Visiting lille Österrike och Salzburg.

Wowowow! Idag åkte vi över till gränsen, bara ett par mil bort. Och då hamnar man i Österrike och den fantastiskt vackra staden Salzburg. Berg och vackra byggnader i ett. Vi besökte Hohensalzburg Fortress. En fästning som ligger högt upp på en kulle. Så vackert att se ut över staden och se alla snötäckta toppar! Även fästningen i sig var intressant att ta sig igenom.

20140418-225916.jpg20140418-225925.jpg
Vi fick alltså inte bestiga något berg idag men det var en liten bit att gå upp till den här byggnaden och det var rejält brant!

20140418-225940.jpg20140418-225947.jpg20140418-225956.jpg

Fångade lite ungdomskärlek på bild. Fysjutton vad kära de var. Trots den magiska utsikten hade de bara ögon för varandra – vägrade släppa taget eller blicken. Så. Himla. Vackert. Typ lika vackert som att spana på bergen… :-) Mvh smygfotograf

20140418-230006.jpg

Och så gick vi runt med walkietalkies och lyssnade på audio-guiden genom fästningen.

20140418-230025.jpg20140418-230031.jpg

Det var mulet men fint ändå.

20140418-230041.jpg20140418-230051.jpg20140418-230056.jpg

Dagens andra “motion” (förutom promenaden uppför den branta backen) blev när vi hamnade i helt fel del av staden och försökte hitta “centrum” för att i sin tur hitta en lunchrestaurang… Gick i 45 minuter, förbi restaurang som alla hade stängt mellan 14-18 och klockan var just där emellan. Tillslut stannade vi på ett konditori och åt gulaschsoppa. Med efterrätt. Vilket var dagens andra av tre desserter! Första var på fästningen: en topfenstrudel som apfelstrudel fast med creme cheese istället för äpple – mycket godare!

20140418-230106.jpg

Kvällens middag råkade bli världens godast Kina-restaurang! Herrejösses aldrig ätit så god kinesisk mat eller så prisvärd. Den förtjänar publicitet i ett eget inlägg. Det var även där den tredje desserten tog plats.

Nu trött och slut och väldigt väldigt mätt. God natt ❤️

Hotell ❤️

Att få vakna såhär.
20140412-111912.jpg

Och äta det här.20140412-112030.jpg

Tillsammans med den här.
20140412-112017.jpg

Det tycker jag är mycket mer än OK. Har sovit elva timmar i en typiskt skön hotellsäng. Och nu ska vi vandra över Münchens gator och torg.

Middagen igår blev tapas på Teatro Tapas Bar. Hett tips för gudomligt god mat! Vi hade tur som fick ett bord, stället var utöver det fullbokat.

20140412-111918.jpg

Jag just nu: posar i hotellrummet och är redo att vara lite turist i staden där jag för närvarande bor. Har inte hunnit vara särskilt turistig överhuvudtaget. Tänker mig att det måste bli ändring på det, vill hinna se så mycket som möjligt innan jag är klar här. Om jag nu blir klar i augusti? Åh du ovissa framtid – how I love You!

20140412-113501.jpg

Önskar er alla en mycket bra helg! Puss!

Köttbullar recept.

Eftersom Jenny i Wales tyckte det vore trevligt med ett nytt recept på köttbullar så kommer det här! Receptet är för 500 gram köttfärs som är lagom för cirka 4 personer skulle jag tippa på, någon fler om man inte äter så mycket. Nötfärs är tydligen att föredra? Men har man älg, gris eller något annat djur så går det förmodligen också bra!

