Finsk film på bio – Mielensäpahoittaja.

Kommer ni ihåg den svenska filmen Medicinen jag såg när jag var i Stockholm? Igår hade jag turen att få se en finsk film. Och jag älskade den. Känns så bra att se något annat än typiskt Hollywood. Jag har tidigare inte funderat så mycket över film och producenter och regissörer – men när man börjar bry sig om sådant blir att se på film en helt annan upplevelse!

Gillade förutom filmen deras bio-hus här i Helsinki. Och den lite retro skylten som är så gul och fin och säger Finnkino.
IMG_0747.JPG
Filmen vi såg heter Mielensäpahoittaja, försök uttala det namnet… Och det svenska namnet var något jag inte riktigt förstod men innebörden är en person som blir upprörd. Som tur var var filmen såklart textad med svensk text! Annars hade det blivit knepigt. Var dock fortfarande knepigt på sina platser då finlandssvenskan har några egna ord som vi inte använder i svenskan.

Det var humor, drama och lite melankoliskt. Mielensäpahoittaja handlar om en gammal man som är upprörd över det nya samhället och vi får följa honom genom vardagen. Historien är baserad på en bok och där börjar varje kapitel med vad som gjort honom upprörd följt av en historia. Jag gillade att den var vackert filmad, med små detaljer och fina scener blandat med scener som berörde. Jag gillade humorn och att man faktiskt fick skratta. Och slutligen gillade jag hur storyn fortlöpte och utvecklades.

Som jag sa efter filmen: jag ger min första finska film 5 av 5 Mumins!

Stockholm och medicinen.

Började min dag med en arbetsintervju över Skype (ja vi får se hur det blir med det, men kände mig sugen på jobbet!) och stressade sedan halvt sönder för plugg och diverse småsaker. Mest för att jag inte har böckerna jag behöver och en hel del uppgifter i veckan. Efter ett par tårar och en stund i telefon med T kände jag mig dock på topp igen. Stack ut näsan utanför dörren och gick för att möta upp min värdinna i staden.

Och såhär vacker blev min fredag tillslut:
IMG_0551.JPGIMG_0552.JPGIMG_0558.JPG
Det här är Hjalmar och hon är helt FAB! Vi hamnade med lite tapas och ett glas rött medan vi tog ikapp allt som hunnit hända sedan vi sågs sist för ett par månader sen.

Sedan bestämde vi oss för BIO och jag blev sjukt sugen på en svensk film. Sådant känns så lyxigt, som om man liksom måste passa på när man är i Sverige – att se en svensk film! Medicinen visas på biograferna just nu och herrejösses – hett filmtips för filmer 2014 alltså. Den var verkligen sevärd och så fantastiskt rolig film! Ett par av de bästa svenska skådespelarna också. Jag är ju så dålig på namn och skådisar men hon Helena Bergström och sedan även Petra Mede på ett hörn! Det var även mycket skämskudde i filmen och stunder man bara vill krypa ur sitt skinn – älskar sådant.

Tycker i övrigt det är mysigt att skratta med en hel biosalong som skrattar med. Kul även att se Stockhom när man själv är i staden och se några av de klassiska stereotyperna skildras i filmen. Ja, okej hur som helst, se den, Medicinen – svensk film när den är som bäst!

Internetsysterkärlek & I believe in miracles.

Alltså Elaine är en helt magisk donna!IMG_0478.JPG
Jag fick upp ögonen för den är framgångsrika och jordnära kvinnan när hon föreläste i Jönköping på högskolan hösten 2010. Som den bloggfantast jag var fann jag hennes relativt nya och relativt lilla blogg. Little did I know att hon skulle bli så pass stor i bloggvärlden – och det har varit en häftig resa att följa. Jag började kommentera hennes blogg och det mest beundransvärda är att hon är lika fantastiskt nu som då på att svara på kommentarer och kommunicera med sina bloggvänner!

