Svensk Fågel – sponsrad video, och kyckling i Finland.

Sponsrat inlägg – i samarbete med Svensk Fågel. 

En av de större anpassningar jag behövt genomgå sen jag kom till Finland handlar om kyckling. Så många gånger som jag gick runt i matbutiken och undrade var sjutton de gömt den frysta kycklingen, innan jag insåg att konceptet ”fryst kyckling” över huvudtaget inte existerar här. Besöker man en matbutik i Sverige är frysdisken med kyckling väldigt ofta väldigt stor. Det är så jag lärt mig att man köper kyckling, fryst. Då kan man ha den i frysen och planera den middagen senare. Färsk kyckling har jag tänkt är lite dyrare och endast något man köper när man tänkt laga den direkt.

Svensk fågel

Bild från svenskfagel.se. 

Vi pratade även om detta fenomen förra helgen och kom in på det här med kycklingens ursprungsland. Köper man färsk kyckling kan man ju anta att den kommer från en närmare plats. Däremot skulle en fryst kyckling kunna komma var som helst ifrån. Jag har sällan funderat över det och förmodligen antagit att det är svensk kyckling jag handlat i Sverige och finsk kyckling här i Finland. Men jag fick höra att de större restaurangerna som är anslutna till större arbetsplatser här i Helsingfors tydligen använder Thailändsk kyckling?! Det kändes lite, skumt.

Apropå detta vill jag nu uppmärksamma märkningen Svensk Fågel som finns i Sverige och som alla kycklingföretag som producerar och säljer just svensk kyckling kan ansöka om att få märkas med. De har dessutom en lite rolig reklamfilm! Gotta love the accent på engelskan här alltså.

Här är reklamfilmen, sponsrad av Svensk Fågel:

Om som de själva säger: ”Vill du ha kyckling och kalkon som är godare, smartare och nyttigare? Kolla efter den Gula Pippin när du handlar. Då vet du att den är totally made in Sweden!”

Undra om det finns någon motsvarande finsk märkning här i Finland?

Bloggens IT-avdelning – en kärleksförklaring.

Den senaste veckan har bloggens IT-avdelning spenderat drygt 28 timmar åt att ordna designen här på bloggen. Något ni läsare faktiskt knappt kommer märka av. 28 timmar i arbetstid är en hel del och jag är glad att jag inte behöver betala den timpenning som IT-avdelningen vanligtvis jobbar för. Det som ni möjligtvis kommer märka av är en ny funktion, när ni skrollar ner från ett inlägg kommer nästa inlägg automatiskt att dyka upp nedanför. Detta är en funktion som nyligen dykt upp på många nyhetssidor och jag hoppas att ni inte upplever den som ”spammig” utan att det snarare är mer användarvänligt. Kommentera gärna hur ni tycker det fungerar, all feedback uppskattas!

Förresten, att det tog så pass lång tid att bygga in en ”liten” funktion i bloggen har och göra med att han fick bygga om hela designen. Har jag fattat det rätt så gick vi över till Bootstrap (från WordPress? Html?), som är en sorts modern webbdesign (återigen, om jag förstått det rätt). Till följd av detta tror jag också att bloggens font kan ha ändrats en aning, förhoppningsvis är vi överens om att det var till det bättre.

Vem är då bloggens IT-avdelning? Ja hela avdelningen består faktiskt endast av en person, min alldeles fantastiska bror, Jesper. Han som en gång introducerade mig för Linux och sedan med tvång fick mig att börja använda Mac. För 4 år sedan hjälpte han mig att sätta upp en egen bloggdomän med Wordpress och gick naturligt in i rollen som IT-ansvarig. För detta står jag honom i evig tacksamhetsskuld. Särskilt från senaste veckans 28 arbetstimmar har jag innevarande skuld och jag kan tänka mig att betala tillbaka den i typ marknadsförings- och SEO-kunskap.

bloggens it-avdelning

Här är han min bror Jesper (bloggens IT-ansvarige), och jag.

Förutom att han kan det här med programmering så är han ruskigt smart och skarp. Och då tänker ni, men herregud du är ju hans syster och ganska partiskt i den frågan. Men han klev nyligen in som ny kolumnist på SvD:s ledarsida och det säger väl ändå något (jag tycker det är sjukt coolt och är så jäkla stolt!).

