Ladies at Belge.

Okej jag måste säga att shit vad kul det var att träffa ett gäng av tjejerna från Girls in Tech-helgen. Ni vet när man är tio stycken från helt olika bakgrunder, med helt olika yrken och de flesta inte känner varandra ALLS? Och man tänker, herregud vad ska vi prata om? Men blandat med spännande presentationer av oss själva och våra intressen så hade vi så intressanta samtal om kärlek, business, att vara kvinna, bo utomlands och rida på islandshästar, lära sig programmering and what not.

Tio ladies, tre timmar, en öl och massor av prat och skratt. Och jo, vi träffades på Belge. Trevlig bar/restaurang i centrala Helsingfors.

Det kändes så uppfriskande och givande. Jag har kompisdejtat mycket två och två (eller en och en, vad man nu säger, på tumanhand liksom), men detta känns på något sätt ännu mer effektivt(?) och roligare. Man kan connecta med fler och chansen att man hittar någon som man verkligen klickar med är ju såklart större i en grupp. Att kompisdejta är egentligen väldigt likt att dejta män, det är faktiskt inte alltid det känns rätt. Dessutom att träffas så här ett gäng med ashärliga tjejer är så inspirerande, att få höra allas stories, idéer, tankar, hobbies och tips.

Jag älskar också att få vara yngst, faktiskt. Det känns som att jag har så mycket att lära av alla andra, bara suga in allt klokt de kan dela med sig av. Och så känns det som att jag har tid. Jag är snart tjugofyra, jag behöver inte stressa. Behöver liksom inte satsa på att bli VD inom detta år (hehe) eller se alla spännande länder där ute. Jag har tid.

Nu kan jag också känna att jag har så otroligt mycket mer självinsikt än vad jag hade när jag var 18-20. Jag VET att jag är ung, att jag inte har den där erfarenheten, att jag tar ogenomtänkta beslut (hey min hjärna har faktiskt inte utvecklat ett konsekvens-tänkande, man har inte det innan man är 25, och jag skyller alla mina dumma beslut på det). Jag vet att jag är naiv och en drömmare. Att jag är definitionen av generation Y. Osv.

Men vet ni, jag vet också att jag är jäkligt kompetent, jag är extremt snabblärd (jag vet, det säger alla om sig själva) och att jag har enorm potential.

/Jennifer, går och lägger sig med pepp i kroppen och ser fram emot nästa träff med tjejerna!

Ångestlördag i ett vintrigt Helsingfors.

Lördagen var en typiskt vacker vinterlördag – hur nu en sådan egentligen ser ut? Temperaturen hade stigit ett gäng grader och det var ljummet att gå ut i endast typ minus tre istället för minus tio. Det är fint med snön, när den bestämmer sig för att stanna kvar i flera veckor och det blir så pass varmt att det är skönt att vara utomhus. Jag tog på mig den kallare vinterjackan igen och gick arm i arm med pojkvännen på promenad genom Helsingfors.

Staden var lite gråmulen men med strimmor av solen som kikade fram och det var ungefär så jag kände mig också, drunknade nämligen i ångest så som man gör ibland. Varför? Stress? Ja kanske. Det är så att vara tjugotre? Förmodligen det också. Alldeles för höga krav? Antagligen. Och så det här med att jag inte får någon ro i kroppen om jag inte 1) tränat och 2) städat. De där ”måstena” som jag mår bra av och njuter av att göra – men inte hinner när livet kommer emellan. Hur lär man sig att cope with that så att säga?

Jag menar, se som det såg ut. Stan var fylld av lördagsglada människor och där gick jag med tårar i kroppen förutom när vi satt inne och drack kaffe och läste varsin bok på det nya svenska caféet johan & nyström som öppnat i Helsingfors. Då lugnade sig hela mitt inre och jag hade förmodligen kunnat stanna där i flera timmar, men boken tog äntligen slut (efter en hel höst). Och också stunden när vi kom hem på kvällen och gjorde absolut nästan ingenting och åt både stekt lax och smågodis. Så optimal en lördagskväll kan bli. Vi städade också förresten, det var kanske det som tillslut fick mig att känna åh nu är allt bra igen.

Konstaterade också att veckan varit SJUKT BRA, men… Jag tror jag är introvert till den graden att jag blir helt slut efter intensiva umgängen och när det finns något på schemat varje dag och kväll. Det var finskakurs på tisdag, resemässan på onsdag, finskakurs igen på torsdag följt av blogg-eventet, fredagkvällen bjöd på en liten inflyttingsfest… Så under lördagen kanske luften bara gick ur mig som en ballong?

