Livet & Patriarkatet – Peppe Öhman

Här kommer ett kombinerat boktips, bloggtips och podcast-tips! Ikväll bjöd nämligen den finlandssvenska bloggaren, poddaren, författaren och journalisten Peppe Öhman in till bokrelease för sin senaste bok Livet och Patriarkatet. Det är alltså en bok på temat feminism, ett tema som Peppe dagligen avhandlar på ett bra, pedagogiskt och tålmodigt sätt via sin blogg och podcast.

”Den här boken förklarar varför feminismen fortfarande behövs och varför målet är att ingen längre ska behöva kalla sig feminist.” – från boken.

Peppe Öhman livet och patriarkatet

Jag som ganska nyligen har hittat till hennes blogg, Livet & L.A. (där hon numera är bosatt) tycker såklart det var superkul att gå dit och få en chans att träffa människan bakom bloggen! Hon är inspirerande Peppe, dels för att jag gillar hur hon skriver och det hon skriver om, och dels för att det alltid är kul med någon som bor i ett annat land och en ”häftig” stad, så som Los Angeles.

Förutom boken då (som jag inte läst ännu) kan jag alltså verkligen rekommendera hennes blogg: jeanetteohman.com – samt den podcast som hon har tillsammans med sin man (och som är en av de få jag lyssnar på): Magnus & Peppes podcast.

livet och patriarkatet

Det var en trevlig tillställning allt som allt på Hotell F6 inne i Helsingfors. På vänstra bilden ser ni Peppe och förläggaren från Schildts & Söderströms (förlaget som ger ut Livet och Patriarkatet). På bilderna till höger ser ni min svenska halva som var med mig, Lisa.

Det är himla skönt att Lisa är så bekväm i situationer där man inte riktigt känner någon – den typen av situationer som uppstår rätt ofta när man bor i ett nytt land. Hon är den man tar med sig på en fest och när man är upptagen med något så klarar hon sig på egen hand och approachar random person (som i vissa fall kan råka vara en finsk kille som får total panik för att 1. här står en tjej och försöker make some small talk och 2. hon gör det på engelska!!!). Jag älskar den typen av människor!

Så, varsågoda för boktipset Livet och Patriarkatet för alla er som vill lära er lite mer om feminism, bloggtipset för alla er som gillar att läsa bloggar och så podd-tipset för alla er som gillar vettigt och roligt snack om samhälle, feminism och annat trevligt.

Boktips: Sista brevet från din älskade – Jojo Moyes.

En av de bästa grejerna med sommaren, semester och tid över (t.ex. när man sitter på ett plan tvärs över Atlanten) är alla de böcker man läser. Jag läste ut även den fjärde boken av Jojo Moyes som jag läst, på en vecka. Det var boken Sista brevet från din älskade med den engelska titeln The last letter from your lover.

Eftersom jag köpte den i USA så läste jag den alltså på engelska – utan några problem. Jag brukar tycka det är lite jobbigare att läsa på engelska, så antingen var det ett enkelt språk eller så har min engelska helt enkelt blivit lite bättre. Ett nytt engelskt ord som jag tagit med mig, som är återkommande i boken, är vicariously, som betyder att uppleva något genom någon annan.

Sista brevet från din älskade är en bok som har fastnat i mig känner jag, det kan ha varit den bättre av alla Jojo Moyes som jag läst. Inte lika tungt som Livet efter dig, men ändå väldigt känslosam, och bra.

sista brevet från din älskade

Mot slutet av boken kommer också mina två favorit-citat.

The young don’t have a monopoly on broken hearts, you know.

Det är så vackert. Åh vad den här boken går rakt in i hjärtat. Kärleken och livet, herregud.

I learned a long time ago, that ‘if only’ is a very dangerous game indeed.

Och det här, jag kände på en gång att dessa ord tar jag med mig till mina words to live by. ”If only” är ett farligt spel, det fungerar ju inte så. Vi är här, och vi är nu, och det som blev det är.

Får även lov att tacka två av mina finaste bloggläsare, Alexandra och Åsa, som tipsade mig om att den här boken skulle vara bra! Och nu säger alltså jag åt er: spring och köp!

Ett filmtips och ett drama.

På mitt flyg från San Francisco till Köpenhamn var jag som vanligt exalterad över filmutbudet och hade planerat att se The Danish Girl. När jag flög dit hade de nämligen den, men då såg jag istället på En man som heter Ove. Dock visade det sig att flygbolagen uppdaterar utbudet hela tiden och den filmen var tydligen borttagen. Så jag fick leta efter nya alternativ och lyckades pricka in en halvkass film och en väldigt rolig och fin film.

The dressmaker

Min första tanke var att jag verkligen gillar Kate Winslet som är huvudkaraktären i The Dressmaker. Min andra tanke var att det såg ut att vara en stilig film och med tanke på titeln måste den ju vara relaterad till någon typ av mode. Tredje tanken som slog mig när jag läste beskrivningen var att den utspelas i Australien – kul med något som inte är typiskt Hollywood! Men…

The Dressmaker

… Det var lite av en besvikelse. Filmen var väldigt vacker, det måste jag ge den, med många konstnärliga/estetiska scener. Däremot var den väldigt märklig och ett ganska tungt drama. Jag förstår att det här var hela poängen – men det var inte alls en lättsam film att titta på under en långflygning… Trots att den var 2 timmar tog jag mig igenom hela, med ett lite lätt nästan konstant obehag.

