Mycket kul just nu.

 Alltså wow vilken vecka. Massa förlåt för dålig uppdatering här men det har varit intensivt. Har hjälpt Mumin att göra sig redo och åka iväg till SF – körde honom till flyget igår morse och sen direkt till jobbet för en spännande dag och sommarfest på SEGELBÅT.

 

Så magiskt. Regnet öste ner, dimman låg tjock men vi hade så himla bra humör. Och vilken kväll det blev. Astrid af Vålax var fantastisk – och hennes crew världens bästa och sötaste! Vi åkte ut till Vallisaari, fick gå på guidad skogspromenad, blev serverad middag i båten och sen byggdes en tält-bastu på däck (bara i Finland….)


Vi avslutade kvällen på Kalle med bubbel, så som man bör en torsdagkväll.

I morse var jag inne i stan kl 9 för en spännande grej på en tidning – visar när det är publicerat! Och ikväll har jag sett på fotboll med svenskarna i Helsingfors. Megamysigt. 

Nu ska här sovas, med armen runt min nalle. Helt otroligt vad ensamt det blir så fort ens sambo är borta. 

Puss!

Vi älskar dig, Håkan.

Solnedgången. Konfettin. Och Håkan. ♥

Håkan Ullevi 2016

Det var så vackert, så vackert. Jag, på en rad nästan längst bak. Och så han, där framme på scen, så mäktig. Håkan Hellström. Förmodligen Svergies mest populära artist, måste man vara när man fyller Ullevi med 70 000, två dagar. Eller?


Vi laddade upp innan konserten i Kungsparken mitt i stan. Avenyn var full med glada människor och allting kändes väldigt bra. Vi satt i gräset, drack öl, och pratade om livet. Så himla fint att få träffa Lisa igen, min vän som bor i Warszawa just nu och snart ger sig iväg österut till Asien (där jag planerar att besöka henne i vinter).

Halv åtta följde vi strömmen mot Ullevi och gick in till tonerna av Sven-Bertil Taube. Han är mysig, lyssnade på honom i Värvet och kan rekommendera det.

Sen drog Håkan igång och det var så mycket kärlek och vilken magi. Med hela publiken som sjunger med och som känner samma passion för denna lilla, egentligen alldeles vanliga, människa.

Ullevi 2016 HåkanHåkan Hellström UlleviUllevi Håkan Hellström

Det var mer än värt det, och nu är jag trött, lite hungrig och påväg hem.

Tack för ikväll.

Båtfesten där vi inte kände någon.

Så jag och mina Cava-örhängen mötte alltså upp Lisa igårkväll för picknick-fördrink i Kaisaniemi och båtfest. Lisa som, som sagt, är en mästare i köket hade förberett crossianter med lufttorkad skinka och mozzarella. Dessutom hade hon, såklart, med is till bubblet vi köpte med oss på vägen. Rutinerad tjej det där.


Och så jordgubbar, såklart (igen). Det var en perfektperfekt kväll för picknick.

Vi fortsatte sedan till Hakaniemi och Wäiski där båtfesten skulle hålla till. Alltså måste bara inflika att jag är SÅ glad att jag börjar lära mig lite fler områden i staden, dock har jag fortfarande problem med att lära mig både de svenska och finska namnen och refererar helst till de finska… En sak i taget.


På vägen stannade vi på s-market och köpte öl, inte för att en flaska bubbel inte räckte som fördrink utan för att vädret helt enkelt var för fint för att motstå. Dessutom så kände vi ju alltså nästan ingen på den här festen som vi skulle till, och då vill man ju ogärna komma alldeles för tidigt.

Varför går man på en fest där man inte känner någon? Alltså, jag skulle snarare säga, varför inte? Särskilt om man är två (Sen blir sådant förstås mer vardagsmat när man bor i främmande länder och nya städer…) . Lisa var dock lite bekant med killen vars examensfest det var och hade sett ett par av ansikten pga de är i samma bransch (mariningenjörer?). Anledning nummer två var ju då att det var på en båt, sådant tackar man inte nej till i första taget.

Vi drack en till flaska bubbel, cava denna gång och tjejpratade bara så som man kan göra med tjejkompisar. Åh, i dessa moments blir det så uppenbart varför dessa tjejkompisar är absolut livsviktiga.

Så, ännu en fin kväll i det här fantastiska vårvädret.

Bright like glitter, bubbly like champagne.

Det var 6.6 kilometer hem och alla möjliga känslor bubblade i kroppen där jag gick med solnedgången i ögonen och skön musik i öronen. Det blev exakt en sån helg som jag längtat efter, med ett gäng fina som-på-film-moments.

Vi sågs i en magisk lägenhet mitt i stan, som var gammeldags inredd, där vi drack champagne från de finaste glasen.