Pappa Görans recept på köttbullar:

500 g köttfärs
1/2 liten lök – mycket finhakad, stek mjuk och låt svalna innan du blandar i smeten
1 kokt potatis – låt även den kallna och mosa fint för att blanda i smeten
1 ägg
1 dl grädde (eller lite mer beroende på hur konsistens av smeten blir)
1 krm svartpeppar
1 tsk salt

Det viktigaste är att smeten inte blir för lös. När jag hade 1 dl grädde så blev den perfekt. Blir den för lös kan man blanda i lite extra potatis. Potatisen är istället för ströbröd.

recept köttbullar

Jag fick ingen instruktion om hur man skulle blanda allt, så jag gissar att det bara är att blanda på. Eller har pappa Göran något tips om i vilken ordning det smidigast bör ske?

Tips för att rulla köttbullarna är att ha en skål med lite vatten för att fukta händerna, då går det lättare. Rullat köttbullar har jag gjort tidigare när vi gjorde 800 stycken till en jul… (Följ länken för ett bevis från min gamla blogg..) När du steker så kan du som grundregel att ju mer smör desto godare ;) Stekningen fick jag hjälp med så där har jag inga fler tips.

Lycka till! Om jag nu får för mig att göra köttbullar igen så får ni gärna dela med er av era egna recept om de ser lite annorlunda ut?

Köttebullemiddag av mästerkocken Miss Jenny.

JAG ÄR SÅ NÖJD! Vet ni hur perfekta mina köttbullar med potatismos och lingonsylt blev? Med lite (jag gjorde ändå det mesta, hehe) hjälp från min finska kollega som är rätt kul emellanåt, han lyckas med så galna upptåg ibland alltså. Vi gjorde ett bra team i köket och maten var mycket uppskattat av de 2 av 5 gästerna som dök upp. Tror vissa var för trötta, eller lata, efter gårdagens “strong beer festival”.

Lunchen blev också mer middag då det tog några timmar att fixa allt. Men efter att alla jättemånga potatisar var skalade med världens sämsta skalare, köttbullarna var rullade och stekta, någon form av sås som smakade ok men såg rätt misslyckad ut var tillredd och gröna ärtor var uppvärmda så kunde vi njuta av måltiden och ett par glas rött!

20140323-203905.jpg20140323-203913.jpg
Jag var inte bara nöjd över att maten faktiskt smakade som tänkt men också över det faktum att jag faktiskt lagade mat! Det är lite som när man ska gå till gymmet första gången, man får tvinga sig själv dit och sen blir det enklare.

Och nu vet jag att jag kan göra köttbullar!! (Även om det känns lite som att jag hade turen på min sida…) Med pappas recept! Så himla enkelt och tar egentligen inte särskilt lång tid, tror potatisen tog mest tid. Har hur mycket mos som helst över nu också. Vad ska jag äta till det i veckan? Köttbullar finns kvar för en måltid i alla fall. Förresten är ni sugna på receptet så säg till.

Kvällsunderhållning.

Sitter i nya kläder, känner mig snygg, har nymålade naglar och ett glas vin i handen. Gissa planerna för min lördagskväll?

20140322-204742.jpg20140322-204957.jpg
Eh, nej inte party som ni kanske gissade på?

Jag har nämligen bjudit in mina vänner på lunch i morgon (detta var givetvis inte min idé). Och de ville ha något svenskt. Så det blir köttbullar. Herregud jagharintelagatmatpåettår. Därför var jag tvungen att gå och handla ikväll. Det tog längre tid än beräknat. Alltså skrattade så åt mig själv flera gånger. Jahapp, potatis, hur mycket? Smsar pappa, vad gör man om det inte finns lingonsylt? Hittade typ tranbärssylt och tänkte att det fick duga. Försökte hitta något för att göra sås, vet inte hur man gör sås. Smsar pappa, ska jag ha griskött eller nötkött? Nötkött tydligen och som tur var fanns en liten kossa på förpackningen. Vad är det för skillnad på dessa havregryn? Är det här sås kanske? Kan detta vara lingonsylt? Gräddegräddegrädde… 32%! Måste vara grädde! Slutligen köpte jag vin. Också ett jäkla mysterium, jag kan ju inget om vin. Men älskar att man kan köpa det i matbutiken och att det är billigt :-)))

Samtidigt tar mitt internet i mobilen slut. Och när jag går tillbaka med två astunga kassar så regnar det.

