Era kommentarer ♥

Min rutin när det kommer till nätet och sociala medier är att kika in på Facebook där mest aktivitet sker i grupperna jag är med i samt avlägga något fniss åt “Dr Status” eller “Dagens Otydlighetsros”. Sedan ska mottagna snapchats spanas in och en snapchat skickas iväg. Kolla om något spännande mail trillat in. Kikar eventuellt lite på instagram. Läser de bloggar som uppdaterats via Bloglovin’. Har även infört rutinen: svd.se nu… Och slutligen min absoluta favoritdel: att läsa era kommentarer ni lämnar i bloggen!

Det är något speciellt med att få respons och reaktioner på det man skriver. Jag älskar det! Uppmuntrande ord och komplimanger, egna storys, tips, kritik – vad det än är så tar de tacksamt emots. Ibland svarar jag inte direkt men jag försöker gå in och svara senare. Ska försöka installera en plugin så ni kan få mail-notiser när någon svarar på er kommentar!

Ett tips till er är att gå in på Gravatar - då kan ni koppla en bild till er emailadress som dyker upp varje gång ni kommenterar. Det vore kul att ha en bild kopplad till era namn – särskilt när det ibland är många med samma namn :)

Ingenting viktigt egentligen.

Halloj! Hur mår ni? Jag mår väldigt bra. Allmänt just nu i livet också. Känns fint att vara vid liv. Har tvättat min förmodligen sista tvätt här i München, det känns bättre än något annat pga den jäkla tvättomaten jag måste gå till. Samtidigt känns det rätt “retro” över hela grejen med tvättomater, lite som att färdas tillbaka i tiden och det är ju mysigt. Men nä, tvättmaskin och torktumlare står på min lista över krav för nästa bostad… Jag är dessutom av tron att man kan tumla allt i torktumlaren, har ni någon åsikt i frågan eller hur gör ni??

Satt utanför tvättomaten och åt pretzel till middag. Kändes inget vidare, det är min vanliga frukost här. Och pretzel till frukost OCH middag är nog inte det bästa, även om jag är himla förtjust i dem. Jag längtar (eller framför allt magen min som mår sådär) efter lite bättre vanor när semestern min drar igång nästa vecka. Hehe.

20140723-204955-74995556.jpg

Var och tränade på lunchen idag med Lena. Hon är sjukt stark och kör fria vikter med stänger och grejer bland mestadels grabbar. Hemma i Sverige tror jag det är fler tjejer än här som gör det? Tror tränings-hälso-hetsen-whatever är lite längre gången där hemma än här i Tyskland, haha. Själv kände jag mig svag idag, så som man gör ibland. Men det var skönt!

20140723-205340-75220514.jpgHär traskade jag till Edeka, mataffären vid vårt kontor dit vi nästan alltid går och köper sallad från deras salladsbuffé till lunch.

Jahapp. Torsdag i morgon, sen fredag och helg. Sicken skön vecka!

What if money were no object.

 Har ni sett det här videoklippet där Alan Watts pratar om “what if money were no object”? Om inte, se på den nu. Jag skrattar lite åt inledning av “writers and ride horses” då det är något som finns i mina tankar, men blir samtidigt så himla inspirerad.

Alan Watts quote citat

Typiskt klyschigt och så vidare. Men i slutändan exakt så som jag vill leva och exakt så som många glömmer att leva. Jag vet inte ännu what I desire men det ska vi nog kunna lista ut så småingom. Tills dess försöker jag göra sådant som får mig att må bra, ta beslut efter hjärta och magkänsla.

“Hemma” i München.

Inte mitt “hemma” så länge till, men tillbaka i München är jag för en vecka. Ligger nedbäddad redo att sova och drömmer mig tillbaka till Hotel Austrias härliga faciliteter…20140722-224355-81835139.jpg20140722-224400-81840763.jpg20140722-224533-81933208.jpg20140722-224545-81945177.jpg
En kopp ingefärste vid poolen med bergsutsikt och en stund i “bastu-rummet” som bara var 40 grader. Drömde om att ha en liknande relax-avdelning i ett framtida hus – men insåg att det är lite onödigt när man istället då och då kan åka till platser som dessa.

