Ett år sen.

Livet i München, det var vad jag levde för ett år sedan. Trippade runt i kjol mest hela tiden och kände hjärtat pumpa som på nytt.

20140425-144230.jpg20140412-225510.jpg

Det tog slut i mars med mitt ex och jag hade gråtit och redan bearbetat det under en tid så när det väl tog slut grät jag inte på en månad. Sen blev det bara bättre och bättre och tillslut blev min tid i München så fantastiskt bra.

Jag fick bestiga berg några gånger. Andas frisk luft och älska livet!

20140420-092521.jpg

Besökte också flertalet nya städer och länder. Roadtrippade och tog var dag som den kom. Drack öl och såg på fotbollsVM. Det var fint.

Sen vet ni ju vad som hände. Jag blev kär. Och när man blir kär är det allt som ofta magiskt. Vi sov ibland i min säng som inte var mer än 80 cm bred, det var inga problem. Hade jobbiga roommates som inte tyckt det passade sig med besök var och varannan natt.

Och mannen jag blev kär i är han som gömmer sig bakom den här Paulaner-ölen. Aldrig hade jag kunnat ana då att han skulle komma och betyda så ofantligt mycket för mig, min Mumin. Jag skrattade en gång och sa jaa jag kommer då inte följa med dig till Finland i alla fall!

20140406-224106.jpg

Jag minns så många magiska dagar. När vi åt sen frukost på café, gick till djurparken och strosade runt i ett par timmar, pussades, och lagade risotto till middag, middagar som vi alltid åt i sängen.

Den senaste tiden har jag haft en himla München-längtan. Dels för att jag hade en väldigt fin tid där och dels för att jag hade väldigt fina vänner där. Saknar Lena, Himanshu och Ari. Men gillar också staden så himla mycket! Mitt München.

/Tänker inte sluta drömma eller romantisera livet som var för det är endast känslor som känns när livet faktiskt är toppen precis här och nu!

Vänner som man trivs med.

Det var en gång en vän till mig som sa man ska alltid ha med sig något när man kommer hem till någon – aldrig komma tomhänt! När det gäller till exempel en middag. När personen lagt ner lite av sin tid men framför allt sin själ och kärlek för att bjuda in dig på middag. 

Klassiska gåvor är en flaska vin. Men jag är inte så klassisk av mig och sen så hur tråkigt är inte det? Jag hade med mig en liten gåva till Gaby när jag gick hem till henne igår. 

… och det var ett litet doftljus från fantastiska Voluspa! En typisk grej man är dålig på att unna sig själv att köpa men faktiskt älskar att ha. 

Gabriella hade lagat så god paj med sallad till. Mmmm, gissa om det satt fint i lillmagen efter löprundan! 

Och här är hon också donnan! Åh ni vet dessa vänner som man trivs så himla bra med? Bara älskar att få hänga med, prata om allt och känna hur energidepåerna fylls på. Gaby är en sådan, som sprider positivitet omkring sig och bjuder på skratt. Så himla härligt. Vill plocka med mig henne hem till Göteborg och ha henne inom nära räckhåll jämt! Vi delar så magiska minnen från Nya Zeeland med vilda fester (haha ohja) och awesome roadtrips. För att nu leva något mer vuxet och ansvarsfulla liv, men det är ju också fint.

Vi satt och drick vin, åt rawbollar till efterrätt och pratade hela kvällen. Sen sågs vi ikväll igen och tog en lång powerwalk längs den vackra hamnen i solnedgången!

Gunnebo.

Igår gick jag till spårvagnsstationen precis utanför mig och möttes av den strålade solen, den klarblåa himlen och vårvintervädret som var lite kyligt men fortfarande helt fantastiskt. Det visade sig vara en perfekt dag att åka ut till Gunnebo Slott!

göteborg vårväder

Det var nämligen vad jag och min kompis Henrik gjorde. Han är förresten den enda vän jag fortfarande har kontakt med från språkresan vi gjorde genom USA för 6 år sen. Vi ses då och då, senaste var sommaren 2013. I mitt liv hade det ju hunnit hända en hel del sedan dess. Det är rätt omöjligt att försöka dra en liten sammanfattning av de 1.5 åren. Dessutom känns det som att jag har upprepat historierna så många gånger nu att man nästan tröttnar själv liksom. Oh well. Hade hänt en del i hans liv också såklart, bland annat körde han runt i en fin bil! Det underlättar för övrigt om man vill ta sig smidigt ut till Gunnebo Slott.

