Jennifer Sandström| Bloggar utomlands, om resor, livet, kärlek & drömmar| Page 2

God morgon från spårvagnen.

Posted on 19 februari, 2015 4 Comments

God morgon tröttmössor! Jag är ingen tröttmössa idag! Nyckeln till att vakna och vilja kvittra som en lärka kl 6.20 är alltså att somna 8 timmar innan det. Och det lyckades jag med igår. Måste på något sätt försöka få in det till en självklarhet, en rutin. 9.30 – bums i säng!

God morgon spegeln!

Kjol dagen till ära, det är ju egentligen min signaturoutfit. Kjolväder? Nja, det behöver det inte vara. Min väderapp visar för övrigt helt olika väder för där jag bor och själva ”Göteborg”. Idag hade jag +5 medan ”Göteborg” hade -4? Tropiska ghettot ❤️

Hoppade även över mascaran i morse. Skönhetssömn kommer man långt på! Som om nu skönhet är det viktigaste här i världen, det är det ju inte. Men ibland kan man undra…

Spårvagnarna jag åker med på mornarna är ofta av den gamla sorten. Lite charmiga. Känns som att kastas några år bakåt i tiden och sådant är ju alltid mysigt.

Blir lika förvånad varje dag vi kör in i stan och ja ba hoppsan, Göteborg – BOR jag HÄR? Och så hoppar jag av vid Brunnsparken, sicksackar fram mellan alla människor, passerar NK och kliver in på STS-kontoret som ligger i samma byggnad. Jag ser butikerna som försöker locka mig varje gång jag går till vårt kök. Det får mig på något sätt att vilja gå dit ännu mindre. Bra grej!

Hörni, ha en skön torsdag!

På bron som skiljer min ö från staden. Tror jag?

Update från livet med heltidsjobb.

Posted on 18 februari, 2015 7 Comments

Hallåå! Shit är helt slut i huvudet. Hade massor som jag ville skriva igår men inte riktigt tid eller ork. Att ha heltidsjobb är verkligen en helt ny grej. Och så ska det så ut resten av livet?? I guess so. Jag läser en bok just nu där svenskan blandas med engelska uttryck som ungdomarna på 15 år använder sig av, sjukt intressant att ta med sådant i en bok tycker jag, och känner igen mig.

Har dessutom jobbat med mitt ”gamla” jobb lite på kvällarna nu, så då blir det ju extra mycket. På mitt nya jobb känns det i alla fall bra såhär långt. Om en och en halv vecka ska vi till Stockholm och vara där hela veckan jag och min kollega. Jag hoppas på att min Mumin kommer och träffar mig då, samt att jag hinner dejta alla andra vänner jag har där! Ser alltså, förutom jobbet, fram emot det väldigt mycket! Helgen en vecka senare kommer min pojkvän hit, iiih, och måndagen därpå ska hela veckans spenderas med jobb i Malmö och avslutas med en helg där med mitt bästisgäng! Känns som att allting lyckats klicka och klaffa förvånansvärt bra! Och plötsligt kommer det liksom vara Valborg och det är VÅR! Låter antalet utropstecken på rad här betona hur kul det känns!

Och så en bild från idag:

Vi har ett problem. Eller jag har. Vinterkläder och vinterskor och kläder överhuvudtaget. Älskar ju mina timbis men min stiligare vinterjacka älskar inte dem. Och mina jeans älskar inte längre mina ben. Vill alltså att det ska bli vår så jag kan trippa runt i kjol och sommarskor och ingen jacka alls (optimistiskt? Kommer nog behöva införskaffa en vårjacka….) Alternativt motta en sponsring av ett par riktigt slimmade jeans. Gärna Levis men allt annat går också bra.

Hehe.

Nu ska jag hem och placera mig i soffan. Inte van att snitta 6.5 h sömn. Undrar vad jag ska bjuda mig själv på för middag idag? Bananpannkaka som igår? Eller knäckebröd som de tidigare dagarna? Spännande valmöjligheter där… :-)

Känslorna i mig just nu.

Posted on 17 februari, 2015 5 Comments

Overklighetskänslorna sköljer över mig, en efter en, titt som tätt. Vågar inte riktigt tänka att det är som att vakna upp i sin dröm, för då rasar säkert något. Det brukar vara så, man måste liksom hålla band på sina känslor. Samtidigt tänker jag att kanske är jag värd det? Värd allt det där vackra. Värd att få bo i världens bästa land och i landets bästa stad. Att få ha en pojkvän som älskar mig trots alla mina flaws. En familj som stöttat mig i alla beslut jag fattat. Vänner som finns där trots att åren går och kontakten är sporadisk. Ett jobb som dök upp runt hörnet när jag behövde det som mest. En kropp som jag trivs i. Den där kroppen, helst skulle man vilja slippa tänka på den alls.

