Småstaden i ett nötskal.

Det finns något jag kan sakna med norr och det lilla samhället Gällivare, ja utöver vårsolen och snön i mars-april. Och det som jag kan sakna är att det är så enkelt och även att det är så nära till allt.

Här är exemplet på enkelheten.


Man svänger förbi någon på en kaffe, kravlöst och extremt opretentiöst. Man frågar till och med om det kommer att bjudas på kaffe?? Och så ber man gästen svänga förbi OK och köpa en mjölk. Haha, jag älskar detta!

Sen så det här med att du kan promenera runt hela samhällets ”stadskärna” på en timma samtidigt som det är 3 timmar i bil tills närmsta större stad. Det första gillar jag. Gillar att bara ”gå ner på stan” fem minuter bort till fots. Att någon alltid bor nära eller till och med granne. Här kan jag sitta en halvtimma på bussen bara för att komma någonstans, i Gällivare hamnar jag ute i fjällbyn Tjautjas om jag kör 30 minuter norrut.

Jag tänkte på det igår när jag betalat 70kr för bussresorna till och från stan, och spenderat en timma på att ”färdas”. I don’t like it.

Så på ett sätt är jag nog en småstadstjej…

254717_10150254215412155_4477090_n

… som plockar hjortron i skogen. Eller kanske bara bekväm?

Hemlängtan.

Lapland Airport och planet som tar mig till Stockholm och så nästa plan som ska ta mig hem till staden där jag bor. Elva dagar i Gällivare och jag är så himla redo att flyga hem. Det har varit en djävulskt fin vecka och jag är fylld med så mycket lycka i min kropp. Och tacksamhet, oändligt med tacksamhet. Tacksam för föräldrar och familj och släkt och vänner och pojkvän och all den kärlek en människa kan få uppleva. Tänker på alla år som gått och var jag hamnat. Ser minnesbilder från det förflutna och ser alla som fastnat i det där. Men de verkar också nöjda och vem är jag att döma egentligen?

Det smärtar inte att lämna, vi har blivit så olika du och jag. Vuxit ifrån varandra litegrann. Du berättar samma gamla historier och jag öppnar knappt munnen. Mina äventyr och känslor, alla berättelser som finns inom mig, de blir betydelselösa här. Och nu när jag lämnar så längtar jag hem, längtar efter den större staden, för jag trivs så himla bra där.

Kanske är det ett slags rop på bekräftelse, se mig och säg att det är okej. Kanske är det bara ett konstaterande och en lättnad.

Men nu är det sagt och Gällivare, jag vet ärligt talat inte när vi ses igen. Flytta söderut snart, pappa och mormor, det är bara ni kvar.

Gällivare

En arktisk småstad i världsklass, enligt någon.

Hundspann i vinterparadiset. 

Hundspann i Gällivare, Avvakko

Jag har varit så lyckligt lottad den här senaste veckan att jag fått vara ut på två turer med hundspann. Först med pojkvän, mamma etc. under påskhelgen och sedan i fredags med pappa och så mina ”internet”-vänner som kommer från södra Sverige. Det är kanske inte något man egentligen gör när man bor här i Gällivare, man åker nog mer skidor och skotrar som man har lättillgängligt.

Men alltså, jag skulle rekommendera alla den upplevelsen, att åka hundspann! Det är så häftigt och roligt, samtidigt som det är rogivande och fantastiskt vackert. Dels får man träffa och hänga med hundarna och möta deras personligheter, och dels får man i vårt fall hänga med det fina paret Sabine och Ronny som driver detta ute i Avvakko.

Vi kom ut till den lilla byn utanför Gällivare och fick börja med att sätta fast alla hundar i sina selar och på hundspannen. Sen hade vi en genomgång om hur man körde släden och så gav vi oss i väg ut i vinterlandskapet!

hundspann Gällivare
åka hundspann vinter upplevelse GällivareDen andra bilden är jag och min kompis Josefinas pojkvän, de är härligaste paret från Lund. Jag fick börja köra i fredags, jag var ju redan veteran då ;) På tredje bilden är jag och min Mumin när han körde släden förra helgen.

Det kände först lite läskigt att lilla jag skulle stå bakom den här släden när de fem-sex hundarna skulle dra iväg med oss. Om man inte bromsade så kunde de lätt dra iväg med en – och sen måste man vara uppmärksam och respektera hundarna och deras behov. Men när jag väl vågade prova så var det såå roligt! Och bara att sitta på hundsläden är nice.

