Alla de dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

Det händer ibland att en känsla kommer över mig som en våg. Eller det händer ofta att känslorna bara attackerar mig sådär, ibland av lycka (magiska små lyckorus) och ibland av motsatsen. Men just nu syftade jag på en känsla som är lite svår att beskriva. Det är en känsla av att livet är så himla surrealistiskt där jag befinner mig precis just då.

20140202-141842.jpg

Vet ni vad som gör att jag vågar drömma lite stort och lite galet? Men varför jag ändå inte har en utstakad plan framför mig?
Det är för att jag upplevt det så många gånger, att plötsligt befinner vi oss på en plats i livet vi tidigare bara kunnat drömma om. Och jösses vad läskig den drömmen kunde kännas till en början och inte sjutton visste vi hur vi skulle ta oss dit. Men trots det, så tog vi oss dit, steg för steg.

Det är så jag tänker nämligen. Saker löser ju sig alltid. En gång i tiden drömde jag om att prata engelska flytande, det då stora målet är idag en, för mig, självklarhet. Efter högskolan var min dröm att få jobba utomlands, jag visste inte hur det skulle gå till – men det blev ju som det blev, precis som det skulle.

Jag tänker att jag ska skriva en bok. Folk undrar om vad, som om det vore väsentligt? Folk undrar vad jag ska göra efter Tyskland, åh säger jag och skrattar, det får vi se. Jag tänker att jag vill bo med min kärlek. Jag vill se fler länder. Bo någonstans där jag trivs. Jobba med något jag tycker är kul. Jag tänker att det kommer gå bra för mig. Om några veckor har jag inget boende, men sånt löser ju sig, jag hade ju någonstans att bo när jag kom hit (som min önskan var)! Och jag orkar helt enkelt inte planera så mycket, för vi vet ju ändå inte exakt hur det kommer bli.

Jag trodde nog aldrig att jag i februari 2014 skulle sitta ensam på ett Starbucks i München och mentalt förbereda mig inför mitt nya jobb. Samtidigt som jag var alldeles störtkär i min pojkvän som bodde i Indien. Alltså det är ju ett väldigt uppenbart exempel på varför det är lite meningslöst att planera. Jag tar mig dit vindarna för mig, med hjälp av mina drömmar och önskningar.

Och det jag egentligen ville säga var att den där känslan av att livet är surrealistiskt dök upp alldeles nyss. Det kändes så, här där jag sitter i min orangea halsduk och dricker te (vanilla rooibos, godaste rooibos trots att jag inte gillar det egentligen), i München med min kärlek långt borta.

En önskan om kärleken.

Slog mig ner på ett Starbucks, för de kan man lita på att de har wifi och något gott att stoppa i magen. Dock är väl landet Tyskland bageriernas land? Så man kan nog få sig alldeles för mycket gott i magen vart man än går här.

Med min chai-latte och wrap framför mig plockade jag upp Hundraåringen och försökte läsa, men tankarna gled iväg till så mycket annat. Till exempel det lite äldre paret som sitter bredvid mig. De är alldeles genomkära och gulliga. Om de hade kunnat engelska skulle jag ha frågat om de varit ett par länge eller om de råkade vara precis så nykära som de ser ut.

20140201-145747.jpg

Jag vet inte om det här är något alla önskar och drömmer om? Och att det är en väldigt romantiserad bild av kärleken och sällan blir just så? Jag har nämligen en önskan om att alltid vara så väldans kärleksfull med min prins. Min tanke är att när vi blir gamla ska vi fortfarande hålla hand. Vi ska alltid vara där för varandra, överraska och visa uppskattning. Se varandra. Gå på caféer, skratta ihop, resa någonstans. Och vi ska aldrig sluta kyssas.

Är det något alla hoppas på men så går det åt helvete i alla fall? Jag menar, hur många sånna par ser man?

Såhär önskar jag att min framtid ser ut.