Om jag kliver utanför den här kroppen som jag nu trivs i, spolar tillbaka några år och ser på mig själv där jag är nu, jag skulle liksom aldrig trott på det.

Men livet är ju så, föränderligt. Ibland får vi det vi önskar, ofta får vi inte det. Det blir nog bra tillslut.

Jag har Håkan i öronen, såklart. Och jag känner så mycket mer. Att det skulle vara perfekt om han bara var exakt precis här. Att svenskar är så fruktansvärt lame. Inte som individer egentligen, men som flock. Hur mycket globetrotter-besserwisser (nytt ord!) framstår man som om man uttalar sig så? Värt att ta risken. Jag besökte gymmet ikväll efter jobbet och kände mig så kvävd. Jag menar, jag älskar ju det, svenskheten - men samtidigt finns det något över det som suger livslusten ur en.

Kanske är det alltid så jag kommer vara. Expert på att romantisera den där platsen på andra sidan gränsen. Att alltid, oavsett var, längta bort. För det finns något vackert i det. Världen du befinner dig i kan vara hur drömmig och magisk som helst, men du kommer aldrig se det när du är mitt uppe i det.

Sluta dröm om det ljuva livet,
vi kommer aldrig va med om det

Så då är det liksom minnena och framtidsdrömmarna man får leva på istället, de romantiserade. Jag vet inte varför jag gillar det, men det gör jag. Allting är så mycket vackrare i retrospect (det ord på engelska jag saknar mest i den svenska ordboken). Och drömmar kan man fantisera om exakt hur man vill ju.

Slut men pepp.

Posted on 16 februari, 2015 5 Comments

Första dagen på ett nytt jobb är alltid väldigt krävande. Alla sinnen är på till 100% och det är så mycket att ta in. Datorprogram och inloggningar, rutiner, ett kontor att navigera genom, kollegor och grupper att läsa av, att lära känna företaget och påbörja inlärningen av att kunna allt om produkten. Ja, det blev en lång dag men det känns väldigt bra. Mottagandet har varit väldigt bra om jag jämför med tidigare jobb jag haft, och hur det än går så känns i alla fall det väldigt skönt.
Och så såg jag ut idag. Mamma, min kära boyfriend sa att jag var lik dig! Själv blev jag lite chockerad av att möta min trötta ögon i spegeln. Så chockad att jag gick och köpte en mascara…. För 139kr! Det känns som årets mest bortkastade pengar. Pga inte sminkat mig på typ två år och inte behövt lägga pengar på sådant. Som Mumin sa Don’t let them change you! Stupid swedes and their superficiality! Bara för trötta dagar när jag måste se presentabel ut inför intervjuer och liknande! Lovar!

Dagen blev lite extra stressig då jag hade tandläkartid. Det är en long story ni snart, eller ja under våren, kommer få höra mer om. Jag och mina tänder. Men jag satt i alla fall där och fulgrät. Vad nu fulgråta innebär? Jag grät för livet kändes så jäkla orättvist, eller för att jag är extremt känslig ibland och också blivit alldeles för van att gråta in public så att säga. Anyway, sen insåg jag hur många människor som har det så mycket värre och då kändes det bättre.

När jag kom hem strax efter sju jobbade jag en och en halvtimma med andra jobbet. Men det går i alla fall på rutin så det är skönt.

Nu: girls och ladda batterierna för en spännande morgondag!

Första dagen på nya jobbet.

Posted on 16 februari, 2015 7 Comments

God morgon mina vänner. Klockan är tjugo i åtta och jag sitter på spårvagnen påväg in till stan och på väg till STS-kontoret. Det är dags för första dagen på jobbet och det är alltså på STS språkresor jag ska befinna mig. Träffade min kollega igår och pratade lite, det ska bli väldigt intressant och förhoppningsvis roligt det här. När jag kommit in i det mer kan jag berätta vad det är jag egentligen ska göra.

Hann inte (eller glömde?) ta en bild i hissen och känner mig inte jättebekväm i att ta en selfie på en full spårvagn… Så det här får ni hålla tillgodo med! Hehe.

Har sovit exakt så oroligt eller kanske exalterat som man gör dagen innan något nytt och spännande. Varit redo liksom varenda sekund att nu måste jag snart vakna. Vaknade vid fyra och var övertygad om att det var morgon.

