Finland 100

Det går ju inte att inte kika in här idag med en grattishälsning till Finland. 6:e december är Finlands självständighetsdag och ingen kan ha undgått att Finland detta år firar 100 år som Finland. 1917 blev landet alltså fritt från Ryssland, inte från Sverige som vissa kanske tror (det hände ungefär hundra år tidigare, 1809).

Finland 100 år

Så idag har varit en helgdag här och det kom ju mycket lägligt med tanke på att vi är mitt uppe i en flytt. Vi har burit möbler och grejer, och fixat och jag är så trött.

Men ikväll så gick vi i alla fall över till Ts kompis som vi numera bor nästan granne med. Där var vi några som åt blinier med löjrom och gravad lax (så gott, tips!) och drack alkoholfritt bubbel. Lite ironiskt kanske att det är en rysk rätt ursprungligen? Men ganska vanligt här. Sen kollade vi såklart på den årliga ceremonin där presidenten välkomnar tusentals gäster in till sitt slott, lite som en bal. Och jag sitter mest och frågar ”vem är det? vem är det?” och försöker ta reda på vilka finska celebs jag borde känna till. Sånt tar tid att lära sig i ett nytt land ju… :)

Kommer ni ihåg när den här bloggen bestod av endast mobilbilder som dessa? Otroligt, fattar knappt att ni stod ut och hängde kvar ändå, hehe. 

Nu är klockan 22.27 och T bäddar vår alldeles nya säng som vi ska sova i för första natten. Det har varit superbusy dagar med flytten så bloggen har fått mindre tid och kärlek (och mitt jobb överlag, att vara egen på gott och ont). Och som sagt, är så trött och ser bara fram emot att få komma i ordning i vårt nya hem och julpynta. Hemmet är så fint. Och det känns så bra. Om än lite rörigt. Men vem flyttar och kommer i ordning på en gång – antar att det måste få ta tid?

Men nu, god natt och grattis Finland – tack för att jag fått bo här och lära känna dig lite bättre för varje dag som går. ♥

Restaurant Day.

I lördags var det dags för Restaurant Day igen – eller ”restaurangdagen” om man vill vara svensk! Ni kanske redan känner till det eller minns att jag nämnt det tidigare när jag besökte det för första gången i Åbo i augusti förra året och senare även under november i samma stad. Det är alltså dagen då vem som helst kan sätta upp ett stånd och sälja sin egna mat – alltså ha öppet sin egna lilla restaurang för en dag. Trots att det var ungefär nollgradigt samlades massvis av människor dels för att sälja sin mat från alla möjliga olika länder och dels för att vara där och få ta del av den!

restaurant day helsingforsrestaurant day helsinki

Restaurant Day sker 4 gånger om året (hurra för events som dessa som inte bara träffar årligen utan varje säsong!) och kommer ursprungligen från Finland där det också idag är störst även om det spridit sig över Europa, som ni kan se på kartan här nedan som visar alla restauranger som var med den här gången, från hemsidan. Dock inte en enda representant i Sverige? Det skulle jag vilja se att vi fick någon ändring på! :-)

Restaurant Day is the world’s biggest food carnival and happens worldwide four times a year.

Restaurant Day map

Det svåraste är nog att välja vad man vill smaka på bland all spännande mat som presenteras under en dag som denna och särskilt i en stad som Helsingfors. Jag minns att det var lite färre stånd och besökare i Åbo, eftersom det är en mindre stad. Men vi beslutade oss tillsist för lite turkisk kebab. De var så roliga de här snubbarna! Annat som det fanns mycket av var asiatiskt i olika former och falafels. Men också finska specialitéer.

restaurant day turkisk mat

Sen fanns även ett stort gäng glada spanjorer på plats och vi var så glada när vi hittade churros! Men deras churros vad populära och hann ta slut – så istället för att vänta på de nya som de gjorde (det var för kallt för att vänta utomhus…!) så provade vi en annan spansk sötsak. Det är baguette-bröd som doppats i ägg och mjöl och sedan friterats och för att slutligen badas i socker – lite som fattiga riddare helt enkelt. Extremt goda!

