I Stockholm.

Postat 6 mars, 2013 av jennifer

På snabbvisit i Stockholm idag. Okristligt tidigt upp med tåget och nu på väg ner igen med bil. Jag kände något idag, som inte varit lika tydligt innan. Kärleken till och längtan efter stortstadspuls. Något jag insett efter att ha rest världen över är också hur fantastiskt jävla vackert Stockholm är. Det är en stad som absolut slåss uppe i toppen bland världens vackraste städer. Och det har jag inte kunnat se förrän nu. Stockholm har alltid bara varit Stockholm liksom.

Jag tror det jag älskar mest med stora städer är att alla är välkomna. Med olika frisyrer och olika etniciteter. Med olika drömmar och yrken, bakgrunder och historier. Det är en mötesplats, med individer från olika platser med öden man vill höra mer om.

Det är en mångfald man inte hittar vare sig i Gällivare eller Jönköping mina vänner. Och det är den mångfald jag är halvt beroende av.

You’re always talking about escaping, aren’t you?

Postat 6 februari, 2013 av jennifer

Och vet ni? Plötsligt börjar jag längta utomlands igen. Saknar engelskan, saknar att höra den, prata den. Jag undrar vart jag ska ta mig härnäst, till hösten. Jag drömmer om England och New York. Jag drömmer om att upptäcka, igen. När blir man hemma? När känner man för att stanna, på riktigt?

Jag vaknar på morgonen och det första jag tänker är, om jag fick vara någon annanstans precis just nu, då skulle jag vara på Nya Zeeland. Trots att jag har det så bra här? Om det känns så här efter en vecka, hur känns det då om ett halvår? Går känslan över och glömmer man bort, eller växer den sig starkare?

Vi får se, helt enkelt, jag har nog inget bättre svar just nu.

19 timmar senare på tåget

Postat 10 januari, 2013 av jennifer

Svara

HEJ SÖDRA SVERIGE!

Vaknade upp för en halvtimma sen i Skövde, trött som tusan traskade jag upp och mot restaurangvagnen. Det tog ett par vagnar innan min blick hittade ut mot landskapet och hela jag stannar plötsligt upp. WOW, ingen snö, nästan! Lyckan bubblade i mig, nu blir det vår tänkte norrlänningen.

Natten var lagom hemsk. Somnade halv elva men vaknade halv ett igen och somnade inte förrän fyra. Tack Gud i himmeln, eller Apple, sak samma, för iphonen! Twittrade och spelade wordfeud tills ögonen slog igen. Innan mitt första lyckade sovförsök såg jag alla tre delar av torka aldrig tårar utan handskar. Och alltså, jag är helt jävla mållös. Men jag vet inte om det var bästa godnatt-sagan… Så hemsk men också så genailisk film med tanke på berättelsen och skådespelarna. Jag inser att ju fler bra gjorda filmer man ser, desto färre dåligt gjorda filmer kommer man palla.

Såhär såg resvägen ut i alla fall, vi är den blåa pricken snart i GÖTLABORG!!!

Singapore

Postat 19 december, 2012 av jennifer

Jag minns sist jag var på Singapore flygplats. I juli, när jag flög till Nya Zeeland. Småskakis i benen och känslor blandade av förväntningar och nervositet. Tänk så bra allting blev, tänk om jag hade vetat då vilken fin tid jag skulle få. Nu vet jag.

Och nu är jag här i Singapore igen. Bara cirka en timma. Sitter och väntar på att få gå på samma plan igen…

Flygresan var sju timmar och jag såg två UNDERBARA filmer, Annie Hall och Paris Manhattan. Se dem! Sen försökte jag sova, men det var störtomöjligt. Tror det kommer gå lättare på denna 14 timmars flygning.

Haha var förresten lite kul när jag var på flygplatsen i Melbourne innan. Har aldrig träffat en så trevlig dam i passkontrollen förut! Hon sa “lucky you” när jag sa att jag reste ensam, “no one to argue with”, haha sant! Sen när jag sa “is that all?” Sa hon “yes it is, but I can do a dance for you if you want!”, hur underbar? Jag lämnade henne med största leendet på läpparna, jag är van att lämna passkontrollsmänniskorna med en tappad haka eller rynka mellan ögonbrynen (för att de alltid är så buttra). Tack du damen, jag gillade dig!

På återseende hörni.

Ps. Tror ni det är en dum idé att landa i Göteborg i kjol med bara ben? Tights passar sig liksom inte så bra till… Hur snygg man nu kan vara efter 27 timmars resande!

Ps. 2 längtar såååå tills jag får krama ihjäl min Kickan (emma) på flygplatsen! Och sen min moster och kusinerna!!

boarding, bye bye aussie

Postat 19 december, 2012 av jennifer

Svara

Haha oops se där, det hände en grej… Affärerna på väg till gaten är ju livsfarliga. Kom precis lagom till boarding fram till gaten. Gick till rätt gate som tur var, gå precis NU på planet. Vi hörs mina vänner, nu flyger jag iväg, MOT SVERIGE!

“…I won’t find clothes like this in Sweden.”