20140322-204900.jpg
Kändes sjukt ovant att köra en kundvagn…

Är dock lika glad för det. Nöjd med mitt egna sällskap också.

Så nu ska jag göra chokladbollar att bjuda på till efterrätt i morgon. Det ska nog gå bra. Köttbullar och potatismos däremot – jag behöver så sjukt mycket lycka till för att klara av detta!

Man lär av sina misstag.

Ni vet när man gör någonting som blir så himla fel? Världens misstag har man plötsligt begått och man kunde inte ångra sig mer. Den känslan ja, så känner jag just nu.

Jag försökte nämligen just laga mat.

Katastrofalt. Jag börjar liksom förstå varför människor lagar mat, ordentligt, från grunden. Senaste tiden har jag levt på mackor till middag, knäckebröd som är nästan som luft – hur goda som helst! Har inte tröttnat eller så. Men när jag var i mataffären såg jag en burk, ja en jävla burk från vad det där välkända märket nu heter, med köttfärssås. ÅH VAD GOTT! Köttfärssås och spaghetti! Mmmm. Det är bara det, om man har ätit sådan typ av köttfärssås tidigare, så vet man att det inte smakar som köttfärssås. Men det visste ju inte jag.

Jag har alltså mitt första försök till matlagning på länge, köpt färdig köttfärssås som man värmer i micron och kokat spaghetti. Och det hela gick inte alls smidigt och var världens procedur. Först fick jag diska grytan för att koka pasta. Då det inte finns varmvatten kokade jag vatten för att diska. Samtidigt kokade jag upp vatten i förväg i en mindre panna. När pastan väl var på kokning så värmde jag “köttfärssåsen” i micron – och trots megalåg värme exploderade alltihop så micron blev, ja ni kan ju tänka er. Oh god. Nej finns inget lock här till micron heller. Sedan hittade jag inget durkslag. “Köttfärssåsen” blev inte varm, spaghettin vattnig och allting smakade ingenting. Försökte salta och peppra lite men det var lönlöst.

Soppan på burk jag köpte för någon vecka sedan smakade också väldigt menlöst. Nu börjar den här fröken inse att man inte kan komma undan det här med matlagning om man vill ha något som smakar bra.

Men det är bara det, nu vill jag aldrig mer laga mat. Eller ja, “laga mat”. Inte ens försöka. JAG GER UPP.

Den lilla helgen som passerat.

Igår. Jag åkte till samma station som jag och Hanna gått av vid i fredags. Men det tog några minuter innan jag hittade till den lilla shoppinggatan som ledde mig mot Marienplatz. Jag älskar att gå igenom storstäder. Det är så mycket liv, så många fina butiker och caféer, och alltid något som händer.

20140201-144125.jpg20140201-144157.jpgOch visst var det något som hände alltid! Möttes inte av Turkiet men UKRAINA när jag kom upp ur tunnelbanan. Ja tydligen hade USA och Ryssland någon diskussion om Ukraina? Därför var också hur många poliser som helst ute på gatorna, de såg seriöst redo för krig ut i sina utstyrslar. Längre ner vid ett annat torg demonstrerade ett gäng för “fred med hjälp av Nato”. Jag är ju alldeles för ointresserad(?) eller dum(?) för att hänga med i de här diskussionerna i vilket fall. Men jag blev rätt häpen av att se poliserna!

Åter till det vackra av München. Fanns en jättemysig marknad där man hittade bland annat detta…

20140201-144205.jpg Åh ett land som älskar vin och ost, då bara vet man ju att man kommer att trivas!

Jag vandrade några gator upp och ner och bara tittade på allt vacker. På alla butiker! Vilken (o)tur att jag packade väskorna så fulla att det inte finns utrymme för shopping.

