Love, that’s all.

IF NOT LOVE, THEN WHAT?

when he kisses her, storms rise beneath her skin; for she is the ocean, and he, her moon.

LOVE IS WHY WE ARE HERE

You don’t get to choose, you just fall in love and you get this person who is all wrong and all right at the same time. And you know you love them so much except sometimes they drive you completely insane no one can explain it. And the reason it’s so confusing is because it’s love, and if love didn’t have challenges, what would be the point?

Så vackert, så vackert. Allt sånt här får mig att smälta. Särskilt sista meningen där, och om kärlek inte hade några utmaningar, vad skulle det då vara för mening med det? Min drömvardag skulle vara som sådan att jag fick sitta och läsa poetiska och romantiska och sagolika meningar, hela tiden. Skulle man någonsin tröttna? Jag skulle förstås kunna varva det med att skriva några rader själv också. Då skulle man nog kunna hålla på i all evighet, tror ni inte?

Varsågoda i alla fall. Hoppas det kändes som en fin paus i en annars kanske lite stressig onsdag? Dags för mig att återgå till arbetet. Här ska skrivas, inga romantiska och poetiska texter, men i alla fall; jag får skriva om dagarna och det ska en ju vara tacksam för.

Vin och vänner framför vågorna.

I kväll var en så vacker kväll. Mötte vänner jag inte sett på länge, tittade människor jag tycker om i ögonen, smuttade på vin första gången sedan jag lämnade Sverige och fick dessutom beundra vågorna från den restaurang där vi satt.

Puss

red lipstick
Vi var på Old Lighthouse Bristow i Fort Kochi och jag åt seafood soup. Mums. Det var perfekt.

Spa och shopping, lyxlördag med mig själv.

Besökte min kompis salong slash spa idag efter en senare frukost och fick en timmas gudomlig avkoppling. Hela kroppen peelad med en färsk papaya-skrubb. Inklusive lite massage. Sådant man borde göra minst en gång i månaden, särskilt i ett land där det är så billigt. Motsvarande 150kr.

20130831-191627.jpg

Tog en autorickshaw vidare till Lulu Mall, största shoppingcentret i Kerala. Där jag kom att spendera kommande fyra timmar som ett litet besök i himlen. Jag har aldrig varit så lyrisk över att gå in i en Vero Moda butik (det mest svenska som gick att hitta där) eller över de låga Nike-priserna!

Nedan ser ni några av mina fynd. Rosa topp på Vero Moda. Tydligen är rosa den färg som passar mig bäst när det kommer till kläder. Gul topp från United Colors of Benetton, älskar den! Och så på sista bilden ett träningsset från Nike, tightsen har ett coolt, grått mönster och är extremt sköna.

20130831-191638.jpg20130831-191645.jpg20130831-191649.jpg

Jag upptäckte även höjden av att sticka ut när jag kilade in på herravdelningen i en butik och började välja bland tshirts och tröjor som jag sedan gick och provade och slutligen köpte. En ung man kom fram till mig “is this really for girls?” och jag svarade “No? It doesnt really matter, does it?” Jag försöker så ofta jag får chansen inflika att vi inte är män eller kvinnor, vi är alla människor. Likaså som vi inte är troende eller icke troende, vi är även där alla människor.

Köpte en herrmjukiströja och en herrtshirt, störtsköna plagg. Och just det, även en väldigt glammig, ljusrosa väska följde med mig – inte hittad på herravdelningen, haha.

Efter shoppingen hittade jag ett café som serverade hyfsat god cappuccino. Där slog jag mig ner och begrundade livet en stund. Vet ni hur härligt det är att gå runt som ensam och enda vit i ett shoppingcenter fullt av indier? Det är något över den känslan alltså, man känner sig unik på ett sätt man aldrig skulle känna hemma.

20130831-191654.jpg

Det mest häpnadsväckande var när jag fick syn på tre nunnor som kom vaggandes genom en av de största butikerna i Lulu Mall. Nu vet jag inte mycket om nunnor och jag gissar att man har fördomar, men jag skulle inte ha tippat på att de ägnade lördagarna åt att shoppa… Och jo, vad jag än känner eller hur jag än reagerar – så avslöjar mitt ansiktsuttryck det på direkten. Så när jag såg dessa nunnor kan jag lova att min haka var vid knäna och mina ögon stora som på ett barn som ser jultomten för första gången. Andra gången jag såg dem ville jag så gärna be om att få ta ett foto – men jag visste inte om det skulle anses oartigt så jag gjorde inte det.

Kort och gott en väldigt behaglig och lyxig dag! Jag kunde än en gång konstatera att shoppar gör jag bäst i mitt egna sällskap och mitt egna lugna tempo.

Magin infinner sig vart jag än går, det är så det känns ibland.

