Så jävla bra.

Godkväll, mår så himla bra i själen just nu. Mina vänskapsdepåer behöver verkligen fyllas på och det kan knappt göras på bättre sätt än detta.

Träffade Jessika och Sara i väntan på Emma som slutade jobbet sent. Enormt härliga tjejer som jag känt i himlans massa år över internet (lång och fantastisk story). Jag skulle gärna hänga mer med dessa damer – tror vi skulle ha väldigt kul ihop!IMG_0546.JPGIMG_0547.JPG
Vi satt vid ett urmysigt café vid St Eriksplan, eller det var snarare ballt än mysigt. 35kr för en te dock, haha alltså saker och framför allt maten blir bara dyrare och dyrare… Framför allt när man är van vid typ, tyska priser. Men jag tycker det är värt det trevliga umgänget att betala för caféer och restauranger!

Promenerade sedan hem till Hjalmar (Emma) med min tunga väska ut till Kungsholmen. Hon bor så fantastiskt vackert här alltså! Och känns SÅ JÄVLA BRA att vara här och få hänga med henne hela helgen.

Eufori eufori eufori. Jag brukar vara försiktig med att utrycka sådan enorm glädje, ibland. För risken att det liksom slår tillbaka – men jag har tänkt sluta känna så och istället bara känns fullt ut vad jag faktiskt känner. I believe in miracles!

Nu säger jag och mitt spiritual mind godnatt, från en säng i Stockholm bredvid en bästa vän!

Bästa vänner.

Icke att förglömma, att sakna någon är väldigt, väldigt fint. Helt briljant faktiskt.

Och visst har hon rätt, min Frost. Är så glad att jag har henne att sakna varje dag. Optimalt skulle förstås vara att få träffa henne, helst varje dag – men jag saknar henne hellre än att inte ha henne alls! Det betyder så mycket ha någon där, fast än vi inte pratar så ofta utan mest när vi ses.
IMG_9716.JPG

Den här andra Emma-bönan, Hjalmar, får jag träffa till helgen! Det ska bli galet fint. Hon ska få visa mig sina favorithörn av Stockholm då tänkte jag. Jag ska trötta ut hennes öron med så sjukt mycket tjejsnack att hon kommer behövas plåstras om efteråt!IMG_9715.JPG
Här är de bägge två. Vår vänskapskärleks-middag i Jönköping förra våren.IMG_9203.JPG
Och en av våra sista utekvällar där. På Hjalmars balkong stod vi och sjöng och skrattade innan vi gick ut i natten.IMG_0923.JPG

Fina är de, mina Emmor!

Painkillers at Pusser’s.

Sista kvällen i München, den blev exakt så perfekt som den skulle kunna bli. Tog mina tre närmsta office-vänner och gick till en bar vi pratat om men aldrig varit till, Pusser’s. Vet inte riktigt hur man ska beskriva stället, coolt liksom. Gammeldags, unikt och asgoda drinkar. Jag smuttade på den här, deras signaturdrink, i nästan två timmar.Painkiller cocktailPussers Painkillerpussers cocktails

Älskar konceptet av att vara omgiven av de närmsta såhär innan man ska lämna. Ari, jag och Lena på sista bilden. Ari och jag började samtidigt i februari och har hängt en hel del sedan dess – ja ni har ju hört om honom förr. Lena började först i maj och var väl den första nära tjejkompisen jag lyckats haffa. Det var hur sorgligt som helst att säga hejdå till henne, önskar så att vi hade fått mer tid tillsammans. Men – ser fram emot tills vi ses igen. Ari och Lena – ni är stjärnor som min himmel kommer sakna!

Åh München, åh vänner, det här var det. Tack för allt ❤️

När vägarna korsas igen.

Det finns något jag älskar med att bo i olika länder och resa världen över – det är alla fantastiska människor man träffar. Nu i dagarna kommer hjärtat kännas tungt för att det är många hejdån till människor jag haft väldigt kul med. Men vad som gör det värt det är chansen att vi stöter på varandra igen i framtiden.

För två år sedan hade jag varit knappt en månad på Nya Zeeland och börjat lära känna ett gäng härliga människor. I fredags fick jag ett mess från en tysk kille som bor i Berlin. Han och två till som jag hängde med på Nya Zeeland var tydligen här i helgen och ville ses såklart. Så fantastiskt kul. Franska Clement bor i Köpenhamn och Alex från Costa Rica är bara här och reser några veckor i Europa. 20140727-121036-43836852.jpg

Clement är så himla rolig och inte särskilt typiskt fransk. Han kör BMX på professionell nivå, älskar snabbmat och jägermeister. Alex är världens snällaste, och en bra anledning till att fundera på att besöka Centralamerika.

