Jag kom hem precis innan jul från landet som fångade mitt hjärta och från fem veckors backpackande i Australien. “Att backpacka i Australien”, vem har inte gjort det nu för tiden? Men alltihop tillsammans var mitt livs äventyr. 5 månader på Nya Zeeland och 5 veckor i Australien. Allt det jag fick uppleva och se. Alla de människor jag fick lära känna. När jag kom hem påmindes jag om det varje dag i ett par månader. Drömde om det, tänkte på det. Kunde inte se på bilder, filmer eller höra musik som påminde om alltihop utan att det högg till i bröstet och ögonen tårades. Jag tänker inte på det lika ofta nu och det gör inte lika ont. Men jag minns fortfarande de två män som letade sig in mot mitt hjärta och alla de vänner som alltid kommer ha en särskild plats där. Jag minns det land som var underbart på alla sätt och vis och de resor som alla var äventyrshistorier i sig. Hur vi besteg berg, utforskade grottor, tröttnade på synen av får men aldrig på synen av gröna ängar.

Det är klart jag längtar tillbaka och jag skulle välja att uppleva det hundra gånger om, men livet går vidare. Nya äventyr väntar. Frågan är bara hur någonting någonsin ska kunna mäta sig med vad jag upplevde där och då.

Kanske att Indien visar mig en värld jag inte visste fanns och kanske New York en dag kommer bjuda på ett äventyr även det som taget ur en film. Kanske att gifta sig, skaffa barn och driva eget företag, kanske att det också kommer vara som taget ur en film. Kanske är det så, att livet, om man vill, alltid kommer vara så som på film.

Om man vill läsa mer om min Nya Zeeland-saga finns alla inlägg relaterade till då under den här Nya Zeeland-kategorin. 

Dessutom har jag varit sminkfri i tre veckor!! Förutom i lördags då jag faktiskt firade med lite rouge, mascara och lätt målade ögonbryn – var inte jättespännande. Och det känns helt fantastiskt skönt! Har lyckats få lite färg från solen också så smink känns egentligen mest överflödigt. Så fruktansvärt skönt att spara 15 minuter på morgonen och inte måsta tvätta ansiktet på kvällen (trots att jag försöker göra det ändå pga det ska vara bra osv).

Vad som också underlättar med ett osminkat ansikte, är att cykla i regn! Något jag fått göra nu två dagar i rad. (Se bild.)

Var till hudkliniken på Ryhov idag. Där inte bara en men TVÅ läkarstudenter tillsammans med en doktor skulle undersöka mig. Jag började skratta när alla i en synkroniserad rörelse lutade huvudena åt höger för att studera min hy. Läkarstudent nummer 2, i form av en man, råkade dessutom vara något ganska härligt att lägga ögonen på. Hur som helst var den ju nästintill felfri min hy så det fanns egentligen inte så mycket vi kunde göra. Läkaren tyckte jag skulle skippa all för täckande smink med orden “unga kvinnor i din ålder behöver sällan dölja sin hy” och jag tänkte, vad fan ska jag göra av min nya, oanvända 289 kronors cover all mix från Make Up store?

Men tänk om det här är allt vi får. Vill du verkligen leva efter livets alla regler? Vill du för alltid bo i samma stad, i samma land? Mig spelar det faktiskt ingen som helst roll vad du väljer att göra. Och kanske måste du inte lämna staden där trivs eller landet du, fast du glömmer bort det ibland, faktiskt älskar. Men vad är det som är viktigt för dig? Vad är det som verkligen räknas? Tar du vara på det? Njuter du av det? Lever du ditt liv så som du vill leva det?

Jag lever väldigt mycket för stunden. Jag gör vad som känns rätt där och då. Sällan ångrar jag mig och alltid vet jag att det löser sig. Så försöker jag att inte tänka för mycket på de som har det svårt, solidaritet till en viss mån, men man får inte det låta ta över en. Vi är många som kan hjälpas åt att dela bördan. För i slutändan är kanske det viktigaste att vi lever våra liv precis så som vi vill leva.

Åh, det finns så många klyschiga ord där ute och jag bara överöser er med dem just nu, yolo motherfuckers liksom. Och kanske borde man ägna sig åt vettigare saker tio i två på natten men jag hoppas nog bara att varenda liten människovarelse där ute vågar känna och tänka och göra allt det där just den lilla människovarelsen önskar och drömmer om, vad än det kan tänkas vara. För jag tror att vi alla, som ett människosläkte vandrandes på jorden, skulle må bättre av det – så länge din önskan eller dröm inte innefattar våld osv. för då kan du lika gärna dö (eller ja, kanske inte dö, jag vet inte vad jag anser om dödsstraff, men jag gillar i alla fall inte er som orsakar olyckor och sorg, det gör jag inte!).

God natt.

I kväll är det tydligen en sån där superviktig hockeymatch. Sofia ringde mig innan “du ska se på hockeyn va?”, jag svarar “hahaha” och hon fortsätter “bra, jag kommer över så ser vi ihop!”

Nåväl, vad gör man inte för sina vänner?

Hoppas er helg varit fin, vart ni än befinner er ute i världen. Puss!

Såhär är det…

Om ett par år kommer jag snubbla över (eller kämpa för det, vi får se) ett jobb i New York. Vad det nu kan tänkas vara inom är oviktigt just nu. Så kommer jag flytta dit, till en magisk liten lägenhet och vi kommer festa till tidiga morgnar, hänga i alla stans mysiga och hemliga områden, mysiga och hemliga barer osv. Drömmen typ, så kommer det vara. Någonstans kommer jag stöta på honom. En stilig man i kostym, ägare av x antal företag, några år äldre än jag. Han kommer ta ut mig på dejt, och en dejt blir till jättemånga dejter och de är de lyxigaste dejterna jag vart med om!

