30-årsfest x2.

Min helg var himla fin, tackar som frågar. Under lördagskvällen hade jag nämligen två 30-årsfester att gå på. Tänker att det egentligen borde räknas som vuxenpoäng, men själv är jag ju fortfarande bara 24. Dock måste jag medge att någon sorts ålderskris börjar närma sig… Anyway.

Vid 16-tiden tog jag bussen till Iso Omena där första födelsedagsbarnet Kugge dukat upp så fint för fest. Michaela som kallas Kugge är förresten en finlandssvensk bloggvän som jag lyckats hitta här i Helsingfors. Det var lite stormigt ute men vi svepte in oss i filtar, sippade på en väldigt god välkomstdrink, åt lite gott och såg partytältet nästan blåsa iväg. Fick också chans att prata med andra finlandssvenskar, min favoritsak i det här landet är när jag får prata mitt egna språk. Lyckades dock inte ta en enda bild, tror händerna var upptagna att hålla filten runt mig.

Sen kom boyfriend med sina två vänner och plockade upp mig för att åka iväg till nästa fest.

Här väntade 20-talet och 6 stycken finska bönor som alla fyllt 30!

Tjusig födelsedagspingla i fantastisk 20tals-klädsel. Och hur magiskt med ballonger, röda mattan och vimplar i taket? Jäklar vilket jobb de gjort dessa damer med förberedelserna inför festen, så kul att se!

Det bjöds på bubbel, plockmat, showande på scenen, mystery games, skumgodisar och mer alkohol. Min Mumin var chaufför så istället fick jag offra mig för den giftiga drycken, jag som tänkt hålla mig hyfsat nykter. Och trots att det mesta, förutom konversationerna i direkt anslutning till mig, skedde på finska så var det himla trevligt.

Salakapakka = hemlig bar. Välkommen till den hemliga baren!

Och så helgen sammanfattad på Snapchat (jennsandstrom): 

Till höger, behind and after the scenes. Min hy blir så hemsk innan mens alltså (mest för att jag inte kan låta den vara orörd), som ni kan se på bilden. Och ja det syns ju även på vänstra bilden dock något gömt bakom cover all mix som är det enda smink jag använder (+ lite mascara och läppstift, ibland). Något som får mig att minnas tillbaka den där dagen för tre år sedan då min hy var fruktansvärd och doktorn skrev ut antibiotika och sa nu måste du vara utan smink.

Hur som helst, tack för helgen, den var fin. Dessutom blev jag frisk igen – trots party!

Mycket kul just nu.

 Alltså wow vilken vecka. Massa förlåt för dålig uppdatering här men det har varit intensivt. Har hjälpt Mumin att göra sig redo och åka iväg till SF – körde honom till flyget igår morse och sen direkt till jobbet för en spännande dag och sommarfest på SEGELBÅT.

 

Så magiskt. Regnet öste ner, dimman låg tjock men vi hade så himla bra humör. Och vilken kväll det blev. Astrid af Vålax var fantastisk – och hennes crew världens bästa och sötaste! Vi åkte ut till Vallisaari, fick gå på guidad skogspromenad, blev serverad middag i båten och sen byggdes en tält-bastu på däck (bara i Finland….)


Vi avslutade kvällen på Kalle med bubbel, så som man bör en torsdagkväll.

I morse var jag inne i stan kl 9 för en spännande grej på en tidning – visar när det är publicerat! Och ikväll har jag sett på fotboll med svenskarna i Helsingfors. Megamysigt. 

Nu ska här sovas, med armen runt min nalle. Helt otroligt vad ensamt det blir så fort ens sambo är borta. 

Puss!

Vi älskar dig, Håkan.

Solnedgången. Konfettin. Och Håkan. ♥

Håkan Ullevi 2016

Det var så vackert, så vackert. Jag, på en rad nästan längst bak. Och så han, där framme på scen, så mäktig. Håkan Hellström. Förmodligen Svergies mest populära artist, måste man vara när man fyller Ullevi med 70 000, två dagar. Eller?


Vi laddade upp innan konserten i Kungsparken mitt i stan. Avenyn var full med glada människor och allting kändes väldigt bra. Vi satt i gräset, drack öl, och pratade om livet. Så himla fint att få träffa Lisa igen, min vän som bor i Warszawa just nu och snart ger sig iväg österut till Asien (där jag planerar att besöka henne i vinter).

Halv åtta följde vi strömmen mot Ullevi och gick in till tonerna av Sven-Bertil Taube. Han är mysig, lyssnade på honom i Värvet och kan rekommendera det.

Sen drog Håkan igång och det var så mycket kärlek och vilken magi. Med hela publiken som sjunger med och som känner samma passion för denna lilla, egentligen alldeles vanliga, människa.

Ullevi 2016 HåkanHåkan Hellström UlleviUllevi Håkan Hellström

Det var mer än värt det, och nu är jag trött, lite hungrig och påväg hem.