Så ja, trots alla hejdån och många människor man aldrig träffar igen så är det himla vackert när ens vägar faktiskt råkar korsas igen, om än bara för en dag!

Herrljunga och mina Emmas.

När tåget rullande in på Herrljunga-station pirrade det i hela mig. Älskar att komma hit sen första gången jag var i Herrljunga över påsk. Och när jag hoppade av tåget såg jag nästan direkt mina Emmas en bit bort. Såklart springer vi mot varandra som i finaste filmen där de bästa vännerna inte sett varandra på flera månader. Mina själsfränder.bästisar
Jag, Frosten och Hjalmar.

Frosten bor i det kanske finaste huset här i Herrljunga. Fenix-huset. Som har en charmig inredningsbutik på bottenvåningen.Fenix-huset i Herrljunga

Vi var mest glada att se varandra, pratade lite om det som hänt under våren och vad som står inför hösten. Och så gick vi på tågrälsar och klättrade upp på en gammal tågvagn. mina Emmasbästa vänner20140614-132847-48527770.jpg

Fikade hos Frostens mormor som har bred sån dialekt de har i den här delen av landet. Hon är så himla rolig! Och allt kändes så typiskt svenskt. Flaggor överallt i trädgårdarna här, bryggkaffe, bullar osv. Till middag köpte vi pasta och lösgodis (bara för att det är ett måste när man kommer till Sverige).vackra Sverige
På kvällen tjötade vi och vek oss av skratt till gamla filmer vi spelat in när vi alla hängde i Jönköping. Såg lite fotboll också. Och åt knäckebröd och drack whiskey. Ikväll ska vi dricka vin och drinkar!!

Nu är vi på Furu och förbereder inför festen.

20140614-105344-39224645.jpg20140614-105343-39223678.jpg
#festpåfuru
Ska bli så kul att få hänga med mina närmsta vänner i 20-tals miljö. Det är Belle Epoque eller Great Gatsby-tema som det så vackert kallas. Hela huset är pyntat och vi är redo för åttio gäster! Hört att temat varit populärt på senaste här i Sverige men är säker på att ingen gått så all in som Emma och Eva gjort – känner mig lycklig i hjärtat att ha en sån vän och hennes mamma som ordnar sånt här!

Kärlek & Göteborg.

20140613-155526-57326304.jpg20140613-155635-57395588.jpg20140613-155643-57403064.jpg
Tog med mig mamma och åkte in till stan för att träffa min bror! Brother bear min. Han är så cool, kör sitt race och gör det så himla bra. Jobbar som översättare och konsult för diverse företag, föreläser vid tillfällen och gör mest bara sådant han trivs med. Han har bland annat föreläst om livet i rullstol och fick toppbetyg. Han är en grym talare och även debattör. Han inspirerar faktiskt mig till att göra sådant som är kul snarare än sådant som “alla andra gör” eller som man “borde göra”.

Vi pratade lite om min framtid och jag tänker mest så det knakar på vilket håll jag borde styra kosan nu när jag förmodligen snart är klar i München. Det finns en känsla i mig som vet vad jag skulle vilja göra, känslan är där, men idén är inte helt konkret. Jag vet dock att det kommer lösa sig, den tron sitter jag alltid med.

Nuuuu är jag på tåget och gråter lyckotårar över att jag snart får kasta mig över mina bästisar!!!

20140613-161101-58261362.jpg
Passerar precis Vårgårda, och tänker när vi passerar landskapen att Sverige, det är bra vackert ändå!

Stänger kapitlet om Indien-sagan nu.

I fredags mötte jag som sagt upp min tyska-indiska väninna inne i stan. Det var sommarvarmt och så himla kul att se henne igen.

20140609-122355-44635113.jpg20140609-122544-44744655.jpgJ har mer skinn på näsan än vad jag har! Och håller just nu på att lära sig hindi – jag smäller nästan av så imponerad jag är av det!

Kul och lite märkligt var det, eftersom kvällen såklart bestod av mycket minnen och prat om allt som varit och blivit. Hon har “också” en indisk pojkvän och vi hade en sjukt bra tid tillsammans i Indien allihopa. Att träffas och prata om allt var som att låta alla minnen gå igenom kroppen, som att återuppleva allting igen i en väldigt liten skala. Och jag tror på något sätt att det var nyttigt. Hon är väldigt klok och hon om någon vet vad jag har gått igenom. Takes one to know one, som man säger. Så jag känner mig liksom redo att stänga Indien-kapitlet nu. Sagan kom till ett slut och det är så ibland, eller egentligen alltid förr eller senare.