På eftermiddagen slog jag mig ner på en restaurang. Helt slumpmässigt.

20140202-144747.jpg Några stunder senare, när jag druckit en cappuccino och läst min bok, så slår sig en tjej ner i bordet bredvid, lika slumpmässigt. Och jag tittar på henne bakifrån och tänker, henne känner jag igen! Så visar det sig vara en tysk tjej jag lärde känna i Auckland för drygt ett år sedan. HELLO SMALL WORLD! Livet är verkligen uppbyggt av dessa små och alldeles fenomenala sammanträffanden.

20140202-144530.jpgOch jag var ju inte den som tackade nej till lite sällskap!

Idag mötte jag upp henne och hennes kompis för tysk lunch. Det blev något så klassiskt som schnitzel! Men det är inte så speciellt egentligen kan jag tycka? Känns lite som rätt “billig” mat. Potatissalladen till var väldigt god dock! Och visst smakade det bra ändå.

20140202-144732.jpg

One fish, many fish.

I lördags åt jag kanske den mest delikata middagen sedan jag kom till det här lilla landet. Det fungerar som så att man spatserar längs med havet och dessa gigantiska fiskenät, där fiskarna står i sina små skjul och kränger fisk som i precis vilken annan marknad som helst i världen. Detta utspelar sig i Fort Kochi, “turiststället” i Kochi, där man kan råka träffa på andra ‘vitingar’.

När man bestämt sig för vad man vill ha, vilken av alla fisksorter som jag tänker mig ändå smakar ungefär likadant, hur mycket räkor och kräftor och krabbor och vad man nu önskar – och när man klämt och känt(?) på fisken för att fastställa att den är färsk – då förhandlar man om priset. Något jag lämnade över åt männen i sällskapet, samtidigt som jag stod och skräckslaget aktade mig för fladdermöss som flög omkring läskigt nära mitt huvud för att komma åt körsbären i träden (fladdermössen försökte komma åt körsbären alltså, inte jag).

Sedan tar man sina små påsar med fångsten och går till en restaurang för att få alltihop tillagat och serverat! Vi åt räkor, jätteräkor, krabba och någon fisk som var god och som jag misstänkte smakade precis som alla andra fiskar. 

Och ungefär såhär såg det ut när maten serverades. Såsen som krabban ligger i är helt gudomlig… Allting har såklart en stark, indisk touch – något jag inte bara vant mig vid utan faktiskt även börjat tycka om! Till det åt vi chapati och paratha, två olika sorters bröd som man hittar överallt här. Chapati anses som väldigt nyttigt här och paratha anses som motsatsen men är desto godare.

Mums! Fiskarna serveras som ni ser, hela med skinn och ben och huvud. Och indierna, det äter inte bara allt som går att äta men också allting som man knappt kan äta. Till exempel huvudet, och ögonen? Jag kom på mig själv en gång på jobbet sitta och knapra på en fisk och inse att det var huvudet, oh my god!!

Min indiska kompis tyckte dock jag skulle vara tyst om att det var konstiga saker att äta då jag berättat om att jag äter tungor (älg och ren, mums!)… Hehe, typiskt.

Hur indierna gör när de äter.

HAPPY ONAM! Det är vad vi önskar varandra i dessa dagar. Eh ja, det är lite väl mycket ‘Indien’ på bloggen just nu känner jag, håller ni inte med om det? Men ni får ha överseende, det är lite mycket ‘Indien’ i mitt liv just nu, märkligt va?

Idag skulle detta alltså firas och det verkar som att det gör man bäst genom att äta, i detta fallet onasadya som jag berättade om i förra inlägget. Och det här med indiernas “matvanor” alltså… Vart ska man börja?  

Vid större tillställningar som dessa och till exempel bröllopet, så är det väldigt enkelt. Det är plaststolar och pappersdukar, väldigt simpla pappersdukar, inte med något kitchigt mönster eller så.