Är lite travel-hungover blandat med något sorts vemod och förväntan. Vemod över att lämna. Förväntan över vad som komma skall. Är också himla grubblig efter dagens djupa samtal. Ju djupare man lär känna andra, desto djupare lär man känna sig själv. Och jag tror sådant är väldigt nyttigt, att vara medveten om sig själv, sitt beteende och sin personlighet.

Lite sömn är på sin plats nu, så kan de djupa tankarna för bearbeta sig själva och återgå till sitt normala.

Har fyra dagar kvar på jobbet och sen hoppar jag på planet!

Lördagen i lyxiga Lech.

Aaaalltså, så fint det är här.

Hotel Austria är verkligen en pärla. Första gången jag bott på ett fyra stjärnigt (plus S som står för superior, haha) hotell, och ja, det finns ingenting att klaga på. Frukostbuffé i särklass, middagar som toppar allt, sköna sängar, UNDERBAR personal, spa-avdelning med 6 olika bastus + bubbelpool + vanlig pool + olika relax-rum. Och det är liksom utöver de fantastiska Alperna som hela tiden känns som att man vandrar omkring i en sagolik målning.

Kommer mer och fler bilder men vi börjar med lördagen:20140722-101323-36803143.jpg20140722-101322-36802170.jpgFrukost ute i solen, vi fick två soliga dagar, eller en och en halv. Och när det finns körsbär på hotellfrukosten så är jag såld!

Sedan tog vi liften upp till bergets topp och började vår vandring.20140722-101406-36846069.jpg20140722-101418-36858241.jpg20140722-101505-36905477.jpg20140722-101504-36904481.jpg20140722-101536-36936858.jpgDet var en hel del stigning och jag är imponerad av mig själv hur bra jag orkar. Jag går ju regelbundet på gym men tränar inte överdrivet mycket cardio. Härligt var det i alla fall. Älskar att bestiga berg, nå högre höjder med fantastisk utsikt och samtidigt känna hjärtat pumpa.

På toppen stannade vi och åt lunch. Det är tjusningen med att vandra i Alperna – det är aldrig långt till nästa restaurang. Exakta motsatsen är tjusningen med att vandra i de svenska fjällen. Här träffade vi även ett amerikanskt äldre par. Vi pratade under lunchen och man kunde ana att de hade pengar (liksom många av de som reser hit, de är en jetset-skidort på vintrarna, somrarna är mer rimliga priser). Och precis när vi ska säga hejdå säger han den här boken, googla den! och när jag gör detta väl hemma visar det sig att han är författaren. Han hade modellat i unga dar, varit kock och recenserat restaurangen i NYC och nu trots sin ålder på 74 pysslade han fortfarande med fastigheter som någon typ av mäklare. Lustigt folk man kan stöta på.20140722-101654-37014770.jpg20140722-101757-37077032.jpg

Sedan blev utmaningen att ta oss neråt. Pappsen är van vid fjällvandringar, och jag fixar uppförsbackarna. Men jäklar jag saknar musklerna för att ta mig ner alltså. Ner tog vi oss dock och på slutet skulle vi hinna till en buss så vi tvingades småspringa. Det kändes i benen och har känts i benen sedan dess – har haft så sjukt ont (men ack så skönt).20140722-101535-36935996.jpg20140722-101655-37015914.jpg20140722-101757-37077460.jpg20140722-101808-37088762.jpg

Ja hörni, älskar det här och vill gärna komma tillbaka! Haft en magisk liten helg, förutom att min vän blev sjuk i halsfluss! Det var himla typiskt otursmässigt att missa all vandring och spendera timmar i hotellsängen (men den var ju skön åtminstone). Det har regnat lite också men man kan vandra med paraply så det är lugnt.

Är tacksam över att ha en far som aldrig gillat chartersemestrar utan älskar att vandra i berg och gärna skämmer bort sin dotter med detsamma!

Den första kärleken, slutet.

Del 1 – En valborg och början på den första kärleken.
Del 2 – Den första kärleken, fortsättningen.  

