Öppen för allt.

Allting som är konstant uttråkar. Livet kan vara magiskt, men om det står still på en sagolik nivå kommer vi (jag) att tröttna. Jag behöver, och vill ha, höga toppar och djupa dalar, men mer än det vill jag hela tiden ha förändring. Det är inte det att vardagen tråkar ut mig, men livet liksom. Det måste vara något mer än pengar, alkohol och resor. Men mest av allt måste det nog vara vänner. Jag saknar dem, mina själsfränder hemma i Sverige. Och samtidigt snurrar tankarna i mitt huvud kring vilket äventyr jag ska ta mig an härnäst. Tjugotvå år gammal. Skulle kunna plugga 3 år till. Skulle kunna hitta något nice jobb i Göteborg. Skulle kunna ‘jobba som nanny’. Skulle kunna dra någonstans utan någon som helst plan. Öppen. För. Allt.

Life is either a daring adventure or nothing at all.

Pinterest.

Och så viskar en liten röst i huvudet, en röst som är formad av normer och strukturer, det är dags att göra något seriöst nu Jennifer – tänk på framtiden och pensionen – ta och skaffa ett Riktigt Jobb. Men min naiva sida vet ju att allt sådant löser sig och låter i slutändan alltid magkänslan bestämma.

Låter nu tankarna gå vart de vill, samtidigt som jag försöker att inte känna efter så jävla mycket utan mer känna vad magen spontant känner. Och, viktigast av allt, jag tror på att det löser sig på bästa möjliga sätt.

När september kommer, kommer jag sitta någonstans i världen och känna mig rätt nöjd.

Vad jag vill göra just nu.

Ha någon att prata om livet med och planera framtiden, eller snarare drömma om framtiden. Några av de vackraste konversationerna jag vet är just sådana där man låter tankarna vandra fritt om hur livet skulle kunna bli. Jag minns att jag och min norska väninna Monica hade sånna vackra stunder i Wellington där jag drömde om min bok och framtida man. Jag vet att jag haft dessa samtal med mina bästa vänner från högskolan. Och just nu vill jag inget hellre än att ta en bästa tjejkompis i handen, vandra till närmsta mysiga bar och spendera hela kvällen där med vin, försjunkna i djupa och drömmande samtal. Jag behöver den där positiva energin från en bästa tjejkompis och det där härliga suset som går genom kroppen när man släpper drömmarna fria.

Pinterest

På molnen.

Är 22 år gammal. Bor i Tyskland sedan februari. Har livskriser minst varannan månad eller oftare. Har också massor med drömmar men inga framtidsplaner. Drömmer ungefär lika många drömmar på dagarna som nätterna. Och kliver ibland in i en drömvärld och blir helt paralyserad. Booooooh. Tycker kärlek är viktigt, men tror (sedan alldeles nyligen) att kanske inte att en drömprins är livsnödvändigt. Seriell monogami som det så vackert kallas, kanske är det så vi ska leva. Vill helst göra något betydelsefullt, men jobbar just nu med internet. Och det har visserligen sin mening det också. Men jag räddar inga liv och det vill jag nog förresten inte riktigt göra heller. Att inspirera har alltid lockat mig, men det kan man ju göra vilket jobb man än har. Jag vill vara impulsiv och fri. Jag vill skriva. Jag vill upptäcka världen. Och vet ni? Det är faktiskt precis vad jag gör just nu.