Sedan var jag genast tvungen att kasta mig över nästa, betydligt mer lättsamma, film.

Eddie the Eagle

Den här rekommenderade min pojkvän efter att ha sett den under sin flygresa. Den bygger på en sann berättelse om hur en brittisk kille fast besluten om att ta sig till OS börjar träna backhoppning för att kvalificera för det brittiska OS-laget. Den finska legenden inom backhoppning, Matti Nykänen, som vunnit 5 OS-medaljer, är också med och därför var det lite extra kul.

Eddie the Eagle

Och åh vad jag gillade den här filmen! Tycker det var oerhört inspirerande att se Eddies kämparglöd och drivkraft som aldrig gav upp. Oavsett motgångarna, trots att ingen trodde på honom, så följde han sin dröm från barnsben… Han måste ha varit lite speciell Michael ”Eddie” Edwards, nästan galen kan man tro när man ser filmen, men det är väldigt imponerande och inspirerande! Om vi ändå var fler som kunde tro på oss själva så som han gjorde… :)

Rekommenderar Eddie the Eagle för en rolig, fin och inspirerande film!

Vi älskar dig, Håkan.

Solnedgången. Konfettin. Och Håkan. ♥

Håkan Ullevi 2016

Det var så vackert, så vackert. Jag, på en rad nästan längst bak. Och så han, där framme på scen, så mäktig. Håkan Hellström. Förmodligen Svergies mest populära artist, måste man vara när man fyller Ullevi med 70 000, två dagar. Eller?


Vi laddade upp innan konserten i Kungsparken mitt i stan. Avenyn var full med glada människor och allting kändes väldigt bra. Vi satt i gräset, drack öl, och pratade om livet. Så himla fint att få träffa Lisa igen, min vän som bor i Warszawa just nu och snart ger sig iväg österut till Asien (där jag planerar att besöka henne i vinter).

Halv åtta följde vi strömmen mot Ullevi och gick in till tonerna av Sven-Bertil Taube. Han är mysig, lyssnade på honom i Värvet och kan rekommendera det.

Sen drog Håkan igång och det var så mycket kärlek och vilken magi. Med hela publiken som sjunger med och som känner samma passion för denna lilla, egentligen alldeles vanliga, människa.

Ullevi 2016 HåkanHåkan Hellström UlleviUllevi Håkan Hellström

Det var mer än värt det, och nu är jag trött, lite hungrig och påväg hem.

Tack för ikväll.

Den brinnande staden.

Det är ett tema sedan helgen som liksom fortsätter att följa mig, och det är andra världskriget. Det började med Warszawa och dess historia, fortsatte med Michael Bindefeld och hans judiska bakgrund, följt av boken jag nämnde innan, och så teaterpjäsen som jag varit på ikväll: Den brinnande staden

 

Det var en bekant som var med i pjäsen som Studentteatern satt upp och jag gick dit med ett par kollegor. Den brinnande staden handlade alltså om andra världskriget och de olika scenerna berättade lite om hur livet upplevdes då. Och jag måste säga, den var så himla bra – de var så fantastiskt duktiga! Jag har inte varit mycket på teater alls faktiskt, men jag gillade verkligen den här pjäsen. 

Det var allvar blandat med humor och även en del poetiska och djupa inslag precis så som det bör i en teater tänker jag.

Har inte någon bild från själva föreställningen, men tänk er en liten och väldigt simpel lokal (så charmig) och så sju skådespelare med varsin vit låda som var fylld med lite rekvisita och återanvändes på bästa möjliga vis under pjäsen. Var imponerad av hur de lyckades förvandla det ena till det andra.

Och istället får ni en bild på dagens mig, i somrig liten jacka och kjol eftersom idag var det närmsta vi kommit sommaren såhär långt. 

 

Finlands finaste filmklipp.

I vintras när jag gick på finskakurs så började vi ofta lektionerna med något som inte var direkt relaterat till finska språket utan mer till Finland som land och kultur, till exempel högtider, traditioner, musik och även filmer. Så ibland lyssnade vi till exempel på en finsk låt eller såg på ett filmklipp.

Ett filmklipp vi fick se var detta, som jag måste visa för er. Det är lite weird i början, en naken man i bastun, men slutet gör det liksom värt det.

Steam of life – A True, Loyal Friend Indeed. 

Steam of life (Miesten vuoro på finska och Den nakna mannen på svenska) är en film av folk (eller ja, enbart män) i bastun och deras samtal, eftersom det är väldigt ”intimt” och även ett tillfälle då finnar tenderar att lätta på hjärtat och öppna upp sig (så mycket som en finne möjligen kan) – som jag har förstått det.

Jag har tyvärr bara sett klippet ovan, men det skulle vara intressant att se hela filmen som fått ett par nomineringar och utmärkelser.