Det är december 2014. Snart dags att gå på julledighet. Det är oklart var i världen jag befinner mig, men jag har det bra. Jag jobbar med något som är fantastiskt kul och snart ska jag få träffa min indiska prins igen. Jag har distansförhållande med de flesta av mina närmaste, men det fungerar. Jag bor nämligen fortfarande utomlands, kanske på samma plats som jag kommer bo på under våren, Tyskland, eller kanske i NYC eller New Delhi. Sverige är inte redo för mig, ännu. Mina vänner träffar jag så fort jag är hemma i Sverige, vi håller varandra kära trots avståndet. Min familj kommer och hälsar på där jag befinner mig. Och min pojkvän träffar jag ibland med fyra månaders mellanrum, men det är alltid lika värdefullt.

Jag jobbar med något där mitt skrivande är en värdefull talang och något som jag får praktisera. Mina kollegor är sprudlande och inspirerande. Mina rutiner är balanserade och ett sätt för mig att må bra, de innefattar skrivande, träning, vin, god mat, möten med nya människor, naturupplevelser, musik och film. Kanske har jag hittat hem till yoga eller någon typ av meditation. Shoppar jag gör jag inte överdrivet, jag är rädd om mina pengar och vår planet, jag fokuserar mer på det som verkligen betyder något.

Jag ser en framtid som alltid ordnar sig. En framtid i harmoni och välmående. Det är min önskan, förhoppning och strävan!

20140110-150914.jpg

Från Jennifer, december 2013, i Indien

GOTT NYTT ÅR – ta väl hand om mig nu, 2014!

Pussar och kramar i massor till er alla där ute. Låt oss njuta av dagen och natten som tar oss från ett år till nästa.

Hoppas ni får en bra nyårsafton hur ni än firar. Förra året hängde jag med min bästis i Malmberget och såg raketer från bästa utsikten, på en balkong i djupsnö och kalla minusgrader med bubbel i handen. Året innan på en bar i NYC. Alla år har jag fått pussa bästa vänner på tolvslaget. I år är jag i ett varmt land, ska äta skaldjur och fisk till middag, dricka drinkar, och pussa min första pojkvän när klockan slår nytt år!

20131229-220827.jpg

Vilka äventyr och magiska känslor ska vi få uppleva under 2014?

Jag önskar av 2014 färre tårar och mer styrka. Även om 2013 var ett bra år fanns där många jobbiga stunder och fruktansvärt många tårar. Jag behöver gråta ganska ofta, men jag önskar ändå att jag under 2014 kan skapa någon sorts balans. Att gråta dagligen är ju lite att ta i… Jag vet att jag kan klara allt och nu vill jag bevisa det mer än någonsin! Jag önskar en utvecklande och rolig tid på mitt nya jobb under våren. Jag önskar kärlek som fungerar på distans, om än något jobbig så åtminstone hanterbar. Jag önskar få uppnå mina mål och drömmar och vara lycklig i själen. Jag önskar också att bekymmer lämnar mina älskade ifred och att de klarar sig ur eventuella motgångar.

GOTT NYTT ÅR! ❤

Återhämtning, reflektion och målbildning.

Jag tror att jag alltid vill spendera mina sista dagar av året såhär, på en solstol vid vattnet under ett parasoll. Det ger tid för återhämtning, reflektion och målbildning.

20131228-101844.jpg20131228-101854.jpg

Allt det där man “ska” göra. Se över året som gick, minnas tillbaka vilka fina och mindre fina stunder man hade. Hur man kämpade och hur man ibland lyckades. Jag blir lite trött av tanken att göra en summering av mitt 2013. Det får kanske bli en kort sådan, med det viktigaste.

Sen “ska” man ju sätta upp mål också. Och så är det skillnad på yttre och inre mål och forskning visar att människor som uppnår inre mål mår bättre än de som uppnår yttre mål. Det är svårt att ha mål när man lever för sina impulsiva handlingar, det är nog därför jag gillar drömmar. Men någon sorts riktning är bra att ha, för att komma dit man vill.

Och det är okej, när man inte tänker på det.