Men det är inte hans pengar som charmar mig. Det är egentligen ingenting som charmar mig, förutom hans intensiva blick och underbara leende, kanske. Vad som är betydande däremot är vad jag vill ge honom. Mitt drömförhållande är det förhållande där jag vaknar upp och vill visa honom hela världen. Jag vill visa den här mannen vad livet verkligen handlar om. Jag vill lära honom att uppskatta det lilla. Jag vill få honom att se allting genom mina ögon. Och det är vad som förtrollar honom.

Så är han fast vid mig och jag är glad att jag äntligen funnit någon som jag, hellre än med mig själv, tillbringar min lediga tid med. För att få lära någon att uppskatta det fina med livet och världen, jag kan inte tänka mig något vackrare.

Det är så jag tänker mig att kärleken är, såhär när hjärtat skiftar i svart. Man hittar någons hand att hålla, ger och tar från varandra, och så lever man med det. 

Så jag ligger här i min soffa och är fruktansvärt uttråkad. Lyssnar på Winnerbäck och när man hör hans texter känns det liksom meningslöst att skriva egna texter. Känner mig mest patetisk och ensam. Men sånt går ju över ni vet. En dag kommer jag också få vara två.

Ett annat i-landsproblem är det faktum att det är sommarvarmt ute och INNE i min lägenhet. Liksom jobbigt varmt. Vilket får mig att undra hur jag ska klara av värmen i Indien? Gick på stan idag och letade Indien-vänliga kläder. Alltså kläder som skyler dig men inte värmer dig… Hopplöst! Hittade en magiskt fin kjol i alla fall. En väldigt mycket Jennifer-kjol. Ska nog ta på den nu och snurra runt i min lägenhet och låtsas som att jag inte alls är uttråkad och ensam, så jävla ensam.

Vättern var förresten som vanligt magisk i kväll..

ps. Det hade känns så mycket jobbigare att vara ensam om jag inte hade vänner och om jag inte hade en ljus framtid, jag tröstar mig med det.

pps. Min far fyller år idag på självaste norska nationaldagen, vi pratade innan i telefon så egentligen behöver jag väl inte gratulera dig här med, du vet hur mycket jag tycker om dig osv. Nåväl, jag älskar dig pappa!

Jag ser en dag som var väldigt fin och fylld med sommar, skratt, vänner och kärlek. En dag i ett Jönköping som om somrarna förvandlas och blir ett otroligt vackert litet paradis.

Och livet just nu? Att få ett par dagar ledigt alltså, jag njuter så fruktansvärt av det. När man får tid att promenera i flera timmar om man vill, skriva texter från hjärtat, umgås med dom som gör en glad, vara vaken tills det är nästan morgon igen, sova så länge man önskar. Åh, vad jag älskar det!

I morse började vi dagen på stranden, fortsatte med mat och soffhäng innan vi tog oss ut på härligaste promenaden som ni ser fångades på bild här ovan.

Vilken vacker dag. Vilka fina vänner jag har. Uppskattar även en vän som Lisa, fyra år äldre och fyra år klokare – hon har alltid ett svar på vilket bekymmer man än kan tänkas ha, det gillar jag. Men alla vänner är såklart bra på sina unika sätt, ÄLSKADE NI VAD JAG FUCKING KOMMER SAKNA ER!

Hur som helst, ska återgå till min semester och skriva på en annan sorts text nu.

Puss från Jennifer som bubblar sådär extremt av lycka i varenda liten kroppsdel.

Ny vana som jag kommer att sakna, kvällspromenaderna i solnedgången längs Vätterstranden. Nedan följer fyra bilder, fyra solnedgångar, från fyra kvällar på senaste tiden. Det är helt magiskt. Jag hoppas alla som bor här tar vara på denna vackra miljö!

Vi har en speciell relation, jag och solnedgången. Jag är extremt fäst vid den och när jag är mitt uppe i det, vill jag aldrig att det ska ta slut. Jag hoppas att jag någon dag blir en man lika känslomässigt-frälst så som jag är solnedgången. Det finns förresten en rimlig anledning till vårt förhållande. I Gällivare, där jag vuxit upp, ser man sällan solnedgångar. På vintern ser man inte solen alls och på sommaren ser man den hela tiden. Därav, tror jag, att jag tycker den är särskilt magisk.

Jag gjorde det här kollaget av bilder alldeles precis och allt det ni ser på bilderna, det är vad jag känner just nu. Det är den typ av energi som, när tankekraften fungerar som den ska, flödar i min kropp. Det är så jag vill leva. Det är så jag ska leva mitt liv.

Jag tittade i ett gammalt anteckningsblock igår, 2009 drömde jag om att ‘bli duktig på engelska’ – något som DÅ kändes väldigt långt borta. Idag pratar jag engelska i princip flytande. Älskar att bocka av punkt efter punkt på mina gamla drömlistor.

Vad drömmer du om?
Skriv ner dina drömmar och påminn dig själv om dem. Plötsligt är du där.

Nu är det opponering kvar, sen får jag min välförtjänta examen! Så från och med nu blir det lite lugnare puckar. Ska söka visum, eventuellt besöka Göteborg i helgen, skriva massor, träna och njuta av sista tiden i Jönköping. Ungefär så. Det känns fint!