Vi älskar dig, Håkan.

Solnedgången. Konfettin. Och Håkan. ♥

Håkan Ullevi 2016

Det var så vackert, så vackert. Jag, på en rad nästan längst bak. Och så han, där framme på scen, så mäktig. Håkan Hellström. Förmodligen Svergies mest populära artist, måste man vara när man fyller Ullevi med 70 000, två dagar. Eller?


Vi laddade upp innan konserten i Kungsparken mitt i stan. Avenyn var full med glada människor och allting kändes väldigt bra. Vi satt i gräset, drack öl, och pratade om livet. Så himla fint att få träffa Lisa igen, min vän som bor i Warszawa just nu och snart ger sig iväg österut till Asien (där jag planerar att besöka henne i vinter).

Halv åtta följde vi strömmen mot Ullevi och gick in till tonerna av Sven-Bertil Taube. Han är mysig, lyssnade på honom i Värvet och kan rekommendera det.

Sen drog Håkan igång och det var så mycket kärlek och vilken magi. Med hela publiken som sjunger med och som känner samma passion för denna lilla, egentligen alldeles vanliga, människa.

Ullevi 2016 HåkanHåkan Hellström UlleviUllevi Håkan Hellström

Det var mer än värt det, och nu är jag trött, lite hungrig och påväg hem.

Tack för ikväll.

Den brinnande staden.

Det är ett tema sedan helgen som liksom fortsätter att följa mig, och det är andra världskriget. Det började med Warszawa och dess historia, fortsatte med Michael Bindefeld och hans judiska bakgrund, följt av boken jag nämnde innan, och så teaterpjäsen som jag varit på ikväll: Den brinnande staden

 

Det var en bekant som var med i pjäsen som Studentteatern satt upp och jag gick dit med ett par kollegor. Den brinnande staden handlade alltså om andra världskriget och de olika scenerna berättade lite om hur livet upplevdes då. Och jag måste säga, den var så himla bra – de var så fantastiskt duktiga! Jag har inte varit mycket på teater alls faktiskt, men jag gillade verkligen den här pjäsen. 

Det var allvar blandat med humor och även en del poetiska och djupa inslag precis så som det bör i en teater tänker jag.

Har inte någon bild från själva föreställningen, men tänk er en liten och väldigt simpel lokal (så charmig) och så sju skådespelare med varsin vit låda som var fylld med lite rekvisita och återanvändes på bästa möjliga vis under pjäsen. Var imponerad av hur de lyckades förvandla det ena till det andra.

Och istället får ni en bild på dagens mig, i somrig liten jacka och kjol eftersom idag var det närmsta vi kommit sommaren såhär långt. 

 

Finlands finaste filmklipp.

I vintras när jag gick på finskakurs så började vi ofta lektionerna med något som inte var direkt relaterat till finska språket utan mer till Finland som land och kultur, till exempel högtider, traditioner, musik och även filmer. Så ibland lyssnade vi till exempel på en finsk låt eller såg på ett filmklipp.

Ett filmklipp vi fick se var detta, som jag måste visa för er. Det är lite weird i början, en naken man i bastun, men slutet gör det liksom värt det.

Steam of life – A True, Loyal Friend Indeed. 

Steam of life (Miesten vuoro på finska och Den nakna mannen på svenska) är en film av folk (eller ja, enbart män) i bastun och deras samtal, eftersom det är väldigt ”intimt” och även ett tillfälle då finnar tenderar att lätta på hjärtat och öppna upp sig (så mycket som en finne möjligen kan) – som jag har förstått det.

Jag har tyvärr bara sett klippet ovan, men det skulle vara intressant att se hela filmen som fått ett par nomineringar och utmärkelser.

Eurovisionfesten.

Min österrikiska kollega slash kompis bjöd in till Eurovisionfest igårkväll – yay! Jag har inte kollat på Eurovision tillsammans med ett annat intresserat gäng på flera år. Vi samlades tillsammans några stycken från totalt 4 olika länder och såg alltihop från start till slut, tillsammans med massor av gott (t.ex. chips, grönssaksstavar och cupcakes!) + bubbel och bål.


