Allt du önskar kan du få.

Postat 14 maj, 2013 av jennifer

Jag tror att allting man önskar sig och hoppas på, kan man få. Jag tror att vi fungerar så att det vi drömmer om, tänker på och strävar efter – kommer vi tillslut att uppnå. I februari såg min badrumsspegel ut såhär, en lista med mina drömmar/önskningar/mål (som ni även ser nedan, bild längst ned i mitten). En av sakerna på listan var “jobba utomlands”. En månad senare hade jag fått ett jobberbjudande i Indien.

Jag gjorde det här kollaget av bilder alldeles precis och allt det ni ser på bilderna, det är vad jag känner just nu. Det är den typ av energi som, när tankekraften fungerar som den ska, flödar i min kropp. Det är så jag vill leva. Det är så jag ska leva mitt liv.

Jag tittade i ett gammalt anteckningsblock igår, 2009 drömde jag om att ‘bli duktig på engelska’ – något som DÅ kändes väldigt långt borta. Idag pratar jag engelska i princip flytande. Älskar att bocka av punkt efter punkt på mina gamla drömlistor.

Vad drömmer du om?
Skriv ner dina drömmar och påminn dig själv om dem. Plötsligt är du där.

Skulle jag dö nu, skulle jag i alla fall dö lycklig.

Postat 6 maj, 2013 av jennifer

Svara

Idag susade jag på min cykel nerför en lång och brant backe. Vinden fångade mitt hår och solen värmde liksom sommar-varmt på min kropp. Jag ville stanna och ta en bild av det vackra, av sommarkänslan som svept in över staden och lyckan som låg i luften. Men medan jag såg mig omkring efter det där vackra fotot som skulle kunna bli, insåg jag att det vackra inte fanns runt mig, men inuti i mig. Det går inte att fotografera den där känslan i bröstet. Fjärilarna i magen kan inte fångas på bild. Allt det där man känner inombords gör sig knappt rättvist när det återberättas. Trots det, gör jag nu ett tappert försök.

I mina öron hördes tonerna av en snabb låt, allting var magiskt och jag var oändlig och odödlig. Egentligen inte odödlig, men inte rädd för något precis så som när “skulle jag dö nu, skulle jag i alla fall dö lycklig”-känslan infinner sig.

Vad rörde sig i mina tankar när dessa euforiska känslor tog över min kropp och mitt sinne? Jo, där rörde sig tankar om en uppsats som gått in i sin slutfas och en examen som snart ska få tas. Där rörde sig tankar om att en svensk sommar är en väldigt fin sommar och att en månad av den kan vara tillräckligt för att fylla min kvot av hur mycket svensk sommar man egentligen behöver. Där rörde sig tankar om att jag snart börjar på ett spännande företag och får använda min kreativitet och för första gången i mitt liv göra saker som på riktigt.

Och det här var egentligen ett väldigt långt inlägg för att säga att man är väldigt glad och sådär. Men så blir det ibland, när tankarna svävar iväg och händerna rör sig fritt över tangenterna.

Till er.

Postat 5 maj, 2013 av jennifer

Hej bloggen och vänner. I kväll har jag egentligen inget särskilt att berätta. Men jag kände ändå att jag ville skriva till er. Och så tänkte jag, jag vet inte vad ni gillar att höra, eller ja, läsa om. Knappast om hur jag tillbringat helgen, med uppsats och promenader och vänner osv, det är ju inte jättekul för er kanske. Jag vet inte varför alla ni som kikar in här dagligen gör det. Sånt vet man inte som bloggare och ibland kan man undra. Ibland undrar jag vilka ni är. Under aprilmånad var ni 3000 stycken och så många känner jag inte, tror jag i alla fall inte. Vågar man fråga vilka ni är, alla ni som läser? Om ni vågar, får ni gärna berätta, det skulle vara spännande att få veta. Och om det är något särskilt jag brukar skriva om som ni gillar litegrann och kanske skulle vilja ha mer av, då får ni gärna berätta det också.

Annars så vill jag önska er en fin vecka. Njut av varandras sällskap, vårsolen och att varje dag är en chans till någonting nytt.

Och så avslutar vi med en bild på min kanske trognaste bloggläsare, min älskade pappa. Man får inte glömma att han är en mycket bidragande faktor till all den lycka jag känner och att jag befinner mig där jag gör idag. ❤

Apropå vackert.