Hur sjutton gör andra med fullspäckade scheman? Eller förresten, jag vill inte ens veta, låt mig leva i min lugna härliga värld istället. Får väl anamma ett tankesätt som jag vill minnas att Blondinbella delat med sig av, det är okej om det är intensivt under en kort period – det viktiga är att du får tid och vila sen. Den här kommande veckan ska bli lugn – så att jag orkar vara pepp på nästa helgens event med Girls in tech in Helsinki!

Så var julen.

Hej. Eftersom jag i princip glömt det innan så: god jul på er.

Hurdana juldagar har ni haft? Bakom de fina fasaderna, vad dolde sig under den ytan? Eller kändes det precis så jul-perfekt som man tror att det ska göra? Lika julperfekt och glad som jag ser ut här ungefär, på självaste julafton.

Jag stängde av lite från internet och bloggen under juldagarna – det är alltid skönt med en paus. Ni vet, lämna mobilen på flygplansläge och inte bry sig om att höra av sig till fler än ett samtal till mamma och pappa. Inga sociala medier, ingen ångest, och så vidare.

Och som ni ser såg julen här (eller ja, ute på landet hos Mumins föräldrar) ut som en vårdag i februari. Det var faktiskt något värt att njuta av.

I övrigt då, julen som högtid. Jag tycker julen är både fin och lite märklig. Det är inte alla som uppskattar den här högtiden och även om man gör det så, med höga förväntningar blir man lätt besviken. Som jag sa, under ytan liksom – vad sker där? Det är så befriande att få höra om de där jularna som inte riktigt blev som man tänkt sig.

För mig var det underbart att få fira med min pojkvän. Japp, önskade inte att få vara någon annanstans. Det var dock lite jobbigt att umgås med 8 stycken finskspråkiga under hela julaftonen. Mitt psyke klarar inte av det, vet inte riktigt hur man ska tänka eller agera på bästa sätt? Att känna sig både i vägen och exkluderad är liksom jobbigt. Tänkte bara att om ett år, då jävlar ska jag förstå vad de här människorna konverserar om. Jag behöver inte kunna prata finska, men jag vill förstå. Så perfekt att min finskakurs börjar nu i januari!

Så överlag fint, men psykiskt tungt.

Och julklappar blev det också – de ska ni få se senare!

Fjärde advent.

Hej på dig söndag och fjärde advent. Vet inte varför men var så himla trött och sov jättelänge idag. Skönt visserligen, men känslan av att ”dagen bara försvinner” är lite obehaglig. Ska träna och gå in till Tapiola centrum och kika på ett par julklappar. Sen ikväll skulle jag vilja baka den där saffranskakan som jag smakade på förra helgen hos moster.

Låter väl som helt ok söndagsplaner i ”min ensamhet”. Känner mig inte lika ensam idag. Livet är ju vad vi gör det till ni vet, jag har det så himla fint och älskar ju att göra precis det här till exempel, inte så mycket och inget speciellt. Skulle dock vilja julmysa och tända ett fjärde ljus på adventsljusstaken idag, men vi har ingen sådan. Så jag nöjer mig med vårt i övriga julmysiga hem. Och saffranskake-baket får väl duga som julmys, vill egentligen baka pepparkakor pga roligt att göra – men egentligen inte jättegott? Hmm, kanske ska fråga Mumin om vi inte kan göra ett pepparkakshus…

IMG_8876IMG_8875IMG_8880

Tycker ett hem ska ha många ljuskällor! Det blir så mycket härligare då. Belysningen i ett rum kan verkligen förhöja eller dra ner stämningen och känslan. Och det bästa med denna mörka vintern är alla värmeljus man får tända med gott samvete.

Puss och kram på er, hoppas ni har en fin fjärdeadvent. Hur julmyser ni idag?

A little bit of Christmas.