Postat 19 december, 2012 av jennifer

Svara

Alltså, det är ju inte särskit ofta man är på andra sidan jorden, i Australien. Så när man väl är här borde man väl passa på att utnyttja shoppingmöljigheterna? Ja ja ja, jag vet vad min rationellahjärnhalva tänker nu hur var det där med att have less, do more, be more? jag är inte riktigt där ännu, ok? Jag vet inte om jag någonsin kommer hamna där.. Jag måste hitta på något annat för att rädda världen… Återkommer på det ämnet!

Hittade finaste klänningen, tröjan och linnet. Sen även en kjol. Och en drömfångare. Sanningen är att jag känner mig hel nu. Hel och färdig och redo. Redo att åka hem.

Sitter och avnjuter en cappuccino och en äppelkanel-muffins medan jag bloggar lite och fördriver tiden. Runt mig sitter viktiga människor och har viktiga lunchmöten, vad jag längtar efter att få ha det jag med! Det är ett sjukt mysigt café, gillar de där koncepten med olika stolar och slitna tegelväggar. Känner mig för övrigt ganska mätt på socker… Tur att jag kommer hem till julen med choklad och knäck och lussebullar och allt det där. Kommer dessutom bli jäkligt svårt att försöka ta sig ut på en promenad i snön, gissar att de inte är läge för shorts och linne på ett bra tag? Tog en promenad i morse i alla fall, + 30 armhävningar och 45 benböj. Det var skönt!

Och i eftermiddag kliver jag på planet. Hinner säkert uppdatera en gång till innan det. Bloggen är liksom den där kompisen jag inte har. Som Alfons låtsaskompis, fast lite mer på riktig. Kanske skulle ge bloggen ett namn? Haha nä seriöst, jag tror den här damen är i behov av svenskt umgänge i form av bästa vänner och familj, innan hon går helt bananas.

Puss på er! Snart ses vi Sverige, snart!

Strandhäng, det sista för ett bra tag

Postat 18 december, 2012 av jennifer

Sista sista dagen har precis passerat. Det var en varm och fin dag, på stranden. Jag och min bränna, vi kämpade tillsammans in i det sista. Och vet ni? Jag gjorde en video till er, men vet inte om den är för stor för att ladda upp för det går i alla fall inte. Synd. Jag sa att det var min sista dag och att jag tänkte på allting jag kommer sakna, sanden mellan tårna, palmerna, men framför allt HAVET. I left my heart by the ocean.

Jag känner mig lite som en ensamvarg. Killarna i mitt rum verkar astrevliga, galna men trevliga (han var förresten sjukt full den ena killen apropå min väcknings-incident här för någon dag sedan, inga droger, “drugs would probably have done me good” sa han haha), men jag orkar liksom inte ens. Eller ja trevlig är jag väl, men jag orkar inte göra en sista effort. Orkar inte umgås med någon just nu. Och rummet luktar så jävla mycket killparfym just nu, de var precis här och bytte om för kvällen. En liten parentes bara.

Åt sjukt godaste middagen förresten. Det var sååå mycket mat bara. Men godaste burgaren och hot chipsen (så säger de här, hot chips, för fries, eller pommes, strips, vad ni nu föredrar) på länge! Sista middagen i min ensamhet på länge hoppas jag! Trött på att gå ut och äta ensam nu. Men det var mysigt, en tjej spelade gitarr och sjöng så fint på restaurangen.

Här skulle en vacker solnedsgångbild infinna sig. Men min iphone dog. Det var i alla fall den vackraste solnedgången mina blåa ögon någonsin skådat. En dag ska jag hitta en man att älska och bli älskad av, lika fin som solnedgången över havshorizonten. Det var ungefär allt jag kunde tänka.

Just det. Sen gick jag ut till piren för att se på pingvinerna som kommer in varje kväll. De hade dock inte kommit ännu och jag var alldeles för kissnödig för att orka vänta så jag gick igen. Och DÅ, längs med stranden ser jag en familj stå och kolla på något, pappan bli arg och säger “come, lets go!!” medan barnen protesterar och pappan säger ännu argare “it’s just a dead penguin!!”
Hörde jag rätt?
Familjen går. Jag vänder mig om och tittar över stenkanten ner mot sanden. Och där står han, den lille lille stackaren, med huvudet nedböjt. Alldeles död är han den lilla pingvinen!! Vad gör man när man ser sånt? Jag kunde inte tro mina ögon. Hur hade han ens hamnat där? Och bara dött? Bara sådär?

HEMLÄNGTAN?

Postat 18 december, 2012 av jennifer

Svara

Såhär kände jag i söndags:

Melbourne är molnigt. Igår åkte min kompis Martin. Allting är lite grått. Igår hade vi i alla fall lite bbq och en lugn kväll, jag pärlade två armband och mina hörlurar. Medan resten av base-hostel festade, såklart, det var ju lördagkväll. Och här är det party vilken dag i veckan det än är. Kul om man känner för det, jag är lite trött på fest, särskilt “backpacker festandet”.