Postat 30 april, 2013 av jennifer

Hej. Nu ska jag exponera er för min naturlig skönhet ännu en gång. Ehm. På senare tid har jag fått så hemsk hy att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, ja så känns det ibland. Kan inte låta bli att pilla på allt som går att pilla på och till slut ser man ut såhär, tvingas äta antibiotika och få remisser till hudkliniker. Och framför allt, blir ombedd att inte dölja varenda liten millimeter av hemskheterna med smink!! Att gå utan smink alltså, vilken mardröm. Men då får man helt enkelt bara skärpa sig och tänka om, hur farligt är det? VAD är det som är så farligt? Att människor tittar och undrar, vad har hon gjort… vem har misshandlat henne och hur? Jaja, de kan väl få undra i så fall.

Det kan nog vara nyttigt för alla att få ta del av ett osminkat ansikte. Framför allt nyttigt för mig själv. Det står på min lista: att sluta bry mig om vad alla andra tycker och tänker. För det gör jag mer än vad jag vill, tror jag? Det är lite svårt att uppskatta.

Veckans utmaning alltså. Inte dölja sig bakom masken av smink (pga fucked-up hy som behöver vila) och kunna gå rakryggad precis just så här och inte bry sig.

Mvh. Tjejen som har ett begär att exponera allt sånt här för er.

En bild på en mage.

Postat 28 april, 2013 av jennifer

Den här bilden är inte ett behov av uppmärksamhet eller bekräftelse. Den här bilden är inte en “såhär ser jag ut jag är nöjd och stolt”-bild. Den här bilden är inte heller ett förlöjligande av någon annan. Det enda den här bilden är, är min mage. Inget mer, inget mindre.

Möjligtvis, med en liten bakomliggande tanke.

Människan attraheras av smickrande ting, vi dras till sådant vi upplever som vackert och tilltalande. Det är inget konstigt, det är ett mänskligt behov som vi inte styr över och inte behöver ändra på. Behovet av skönhet är i sig inte problemet. Problemet uppstår när vi i ett samhälle exponeras av övervägande och nästintill uteslutande vackra objekt. Aldrig förut har bilder flödat människor emellan i samma utsträckning och aldrig förut har strävan efter att visa upp den perfekta ytan varit lika tydligt. Problemet uppstår här när någon, om det så bara är en individ, glömmer att även om allt hen ser dagligen är vackra ting, så är inte världen genomgående vacker. Och viktigare; allt. måste. inte. vara. så. jävla. vackert. Vem som nu är berättigad att bedöma vad som är vackert och inte?

Även om det till största del visas upp vältränade magar på internet för att de är mer tilltalande, så är inte en pluffsig mage onaturlig. Och trots att den må vara mindre “vacker” så vet jag inte om min mage är helt fruktansvärd att titta på? Det är som sagt bara en mage, så som en mage kan se ut.

Det gör ont i mig att människor mår så dåligt över saker som sina kroppar. Jag vill inte smutskasta hälsotrenden, jag tycker människor får leva sina liv precis hur de vill. Jag vill dock att vi inte blundar för de problem som faktiskt finns.

Mår du bra över din kropp? Påverkas du av vänner, bekanta, facebookvänner, kändisar och officiella personer när de pratar om sin träning och hälsosamma kost, i så fall, på vilket sätt? Hur känner du inför bikinisäsongen? Hur tänker du kring mat? Hur tror du att din vän, partner, granne eller hen du möter på gatan, resonerar kring dessa tankar?

Att leva drömmen.

Postat 25 april, 2013 av jennifer

Det är lätt att glömma hur bra man har det. Därför är det viktigt att påminna sig själv om allt det där man är så innerligt tacksam för. Det kan man inte göra för ofta.

Jag är tacksam för…

Min föräldrar som stöttar mig i allt jag bestämmer mig för att göra, alltid är stolta över mig och älskar mig!
Min bror som alltid finns där och svarar på mina tusen frågor, som är dubbelt så klok som jag och vet så himla mycket om det mesta. Han är min idol.
Mina alla sorters olika vänner från norr till söder och världen över, som är helt otroliga, omtänksamma, härliga och alltid får mig att skratta och på bra humör.
Att jag har ett jobb till sommaren, i INDIEN.
Alla fina kommentarer jag får i bloggen, ni läsare är så himla fina!
Att det går väldigt bra med uppsatsen vi skriver och att jag får skriva den tillsammans med två av mina närmsta vänner.
Att jag snart tar min examen efter 3 år på högskola och jag är bara 21 år gammal!!
Alla de länder jag hunnit se hittills i livet; Thailand, Island, stora delar av USA, Kanada, Kuba, i princip hela Nya Zeeland, Samoa och stora delar av Australien.
Mitt drömmande, att jag vågar drömma mycket och stort och att jag tagit chanserna att få uppfylla mina drömmar.