Jag minns i våras när jag fick erbjudandet om att åka till Indien för ett år. Jag hade första intervjun och bestämde mig för att tacka nej. Under nästa intervju skulle jag helt enkelt meddela att det inte kändes aktuellt. Att jobba med sälj och marknadsföring var ju inte vad jag allra helst ville göra. Högst upp på min lista stod det att skriva den där boken. En bok som jag och en vän redan hade börjat på. Jag berättade kanske aldrig det för er? Under ett par månader så skrev jag på en bok. Där och då tänkte jag att det var vad jag ville satsa helhjärtat på. Jag vill bosätta mig i en magisk liten hyreslägenhet i Göteborg, leva knapert ett tag, läsa ett par kurser, och skriva på min bok. Jag hade min närmsta framtid planerad och dessutom höll jag på att bli kär. Så när det blev dags för den andra intervjun hade jag redan fattat mitt beslut. Jag hade förklarat för min pappa hur jag resonerade och han sa som alltid hur fantastiskt klok jag var. Men under den andra intervjun förändrades allting. Känslan kom till mig och det var min mage som sa, det här är rätt för dig Jennifer, du ska åka till Indien. Det fanns plötsligt inga tvivel om att jag skulle tacka ja och just nu, här i min säng i Indien, kunde jag inte vara mer tacksam. Det finns inga tänk om, jag hamnade här för att det var menat så. Jag var menad att komma till Indien och jag vet inte exakt vart det kommer att leda mig men jag är övertygad om att det kommer leda till mina drömmars destination. Magin infinner sig vart jag än går, det är så det känns ibland. Och någonstans har jag hört att bara de som verkligen tror på magin kan uppleva den. Jag vet inte exakt vad jag menar med magi, men jag vet att det jag upplevt de senaste åren många gånger varit definitionen av magiskt. Magiskt i min värld, för mitt hjärta och min själ. Kanske är det även så att Indien är lite av magins land? Nya Zeeland var visserligen också magiskt. Kanske är det bara så enkelt att jag tänker lite mer poetiskt och djupare än de flesta, att vi alla upplever magi, men vi uttrycker det på olika vis. Jag gör det genom mina tankar som blir till meningar och små texter. Som en dag, kanske blir till stora verk.

20130826-222602.jpg

Mår hjärtat bra klarar man det mesta.

Lite så känns det nu. Hjärtat i form fina människor såväl som träning och bra mat. Jag kämpar med min mage och jag kämpar med alla djuren som liksom dras till mig. Men det går bra ändå, trots allt.

Helgen har varit fin. Ja förutom mitt raseriutbrott under lördagförmiddag, men jag gick till gymmet och när endorfinerna släpps fria lättar ilskan snabbt. Gick även till gymmet denna söndagmorgon och kände mig som en av jordens hurtigaste. De stänger nämligen tolv om helgerna. Och vet ni? En av de manliga tränarna på gymmet kom fram och frågade hur det går med träningen och frågade hur mycket jag gått ned i vikt? No offense tagna här, men jag har inte vägt mig så jag visste inte svarade jag. Då sa han om jag ska gissa så skulle jag gissa på 3-5kg… Och är det så mycket på en månad så tror jag minsann vi inte har bara gymmet att tacka men även toddyn som gjorde sitt jobb och rensade hela systemet…

Och jo, lördagskvällen var fin. Tog mina utlänningar till vänner och åkte ut till det mysiga turistområdet Fort Kochi. Är inte alls van vid synen av turister och det är så kul att alla ser ut som hippies. Sedan drog vi vidare till nattklubben Dream där det var bra drag. Två drinkar allt som allt under kvällen, det är så man orkar med gymmet nästa morgon!

Efter gymmet behöll jag träningskläderna på och städade konstant i 3 timmar. Bort bort med krypen. Tömde hela mitt rum. Skurade(!) väggarna(!) och torkade ytor som aldrig blivit torkade. I enbart mitt rum. Att städa hela lägenheten känns som att bestiga Mount Everest och det är jag ärligt talat inte alls sugen på.
20130818-231028.jpg
Söndagkväll. Sovdags. I morgon, ny vecka och nya tag. Eller som Dani alltid säger, new day, new chances!

En indisk utekväll.

Jag börjar vänja mig vid att vara omgiven av indiska familjer och indiska män. Jag börjar vänja mig vid att sitta på en arabisk restaurang med indier till sällskap och indier som tittar på mig med förundrande blickar. Och av de jag lärt känna här så är det alltid någon som tar hand om en, man känner sig trygg med dessa fina människor till vänner här. Vänligheten och gästfriheten är något utöver det vanliga i det här landet. Jag är så glad och tacksam att jag får vara en del av alltihop, en del av Indien och inte bara en turist.

Det var ett gäng vita tjejer igår på nattklubben. Uppenbart turister. Och jag tänkte, här sitter jag med mina indiska vänner och upplever Indien, medan ni bara ser allting utifrån på ytan. Det är nog det som känns absolut häftigast med att bo och jobba och leva här.

Igår var en fin kväll. Vi gick till Dream. Den första nattklubben jag besökte här, min första helg här. Och jävlar vad indierna kan dansa, jag tror inte ens de behöver vara särskilt fulla för att kunna riva loss på dansgolvet. Det gillar jag.