Är man fortfarande inte övertygad kan man läsa den första krönikan där han behandlar ”flyktingfrågan”: Varför gick gränslösheten åt skogen? Sen kan man hålla utkik för kommande krönikor! Han kommer skriva en gång i månaden för SvD och jag tror det kommer bli flera kontroversiella ämnen med vassa argument och kloka synpunkter.

Jesper SvD kolumnist


Så ett stort tack till världens bästa bror för att du är så himla himla bra och så himla snäll som alltid hjälper en syster i nöd (nåja, nästan). Ni läsare kan också känna lite tacksamhet över att vi har den här fina bloggen istället för att till exempel ligga på någon trist portal som har jobbiga banners överallt och annat störigt.

Att jobba heltid och blogga professionellt.

Det här året har jag bloggat i 10 år och under åren har jag insett att det är min största hobby. Det är något jag älskar att göra och gärna ägnar min tid åt. Men det var inte förrän jag började jobba heltid som jag insåg hur mycket tid och energi bloggandet faktiskt tar, särskilt när man tagit det till en ny nivå och börjat blogga professionellt.

Professionell bloggare?

Det finns bloggare som har bloggen som huvudsyssla och primära inkomstkälla. Bloggar man inte själv kan det vara svårt att föreställa sig hur mycket tid som faktiskt ligger bakom inläggen, bakom alla texterna och bilderna. För att inte tala om allt jobb som läggs ner runt omkring bloggandet (bloggdesign, sociala medier, SEO, analytik, läsa andra bloggar osv). Även om jag inte driver bloggen som min primära inkomstkälla så driver jag ett eget företag och tjänar lite pengar på bloggen, således kan jag titulera mig själv som en professionell bloggare.

blogga professionellt kombinera jobb och blogg

Att jobba heltid och blogga professionellt

Så hur är det egentligen, att driva en blogg professionellt samtidigt som man jobbar heltid och försöker hinna med vardagslivet? Det var Elin med bloggen Teknikfik som lyfte det här ämnet om att jobba och blogga. Senare skrev även bloggaren Bambi om sitt arbete och bloggande.

Jag håller med om att det är tufft ibland, särskilt när man vill hinna med andra saker som att träna och umgås med folk, eller bara se på serier. Det finns stunder då jag på riktigt överväger att skaffa städhjälp, för att det inte känns som om jag hinner städa mitt hem på 50 kvadratmeter (hello bortskämd 90-talist). Men ännu har jag lyckats kombinera mitt bloggande med mitt heltidsjobb rätt bra!

Så lyckas du kombinera heltidsjobb och blogg:

Här är mina 5 bästa tips för hur du kan hantera och kombinera ditt heltidsjobb med ditt bloggande. Det är i alla fall vad som fungerar för mig.

1. Bloggandet måste komma naturligt. 

Varför skaffade du en blogg från första början? Här tror jag det är viktigt att det på något vis är ett syfte som kommer inifrån och från dig själv. På så sätt kommer det vara lättare att hålla fast vid bloggandet även när du egentligen inte hinner. Når du en punkt där du helt enkelt är för busy för att blogga, ja då kanske bloggandet inte är det du faktiskt vill göra. Prioteringar mina vänner, prioriteringar.

2. En hobby måste vara rolig. 

Oavsett om du tjänar pengar eller inte på bloggen så är det förmodligen en av dina största hobbys och en hobby MÅSTE vara rolig, annars kan du lika gärna lägga av. Det huvudsakliga målet bör inte vara pengar eller uppmärksamhet, utan där måste finnas något mer hållbart.

3. Pressa inte dig själv för hårt.

Precis som Elin skriver: sänk kraven! Blondinbella publicerar 3-4 längre inlägg om dagen, för att det är ett av hennes främsta jobb. Hon har ett helt crew bakom sig som hjälper till med alltifrån professionella bilder och kollage till god knows what. Du har ett annat heltidsjobb och bloggen är det roliga du gör på fritiden, jobba (alltså blogga) utifrån dina förutsättningar.