Till frukost åt jag min första chiapudding, men… Hade nog för mycket mjölk och för lite frön pga var mjölk med frön och ingen pudding jag åt. Övning ger färdighet – får försöka ikväll igen!

Oh well, önska mig lycka till (med jobbet inte puddingen)- så kan jag svara I don’t need luck, haha. Ok inte riktigt så kaxig är jag, men det kommer nog gå bra! En har ju gjort det här förr, något nytt menar jag.

Ha en fin måndag och härlig start på veckan osv!

Alla hjärtansmys med my love.

Posted on 15 februari, 2015 6 Comments

Kärlek kan upplevas på många sätt och ett av dem är kärleken till en nära vän! Så att jag inte fick spendera kärlekens dag med min pojkvän gjorde inte så mycket när Frost var här.

Hon kom med ett litet paket!

Som innehöll kärleksballonger!

Och vad gjorde vi? Vi åkte in till stan och promenerade arm i arm mot Haga och Järntorget. Fikade två gånger. Bland annat en semla! Kikade i inredningsbutiker. Och pratade om att extra många love couples syntes till just idag.

Sen fixade vi en grym middag hemma. Eller ja, Emma stod för matlagningen. Lammytterfilé med sötpotatis och morötter i ugn. Tillsammans med en vitlökssås på creme fraiche. Och så lite oliver och ost med fikonmarmelad till.
Bubbel drack vi också. Prosecco. Som också passar utmärkt för en efterrätt med sorbet och bär. Och tittade på Bridesmaids! Så rolig film men jag kunde inte komma ihåg om jag sett den förut? Kan man verkligen ha så dåligt filmminne?

Nu har vi precis vaknat. Ska fixa smoothie och gå ut och springa tillsammans. Herregud så ambitiöst känner jag! Sen brunch inne i stan.

Hur var er hjärtans dag?

Fredagspepp.

Posted on 14 februari, 2015 1 Comment

Det blev jag tillslut! Började dagen med att känna mig som vädret som snöregnade lite lätt. Men blev genast mer pepp när jag fick planer för kvällen, och efter ett träningspass och en endorfinkick kändes livet toppen igen. Det var ett träningspass jag kunde göra hemma, massor med armhävningar, situps och plankan. Kändes som om min PT (om man får kalla henne så, det är en tjej som gjort ett träningsschema till mig, kan berätta mer en annan dag) hade lite väl höga tankar om mina muskler. Men det behövs kanske, jag tenderar att ha lite väl låga tankar om mig själv och träningen.

Det är förresten lätt att fastna i en negativ spiral, när en sak löser sig börjar något annat kännas. Jag fick ett jobb – ja då vaknade jag upp nästa dag och kände fan vad jag saknar Mumin och deppade liksom över det. Blev tillsagd att jag fick skärpa mig och kunde väl åtminstone vara glad i en vecka. Haha, med all rätt. Ibland måste man fightas mot tankarna och ibland fungerar det.

Mötte i alla fall upp tre tjejer inne i stan (Vasastan – för mig tills igår ett okänt område), tjejer jag känner rätt väl men aldrig träffat innan. Yes, long story. Och det var hur trevligt som helst! Två av oss hade så trevligt att vi gick vidare till Andralång och klockan blev två. Alkohol behövs dessutom inte mycket i den här kroppen för att det ska kännas. Haha.

Eftersom jag blivit mer medveten om var jag bor så…. Vågade jag inte åka hem på kvällen. Utan åkte till mamma. Som kom och mötte mig på busshållplatsen. Att den här lilla tjejen skulle varit ute i världen – det är ibland svårt att tro!

Ge mig någon vecka och en pepparspray så har jag kommit in i det.

Nu ska jag: vakna, duscha, prata med my love i Finland och sen möta upp min andra love på tågstationen!

Jag lär mig hitta i Göteborg, del 1.

Posted on 13 februari, 2015 4 Comments

Alltså jag har klurat på vad jag ska säga när folk här i Göteborg frågar var jag bor någonstans. Ehh. Jag har alltså fram till idag svarat ”ut mot Hisingen”. Mina vänner som är bekanta med staden skrattade och sa, jaha bor du i älven då eller? Tydligen räknas hela den här ”ön” *tar fram Google Maps*, ja det är ju en ö – jag bor på en ö! Alltså hela den kallas Hisingen. Så jag bor på Hisingen. Sen fick jag lära mig att jag kunde säga vad området heter också och att om jag säger det så vet folk var det är. Göteborgs ghetto brukar det också kallas. Och deras nationalfågel? Det är polishelikoptern! Vet liksom inte om jag ska känna mig trygg för att de bevakar eller om jag borde vara orolig? Hehe.