Restaurant Day spanish

Men som sagt, graderna var väldigt få och efter att ha letat runt bland restaurangerna utomhus och även ätit utomhus så var vi rätt nedkylda. Det enda rätta var att leta upp närmsta café och beställa in något värmande! Närmsta café råkade i det här fallet vara Starbucks, populära Starbucks alltså. Det är alltid kö till det här i Helsingfors och merparten är unga tonårstjejer som sitter med jackorna på och dricker någonting ur takeaway-muggar, hehe. ”Coolt”. Julia råkar dock älska allt som är amerikanskt, så hon älskar Starbucks och jag har faktiskt inget emot det. Jag är bekväm och gillar att ”veta vad jag får”. Kaffe är jag dessutom sjukt okräsen när det kommer till, Starbucks som något litet och hippt café – same good shit! Precis som Coops kaffe-kampanj i Oslo också visade i höstas.

Om inte annat så har Starbucks i Helsingfors sjukt bra läge. Gillar att sitta vid de här stora fönstren och kika på allt som händer utanför.

Det var starten på vår lördag – mycket fin sådan! Så himla mysigt att ha Julia här och få visa henne lite delar av Helsingfors och Finland som hon inte hunnit se tidigare.

Det svåraste med att bo i Finland #1

Under förra hösten skrev jag om Finlands bästa uppfinning. Ett inlägg som blev otroligt uppmärksammat och uppskattades med tusentals likes och kommentarer både på bloggen och på facebook. De flesta reaktionerna var positiva men också en del skeptiska. Det var en väldigt intressant eskalering! Och anledningen till spridningen är väl att det finska diskstället inte är vanligt alls i Sverige men en otroligt smart lösning! Diskställ på diskbänken är hur fula och opraktiska som helst.

Men även om detta är en positiv sak med Finland – så är det inte bara en dans på rosor att bo i Finland och leva med privilegier som diskställ/torkskåp och bastu i lägenheten…

Finland

Nej. Jag har nämligen ett problem när jag går och handlar i matbutikerna.

Alla matvaruaffärar i Finland, med undantag för Lidl, har ett system som påminner om självscanningssystemet. Du behöver inte självscanna, nejdå, det finns en vanlig kassa och kassör tillgodo, men du måste väga dina frukt och grönsaker (och lösgodis!) och sätta en prisetikett på dem! Du plockar alltså dina apelsiner, tittar på prisskylten efter det lilla numret, går till vågen och placerar frukten där, trycker på apelsinernas nummer och en lapp med det korrekta priset printas. Du placerar sedan prislappen på påsen/frukten/grönsakerna – klart!

Alltså, det är väl inget egentligt problem – förutom när man till exempel sätter den klistriga prislappen på bananerna och får brottas med det senare – men mitt största problem är att jag jämt GLÖMMER detta. Och varje gång jag kommer fram till kassan får jag ursäkta mig, oj shit förlåt jag är ny här i Finland vi har inte detta i Sverige.

frukt

Det måste dock vara rätt bekvämt för de som arbetar i kassorna i Finlands matvarubutiker, de behöver inte lära sig några PLU-nummer minsann. Men det underlättar ju inte min upplevelse på Citymarket, Prisma eller Stockmann – utan får mig bara att sakna ICA!

Det svåraste med att bo i Finland är en ny serie på bloggen, en serie utan slut.

Tapiola Hagalund

Stadsdelen av Esbo där vi bor heter Tapiola, eller Hagalund på finska. Det är en sak med Finland som är bra ibland men förvirrande andra gånger. Om man lär sig det finska namnet till exempel, då blir man förvirrad om någon pratar om samma ställe på svenska. Men man har också två chanser att lära sig namnet på ett ställe – är det ena namnet svårt är kanske det andra lättare. Haha. Och om något av namnen är finare kan man använda det istället!

Hur som helst. Tapiola / Hagalund är inte bara ett fint namn – det är också en charmig del av Esbo. Det byggs för fullt och det som redan finns här är designat och har någon cool arkitekt bakom sig. Och i veckan har det varit fina dagar här vädermässigt!


Perfekta dagar att promenera till och från jobbet. Igår kände jag mig krasslig och lät inte det dåliga samvetet få ta någon plats trots att solen sken och jag satt inomhus och pysslade med internet.

Igårkväll gick vi dock in till centrum (ja vi bor lite i utkanten av Tapiola) och käkade middag. Tapiola centrum är faktiskt ganska dött en lördagkväll, men det finns några spännande restauranger ändå. Med jobbet äter vi ibland i Tapiola, har till exempel varit till sushirestaurangen som ligger vid den charmiga lilla bion – och den är toppen!