4. MEN, det är inte alltid roligt. 

Om du har ambitiösa mål med ditt bloggandet och faktiskt planerar att göra det på en professionell nivå, så finns det stunder som inte är lika roliga. Detta är något jag själv ”tvingats acceptera” på senare tid och något jag insåg under ett samtal med min pojkvän där han sa, ”kom ihåg – även om du älskar ditt jobb så är det inte alltid roligt”. Lite så är det med bloggandet, ibland måste man bara sätta sig ner och skriva det där inlägget trots att man hellre skulle titta på två avsnitt av House of Cards.

5. Samla dina idéer! 

Här håller jag med både Elin och Bambi, skriv ner idéerna så fort de dyker upp så kan du spåna vidare på inlägget när du har mer tid. Sen så behöver du inte alltid ha som mål att skriva klart ett inlägg. Jag har många halvskrivna inlägg sparade som jag skriver klart senare och vissa som aldrig får se dagsljuset, men precis som mitt favoritcitat lyder: time spent writing, is never wasted.

blogg som jobb

Något som inte fungerar för mig:

*Både Elin och Bambi nämner att de försöker jobba så effektivt som möjligt. Jag tänker aldrig effektivitet när det kommer till bloggen, det skulle nog göra mig mer stressad än det skulle göra nytta.

*Jag är inte heller jätteduktig på att schemalägga inlägg eller att ha några stående teman i bloggen. Min bloggstil är väldigt spontan. Det är också något jag rekommenderar: hitta vad som fungerar för dig! Du måste inte ha en editorial calendar eller göra som alla andra gör. Det bästa sättet är det som funkar för dig, men inspiration är såklart alltid bra!

Vad säger ni som också bloggar, känner ni igen er?

Kantareller, zoo & trädtoppsäventyr.

September har varit en hitills bra månad med lite höstiga och väldigt fina helger. Vädret har varit soligt och superhöstigt men man kan se att träden börjar skifta färg och kvällarna känns lite svala. Finländarna fortsätter gå barbent men jag sneglar på dem och tänker sådär varmt är det faktiskt inte.

Förra helgen så var vi ju ute hos Ts föräldrar och tanken var att plocka lite svamp. Det blev inte bara lite utan vi kom tillbaka med cirka 15 liter trattkantareller. En underskattad kantarellsort! Vi lagade flammkuchen (pizza-liknande) med kantareller, risotto med kantareller, kantarellsoppa och frös in ett gäng.

plocka kantareller

Svampplockning måste vara en av de absolut bästa höstaktiviteterna, eller hur? Hade varit kul att plocka lite riktiga kantareller och Karl Johan också.

Vidare till denna helg. I fredagskväll tog vi färjan ut till Korkeasaari där Helsingfors zoo ligger. De hade nämligen en temakväll med fokus på kattdjur och hade anordnat en kattnatt på zoo! De hade öppet till 24 och fokus var alltså på olika tigrar, lejon, vildkatter och andra kattdjur. Gud så mäktiga de är tigrarna och lejonen! Jag tycker det är så fascinerande att bara stå och beundra de stora djuren. Zoo:et jobbar mycket för att rädda olika arter som är utrotningshotade, det känns bra att stötta deras arbete!

korkeasaari zoo

Nere till höger kan ni ana den mäktiga tigern. Vägg i vägg hade en tigermamma och tigerungarna en egen bur. Zoo:et var också upplyst med massor av ljus, marschaller och lyktor. 

Och igår besökte vi Huippu! Det betyder topp på finska och är ett ställe där man kan göra ett såkallat ”trädtoppsäventyr”. Så extremt roligt! Man klättrar upp flera flera meter ovanför marken och tar sig igenom olika banor, åker på linor och känner sig som en apa! Åh, jag älskade det! Skulle helt klart kunna göra det igen. En bra utmaning för den höjdrädda ;) Själv glömde jag bort att jag befann mig så långt ovanför marken – det är det coola, att man kan vara där uppe och känna sig trygg eftersom man har en säkerhetslina fastspänd hela tiden.

Huippu treetop

Vi avslutade lördagen med middag här hos oss med Ts vänner, 3 rätters där huvudrätten var falafel i pita-bröd made by min alldeles egna kock här hemma. Sen satt vi och pratade och drack vin tills klockan blev nästan 2. Jag är lika tacksam varje gång majoriteten av samtalen sker på engelska, sånt där en annan tar för givet i sitt hemland (att man förstår språket) blir plötsligt en stor grej när man bor i ett annat land.