Man sitter där och beundrar naturen medan hundarna exalterat springer fram genom skogar och över isar. Sedan så kom vi tillslut fram till en liten rastplats mitt ute i skogen där vi stannade till. Där gjorde vi en eld och så grillades det korv och kokkaffe, såklart. Älskar verkligen att sitta vid en sprakande brasa i gassande solsken med fint sällskap, just såhär på vårvintern.

hundslädevinter Gällivarevinter Lappland

Och snön här just nu är perfekt skare-snö, vilket innebär att man kan promenera rakt ut på vilken snö som helst utan att sjunka. Största delen av vintern är man mer begränsad till preppade spår som skoterleder eller skidspår, men nu är man ganska fri att utforska vintermarkerna om man önskar :-)

snö vinter
Det är ganska fint att mysa omkring i varma och sköna vinterkläder!

Efter korven och lite fika och intressanta samtal så fortsatte vi hemåt med hundarna igen. Båda sällskapen var extremt nöjda efter den magiska turen! Här på bilden är det framifrån Josefina, jag, min pappa och så Sabine som kör den stora släden.

hundspann i norrlandhundspann avvakko

Vill du åka hundsläde eller hundspann i Gällivare?

Lämna en kommentar till det här inlägget eller kontakta mig direkt så kan jag föra vidare kontaktuppgifter till Sabine i Avvakko så kan ni boka hundspann direkt! Eller så hittar du mer information här på deras hemsida (RC’s turism & fordonsservice, lite alltiallo kan man säga). De är flexibla och ordnar turer efter era önskemål. Men det är en perfekt turist-upplevelse för den som besöker Norrland och turistar i Gällivare! Eller kanske om du bott här hela livet men inte ännu testat på att åka hundsläde? :-)

Gällivare och vintern.

Alltså oh my. Det här vinterlandskapet, det här vädret, det har varit så perfekt alltihop. Påsken är alltid fin i Gällivare, det är standard – och det är därför det är enda gången på året som jag någonsin får hemlängtan, om jag inte är här alltså. Nu har jag ju haft förmånen att få vara här och det har varit himla bra!

Se bara, man kliver utanför dörren och har detta. Dundret, som man kan skidra längd runt eller slalom nedförs, beundra från staden och beundra utsikten över staden när man vandrar uppe på berget. Man kan springa i hoppbackens trappor och vandra topparna runt. Fika i en stuga eller gå på afterski på Björnfällan.

Min kompis Julia kom ju igår, lägligt efter att min pojkvän flugit hem till Finland. Julia är så himla härlig och det jättekul att få visa henne The Real Norrland. Igår tog vi en promenad längs älven och lite på isen också, runt staden och avslutade på caféet Alla Tiders.

Det var strålande solsken och väldigt härligt väder att promenera och vara ute i. Här är Julia nere vid Sandviken på Vassaraträsket, precis där skoterleden och skidspår går och det finns även en isbana man kan åka skridskor på.

Idag gjorde vi lite sightseeing i staden och upp på Dundret, efter att vi varit ute med hundspann (det ska jag visa bilder från senare, det är sååå häftigt!).

Och ååhh det är så härligt, jag vill verkligen bara vara ett med naturen så fort jag får känna av den. Jag vill vandra, åka skidor längd som slalom, bo i fjällstugor och tälta – göra alltihop. Det finns ju faktiskt ingenting bättre. Jag måste leta upp naturområdena som finns kring Helsingfors, och så vill jag inhandla bra vandringskläder och kängor. Sen nästa år vill jag och vandra i Alperna igen, eller kanske köra en fjällvandring i de svenska fjällen här i Gällivare – det är ju också helt fantastiskt.

Här på bilden bakom där jag står kan man faktiskt se bort mot Kebnekaise och fjällvärlden.

Om man är uppe på Dundrets topp och ser mot baksidan av berget, som är bakom mig på nästa bild här nedan, så ser man bort mot Jokkmokksfjällen, ni vet Sarek. Där går det lite tuffare vandringar, som jag gärna vill göra när jag har övat lite mer… :-)

Och så Dundret i solnedgång här nedan. Också väldigt beundransvärt. Ni kanske minns hur förtjust jag är i solnedgångar? Det är något rent magiskt över dem alltså. Det där rosa och känslan av att nu är solen påväg ner och strax blir det mörkt och natt.

Tog dessa bilder precis vid tågstationen.

Tågstationen i Gällivare där man ser att det är 1313 kilometer till Stockholm, och drygt 300 meter över havet. Tidigare har de dock haft en klassisk tågstationsskylt, men nu har de bytt ut den till någon ny och flashig?? Så ful… Men påskpyntet var fint i alla fall!