Sen så gav vi poäng för musik och look eller snarare ”hotness” till alla länder. Det var fakiskt flera bra låtar som var med i år! Mitt hjärta bankade dock lite extra för Frans, såklart. Och lyckan när jag insåg att jag bor i Finland och därför kunde rösta på Sverige?? Men, jag röstade bara en gång, någon måtta får det ju vara, som man säger.

Måste också säga att jag tycker Måns och Petra är toppen! Honom vilar man ju gärna ögonen på och jag giller henne som komiker. Showen var också bra, förutom Justin Timberlake… Han var alltså enbart där för att väcka intresse hos amerikanerna? Och Sverige tyckte att det var rimligt att lägga pengar på? Han var förresten cool typ 2008 (när jag såg honom live i Göteborg…)

Ett av de bästa inslagen (förutom Måns i bar överkropp) var när den svenska musikhistorien presenterades, då kunde jag och Lisa känna oss nöjda över Sverige. Jag blir faktiskt chockad själv varje gång man hör alla möjliga stora låtar och artister genom tiderna som är svenska!

Och om rätt låt vann?

Ukraina och Jamala med låten 1944. Jag tycker nog det. Det kändes som en viktig låg och det kändes bra att folk tog sig till den. Och det kändes som om de förtjänade det, att vinna. Även om det rent pengamässigt kanske är tufft att vinna… Det var en tuff kamp på slutet också mellan Ukraina och Ryssland, så ironiskt egentligen.


Anyways, tack för en supertrevlig kväll. Att somna 03.30 var helt klart värt det.

Mumford & Sons i Helsinki.

Var lyckligt lottad och gick på Mumford and Sons konsert i Helsingfors i lördags. Magiskt.

mumford & sons

Det var fyra år sedan som de fyra männen klev in i mitt liv. I en liten surfersby (inte surdegsby som autocorrect tyckte…) på Nya Zeeland ställdes frågan vet du vilka Mumford & Sons är? Och jag var inte helt säker. Men ett par månader senare gick jag och såg dem live i Auckland, alldeles ensam. Alltså jag gick själv till konserten, där det var några tusen till som insett det fantastiska med detta band.

Och när jag nu den 5:e mars vaknade upp och fick två biljetter till Mumford and Sons konsert i Helsingfors, kunde jag inte vara lyckligare – bästa födelsedagspresenten. Jag skulle se dem igen och igen och igen, om jag fick chansen. Vad kan man inte älska hos dem?

Var så peppad innan, här på Hartwall Arena, och att man har platserna väldigt högt upp och längre bak gör absolut ingenting.

mumford sons hartwallmumford konsert

Och alltså, Mumford & Sons är ett bra band – och de är bäst live! Jag gillar instrumenten de spelar, att de faktiskt spelar, till exempel kontrabas, fiol och banjo. Och live är de alltså helt fantastiska. The main guy då, Mumford, han är huvudsångare men växlar också mellan att spela gitarr och trummor under gigget.

Men varför är de så fantastiska?

Alltså förutom att jag gillar musiken och deras texter så känns de så himla närvarande, genuina och härliga på scenen. Mer den här gången än sist faktiskt, det var även deras första gång i Helsingfors.

Och Mumford, hans tårar rann till den här låten, och under Ditmas så springer han plötsligt ut bland publiken. Först går han ut skyddad av ett staket från publiken och ger några high fives – man tänker, schysst ändå. Men så plötsligt tar han av och springer rätt upp bland publiken med sittplatser, igenom en hel rad och sedan ner igen så tar han inte ”staket-vägen” utan springer rätt in i publikhavet som står upp.

1. Hur sjutton kan man springa och sjunga den låten, samtidigt?!

2. Han måste ha fått höra att Finland är så ”tryggt” och finnarna lite tillbakadragna, kan inte tänka mig att han skulle gjort samma publikattack i till exempel Spanien… Även om vakterna såg ut att kämpa hårt för att hålla ögonen och koll på honom där han blandades med publiken.

3. Just då ångrade jag lite att jag inte hade haft en bättre plats, även om det förvisso var helt slumpmässigt, men ändå.