Och allt som följde därefter var väldigt spontant. Givetvis skålade vi i ännu mera champagne tillsammans med hela Helsingfors när mössan sattes på Havis Amandas huvud, precis som förra årets valborg i Finland. Festen och kvällen fortsatte sedan i den där lägenheten tillsammans med det där gänget som visade sig vara så bra. Plötsligt dök en trerättersmiddag för 12 personer upp där höjdpunkten förmodligen var att få dricka kaffe ur dessa koppar, lika fina som de små champagneglasen.

Efter många glas och många skratt och lite yra diskussioner så intog vi vardagsrummet som förvandlades till ett dansgolv. Hälften av mig tyckte det var alldeles för tidigt att call it a night när klockan närmade sig två men den klokare hälften vann. Och kanske tack vare det dök jag trots allt upp i den där parken som alla finlandssvenskar besöker på 1 maj redan klockan 9 på morgon, eller alltså jag dök upp strax efter lunch, men ändå. Det var femton grader och första riktigt varma vårsolen. Hela stan andades vårkänslor bland alla ballonger, alkoholhaltiga drycker och studentmössor.

Söndagen fortsattes sedan med brunch hemma hos Jasmin och det råkade kanske bli en brunch som inte tog slut förrän solen började gå ner. Jag tänker eventuellt att det är exakt så alla bruncher alltid borde vara. Man sippar på ett glas vin, äter en bit mat, sippar på någon annan dryck, pratar om gårdagskvällen, pratar med helium-röst, tittar på de roligaste youtube-klippen, balkong-hänger och diskuterar allt mellan politik och Markoolio.

Och jag tänker att det är allt annat än enkelt att bygga upp ett nytt liv i en ny stad, ett nytt land. Men en gör så gott en kan och biter ihop och tar sig igenom kvällar av ångest för en dag kanske det känns lite bättre och det är då som allting känns så jävla värt det.

Valborgsfeeling.

Började fredagen med att spilla kaffe över mig och min kjol i fake-mocka. Mockan skyddade ganska bra men den lilla glipan av magen ovanför blev lite bränd. Och kyldes med första bästa kalla ”sak”. 

 

Sedan fortsatte dagen rätt bra, varav höjdpunkten var lunchens efterrättsbuffé! Yay! 

 

Kvällen behöver vi inte prata om alls, mer än att jag i alla fall såg världens största bastu.

Ikväll ska jag fira vappu så som vappu firas i Helsingfors! 

 

Happy may day!

Glada vappen!

Och vad säger man i Sverige?

Att festa med ingenjörer.

Min pojkvän har ett gäng ingenjörs-vänner och ibland bjuds det in till fest hos ena killens föräldrar. Ett hus i Ts barndomsområden som också ligger här i Esbo där vi bor. Det är alltid lite kul att festa med dem, man vet nämligen aldrig vad det hittar på. 

I lördags bjöd den här killen in till examensfest och kvällens bar var minst sagt spektakulär.

Bål och GT med en liten twist skulle man kunna säga. 

   

Varför inte spetsa drinkarna med kolsyresnö? Som det så vackert kallas, går även under namnet torris. Is som inte är blöt alltså, och är cirka -80 grader. Lägger man det i en dryck så blir drycken dels kall och dels sjukt cool eftersom det svämmar rök (well, gas) ner längs kanterna av glaset.

Killen har också gjort en app till belysningen i deras utomhuspool – så att man i telefonen kan välja exakt färg på belysningen som man önskar. Haha – älskar det!

Och så fanns kvällen till ära en tjusig tårta! 

 

En examensmössa som de finska ingenjörerna bär när de tar examen!

Var en väldigt trevlig lördagskväll och fest. Var dessutom inte det minsta bakis på söndagen – win win!

Lusku huones eller Los Cojones.

Typiskt trevlig kväll igår. Åkte ut till Grankulla för tjejkväll med kollegorna och vi var hemma hos ena kollegans föräldrar som bor i ett fint hus där. Grankulla är tydligen rikaste området i Finland och många finlandssvenskar bor här. Jag njöt mest av att få vistas i ett villaområde för omväxlingsskull, det blir ju för det mesta stadsmiljö och lägenhetshus som jag vistas i.

Vi hade alla med oss lite mat och dukade upp vårt knytkalas.

Vi drack rött och åt av allt ifrån sallader och pajer till getost och grönsaksstavar i jordnötssmör-dipp. Så gott! Och bra idé med ”knytkalas”.

Vår österrikiska kollega hade med sig likör från Österrike, genuin, gjord på pumpafrön och väldigt god – smakade nästan glass. Detta tog vi som en ”digestive” innan de tre maffiga efterrätterna presenterades; morotskaka, banoffe och apfelstrudel. Jösses alltså, så gott! Men vi insåg också att nästa gång räcker det kanske med en efterrätt…

Sedan fick kvällen en högst oväntad detour. Plötsligt stod en limo utanför oss och bad oss åka med en sväng. Haha, okej inte en helt främmande limo – utan en kollegas pojkvän med ett gäng från en 30-års fest i krokarna. Vi hoppade in i bilen och tog en sväng – en sväng som tog oss till själva 30-års festen. Alkoholmässigt var jag inte riktigt på nivå för att dansa i gammal brandkårs-lokal med ett gäng party people klädda i 80-tals-tema. Men det var ganska kul ändå.