Vi fikade hallonpaj och jag drack ingefärs ”ale”. MUMS! Minst sagt. Det var min lunch för dagen, pretzel till frukost och sen lördagens halva kebabrulle till middag, haha.

gunnebo slott cafe

Det var hur som helst eller ÄR så himla vackert där ute! Perfekt för att promenera omkring. Och vi var inte ensamma om att resonera så denna söndagen. Halva Göteborg och stans alla barnvagnar var också där…. :-) Alla gled dessutom liksom kring på snö/isen, otroligt halt överallt. Också lite mysigt.

gunnebo promenerapromenad vid gunnebogunnebo slottpromenad utanför Göteborg

Så fint var det!

När det blev kväll tog jag mig ut på en springtur. Sådant är alltid knepigt när man kommer till nya områden. Dessutom gav jag mig på ett intervallpass, och det gick bra trots att jag inte visste var stigarna skulle leda eller om de gick uppförs eller nedförs.

Åh du mitt vackra Göteborg.

Fan jag är så kär i dig! När vi gick runt på stadens gator och torg under förra veckan och när jag åkt genom fler stadsdelar än tidigare här så bara liksom växer den kärlek jag känner. Jag såg på allting med lite nya ögon och tänkte att shit det är verkligen fint här. Det är inte för inte jag tycker om att komma hit.

Människorna är också härliga. Jag har min kompis Martin här, som jag pluggade med på Nya Zeeland och han är sjukt göteborgsk, precis som min bästis Sofia. Träffade honom ikväll och promenerade ner till hamnen. Det har varit en så vacker dag idag! Solen lyser magiskt och alla njuter lite av sensommaren. Själv är jag alldeles för varm i mina höstkläder, men det känns ok.
IMG_0495.JPGHär är Martin, vi hängde hösten 2012 på NZ! Superskön frilufts-nisse är han.

Och vackert var Göteborg ikväll. Lite som om du viskade till mig kom ihåg hur underbar jag är och kom tillbaka snart! Jag hoppas du är lika strålande när jag kommer tillbaka i oktober, Göteborg.
IMG_0496.JPG

Håkan och jag.

Var inne i en bokbutik idag (älskar att titta på böcker) och snubblade över den här. Håkan Hellströms ”PS lycka till ikväll”, som jag ärligt talat inte visste fanns, trots troget fan. Vet inte ens om den fortfarande finns att köpa i Sverige?IMG_0355.JPGDet är ett fotoalbum med små texter. En bok perfekt att läsa ut under en eftermiddag. Och så får man en inblick hur Håkan-sagan började. Lite djupare inblick liksom. Fast ibland tror jag förstås att han hittar på lite, sådant är han ju bra på. Men den är vacker, och bilderna är så magiska som bilder från åttiotalet med gamla kameror oftast är.
Och bra musik-inspiration. Letar upp alla banden som omnämns på Spotify och spelar dem samtidigt som jag läser, varvat med några av Håkans låtar också såklart.

IMG_0357.JPG
När man ligger på en soffa, någonstans i världen (typ Finland), med en Håkan Hellström-bok i handen (eller på magen som på bilden), stämningsfulla låtar som spelar från ipaden, dricker pepsi max med lime i och emellanåt sneglar över på den sjukt snygga mannen som sitter precis bredvid – då hörni, då känns det som att man inte behöver särskilt mycket mer i livet alls faktiskt.

På landet.

Ligger i en säng som knakar lite när man vänder på sig och har gammeldags, grön sängram, som är sådär puffigt fin med snirklig träkant.
20140807-003258-1978335.jpgTidigare ikväll har jag bastat, och sprungit ut för att bada i sjön precis utanför, två gånger. Det är precis sådant som är magiskt. Att vara ute på landet, i en skog, precis vid en sjö och inte alls långt ifrån havet. Det är syrsor och hundratals små djur som låter bland träden samtidigt som solen gått ner. Solnedgången var förresten vacker, det var ett knallrosa moln där uppe på himlen och plötsligt var det bara lätt gråa moln som började regna på oss när vi simmade i det nästan svarta och rätt ljumma vattnet. Det är grusvägar och en gammal cykel man kan cykla på. Gammaldags och alldeles ljuvliga byggnader. Det finns en förrådsbyggnad som är helt i tegel och idag stod vi där och drömde oss bort och tänkte shit vad fint det skulle vara att göra om till ett riktigt hus.
20140807-003259-1979021.jpgTrivs bra här, uppe bland molnen nere på jorden.