4. Det roligaste var de två killarna som precis kom in på golvet igen (efter typ toalettpaus) exakt samtidigt som Mumford springer förbi upp mot läktaren – och killarna totalt missar detta eftersom det inte är direkt vad man förväntar sig.

mumford and sons

Efter det var publiken extremt taggad och hela Hartwall hade riktigt bra stämning.

Och så blev det dags för Stage B. Två låtar, akustiskt, med en gitarr och en mikrofon – och lägre volym. Så sjukt intimt och fint. Bilden nedan blev urusel men ni kanske kan föreställa er…? Och publiken, de älskade det.

mumford stage b

Måste ge konserten 5 av 5, helt klart!

Pannaan Suomi kuntoon.

Min musiksmak är ibland extremt simpel. Jag älskar mainstream radiomusik och lyssnar ofta på 3-4 favoritlåtar tills jag tröttnar på dem. Hur som helst. När jag blev introducerad för finsk musik för två år sedan så var jag inte helt såld på det direkt, men så fort jag vande mig vid det märkliga språket började jag också mer och mer gilla den finska musiken. Finnarna är dessutom väldigt duktiga att göra musik på just finska, istället för engelska liksom.

Så just nu lyssnar jag på typ 30/30/30 musik på engelska, svenska och finska. Och det här är en av mina favoriter just nu…. 

 

Pannaan Suomi Kuntoon, med Petri Nygård. En snubbe vars ögon man tydligen aldrig fått se. Och låten, det är tydligen en ordlek som betyder både att ”göra ett bättre Finland” och något annat mer dirty. Så mycket vet jag om texten, och så någonting om att ”hyvla dig som ost”…

Apropå finska så saknar jag fan att plugga språket! Det blir liksom inte av. En kurs till hösten igen kanske? Min Mumin påstår att jag är extremt bra och snabb på att lära mig, hehe *stolt* Så därför skulle det också faktiskt vara kul att fortsätta.

Finlands bästa YouTube-videos.

finsk-hockeyspelare

Från Mumin och Obama till hockey och kungen

När folk frågar hur jag trivs i Finland så är svaret fortfarande att jag trivs sjukt bra. Jag älskar Finland och alla dess egenheter – eller okej, kanske inte allt, men överlag. Lite kanske för att de som alla andra länder finns nya saker att upptäcka hela tiden och kanske framför allt för att man tror att allt är som i Sverige men ofta visar det sig vara lite annorlunda. Vissa saker är extremt positiva, som till exempel hur man firar valborg i Finland.

Och idag vill jag presentera Finlands bästa och roligaste YouTube-videos. Kan. Inte. Sluta. Skratta.

Mumin och Finlands största artist Cheek

Den här videon är alltså ännu roligare om man faktiskt förstår finska – men det gör ju inte jag och tycker ändå den är himla kul. De har alltså parat ihop Cheeks låt Timantit on ikuisia (diamonds are forever) med olika scener från Mumin. Cheek är förresten en av Finlands större artister just nu, om än möjligen mest poppis bland teensen.

Den här videon tittade vi på i söndags och den har helt fastnat i mitt huvud sedan dess, kan inte få nog av Mumin som ooo:ar och gäsp-dansar. Haha…


Hydraulic Press Channel och Barack Obama

Det här hör till kategorin udda filmer på YouTube. En finsk nisse som krossar saker med en så kallad hydraulisk press. Hans engelska dialekt och deras skratt efteråt är nog det roligaste. De gör alltså detta gång på gång med allt möjligt och tycker det är lika roligt varje gång. Och ja, lite roligt är det kanske?

Men det häftigaste är att Barack Obama snappat upp den finska YouTubern och hans YouTube-kanal Hydraulic Press Channel och beställt en video för en kampanj de körde i USA om tv-boxar (och ville alltså få en box krossad…). Vita Huset har sedan skrivit om det här på sin hemsida och delat det på sin Facebook. Jösses, så random och så kul.


Finsk hockeyspelare om kulturskillnader mellan finsk och svensk hockey

En av de största fighterna i finsk och svensk historia (well), den evinnerliga kampen mellan de två nationella hockeylagen. Och här sammanfattar en finsk hockeyspelarna ganska bra hur kulturerna skiljer sig inom teamen för de olika länderna…

”If you say PERKELE to a Swede, he gets hurt.”