Nu börjar livet.

Postat 16 april, 2013 av jennifer

Mina älskade bloggläsare, ta och kolla på det här klippet som mina fantastiska vänner skapat. Jag älskar den! Så klockren på alla sätt och vis.

Föreläsning med Blondinbella.

Postat 15 april, 2013 av jennifer

Svara

Idag bjöd Almi in till föreläsning med Isabella Löwengrip på SF-bion här i Jönköping. Det bjöds på popcorn och Bonaqua och Bella strålade som vanligt. Jag såg henne för första gången för ganska precis ett år sedan, i Göteborg på bloggforumet.

Hon snackade om företagande och sina fram- och motgångar. Under föreläsningen slog det mig än en gång hur lite hon pratar om sina misslyckanden i bloggen. För under föreläsningen går hon nämligen igenom dem och som bloggläsare blir man lite “jaha, var det så det gick till…” Därför, under frågestunden frågade jag Isabella just om det här, hur hon resonerande kring det, att inte prata så mycket om sina “misslyckanden” i bloggen? Jag sa även att jag förstår om du inte tänker på det eftersom du tar på det så pass lättsamt som du gör – men tänk på att det är minst lika inspirerande att få höra om motgångarna som framgångar och se att livet går ju faktiskt vidare och går väldigt bra trots att man gör fel ibland. Hon sa att det man får se av hennes liv är egentligen en väldigt liten del och att just misslyckandena går hon vidare så snabbt ifrån och fokuserar på nya projekt – därav blir det inte så mycket av det i bloggen. Bella gillade i alla fall min fråga och sa faktiskt att hon skulle tänka på det framöver.

Efteråt gick jag såklart fram och bad om en fan-bild och en kram! När jag berättade att hon hade publicerat en bild på mig i sin blogg för två år sen så visade det sig att hon kom ihåg det, det var lite roligt. Här kan ni se den.

Här kan ni förresten läsa vad jag skrev om Bella i höstas och där finns även ett Youtube-klipp med hennes föreläsning för er som är intresserade!

Två små texter.

Postat 11 april, 2013 av jennifer

Just det hörni, jag har skrivit två texter här på senaste.

Den ena handlar om min upplevelse av fantastiskt mysiga Herrljunga och den finns publicerad här på Herrljungas egna hemsida. Den blev rätt uppskattad av herrljungaborna så mycket beröm som jag öste över deras lilla samhälle!

Den andra är en text för Smile Magazine som kanske världens gladaste tjej driver, Matilda. Matilda pluggar MKV och är en twittervän som jag faktiskt ska träffa igen i eftermiddag för en pepp-fika. Att omge sig med sprudlande och energigivande människor alltså, det. Hur som helst, min text är en del av deras nuvarande tema Våga Vara och jag skriver om att Våga Vara pippitröjan bland kavajerna. Ni hittar den här.

Det var bara det.

Att kämpa för sin dröm.

Postat 24 mars, 2013 av jennifer

Jag sitter på tåget på väg “hem” nu. Hem inom citationstecken just för att jag inte riktigt har något hem just nu. Mitt hjärta är överallt och ingenstans och jag känner mig som en fri fågel som undrar vart vindarna kommer föra mig till sommaren och efter det.

Visualiserade hela våren, sommar och hösten alldeles precis. Satt med slutna ögon, stämningsfull musik i öronen och medan tankarna vandrade iväg och jag såg allting så tydligt framför mig, spred sig det största leendet på mina läppar. Att visualisera är en magi jag innerligt tror på. Allt jag drömmer om och kan se framför mig lika tydligt som händerna framför mig när jag öppnar ögonen, allt det vet jag är möjligt. Det är naivt, eller hur? Men det får det gärna vara så länge det bidrar med något gott. Ni får göra vad ni vill, tro vad ni vill, vara negativa, “realistiska” eller vad ni nu känner för – det här är mitt sätt och mitt liv och det ordnar sig alltid. Vad du än tror på, kommer vara din verklighet.

Mvh, en ung och naiv Jennifer som trivs med det!