Sedan, efter ett stopp där vi börjat kvällen, så begav vi oss in till stan.

Vi letade efter någon bar som vars existens verkade ha upphört och gick istället till en bar… En bar som jag trodde hade ett typiskt finskt namn när jag hörde det. Jag orkade inte fråga hur det stavades utan messade Mumin vart vi var påväg. Och när vi kom fram och jag såg skylten så insåg jag att det inte var Lusku Huones vi skulle till, som direkt översatt skulle betyda ”lusku room”, utan att stället hette Los Cojones och alltså uttalas ungefär som ”lusku huones” görs på finska.

Los Cojones är en spansk-influerad bar och vanligtvis väldigt poppis. Men igår fanns det plats och där hängde vi tills det blev dags att åka hem.


Så bra kväll.

Och jag vaknade upp vid 10-11 och var inte ens trött och hade inte det minsta ont i huvudet. Värt!

Vodkashots.

Godmorgon peeps! Är vi pepp på måndag idag? Ja, det tycker jag. Skönt med en ny vecka igen, ser framemot att 1. gå till gymmet och träna, 2. julklappsutdelning och 3. besöka Göteborg till helgen.

Helgen då, hur va den? Jo tack, igår fick jag äran att vakna upp bakis igen… Skillnaden från förra helgens ”årets hangover” är att igår bara var sådär mysigt dagen efter-trött och dagen efter-lat. Jag måste medge att det är underbart att få göra absolut ingenting ibland. Men sen har man ju något sorts samvete inbyggt och känner sig lite kass för att man inte vara kapabel att fånga dagen och till exempel gå på söndagspromenad, baka lussebullar, städa eller vad för annat vettigt vanliga dödliga nu pysslar med på söndagar.

Min söndag såg i alla fall ut såhär:

12.00 vaknar.

14.00 äter svampsoppa och salt & vinäger-chips till frukost.

Ser 4 avsnitt paradise hotel.

16.00 Mumin serverar popcorn samtidigt som han lagar pizza.

Ser några avsnitt Vänner.

19.00 Ser på den traditionsenliga presidents-festen som går på tv.

Äter hemmagjorda franskiskar (gotta love the finlandssvenska ordet för pommes frites).

Ser på Vänner.

Somnar.

Försvarar denna innehållsfattiga söndag med att lördagskvällen var riktigt kul. Min kollega hade bjudit in hela jobbet på inflyttningsfest. Där bjöds bland annat på glögg och lite plockmat inklusive en hur god paj som helst! Fick receptet här så ska nog låta T få baka den pajen någon dag, min personliga mästerkock! Kvällen fortsatte, efter några glas vin och vodkashots, inne i stan, vi siktade på någon klubb som var lite finare med utsikt över stan men på grund av lång kö (gotta NOT love the köer när man är ute) hamnade vi istället på Loose som var betydligt mer down to earth så att säga och rätt avslappnat. Var kul hur som helst – jag njuter av att sakta men säkert få upptäcka Helsingfors uteliv! Tyvärr tog jag inte en enda bild – den inbyggda bloggfotografen i mig tar ibland semester helt utan min vetskap eller tillåtelse…

Hoppas ni också haft en bra helg! Nu ska jag ge mig ut i stormen och åka till jobbet. Puss!

Moscow bar i Helsingfors.

En av de första barerna jag besökte i Helsingfors när jag kom hit förra hösten var Corona Bar. Igår fick jag uppleva baren Moscow Bar som ligger vägg i vägg och har samma ägare. Ryktet säger att Corona blev för populärt så ägaren öppnade Moscow bredvid för att få mer plats. Dock valde ägaren att göra stället ”så kasst som möjligt”. Något som gjort att det snarare anses som ”coolt”. Lite svårt att förklara, jag älskade känslan av att komma in där i alla fall.

  

Personalen i baren är kända för sin ”what do you want”-attityd. Och i högtalarna spelas lite märklig och deppig/lugn musik. Kan ha varit på ryska också? På väggarna hänger porträtt och lysrör i olika färger.

Gissa vad man bör dricka här? Vodka shots och rysk öl – såklart! Plus saltgurka med gräddfil som ”snacks”. 

 

Så du sippar alltså på vodkan som är av finaste sort och tuggar på lite saltgurka. Huuuuh. Lika gott som det låter.

 

Det var kollegorna som drog med mig dit igårkväll efter en fredagsöl på sky express. Sky express som är killarnas favoritbar och numera vårt stammisställe. Lovar att ta en skylt på stället nästa gång vi går dit, det är nämligen inte alls classy ;)

Blev en hyfsat tidig kväll och tur var väl det – för ikväll ska vi på inflyttningsfest! Det här med alkohol sliter på en…