lördagskvällen vill jag minnas att det regnade, jag låg i vår soffa och såg någonting meningslöst på tv:n. Vi hade smsat lite och tillslut kom han dit. På söndagen skrev jag i bloggen ”Inatt får jag somna utan sovsällskap, gud vad ensamt.”

Det var vackra veckor som följde. Svävade mellan rosa moln och osäkerhet.

Den första kärleken – del 2 och 3

Fortsättningen, om vad som hände och hur det inte riktigt tog slut förrän ett par år senare, följer här i andra delen samt sista delen.