Igår bestämde vi oss tillsist för Nepalesisk restaurang som fått bra betyg. Mount Nepal Ravintola. De hade dock en väldigt indisk meny – är nepalesisk mat samma som indisk mat? Skulle inte var helt ologiskt. Gott var det hur som helst och det är ju det viktigaste. Och prisvärt, det är också trevligt. Populärt var det också, även för takeaway var det många som kom dit. Jag åt min all time favorite, butter chicken. En rätt jag faktiskt aldrig åt när jag bodde i Indien men nu alltid äter om jag äter indiskt. Ris, naan-bröd, raita och sallad ingick! Samt en söt och god te-dryck. Vi delade även på en mangolassi till efterrätt, det är alltid rätt!

5 av 5 mumins får restaurang Mount Nepal av mig! Och ett plus för så gullig personal!

Hehe charmig matbild jag tog:

Gillar också när man får dessa äkta tallrikarna att äta på. Det är nästan så jag kastar besticken och hugger i med handen som på äkta indiskt vis ;)

Solrosängarna finns inte bara i Spanien.

Igår när den här posern kom hem från jobbet så lagades det IKEA-köttbullar i massor med potatismos, sås och lingonsylt. Sen drogs promenadkläderna på och vi gick ut i solnedgången jag och min boyfriend för en liten kvällspromenad!

Jag gjorde nämligen en helt fantastisk upptäckt härom dagen. Vi körde och såg plötsligt en kvinna som kom joggandes med ett par solrosor i handen. SOLROSOR?! Och då visar det sig att här i Finland är det ett vanligt fenomen att ”någon” planterar en hel äng med solrosor som allmänheten sedan kan gå och plocka. Så himla himla fint! Solrosängar är helt magiskt fina. Kommer ni ihåg hur uppspelt jag blev över solrosorna i Spanien?

Eftersom vi bilade genom enorma och oändliga solrosfält i Spanien på en motorväg… Så hann jag aldrig fånga dem riktigt bra på bild. Det kändes som om jag fick min chans nu istället! Se så vackra?!!

  

Man ville bara hoppa runt bland dessa soliga små godingar. På många av dem satt humlor och det verkade som om humlorna slagit sig till ro för lite sömn? De satt fast som berget i blommorna, de måste ha riktigt superfötter de där humlorna.

Vi tog med oss tre blommor hem. Det var en lapp uppstoppad som sa, 4 st för 1 euro och så fanns där ett kontonummer. Vi tog en bild på det. Väldigt billiga solrosor kan jag tycka. Nu står de tre här hemma i en vas. Jag har aldrig haft en solros hemma förut, så ballt!
  

Och visst finns inte dessa solrosfält i Sverige? Jag har aldrig sett något? Men jag har å andra sidan inte bott särskilt länge i södra delen av Sverige. Men fick känslan nu att det var något typiskt finskt. Trodde knappt solrosorna överlevde våra kyliga somrar här uppe i Norden?

Apropå kyla så känns det att hösten är här nu. I huvudet har jag fortfarande sommar, men kalendern visar 10:e september och termometern tyder också på att det minsann är höst på riktigt. Och tittar man noggrant på björkarna så avslöjar även dem detta faktum. Livet har sin gång.

Som en vuxen.

Det är så spännande att vara på ett ”riktigt jobb” i Finland. Inte bara det att lära sig allt om jobbet och företaget, men också hur det faktiskt fungerar i Finland. Det är så många saker som är helt annorlunda som man inte har en aning om.

Visste ni till exempel att man i Finland får ytterligare 50% av semesterlönen när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern? Så om du har 4 veckors semester får du betalt för 6 veckor. Vet ni vad grunden till detta är? Det var så vanligt förr i tiden att man åkte till Sverige på semestern och sedan stannade kvar där, så arbetsgivarna tvingades hitta ett sätt för att folk skulle komma tillbaka. Haha, hur roligt? Idag funderar man alltså på att avskaffa detta, kanske med all rätt?

Här är parkeringen utanför mitt jobb. Vi sitter i en stor kontorsbyggnad i ett område fullt av kontor och olika företag. Spännande miljö! Det ligger även i närheten av Aalto-universitet.

Och jo hörni, jag kände mig såå som en vuxen idag. Jag hade nämligen Ts systers bil med mig till jobbet idag. Så när jag klev ut från kontoret klockan 17 hoppade jag in i ”min bil” och brummade iväg. Det kändes så himla vuxet. Men den dagen är inte här ännu, det vara bara en tillfällighet.


Man får ta selfies när man stannar vid rödljus!

Det dröjer nog förresten innan jag/vi skaffar någon bil. Det är i alla fall ingenting vi har på kartan just nu. En soffa kändes mer som ett lagom och stort nog steg i våra liv.