Och nu ska vi fortsätta denna helg och söndag med 1-års kalas!

I wear my heart upon my sleeve.

I look at others with different eyes, thinking that people’s lives are rarely close to perfect. We all have our struggles. No one ever promised you that it would be easy. And I do get by, some days by focusing on a very distant and blurry vision of the future, thinking that it will all pass. It’s just that being in the middle of it, it really sucks.

Det var några ord som kom från mitt hjärta för några veckor sedan, när det var lite tufft. Så som livet är ibland. Sånt som jag önskar att det vore lättare att prata om, för alla. Och något som man glömmer bort när man är mitt uppe i det, in the middle of it -where it really really sucks – är att det kommer gå över. Allting har sin tid. Vissa saker behöver just det, tid, och tålamod.

Min erfarenhet talar också för att de gånger det känns som absolut jobbigast, brukar vara precis innan det vänder. En annan erfarenhet säger däremot att vi kanske aldrig kommer bli riktigt hundraprocentiga med våra liv. Det kommer alltid finnas något som skaver och livet kommer med nya bekymmer. Det är därför det är så viktigt att påminna sig om what really matters. Kanske är det inte så dåligt ändå? Kanske fokuserar du bara extremt mycket på helt fel saker? Jämför ditt liv med alla andras magiska liv? Har alldeles för höga förväntningar?

livet som på film

Jag har haft så många upplevelser i mitt liv som varit liksom livet som på film. Det är så jag har brukat beskriva det. Och ärligt talat är min livssituation just nu, väldigt lite som film-livet. En film kräver liksom att det händer nya saker, good and bad, att handlingen går framåt. Och kanske är det just det som är verkligheten, att livet sällan är som i en fucking film? Det är inte det att jag vantrivs, absolut inte. Men stundtals finns det nog något i mig som saknar den ständiga kicken, av alla äventyr och allt man gjorde för första gången. Kanske handlar det bara om att acceptera att det är magiska upplevelser och minnen jag samlat på mig, och att livet gått vidare till nästa fas.

För att göra utlopp för detta borde jag börja skriva på någon galen bokidé. Där skulle gamla fantastiska minnen få blandas med alla möjliga potentiella livs-filmscenarion. Vilken härlig tanke.

Hatet mot svensktalande i Finland?

När jag kom till Finland reflekterade jag inte först över hur jag skulle kunna bli uppfattad som svensk i Finland, men allt eftersom blev det något jag började fundera mer över. Jag insåg ganska snart att det var ovanligt att som svensk flytta till Finland – åtminstone bland de svenskar jag mötte. Att överhuvudtaget flytta som utländsk till Finland visade sig senare också vara ovanligt och den nästan uteslutande anledningen till varför andra nationaliteter kommer hit är kärlek (enligt en empirisk studie).

Häromveckan publicerade Expressen en artikel om tre studenter som gjort en undersökning där de kommit fram till ett växande hat mot svensktalande i Finland. Artikeln har väckt en del starka reaktioner i finsk media och några svenskar har hört av sig till mig och undrat om det verkligen är så?

hatet mot svensktalande i Finland

Frågan är alltså, finns det ett hat mot svensktalande i Finland?

Jag måste börja med att säga att jag upplever en viss komplexitet i det här landet till följd av de två språken och att jag kan förstå att det faktiskt finns en spänning mellan finskan och svenskan. Allting började med att Finland en gång var en del av Sverige, svenskar skickades till den finska delen för att ”ta hand om landet” och på den vägen var det. Finlandssvenskarna har varit de som ägt mark, haft pengar och kunnat starta företag som det gått bra för. Sen har svenskan och finskan levt kvar och det har varit obligatoriskt för alla att lära sig svenska i skolan.

Vad skulle då det här ”hatet” egentligen grunda sig i?

Språket och orättvisan?

Jag kan tänka mig att det till viss del handlar om orättvisa. Jag kan förstå varför man tycker det är konstigt att man som finsk måste lära sig svenska i skolan om man inte ser varför det skulle vara bra och anser att man inte har någon nytta av det. Finlandssvenskarna utgör 5% av landets befolkning och vissa delar av östra Finland har jag förstått är mer ryska än svenska, medan det är tvärtom i Österbotten (den mest svenskspråkiga delen) – såklart många tycker det är märkligt att de måste lära sig svenska.

svenskfinland

Bild som visar en karta över de svenskspråkiga kommunerna i Finland, där de är enbart svensktalande, där de finns i majoritet och även där de finns som minoritet. 