Tack för ikväll.

Båtfesten där vi inte kände någon.

Så jag och mina Cava-örhängen mötte alltså upp Lisa igårkväll för picknick-fördrink i Kaisaniemi och båtfest. Lisa som, som sagt, är en mästare i köket hade förberett crossianter med lufttorkad skinka och mozzarella. Dessutom hade hon, såklart, med is till bubblet vi köpte med oss på vägen. Rutinerad tjej det där.


Och så jordgubbar, såklart (igen). Det var en perfektperfekt kväll för picknick.

Vi fortsatte sedan till Hakaniemi och Wäiski där båtfesten skulle hålla till. Alltså måste bara inflika att jag är SÅ glad att jag börjar lära mig lite fler områden i staden, dock har jag fortfarande problem med att lära mig både de svenska och finska namnen och refererar helst till de finska… En sak i taget.


På vägen stannade vi på s-market och köpte öl, inte för att en flaska bubbel inte räckte som fördrink utan för att vädret helt enkelt var för fint för att motstå. Dessutom så kände vi ju alltså nästan ingen på den här festen som vi skulle till, och då vill man ju ogärna komma alldeles för tidigt.

Varför går man på en fest där man inte känner någon? Alltså, jag skulle snarare säga, varför inte? Särskilt om man är två (Sen blir sådant förstås mer vardagsmat när man bor i främmande länder och nya städer…) . Lisa var dock lite bekant med killen vars examensfest det var och hade sett ett par av ansikten pga de är i samma bransch (mariningenjörer?). Anledning nummer två var ju då att det var på en båt, sådant tackar man inte nej till i första taget.

Vi drack en till flaska bubbel, cava denna gång och tjejpratade bara så som man kan göra med tjejkompisar. Åh, i dessa moments blir det så uppenbart varför dessa tjejkompisar är absolut livsviktiga.

Så, ännu en fin kväll i det här fantastiska vårvädret.

Bright like glitter, bubbly like champagne.

Det var 6.6 kilometer hem och alla möjliga känslor bubblade i kroppen där jag gick med solnedgången i ögonen och skön musik i öronen. Det blev exakt en sån helg som jag längtat efter, med ett gäng fina som-på-film-moments.

Vi sågs i en magisk lägenhet mitt i stan, som var gammeldags inredd, där vi drack champagne från de finaste glasen.

Och allt som följde därefter var väldigt spontant. Givetvis skålade vi i ännu mera champagne tillsammans med hela Helsingfors när mössan sattes på Havis Amandas huvud, precis som förra årets valborg i Finland. Festen och kvällen fortsatte sedan i den där lägenheten tillsammans med det där gänget som visade sig vara så bra. Plötsligt dök en trerättersmiddag för 12 personer upp där höjdpunkten förmodligen var att få dricka kaffe ur dessa koppar, lika fina som de små champagneglasen.

Efter många glas och många skratt och lite yra diskussioner så intog vi vardagsrummet som förvandlades till ett dansgolv. Hälften av mig tyckte det var alldeles för tidigt att call it a night när klockan närmade sig två men den klokare hälften vann. Och kanske tack vare det dök jag trots allt upp i den där parken som alla finlandssvenskar besöker på 1 maj redan klockan 9 på morgon, eller alltså jag dök upp strax efter lunch, men ändå. Det var femton grader och första riktigt varma vårsolen. Hela stan andades vårkänslor bland alla ballonger, alkoholhaltiga drycker och studentmössor.

Söndagen fortsattes sedan med brunch hemma hos Jasmin och det råkade kanske bli en brunch som inte tog slut förrän solen började gå ner. Jag tänker eventuellt att det är exakt så alla bruncher alltid borde vara. Man sippar på ett glas vin, äter en bit mat, sippar på någon annan dryck, pratar om gårdagskvällen, pratar med helium-röst, tittar på de roligaste youtube-klippen, balkong-hänger och diskuterar allt mellan politik och Markoolio.

Och jag tänker att det är allt annat än enkelt att bygga upp ett nytt liv i en ny stad, ett nytt land. Men en gör så gott en kan och biter ihop och tar sig igenom kvällar av ångest för en dag kanske det känns lite bättre och det är då som allting känns så jävla värt det.

Valborgsfeeling.

Började fredagen med att spilla kaffe över mig och min kjol i fake-mocka. Mockan skyddade ganska bra men den lilla glipan av magen ovanför blev lite bränd. Och kyldes med första bästa kalla ”sak”. 

 

Sedan fortsatte dagen rätt bra, varav höjdpunkten var lunchens efterrättsbuffé! Yay! 

 

Kvällen behöver vi inte prata om alls, mer än att jag i alla fall såg världens största bastu.

Ikväll ska jag fira vappu så som vappu firas i Helsingfors! 

 

Happy may day!

Glada vappen!

Och vad säger man i Sverige?