Jag överlevde de första veckorna. Han var i Stockholm och jag var omgiven av urfina vänner, kvar hemma i Gällivare. Vi smsade och pratade i telefon. I juli skulle jag åka på språkresa tre veckor genom hela USA. Innan det skulle jag spendera natten på Arlanda, så han kom ut dit och mötte upp mig. Smugglade in honom både till hotellrum och frukost. Nästa morgon blev jag sen till samlingen med min USA-grupp, vi skyndade oss in på flygplatsen och det blev ett jättesnabbt hejdå. Det blev de sista orden, och sista kramen, för ett långt tag – men inte de sista någonsin.

första kärleken
Jag den våren, 2009.

Några dagar in på min resa hittade jag hans armband i min ryggsäck. Jag minns hur vi hade letat det på morgonen på hotellet men inte hittat det. Idag ligger det i en av mina skokartongs-minneslådor.

Jag var borta och vi hördes inte. Han var utomlands när jag kom hem och hörde aldrig av sig när han kom hem. Förrän några månader senare. MÅNADER! Jag minns ärligt talat inte hur ont det gjorde i hjärtat, men jag var glad när han äntligen hörde av sig. Men lite douchigt var det inser jag nu i efterhand, han sa att han tänkte att det var bäst så. Och visst, det var det förmodligen.

Nästa år var det jag som tog studenten. Det var 2010 och fredags- eller lördagskväll. Vi hade precis kommit hem från Kreta, jag och mina tjejkompisar. Jag drog med mig en av tjejerna, bytte snabbt om och gick ner till krogen. Han var nämligen på besök och jag hade ju inte sett honom sedan . Vi träffades i vimlet och jag ramlade runt i mina klackar när han tog tag i mig och drog med mig på dansgolvet.kärlekshistorier
Högra bilden på Kreta och vänstra bilden är jag den kvällen vi kom hem, året 2010.

Samma sak hände ytterligare ett år senare. Vi träffades igen. Och inte förrän förra våren (2013…!!) kunde jag släppa honom på riktigt. Jag hörde av mig till honom och insåg att där fanns inget att hämta.

Det finns de som är för stolta att höra av sig. Men det är ett råd jag valt att lyssna på, ta itu med dina hjärnspöken annars kan de ligga kvar där i fler år än vad som är nödvändigt. Det hade gått fyra år men jag tänkte fortfarande tänk om… Ända tills jag faktiskt hörde av mig och insåg att, nej det finns inga tänk om och det är dags att gå vidare från det gamla.

Och det var det hörni, det var en vacker vår, en vacker första kärlek.

Alla röker och husen är så vackra, det är Frankrike.

Till och med paret med en flicka som var ett par år gamla. Den stiliga damen i stilettklackar, de unga tjejerna och killarna vars liv knappt börjat. Alla röker och de finns butiker som säljer speciella elektroniska cigaretter som man också ser folket gå omkring med. I hotellen är stora skyltar “rökning förbjudet” och på restaurangerna verkar det också vara förbjudet. Men man kan ana att det inte var särskilt längesen som det var tillåtet. Och utvecklingen går inte framåt i samma takt som uppe i Norden. Kanske är det vad som gör det lite fint, lite gammeldags och magiskt.

20140718-122124-44484662.jpg

Nu var det många veckor sedan som jag var på roadtrip och besökte RothenburgFrankfurt, Luxembourg och slutligen Frankrike. Jag har inte berättat särskilt mycket eller visat några bilder, så här kommer lite grann…

När vi rullade in från Luxembourg ner i Frankrike hade vi bara som mål att hitta ett billigt hotell att övernatta på. Det blev ett hotell i Thionville, en liten stad som inte hade mycket annat att bjuda på. Det kändes lite som en spökstad, med de gamla husen och tomma gatorna, samt alla som pratade på ett så främmande språk. Vi gick in på en bar och sa fick till svar “no, french” när vi frågade om han kunde engelska. Såklart.

20140718-122129-44489610.jpg20140718-122130-44490715.jpg

Men vi vaknade upp med rätt fin utsikt, efter en natt där jag fått gå upp mitt i natten och ut till bilen bara för att hämta smärtstillande åt någon som var lite febersjuk… Haha, kände mig som superman. Ni vet ju hur svårt det är att över huvud taget lämna sängen när man är alldeles yrvaken.