Igår vaknade jag upp till en lördag i Göteborg. Planen var att åka ut på vischan och hälsa på en liten liten bebis som min bästa vän fått! Men jag vaknade upp förkyld så det var bara att glömma. Förkyld – något jag inte varit på ett år eller så?? Senaste tidens livsstil tar ut sin rätt… :-)

Så istället hängde jag med mamma, åkte till Mölnlycke och spanade på en julklapp till mig. Fick nämligen öppna min julklapp som var ett par Lexington mjukis-shorts, men mamma… Vilken användnings-faktor har ett par sånna? Jättesköna osv men lite väl (onödigt) lyxiga för något att sova i. Hehe… 

På kvällen samlades lilla släkten, med moster och kusiner, här hos mamma för att fira en liten förskotts-jul eftersom jag inte kommer vara här alls i jul. 

    

Så julklappar och julbord blev det! Mysigt! Och alltså jag älskar julmat. 

Hade inte förväntat mig att få några julklappar men jag fick ett par faktiskt. 

   

Själv kanske jag borde börja spåna på åtminstone par julklappar till pojkvän och hans familj i Finland… Brukar jämt ha bra idéer till Mumin men just nu lite blank. 

Vad ska ni ge till era pojk- eller flickvänner i år?

Jättekaramell & målarbok.

Ikväll fick jag min andra julklapp för i år, en andra julklapp som redan fått öppnas. Lyx! Den första var från jobbet när vi hade pikkujoulut och den andra ikväll från Secret Santa. Vårt lilla marknadsteam på jobbet lottade alltså så alla fick varsin person att köpa något åt. Sen sågs vi hemma hos en av oss ikväll och hade julklappsmys med takeaway och glögg!

Min uppgift blev enkel när det visade sig att jag skulle ge en julklapp åt killen som är galen i Polly! I och med att det är svenskt så var klappen given.

 

Fyra stora påsar Polly inslagna som en gigantisk karamell. Överträffad mig själv i kreativitet där faktiskt. Återanvände en Stockmann-påse och lyckades ju riktigt bra i brist på omslagspapper?? Om man får vara lite stolt och säga så om sig själv. Det får man när allt man annars gör alltid ser ut som om en treåring gjort det, hehe.

Och vad fick jag då? Tada! 

 

Det var min österrikiska kollega som är lite spirituell och mindful – och så söt – hon gav mig en perfekt present! Målarbok och pennor!

Fin kväll.

I övrigt i julklappsväg har jag inte köpt några, planerar inte direkt att göra det och räknar inte med att få några fler än dessa heller. Lika bra det? Ja :-)

Ni då? Mycket julklappar? Med stress eller med glädje?

Magisk kväll i Mölnlycke.

Efter en grå dag med tjocka, tjocka moln över hela himlen så visade sig små strimmor av solen precis som den gick ner. Himlen var så blå och molnen lätt rosa och det blir nog inte många fler kvällar som dessa nu på ett tag. Vintern innehåller inte många rosa himlar eller rosa moln alls, mest mörker om jag inte missminner mig.

Så gissa om jag njöt av detta.

Satt i relaxavdelningen här i villan i Mölnlycke och pratade med min Mumin i Finland och tittade på spektaklet utanför. Och berättade samtidigt om hur duktig jag varit hos tandläkaren. Att mormor var med var som att ha med sig lugnet själv. När vi körde in till stan och tandläkaren så förberedde sig hela min kropp för det – genom att bli på helspänn. Så konstiga reaktioner. Jag andades och andades och det gick bra tillslut. Väl framme så var jag rätt lugn, försökte tänka på annat – även om jag såg bedövningssprutor framför mig när mormor drog historia efter historia.

Och hur det gick med tänderna? Ungefär så som himlen såg ut.

Det gick alltså fint! Tro det eller ej. Man ska inte ropa hej och så vidare. Tror fortfarande inte riktigt på det. Just nu gör det bara lite ont, men de sitter där de ska och förhoppningsvis gör dem det i många år. Vilken historia alltså, en dag ska ni få höra hur allting gick till för 5 och ett halvt år sedan den där våren 2010. Att ha två framtänder är minsann ingen självklarhet.

Och så var det med det. En annan bra sak med den här dagen var att jag tog mig igenom den utan sötsaker! Trots att hela huset doftat sockerkaka och bull-mormor är här och pysslar om en. Känns så himla bra nu, sockerfritt november! Av vilken anledning tänker ni? Av anledningen att jag inte tycker man behöver/ska/bör äta sötsaker dagligen. Vill bara bevisa för mig själv att jag kan. + att min hy (och kropp och själv överlag) tror jag mår bättre av det. Min kropp och form är jag nöjd med som den är – och det känns viktigt att påpeka.