Det är en del sådant här i området, jag gissar att de bygger? Huset jag bor i är väldigt nybyggt också. Så det är ju inte jättemycket ”ghetto-känsla” över det.

Har också funderat på hur långt in det är till stan? Och om man inte skulle kunna ha en cykel att transportera sig själv med istället för spårvagnen? *öppnar Google Maps igen* Det verkar vara omkring 7 km. Ni som är erfarna cykla-till-jobbet-cyklare, är det en ok längd? Hur lång tid tar det om man cyklar i sådant tempo att man inte börjar svettas liksom? Det som får mig att tveka är att Göteborg brukar kallas för Lilla London av en anledning (regnet, eller hur?)… Om jag skulle köpa en cykel skulle jag vilja ha typ den här, en nästan mintgrön skönhet. Drömmer i och för sig också om att skaffa en snabb cykel (ni vet en sådan man har och utför cyklandet som träning eller sport) och lära mig hur sådant fungerar, min pojkvän älskar nämligen att cykla och tänk vad kul att dra på cykelsemester någonstans?

Apropå cykel, här är en vacker bilder på mig och min bästis Frost (till vänster) som kommer hi i helgen. Det var vår sista vår i Jönköping, 2013, när vi tog examen. Sån himla vacker tid!

Banana pancakes.

Posted on 13 februari, 2015 3 Comments

HELLO fredag! Har ni sovit gott? Är ni taggade för helgen? Alla hjärtans dag, är ni kära och ska vara klyschigt romantiska med era pojk/flickvänner eller är ni singlar och ska se på 50shades och deppa eller bara festa järnet? Jag är faktiskt kär men ska inte vara klyschigt romantiskt utan har lyckan att få dejta min bästa vän (som dissar sin pojkvän för mig, alltså jag ÄLSKAR att de ratar hjärtans dagen).

Hörni angående kommentarer – NU ska det vara helt fixat. Har fått mail och meddelanden från fina läsare som inte kan kommentera bloggen. Frustrerande, man blir ju liksom van vid att ha en liten dialog med er snarare än monolog ♥

Igår åt jag riktig mat för första gången den här veckan, det kändes som en bra grej. Så i morse började jag min dag med en stadigare frukost. Herregud, varför har ingen sagt åt mig att göra bananpannkakor tidigare? Jag blev kär!

Bananpannkakor är lite som smoothies, man kan variera dem i oändligheten – verkar det som. Nu var det ju som sagt första gången jag gjorde dem, men efter lite googlingar tycks man kunna stoppa i vad som helst. Basen? Ägg och banan! Så jag mosade 1 banan, knäckte i 2 ägg, halv deciliter havregryn, rörde ihop och stekte. Åt med bumsiga blåbär (älskar de stora blåbärena!) Och det var så gott, och framför allt så enkelt.

Idag ska jag jobba, köra ett styrkepass, köpa vin (inte druckit vin på evigheter) och handla, städa lite och ikväll träffa några av mina internetzkompizar som bor här i Göteborg. Trevlig fredag på er hjärtegryn!

Nu är det officiellt.

Posted on 12 februari, 2015 5 Comments

Alltså kan ni gissa vad? Gissa vad som hänt? Gissa vad den här tjejen har skaffat sig? ETT JOBB! Så overkligt och obeskrivligt skönt. Jag hade intervjun min första morgon i Göteborg och det var anledningen till att jag var uppe så tidigt då. Men jag har lärt mig att man inte ska jinxa sånt där genom att skriva om det i bloggen. Och igår blev jag erbjuden jobbet! Jag börjar redan på måndag och kan berätta mer om det då, en sak i taget. Kan avslöja att det är inom den bransch jag viljat söka mig till: resebranschen!

Jag började alltså veckan med enorm ångest och känslor av att jag kommer aldrig få ett jobb, alltså aldrig! För att idag ha fått ett jobb och dessutom blivit kontaktad för två andra jobb. Arbetslösheten må vara hög mina vänner, men att skaffa jobb är ingen omöjlighet! Faktum kvarstår dock, du kommer långt på kontakter och lite flyt!

Hur jag firade? Med en crossiant, att träffa Sofia och fika äppelmuffins, samt åka ut till min moster och äta middag.

Är bara så fruktansvärt nöjd och tacksam över att efter en vecka ha ordnat ett jobb. Ett jobb som verkar kul. Det känns lite magiskt. Men det kanske är precis vad jag är värd?

Lägenhetshissen, jag och soporna!

Puss och kram från en fantastisk glad donna som från och med måndag har en anställning på sitt första riktiga jobb!