Å andra sidan har jag förstått att det är en viktig del för landets kulturarv, att behålla svenskan bildar ett starkare band till Sverige och Skandinavien. Dessutom är det inte minst viktigt för de som faktiskt har svenskan som första språk. Men då måste man också kunna få eleverna att förstå detta. Som med all undervisning anser jag (som om jag vore någon sorts expert?!) att när du förstår varför du lär dig något så är det betydligt mer motiverande – något skolan ofta tycks glömma bort.

En kommentar jag läst menar att samma problem inte skulle ha funnits om Finland istället hetat t.ex. Nyland och att man i Nyland skulle pratat finska och svenska, precis som man i Belgien pratar nederländska, franska och tyska.

Den finlandssvenska överklassen?

Av det jag upplevt av Finland och främst då Helsingfors så är det väldigt segregerat mellan de som talar finska och de som talar svenska. Folk håller sig till sina gäng – kanske för att det blir så naturligt men också är enklast så? Svenskfinland är dessutom en liten ”värld” där många känner varandra och en grupp som kämpar för att få behålla sitt modersmål och få svensk service i butiker osv. Jag kan alltså förstå att man måste ”hålla ihop”.

Det finns också en idé om att finlandssvenskarna tillhör någon sorts överklass och detta är något jag verkligen försökt reda ut. Som med alla stereotyper finns där en viss sanning, men det visar aldrig hela bilden. Som finlandssvensk har du t.ex. lättare att komma in på universitet här i Helsingfors, då det finns fler platser för svenskspråkiga i proportion till hur många de är jämfört med de finsktalande. Dessutom har du senare i arbetslivet en fördel om du pratar både finska och svenska eftersom det kan underlätta för ett företag att ha anställda som kan arbeta med båda språken.

Om det är så att finlandssvenskarna skulle vara del av en ”högre klass”, så rör det sig nog i så fall endast om Helsingfors-området. Och om det nu finns någon sanning i detta, så skulle i alla fall jag kunna tänka mig att den här ”finlandssvenska överklassen” mycket väl kan sticka i ögonen på några finländare (det finns givetvis precis som i Sverige även här en stark jantelag).

Svensk Helsingfors

Att folk i Finland undviker att prata svenska i vissa områden och på vissa platser verkar vara ett faktum, hela orsaken till det här ”hatet mot svensktalande i Finland” finner jag dock fortfarande något oklar.

Vad tänker ni som är uppvuxna som finlandssvenskar i Finland? Kan ni känna igen er i något av detta? Tycker ni det är komplext? Hur skulle ni önska att det vore? Det är ett intressant ämne tycker jag och det skulle vara kul att höra fler tankar och åsikter!


Hur uppfattas man som svensk i Finland?

Som svensk har jag dock inte ännu stött på några negativa kommentarer ute i offentligheten, men å andra sidan – om de sägs på finska skulle de förmodligen gå mig obemärkt förbi. Och ärligt talat vet jag faktiskt inte (ännu) riktigt hur man uppfattas som svensk i Finland?

Efter att gång på gång få höra ”allt är bättre i Sverige” är jag rädd för att finländare ska tycka att jag också är av den uppfattningen – och att jag som svensk således skulle anse mig vara ”bättre”. Eller att många finländare baserar sin bild av Sverige och svenskar enbart på Stockholm och således skulle kunna uppfatta mig som en ”dryg svensk” (okej, ännu en inte helt rättvis stereotyp, men ändå).

Det är nog min största rädsla för hur folk i Finland ska uppfatta mig som svensk från Sverige, men eftersom jag inte har några belägg för detta borde jag kanske släppa den rädslan? Förutom att min pojkvän hade en del förutfattade meningar om svenskar när vi träffades, men det gick ganska snabbt att motbevisa…


Disclaimer: Jag lyssnar gärna till synpunkter och tankar från finländare och finlandssvenskar som kan lära mig mer om detta. Jag vet att min upplevelse är begränsad och inte talar för hela sanningen.