I morse tog jag en promenad. Sen efter dusch och frukost gick jag och checkade in stan. Hittade en mysig marknad. St Kilda där jag bor är en ganska mysig del av Melbourne. De har en utomhusbio och dit skulle jag kanske gått i kväll om jag och Clément hade varit lite bättre på att kommunicera, haha, killar alltså.

Ja, hemlängtan var det ja. Nu vill jag bara hem. Visst Melbourne är asnice, men jag är trött på att se fler stränder, museum, parker. Caféer och restauranger är kul, men kostar pengar. Jag är trött på att turista. Melbourne har hur många coola barer som helst, men det är liksom en stad man ska bo i känner jag. Jag har tittat på massor avsnitt av julkalendern idag och känner bara SVERIGE HERREGUD VAD JAG ÄLSKAR MITT SVERIGE!

Jag har aldrig varit såhär kär i mitt hemland. Jag har aldrig varit borta såhär länge från Sverige, det är nog därför. Jag tänker på alla traditioner, lucia, midsommar, kräftskivor. Och tänker aldrig bo för en lång lång tid i ett annat land. Jag tänker på vår mat, den hälsosamma livsstil vi har, vårt vatten. Tvprogram. Och Göteborg. Göteborg är min stad, det är där jag vill bo. Jag vill fira påsk i norr, hemma. Och fjällvandra om somrarna.

Framför allt kan jag inte vänta tills jag får krama om alla jag älskar. Jag spelar upp det i mitt huvud om och om och om igen. Min mamma har nog dock väldigt rätt i vad hon sa till mig, “om jag känner dig så kommer du bli rastlös efter någon dag här i Gällivare.” Haha förmodligen ja, men just nu bryr jag mig inte om det. Jag struntar i att jag ska njuta av att jag är här, jag har haft världens bästa år, världens bästa termin på nya zeeland, världens bästa aussie-resa. Men nu TA MIG HEM!!! Fast om jag fick önska så skulle jag inte vilja vara hemma precis nu, utan jag vill vänta på att det ska bli onsdag, jag vill hoppa på flygbussen. Checka in. Mellanlanda i Singapore och i London. Och för varje steg jag tar känna hur det pirrar i hela mig. Och när jag får se svensk mark, gå ned för trappan på landvetter och se Emma så kommer jag döööö!

Okej, avreagering deluxe. I morgon ska jag utforska hela Melbourne city, vintage shopping och sånt trevligt. Och faktiskt bara njuta av att inte göra något. Läsa mina två böcker osv. Apropå böcker, hittade denna på bilden nedan på hostlets book swap. Har letat efter den i flera år, den säljs inte längre, så hittar jag den på ett hostel på SVENSKA, haha sjukt va?

Det skrev jag i söndags. Och ja det hjälpte. För sen mötte jag upp med Clément, fick lite socialt umgänge. Sen var måndagen fin och idag är det plötsligt tisdag. I morgon är det onsdag. ONSDAG DEN 19:E DECEMBER!

Lovely dag i vintage och café heaven

Postat 17 december, 2012 av jennifer

Idag har jag ingen hemlängtan, för idag var jag på dejt med Melbournes mysigare stadsdel. Fitzroy/Brunswick. Och så som han flörtade med mig, kunde jag inte annat än känna hur knäsvag jag blev och om han frågade så skulle jag kanske sagt ja till ett giftemål på en gång. Butikerna, caféerna och barerna. Jag. Är. Såld.

Vet ni vad det trevligaste av allt är i den här upptäckten? Att Göteborg påminner till en viss del om denna stad. För även om Melbourne skulle vara trevligt att bo i, så är det ju alldeles för långt hemifrån. Och jag gillar Sverige och att prata svenska, skriva på svenska. Det är hemma, det är jag, helt enkelt.

Men dagen var fin. Att vandra längs gatorna, in i alla små underbara butiker. Känna på blusar och klänningar, vintageplagg och smycken. Jag köpte en söt topp med prickar och röda rosetter, udda och fin. Och så en kalender. Och almenacka. Samt en liten prydnadsgrej med clowner och något annat roligt på, som jag ska pynta min lägenhet med. Min lägenhet, så som jag saknar den!

Bild 1: jordglobar i en second hand shop. Allting som har med världskartan att göra får mig att tappa andan. Love it
Bild 2: graffiti längs en gata, mycket graffiti i Melbourne!

Annars så åt jag lunch på Bimbo, 4 dollars jättegod pizza. Älskade stället, det påminde mycket om Lucky Coq och var tydligen bra drag om kvällarna. Såhär såg det lite ut. + bord med stolar i olika stilar till, slitna väggar med olika meddelanden på i vissa hörn, en övervåning med rum med en soffa i antik stil och en härlig uteterass.

Traskade omkring en stund vidare. Blev less på butikerna, vill inte shoppa mer kläder. Vet att garderoben kommer svämma över när jag kommer hem. Hoppade på en spårvagn. Hamnade inne i city och hittade ett trevligt café. Läste min bok och kände mig nöjd.

Det här är något jag kommer sakna insåg jag när jag promenerade från spårvagnen tillbaka till hostlet (råkade hoppa av tre stationer för tidigt haha rookie), PALMTRÄDEN! Jag tycker de är så vackra och fascinerande!!