Ska tydligen vara ännu roligare om man kan finska pga väldigt rolig dialekt…


Finlands största matvarubutik driver med kungen

Och så slutligen den här Prisma-reklamen jag skrivit om tidigare, men den här gången fortsättningen med kungens nya och starka passion för Finland… Prisma är alltså en av Finlands största matvarukedjor och det är fantastiskt att de vågat vara lite provokativa och väldigt roliga – samtidigt som de lyckas så klockrent med imitationerna!

”Nästa vecka börjar den asiatiska statsbesöks-turnén.”

”Jaha, ehm… Vi har funderat men vi kommer att åka till Finland, Finland istället.”


Åhhh, älskar att titta på roliga youtube-klipp!

Vilken är er absoluta YouTube-favorit?

How to be single.

Hade en väldigt girly kväll i fredagskväll. Lisa bjöd in på middag och vin! Och sedan gick vi på bio och såg How to be single. Som är ett film-tips jag måste dela med mig av. Oh my alltså, fat Amy från Pitch Perfect (mitt skådespelar-minne sträcker sig ungefär så långt) är med och hon är lika underbar som alltid. Filmen är sevärd nästan enbart pga henne skulle jag vilja påstå.

how to be single

Det är tjejen från 50 shades of Grey som spelar huvudkaraktären i How to be single – och hon gör rollen betydligt bättre än i 50 shades (eller så var filmen så kass att hennes insats bara följde ribban).

Så alltså, en typisk Hollywood chicklit-historia, men SÅ rolig och även en scen som bjöd på tårar hos både mig och Lisa. Gillar ni sånt kan jag rekommendera den!


 

Kan också rekommendera Lisas maträtt! Hon älskar matlagning och bakning och det märks! Här serverades en pastasallad med pesto och kyckling. Rätt enkelt, men otroligt gott.

Till förrätt fick jag även chansen att vara försökskanin och fick små degknyten med bacon och gucamole. Alltsååå… Jag skulle också vilja ha talangen och förmågan att kunna experimentera mer i köket – och ha mer fantasi. Jag har problem att ens komma på vad jag ska laga till middag en vanlig tisdag…

Och inte nog med det, det bjöds även på efterrätt: cakepops som kom direkt från himlen, både i smak och utseende. Någon brownie-blandning doppad i vit choklad och doppad i glitter (eller ja, sprayad med ätbar spray). Wow!

Vi hade nog kunnat prata bort hela kvällen om vi inte hade haft bion inbokad. Lisa är en himla rimlig (tihi) tjej och jag är väldigt glad att jag har henne här i Helsingfors!!


 

Lika mycket som jag älskar hemmakvällar, älskar jag tjejkvällar. Och så någon fest då och då, just nu är jag faktiskt enormt sugen på party. Kanske passande att valborg ligger precis runt hörnet?

Hon är en runaway.

Idag släppte Håkan sin andra låt från nya plattan och jag var som vanligt lika exalterad över detta. Hon är en runaway heter den och är vid första anblick (anlyssning?) ganska mysig. Tycker GP skriver bra om låten.

Och här är Hon är en runaway på Spotify för er som är nyfikna!

Jag tyckte första låten Din tid kommer också var bra, men känslan blir liksom inte densamma när det är en fotbollslåt… Sorry. Dock är det ju jättefint av honom att skriva om sådant för laget och fansen :-))

April-maj-juni är bästa tiden att lyssna på Håkan. När det blir vår så exploderar alltid mitt hjärta av Håkan-kärlek, det är något man inte kan hjälpa. Och detta innebär ju då också att jag nu känner massvis av ångest inför det faktum att jag inte har en biljett till konserten på Ullevi i juni. Nu säljs biljetterna on the black market för ca. 1700kr och det känns bara, inte riktigt värt det. Är det någon av er som ska gå?

Förresten, förlåt Lisa för att jag är en sådan som kallar Håkan Hellström med bara förnamnet – som om vi är bästa vänner han och jag… Men det kommer liksom så naturligt, eller hur ni andra fans där ute??