Sedan råkar hon vara en jäkel på sin grej att Snacka Snyggt och skriver lika snyggt. Jag blev överöst med hennes böcker varav den enda jag läst redan är Vardagsmakt. Rekommenderas starkt, särskilt till dem som sett föreläsningen och gillade den. Böckerna är mer djupgående och tar längre tid att läsa så all information hinner sjunka in. Det är så kul att se hur man automatiskt börjar använda maktstrategierna i sin vardag efter att ha läst boken! Utöver hennes böcker rekommenderar jag varmt bloggen – daglig dos inspiration och underbara läsare med en väldigt behaglig atmosfär i kommentarsfältet.
IMG_0470.JPGIMG_0472.JPGIMG_0475.JPGSolen gick ned medan Mrs Eksvärd gick igenom de tio maktstrategierna och jag sneglade mot fönstret och tänkte att det här var en fantastiskt fin kväll minsann. Sjukt svag för solnedgångar och inspirerande människor.

Är väldigt tacksam för den här internetsysterkärleken – är det inte rätt ballt ändå? Att man kan följa varandras liv, inspireras och utbyta erfarenheter över nätet. Man lever på sitt liv på olika håll men har alltid en viss connection där. Det är fint tycker jag!

I believe in miracles har varit dagens mantra och det känns verkligen så idag. Föreläsningen och värmande kramar från Elaine! Sen ringde även min gamla väninna Lisa ifrån Gällivare och senare pratade jag med Frosten – små guldklimpar och mirakel i livet som gör det så magiskt!

Maia Hirasawa i Mölndal.

Igår kväll, lördagkväll, tog vi bilen till Mölndal där det årligen hålls en konsert med namnet “musik på vattnet”. Dock regnade det så man hade flyttat in konserten till ett gymnasium. Det är en gratiskonsert och när jag läste i tidningen att årets gäst skulle vara Maia Hirasawa blev jag såklart sugen på att gå dit. Jag har inte lyssnat överdrivet mycket på henne, men gillat det jag hört.

Och det var en fin konsert. Också tack vare gymnasiets orkester som var med på en hel del låtar. Jag älskar Maias röst!IMG_0435.JPGIMG_0436.JPG
Dock pratade jag och T om hennes texter efteråt. Vissa låtar var rätt berörande på grund av den historia som fanns runt omkring låten. Men de flesta av hennes låtar känns ganska random och hon hade kunnat göra en låt av i princip vilken händelse som helst.

Det känns som att Maia Hirasawas musik skulle kunna bli aningen bättre med lite vackrare låttexter. Men det kanske finns en särskild charm i just det hon gör? I vilket fall älskar jag hennes röst och gillar hennes låtar!

Håkan och jag.

Var inne i en bokbutik idag (älskar att titta på böcker) och snubblade över den här. Håkan Hellströms “PS lycka till ikväll”, som jag ärligt talat inte visste fanns, trots troget fan. Vet inte ens om den fortfarande finns att köpa i Sverige?IMG_0355.JPGDet är ett fotoalbum med små texter. En bok perfekt att läsa ut under en eftermiddag. Och så får man en inblick hur Håkan-sagan började. Lite djupare inblick liksom. Fast ibland tror jag förstås att han hittar på lite, sådant är han ju bra på. Men den är vacker, och bilderna är så magiska som bilder från åttiotalet med gamla kameror oftast är.
Och bra musik-inspiration. Letar upp alla banden som omnämns på Spotify och spelar dem samtidigt som jag läser, varvat med några av Håkans låtar också såklart.

IMG_0357.JPG
När man ligger på en soffa, någonstans i världen (typ Finland), med en Håkan Hellström-bok i handen (eller på magen som på bilden), stämningsfulla låtar som spelar från ipaden, dricker pepsi max med lime i och emellanåt sneglar över på den sjukt snygga mannen som sitter precis bredvid – då hörni, då känns det som att man inte behöver särskilt mycket mer i livet alls faktiskt.

Another love.

Det här är min veckans låt: Another Love – Tom Odell, Zwette edit.