Vi hoppade genast in i bilen och åkte till Metz som är en otroligt mysig liten fransk stad. Där åt vi crêpes till brunch. Och sedan vandrade vi runt runt och hittade en marknad, en flod och någon kyrka.

20140718-122125-44485646.jpg20140718-122124-44484896.jpg20140718-122125-44485125.jpg

Efter Metz skulle vi spenderade natten i Strasbourg – så vi åkte vidare. Och Strasbourg är himla mysigt alltså!! Väldigt tysk-influerat men inte mig emot. Folket är mer öppna för att prata engelska och menyerna fanns också på engelska. Kände mig så himla hjälplös första gången jag slog upp en meny på franska, och tänkte att nej här vill jag inte bo. Drack pyttesmå kaffes, tittade på fransoserna och promenerade omkring.

20140718-122124-44484389.jpg20140718-122126-44486847.jpg20140718-122127-44487756.jpg20140718-122128-44488620.jpg

Ba-bye.

Idag var sista dagen för en av mina finska vänner som började här samtidigt som mig. Igår tog vi en “sista öl” i Englischergarten.

20140717-223555-81355721.jpg20140717-223604-81364986.jpgSolnedgång i Englischergarten och Lena min norska jänte!

Ikväll var det en sista middag på mamasitas. Jag tänkte inte gå, för jag var tvungen att “tvätta för morgondagens tripp till alperna”. Lame. Så med tunga steg gick jag till gymmet istället för mot stan med de andra. Men inne på gymmet bröt jag ihop. Haha alltså när en sån gråtattack kommer går det inte att stoppa. Jobbigast var det att någon i omklädningsrummet bestämde sig för att prata med mig just då…

Jag bröt ihop för jag insåg det sorgliga i att lämna livet här. Så typiskt mig, att bli så känslosam ibland. Stod och hulkade i tio minuter innan jag tog mig samman och rev av ett pass på gymmet. (Försöker att inte låta allt för djup eller dramatisk min svenska kollega han jämförde mig nämligen med August Strindberg….) Duschade och tog mig till restaurangen och spenderade en och en halvtimma i det fantastiska sällskapet. Tänkte att det går bra ändå, att säga hejdå. Det är inte första gången, och inte sista heller. Fler fantastiska platser väntar, fler fantastiska människor.

20140717-222717-80837635.jpgTommi – you rock you little hipster! Aja hiljaa sillalla.

Min nästa destination.

Ni är så många och fina som undrar vart jag ska härnäst. När mitt internship tar slut den tjugoåttonde juli så tänker jag ta semester. En del skulle beskriva det som arbetslös eller mellan två jobb eller i jakten på något nytt. Men jag ska ha semester.

Och landet jag först tänkt besöka är, tamdadam! Finland!

Mitt flyg går till Helsingfors, härliga Helsinki. Det råder lite delade meningar om vårt kära grannland, men det jag minns av min senaste visit i huvudstaden i det blåvita landet är att den var väldigt vacker. Har hört rykten om mycket “underground” och “art”. Så det verkar rätt hippt, lite unikt och liksom någonting annat. Ser fram emot det. Ser fram emot vattnet, soliga dagar och ljusa, sena kvällar.

besök helsinkisemester helsingforshelsinki finland

Det var tre år sen jag och mina två små kusiner besökte Finland med vår mormor. Så fin tripp! Vi tåg tåget från norr och bodde hos våra släktingar utanför Helsinki. Älskar min mormor och mina kusiner så mycket! Lill-killen som idag är 11 år får man faktiskt fortfarande kramas med, fjortonåringen (sista bilden) har blivit lite mer vuxen dock och var det redan då, inga pussar…

Senare, ännu oklart när, kommer jag flyga till Göteborg i hopp om att träffa mina bästaste, bada i havet och ordna någon typ av kräftskiva.

Så det är den enda plan som finns just nu. Vi får se vad som händer längs vägen och resans gång.