Man vaknar på morgnarna och somnar på kvällarna. Dagarna sveper förbi och livet har sin gång. Jag bor i Indien, jag har mina happy moments och min vardagsbekymmer. Allt är som vanligt, enligt definitionen av vad ‘vanligt’ är i mitt indiska liv. Men när jag tänker på något kan det plötsligt hugga till någonstans inom mig. Till exempel när jag inser att jag har en av jordens skönaste sängar hemma i Sverige som huserar hos mina kusiner medan jag ligger på en 15 centimeter tunn madrass natt efter natt.

Fast något som är mer smärtsamt är när jag påminns om Nya Zeeland. När dessa 25 foton av Nya Zeeland dyker upp framför mina ögon flyger minnena förbi och mitt hjärta och mage knyter sig. Vill. bo. där. Landet är så vackert att det gör ont! Och det gör ont att ha varit där, upplevt det och sett allt för att sen varit tvungen att lämna det.

Och allt det här är okej, när man inte tänker på det.

Nya Zeeland, idag sänder jag ut en tanke, en dröm och önskan om att vi en dag kommer att återförenas! Det känns som att allt annat vore dumt.

Hälsning från Jennifer 2012

Hej Jennifer! Minns du när du satt och skrev det här i ditt rum, i Auckland, på Nya Zeeland för precis ett år sedan? Du var så lycklig, levde livet och mådde toppen. Samtidigt som du hade stora drömmar om framtiden så fick du ständigt påminna dig själv om att, du lever ju faktiskt i en dröm precis här och nu. Jag hoppas du fick en fortsatt fantastisk tid på Nya Zeeland, att du njöt till 100% och lyckades få stopp på tårarna till slut när du hoppade på planet till Australien. Australien var förmodligen också en ovärderlig upplevelse, eller hur? Och du håller väl fortfarande kontakten med alla underbara vänner du träffade i NZ, ta och skriv till några av dem NU, jag är övertygad om att du saknar dem massvis.

Men det var rätt fint att komma hem till Sverige igen va? Att träffa alla nära och kära och särskilt vännerna i Jönköping som du inte sett på ett helt år! Hoppas våren var underbar med dina bästa vänner, C-uppsats skrivande och allt du var busy med – träna, jobba extra, planera framtiden osv. Så nu har ännu en sommar passerat, gjorde du den där Europa-roadtrippen du drömt om? När du reste till amerikat och Nya Zeeland så insåg du att du borde se din egen kontinent också, så om du inte fick tid och råd till det i somras så planera in det för sommaren 2014!

Jag hoppas du tagit tag i träningen och börjat jobba på den där vältränade kroppen du alltid drömt om, annars är det god tid att lägga upp en plan för det och kanske ta hjälp av en PT? Gå på dansklasser, boxning och spinning – det var sådant du ville göra för ett år sedan och har du inte gjort det ännu så gör det NU!

Hur gick det med kärleken i år? Om du, vilket jag faktiskt tror att du är, fortfarande är singel – så kan du väl i alla fall testa på det där med nätdejtning, inte nödvändigtvis för att träffa the one men för att det är ganska trevligt att dejta! Du minns väl vad du lovade dig själv för några år sedan, att aldrig anpassa dig efter en kille, det finns någon som kommer vilja ha just dig och den du är, så ändrade aldrig på dig själv för någon annan! Och du, deppa inte över någon kille, när den rätta dyker upp kommer det vara fantastiskt!

Annars så har jag faktiskt ingen aning om vart i livet du befinner dig just nu, hittade du ett roligt jobb? Fortsatte du plugga någonting helt annat i Göteborg? Eller gör du mot förmodan en master inom marknadsföring? Drog du tillbaka till Nya Zeeland för att jobba ett tag? Eller testar du kanske på att bo i ytterligare ett annat land? Jennifer från 2012 har ingen aning och är det inte det som är så härligt med livet och dess oförutsägbarhet?

Men du vet väl vad det viktiga är Jennifer? Att vad du än gör, så följer du ditt hjärta och dina drömmar. Lyssna på din magkänsla och lita alltid på dig själv till 100%. Kom ihåg hur grym DU är och att du är kapabel att göra precis vad du vill. Kom ihåg att älska dig själv och ta hand om dig själv. Och jag hoppas att du värnar om alla dina nära och kära och fortsätter ge dem som är värda det av din kärlek och din tid och stöter du på några energitjuvar till vänner så hoppas jag du dumpat dem längs vägen!