Och apropå fult så måste jag säga att byggnaderna i Gällivare faktiskt är fula, men det är väl det som vägs upp av den här vidunderliga naturen!! Det är ett väldigt litet samhälle trots allt och kanske bryr man sig inte riktigt om sådant på samma sätt. Jag vet inte? Men det spelar egentligen ingen roll. Allting har ju sina baksidor och man kan alltid fokusera på det fina!

Gällivare – där tiden stannat.

Redan när jag var 15 och skulle söka in till gymnasiet satt jag och googlade på gymnasieskolor i södra Sverige, i Göteborg. Jag mejlade ett par skolor med mina frågor och jag hade en tanke om att lämna Gällivare och flytta söderut. Men mina föräldrar pushade mig inte direkt och det blev aldrig något av det. Så jag blev kvar några år till i min hemstad. Och när nästa chans kom, var jag inte sen att ta den. Direkt efter gymnasiet sökte jag in på första bästa högskoleutbildning, som råkade bli ett internationellt program på högskolan i Jönköping.

IMG_6851P1030135

Gymnasieåren var dock sjukt roliga år i Gällivare, finns ingenting att ångra där.

Men jag blev inte hon som blev kvar, det fanns liksom en rädsla att man skulle bli kvar här av någon anledning. Och egentligen kan det tyckas ganska självklart nu i efterhand, jag hade ju alltid längtat bort och efter något mer. Det är underligt det där, hur jag haft en sån stark längtan inombords att alltid få komma iväg och se något annat, att jag aldrig stått stilla.

Att besöka Gällivare nuförtiden är dock alltid lika konstigt. Det känns jättekonstigt att komma ”hem”. Hur något som är så bekant också kan kännas så främmande.

Det känns som om tiden stannat här. Jag har bott i flera olika länder och städer, krossat hjärtan, blivit kär på nytt, bytt jobb flera gånger och träffat nya vänner på nya platser. Men när jag kommer upp hit till Gällivare, så är allt precis som det alltid har varit. Förutom att det finns ett nytt fint hotell och några bebisar som har tillkommit. Och så är det väl överallt, folk lever sina liv, vardagen rullar på och man är ganska nöjd eller funderar inte så mycket över det. Egentligen borde detta kanske ge en känsla av lugn, men det ger mig lite ångest.

20120510-200312.jpg

En gammal bild i närheten av huset där jag vuxit upp. Just nu är det lite mer snö.

Vinterlivet, vårvintriga dagar, fjällen och midnattssolen är ren och skär magi. Och det är faktiskt ganska gött att ha allting inom 5-10 minuters räckvidd. Men utöver det, finns det inte mycket annat här som jag finner särskilt exalterande – och då är jag ganska tacksam över att bo där jag bor, i Helsingfors.

Att boka en flygresa – till Gällivare.

Herrejösses. Förra två veckor sedan började jag kolla på flyg till Gällivare under påsken. Ni vet hur jag hade hemlängtan dit? Så, well, hemlängtan försvinner ungefär i samma sekund som man öppnar Next Jets hemsida. Och SAS, Norwegian, Finnair, Momondo och letar två flygresor tur-retur med olika datum som ska passa ihop med resa från Helsingfors till Stockholm och sen vidare till Gällivare, tills flikarna är alldeles för många och man inte vet var man ska ta vägen och alltihop slutar i tårar för man håller på att gå sönder av frustration.

Ni vet? Inte? Nej, majoriteten av er bloggläsare har förmodligen inte vuxit upp i Gällivare och sedan flyttat därifrån.

Gällivare
Gällivare – 1313 kilometer från Stockholm, det ni!

Så vi försökte boka resan dit igen förra helgen under lördagen. Utan framgång. Men så blev det söndagsmorgon och vi var utvilade och lyckades ääääntligen få allt bestämt, ihoppusslat och bokat efter x antal ”session has expired”, ”webpage is not responding”, ”flight is no longer available”, ”payment rejected” etc.

Men det är helt klart en hel konst där här med att boka flygresor. Särskilt när man inte bokar en och samma för hela vägen utan måste lappa ihop två resor själv. Och särskilt när man ska flyga till Gällivare, med Next Jet, som är de enda som flyger till Gällivare och som har en fruktansvärt långsam hemsida. Man behöver inte direkt hänga med i utvecklingen när man är den enda aktören på marknaden. Det är i och för sig ett under och något vi bör vara innerligt tacksamma över att Gällivare ens har en flygplats. Med 1 gate. Och cirka 2-3 flygningar Stockholm tur-och-retur.

Och nu är jag så glad och pepp på den här resan till Gällivare i påsk, som blev en av de bättre julklapparna! Snart får jag stå här utanför Lappland Airport igen och säga hej till pappsen.

Gällivare flygplats

Gällivare, snart kommer vi!