20140609-122913-44953942.jpg
Jag älskade verkligen honom, men ett förhållande kan sällan leva endast på kärlek. Ett förhållande måste kunna stå på fler ben. Det kommer aldrig kunna bli vi igen, och det är okej. Jag gjorde slut. Och det är över. Det är dags att gå vidare, med hela mig.

<3

En fin söndag & träningskärlek.

Hej på er. Söndag och allt, hur känns det? En rätt bra dag skulle jag vilja säga. Lite mycket politik i medierna just nu men det är superviktigt att rösta osv. Dock lyckades jag inte vara ansvarsfull nog att pallra mig till ett konsulat här innan den 20:e som tydligen var sista dagen att rösta utomlands ifrån. Skäms. Sen så är det ju mors dag och därför vill jag även här nämna att jag älskar min mami dear, hon är FAB! Skickade ett nallebud till henne, med en liten isbjörn som jag döpte till Little Jenny, så hon alltid kan ha mig nära.

20140525-154535-56735157.jpg
Mamma Kerstin, vid ett vattenfall i Indien.

I övrigt ligger jag utslagen på sängen svettig och go efter ett gympass. Jesuskristus vad ja längtar tills den dagen jag kommer klara en pull-up!! Har börjat öva på det och mina armar och axlar och ja allt gör sinnessjukt ont sedan fredagens pass. Blev mer ben idag. Dricker just nu en proteindrink med “alpmjölk”. Yumyumyum.

20140525-154451-56691242.jpg

Planen för denna magiska dag är lite caféhäng och planerande inför augusti, samt matlagning. Jag har sådana fantastiska planer för augusti att det är mest vad jag drömmer om just nu!!

Hoppas ni har en fin dag, där ute i världen vart ni än befinner er ❤️

Emma Hjalmar.

Idag exploderade mitt hjärta av vänskapskärlek och jag fylldes av alla de där känslorna man fylls med när man blir så uppriktigt och innerligt glad för någon annan.

Emma Hjalmar, bästis från högskolan, har nu avklarat sin uppsats med glans! Och livet verkar helt toppen för henne just nu och jag vet precis hur det kändes och unnar henne verkligen det. Den den den känslan, av att vara klar med något man kämpat så med och ha ett äventyr framför sig.

swag bästis

Emma var min nolla när vi som redan gått på högskolan ett år var faddrar. Hon fattade tycke för oss faddrar och på den vägen var det. Snart ses vi och då ska vi festa järnet hos Frosten. Längtar så, då får jag träffa alla mina diamanter ♥

Vänner kommer, vänner går.

Min bloggvän Karin skrev i en kommentar “Jag tänkte på det här med vänner. Har du haft vänner som har svikit? Hur resonerar du där? Hur tänker du kring vänskap? Det är ett intressant ämne tycker jag :-)”

Så glad att Karin tog upp det här ämnet. Jag har nog inte skrivit jättemycket om vänskapsrelationer i bloggen? Och när det görs är det väl enbart solskenshistorierna.

För mig ska vänskap gärna vara enkelt och smärtfritt. Och något som varit kanske den viktigaste faktorn mig och mina vänner emellan när vi bott på olika platser mer än vad vi bott nära varandra är att det ska vara kravlöst. Jag har de närmsta själsfränderna jag hörs regelbundet dagligen eller vecko- och månadsvis. Vi har en facebookgrupp vi hörs i och uppdaterar varandra emellanåt. Sen har jag de där vännerna som jag ser ungefär en gång per år. Vi förväntar oss aldrig ett samtal eller mail, men vi kan ses och fortfarande vara bästa bästa vänner. Kravlöst. Sen kan jag tycka det är fint att skicka ett litet mail ibland eller sms. Tycker du att hen aldrig hör av sig? Hör av dig själv!

Om du dock känner att det är en relation som tar mer energi än den ger kan jag bara rekommendera att keep a distance! Det har hänt mig. Man behöver inte “göra slut” man kan bara sluta höra av sig. Det är förstås lättare om man redan bor på avstånd. Jag har haft ett uppbrott med en vän för några månader och idag är jag så glad att vi hittat tillbaka till varandra. Och det är nog så med vissa vänner man hittar när man är sjutton, att ibland växer man båda upp lite och går över i en mer mogen relation :-)

Vänner som tar mycket energi försöker jag alltså ta avstånd från, att inte ge för mycket av mig själv. Men gör ingen big deal av det längre. Tror dock aldrig jag haft vänner som liksom svikit? Hade endel bekymmer hela låg- och mellanstadiet men det räknas inte riktigt.

Hur resonerar ni? Och har ni några historier på ämnet att dela med er av?

20140427-221823.jpg
Sanna och Emma, bästisar jag hittade på högskolan! Så fina människor. Och idag kravlösa relationer.