/Jennifer, från 2012 till Jennifer 2013

Två steg fram, ett steg bak.

Det är måndag och jag insåg just att den enda tiden jag har tid att blogga är nu när jag sitter i en autorickshaw påväg till jobbet.

Och nu jävlar! Jag tänker inte ge mig, utan fortsätta kämpa trots dessa återkommande bakslag. Äter antibiotika två dagar till men känner mig bra. Är så pepp på att träna dagligen och äta nyttigt igen.

Mål för veckan:
1. Inget socker
2. 4 gympass
3. Sova 23.00

Och nu var min rickshawtur över, puss på er och hoppas ni får en bra start på veckan!

Mitt liv kommer alltid vara som på film.

När jag umgås lite mer med mig själv än vad gemene man önskar göra, så snurrar tankarna och drömmarna sätter fart. Lite varning för jag-har-sett-på-för-mycket-film. Och mina föräldrar kommer känna att de misslyckats med uppfostran medan de flesta kommer skratta åt lille jag. Men vad gör väl det?

Såhär är det…

Om ett par år kommer jag snubbla över (eller kämpa för det, vi får se) ett jobb i New York. Vad det nu kan tänkas vara inom är oviktigt just nu. Så kommer jag flytta dit, till en magisk liten lägenhet och vi kommer festa till tidiga morgnar, hänga i alla stans mysiga och hemliga områden, mysiga och hemliga barer osv. Drömmen typ, så kommer det vara. Någonstans kommer jag stöta på honom. En stilig man i kostym, ägare av x antal företag, några år äldre än jag. Han kommer ta ut mig på dejt, och en dejt blir till jättemånga dejter och de är de lyxigaste dejterna jag vart med om!

Men det är inte hans pengar som charmar mig. Det är egentligen ingenting som charmar mig, förutom hans intensiva blick och underbara leende, kanske. Vad som är betydande däremot är vad jag vill ge honom. Mitt drömförhållande är det förhållande där jag vaknar upp och vill visa honom hela världen. Jag vill visa den här mannen vad livet verkligen handlar om. Jag vill lära honom att uppskatta det lilla. Jag vill få honom att se allting genom mina ögon. Och det är vad som förtrollar honom.

Så är han fast vid mig och jag är glad att jag äntligen funnit någon som jag, hellre än med mig själv, tillbringar min lediga tid med. För att få lära någon att uppskatta det fina med livet och världen, jag kan inte tänka mig något vackrare.

Det är så jag tänker mig att kärleken är, såhär när hjärtat skiftar i svart. Man hittar någons hand att hålla, ger och tar från varandra, och så lever man med det. 

Allt du önskar kan du få.

Jag tror att allting man önskar sig och hoppas på, kan man få. Jag tror att vi fungerar så att det vi drömmer om, tänker på och strävar efter – kommer vi tillslut att uppnå. I februari såg min badrumsspegel ut såhär, en lista med mina drömmar/önskningar/mål (som ni även ser nedan, bild längst ned i mitten). En av sakerna på listan var “jobba utomlands”. En månad senare hade jag fått ett jobberbjudande i Indien.


Jag gjorde det här kollaget av bilder alldeles precis och allt det ni ser på bilderna, det är vad jag känner just nu. Det är den typ av energi som, när tankekraften fungerar som den ska, flödar i min kropp. Det är så jag vill leva. Det är så jag ska leva mitt liv.

Jag tittade i ett gammalt anteckningsblock igår, 2009 drömde jag om att ‘bli duktig på engelska’ – något som DÅ kändes väldigt långt borta. Idag pratar jag engelska i princip flytande. Älskar att bocka av punkt efter punkt på mina gamla drömlistor.

Vad drömmer du om?
Skriv ner dina drömmar och påminn dig själv om dem. Plötsligt är du där.