Min outfit kvällen till ära var något bland de skönaste partykläderna jag burit. Hittade de skogsgröna byxorna på en indisk butik igår och klädde upp dem lite och vips så fungerade det för en klubbkväll. Bra grej.

20130810-170918.jpg20130810-170923.jpg

Kvällens bästa var nog att jag bara drack en drink. En whiskeycola. Kul hade jag och dansade gjorde jag och lärde mig än en gång att det aldrig sitter i alkoholen.

I kväll är det avskedsfest på agendan. Min svenska rumskompis Sofie åker hem igen på måndag. Så i kväll ska vi till nattklubben Ramada.

Puss på er och hörni, jag tänker inte svika er med bloggen, det är dags för fler ordentliga uppdateringar nu. Skrivandet är trots allt en del av vem jag är, alltid.

Indien, du gör mig speechless.

Tiden flyger. Livet är mer levande än någonsin. Människorna är vänligare och mer kärleksfulla än vad jag trodde var möjligt. Indien är överväldigande på alla sätt och vis. Och jag, jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Att leva i ett land är en sak, att leva med ett land är en helt annat. Jag kan förklara Indien, vad man ser och vad det luktar, hur saker och ting fungerar till en viss mån. Men jag kan inte förklara den här upplevelsen. Jag kan inte, hur jag än formar orden, beskriva människorna jag möter här och händelserna som utspelar sig.

20130804-210752.jpg

Och i helgen åkte vi till Marari. En galet fin helg, så mycket kan jag säga och så mycket kan ni kanske förstå. Men alla detaljer måste jag spara någonstans i hjärtat och i minnena.

Fem veckor av min tid här har passerat. Och det känns som att mitt år här kommer flyga förbi precis som de två senaste veckorna svischat förbi som en virvelvind och tagit med mig på äventyr.

Hur speechless man än är, finns det tydligen alltid några ord som fingrarna lyckas göra till meningar. Och kanske en dag, snart, kan jag förklara mer kring vad jag faktiskt upplever.

Så som söndagar alltid bör vara.

20130714-185715.jpg20130714-185645.jpg20130714-185705.jpg20130714-185710.jpg

Det finns ett café i närheten där man kan få lite ‘västerländsk’ mat. Dit gick jag idag. Ni förstår, jag äter det mesta men jag måste erkänna att jag inte är helt van vid de oändliga antalet kryddorna som den indiska maten innehåller. Allting smakar starkt och ibland blir jag bara sugen på något, neutralt. Som en chicken alfredo. Jösses vad det smakade bra i min mage. Med en lemon iced tea till. Och en bok.

Så som söndagar alltid bör vara ja. Lugna. Med lite solsken och böcker. I mysbyxor och flipflop, i Indien. Jag älskar att det här är en perfekt Indien-outfit till vardags.

Innan jag lämnade norr.

I lördags började jag min resa söderöver igen och tog tåget till Boden, men innan det så hade jag ett par väldigt fina dagar i Gällivare. Jag och Ronja hann prata om allt som hänt i vår och sånt där viktigt. Och så hann jag träffa Elin några värdefulla timmar och bli bjuden på middag av hennes trevlige mor.

Jag råkade även besöka “onsdagspuben” men insåg snabbt mitt misstag och åkte upp till Dundrets topp istället för att inta midnattssolens magi, utsikten över fjällen i fjärran samt våfflor med hjortronsylt i den lilla fjällstugan.

Här är Ronja, på Dundrets topp på dagen.20130619-202403.jpg20130619-202411.jpg

Bättre kvällar tillbringas såhär.
20130619-202610.jpg

Och här är jag på Dundrets topp i skenet av midnattssol, vid midnatt såklart.
20130619-202620.jpg

Solsidan kallar dom det. Den lilla fjällstugan dit stadens invånare såväl som turister åker för  vacker utsikt och våfflor.
20130619-202625.jpg20130619-202630.jpg

På lördagen vinkade jag hejdå till mina älskade och till det här.
20130619-202642.jpg

Och sa hej till min fina fina farmor, i Boden, där jag även fick äran att barnvakta mina kusiner fyra och sex år gamla. Det var en förträffligt mysig helg.
20130619-202700.jpg

På söndagkväll togs jag varmt emot av Göteborg igen.
20130619-202705.jpg

När spökstaden förtrollas och blir till magi.

Om de molnfria nätterna kan man beundra ett vackert spektakel som tar plats över spökstaden. Skönheten i midnattssolen gör sig inte rättvis varken i ord eller bild och det är mycket nervkittlande (för att försöka beskriva det enligt engelskans ‘breathtaking’). Solnedgångar och midnattssolar gör mig som vanligt helt tokig och jag önskar man kunde fånga varenda vacker vy och spara det i en burk, vad man nu skulle göra med det men det känns som att det skulle kännas bra, tryggt liksom.

20130613-012821.jpg20130613-012826.jpg20130613-012830.jpg

De här bilderna fångade midnattssolen i sitt esse, kring 01.00.