Maten delas sedan ut från servitriserna som springer med små byttor fram och tillbaka och fyller på så fort man önskar. Att äta med handen börjar jag bli rätt grym – särskilt efter utmaningen att äta efterätten payasam, som är som nyponsoppa i konsistensen.

Att äta allting med händerna, ni kan ju tänka er hur det ser ut? Och inte bara det, utan även det man äter här, ser sällan särskilt aptitligt ut om vi säger så. Men det verkar gå indierna oberört förbi, INGEN har någonsin reagerat på hur maten SER UT (eller hur de ser ut när de äter). Det känns som att det är det enda vi svenskar gör? Vi äter med ögonen, det ska vara vackert och det ska instragrammas. Instagram är inte så stort här som ni kan förstå, hehe.

Utsikten från restaurangen där vi var och åt denna onam-lunch idag var i alla fall vacker att lägga ögonen på, man såg vattnet. 

Åter till efterrätten payasam (uttalas pajsam). Man får den serverad i en pappersmugg, två olika sorter – en brun och en vit. När man ätit upp allt på bananlövet, häller man ut denna rinnande payasam. Sen krossar man det där krispiga brödet papparam i denna ‘sås’ OCH mosar en liten banan i alltihop. Då blir det även lite enklare att äta upp det, med handen.

Sanningen är att mixen av det otroligt söta, det salta och oljiga brödet och bananens sötma och fruktighet – är väldigt god! Med allting kämpar jag dock för att urskilja smakerna. Jag är van vid att ha maten så enkel och okryddig som möjlig, för jag gillar att känna allt vad det jag äter smakar. Och med tio olika röror, som alla smakar av tvåsiffrigt antalet smaker – blir det rätt högintensivt för mina smaklökar och hjärnan som försöker lista ut vad allt är.

Det som dock fascinerar mig mest är hur snabba indierna är på att lämna matbordet så fort de har ätit klart. I samma sekund som man konstaterar att man ätit klart så reser man sig, tvättar händerna och går. Det är tydligen vanligt att man går innan alla vid bordet är klara också – något som motstrider alla etikettregler vi får lära oss från barnsben i Sverige.

Vanligtvis efter avslutad måltid ställs en skål fram med frön som ska vara bra för matsmältningen. Idag trodde jag att vi blev serverade detta fast i små portionsförpackningar. Öppnade den glatt och hällde i mig fröna, för att i samma sekund som jag började tugga inse att det här var något mycket märkligt. Det var som att tugga på parfymerade, torkade blommor! Det skulle tydligen spottas ut efter ett tag och vara otroligt effektivt för en fräsch mun och andedräkt. Jösses.

En känsla av Indien #1

Gatorna är trasiga och guppiga och trottoarerna är sällan existerande. Det är det tunga regnet som gjort stora hål i vägarna som tvingar motorcyklar och rickshaws att sicksacka sig fram för att undvika en smärtsam duns, och regnet ligger även till grund för den leriga marken vid sidan om vägen.

I hörnet på en trafikerad korsning finns en liten fiskmarknad. Där i leran är stora plastlådor utplacerade och de är fulla med fisk. Som svensk är din spontana tanke när du beskådar detta för första gången, här skulle inte jag vilja handla fisken till min middag… Men det är så det fungerar här i Indien, det är inte som hemma, och man kan liksom inte jämföra det.

Och apropå fisk, det är vad vi oftast får på kontoret till lunch. En hel, liten fisk med skinn och ben som man sitter och försöker pilla i sig med högerhanden. Lite av en utmaning faktiskt, men väldigt gott. Tillsammans med riset och currygrytan som jag inte har en aning om vad den innehåller, utöver curry. Men något som är bland det absolut godaste med dessa varma och tropiska länder är den fantastiska frukten. Mangos här är alldeles ljuvliga och denna lilla, lilla bananen smakar som guld skulle smaka om man kunde äta guld.

20130706-110517.jpg