Original versionen har en vacker musikvideo precis så som den är. Men där finns också en kortfilm som är väldigt vacker och kanske lite djup, för jag fattar inte exakt vad som händer, men jag gillar den. Här kan ni se dem. Första filmen, originalet, andra filmen är kortfilmen.


Är förresten hur tacksam som helst över alla fina svar under inlägget om att vara så förvirrad. Och ni vet vad jag sa om att “Men just nu, så tror jag att jag vet vad jag vill göra i alla fall de kommande månaderna.” – det är inte sant. Det tog några timmar och så var känslan helt annorlunda, en ny känsla som fick backup av magkänslan direkt. Det känns som att stå på ostadiga ben, och försöka balansera på en trottoarkant, medan alla andra bestämt och med snabba steg promenerar förbi på den platta trottoaren. De vill dra med mig, men jag ser inte meningen med det. Och egentligen handlar det inte om att vad jag väljer nu skulle vara livsavgörande för framtiden, det är det ju inte. Det handlar nog mest om att jag faktiskt inte vet och faktiskt vill olika från dag till dag hela tiden. Och det handlar nog bara om att vara förvirrad. Att låta det vara så och att alltid fortsätta hålla fast vid hoppet om att DET ORDNAR SIG. Det ordnar sig på absolut bästa möjliga tänkbara sätt.

The National.

Ikväll spelade The National i München. Och jag var där såklart, med min kanske längsta kompis någonsin. Ari ni vet, en av mina finska favoriter. Vet ni inte vilka The National är så kan ni googla/spotifya och lyssna på till exempel I need my girl, den borde ni känna till.
the National Munich

Konserten var hur bra som helst. Och när sångaren liksom sprang igenom hela publiken var en av de bättre sakerna. Han hade så himla mycket känsla i allt och jag bara älskar att se det. Avslutet var också gryyyymt.

The National Münchenthe National concertvänner på konsert

Att gå på konsert är någonting som man aldrig ångrar, även om man är bara lite eller jättemycket fan av bandet eller artisten. Det är också fint att se dem som är helt superextas, en tjej framför mig var sådan och mitt hjärta smälte lite. I helgen spelar Håkan i Göteborg och jag vill så gärna vara där, Håkan är verkligen min definition av musik-kärlek – så jag vet hur det kan kännas.

Håkan-kärlek.

Det här är min fredagslåt. Denna vackra, vackra Håkan-låt.

Och som jag älskar honom, Håkan. Jag är helt besatt av honom och Winnerbäck, och har suttit hela eftermiddagen och hoppat mellan dem och mina favoritlåtar. Jag ringde till och med Lufthansa för att se om jag kunde boka om min flygbiljett så jag kunde komma till Göteborg en vecka tidigare för att gå på Håkan på Ullevi – alltså SÅ DUMT att jag inte kunde det och att jag inte hade det i åtanke när jag bokade biljetten….

Tycker versionen ovan är helt fantastiskt också. Jag är trött men det är en bra fredag. En bra känsla i kroppen. Vad tycker ni om ödet – tror ni att det finns något sådant? Jag har upplevt så sjuka saker i veckan som får en att liksom tvivla, eller undra. Sker det för en mening, det som sker? Jag vet inte, kanske gör det det.

My head’s underwater, but I’m breathing fine.

Det här är min låt just nu. Den första är originalversionen och den andra är en remix som är helt underbar. Knappt lyssnat på annat sen i lördags.

Två favoritmeningar i låten:

My head’s underwater
But I’m breathing fine

How many times do I have to tell you
Even when you’re crying you’re beautiful too

Startar den här tisdagen så, med musik. Idag har vi fotografering på jobbet. Vet inte exakt om jag ska fotas eller för vad. Och annars så snöade det massor här igår, inte så att det fastnar på marken men det var tillräckligt sorgligt ändå. Himlen var som så himla ledsen. Såklart den var. Men det går över, det måste det göra, och snart skiner solen igen. Jag tittade upp på himlen igår, mot molnen och tänkte som de sjöng i Adam och Eva, det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå. Ibland måste man fokusera på det, hur mulet och mörkt det än här.

Kram!