Vem man är och inte är.

Det är lördagskväll och jag har kurat ihop mig i mammas mysiga gästsäng. Under ett luftigt och lätt duntäcke med 7 years (Lukas Graham) och Du går nu (Melissa Horns nya) på repeat på Spotify, typ. Tänkte skriva om min dag, men fastnade i allt annat på internet. Ibland kollar jag vad gamla bekanta från Gällivare gör nu för tiden och det är alltid en väldigt märklig känsla. Människorna som brukade vara min omgivning och den värld jag visste om, som finns i min vänner-lista på Facebook men inte är mer än så. Den är en så märklig grej att ha vuxit upp i en stad och sedan liksom helt övergett den. Hur många kan relatera till den känslan?

Det är också en känsla av att inte riktigt veta vem jag är. Någonstans i mig är jag liksom samma Jennifer som en gång växte upp i Gällivare. Men samtidigt är det inte alls samma jag som gjort och upplevt allt jag varit med om. Någon som kan relatera till det?

Det hör väl till de här åren av att vara ung och förvirrad. Eller så hör det till den här livsstilen. Livsstilen som inneburit att flytta på sig var 6:e månad. Skulle inte för något i världen byta bort mina erfarenheter. Och är just nu så himla excited över att bo i Finland – det är det absolut ingen som förstår. Men det är ett land som inte är Sverige och allt som inte är Sverige är faktiskt mer spännande, just nu. Jag vet inte hur det blev så eller varifrån mitt driv att vara utomlands kommer ifrån.

Och visst har hela den här resan gjort att jag känner mig lite lätt identitetslös emellanåt.

Wikipedia skriver såhär om Identitet:

Begreppet identitet är synonymt med ordet självbild och handlar om hur människor uppfattar sig själva. Den kan vara självdefinierad (hur man upplever sig själv, vem man är och inte är) eller definierad av andra.

En människas identitet formas under hela livet eftersom den består av många olika egenskaper. Både sådana vi själva väljer och sådana vi inte kan påverka. Enligt en konstruktivistisk syn på identitet så skapas identitet kontinuerligt i samspel/samverkan med sin omgivning.

Med så många olika och föränderliga omgivningar är det väl inte konstigt att man blir förvirrad?

Jag ser fram emot att stabilisera mig själv litegrann. Och så snart det blir möjligt ska jag nog boka in lite terapi för de stackars förvirrade tankarna och känslorna. Terapi verkar så sjukt hälsosamt, tror fler skulle behöva prova det.

Det är allt som räknas.

Ett 60-minuters yogapass. Avslappningen i slutet, raklång på rygg på yogamattan. Lägg högra handen vid hjärtat och andra handen vid nedre delen av magen. Ett fullständigt lugn genom hela kroppen. Händer som följer andetagen och hur det känns; det här är allt som räknas. Att vara vid liv. En oändlig tacksamhet. Så viktigt ögonblick. Så hälsosamt på alla sätt och vis. 

Balansen, det är den jag mår bäst av. Det är det som är hälsa för mig. Naturen och luften, promenader, berg, vitaminer, kärlek, träning – i en salig blandning tillsammans med soffmys, barhäng, min laptop, vin, sovmorgnar, pasta och godis.

Behöver det så himla mycket mer. Att ena kvällen ta djupa andetag och connecta med det spirituella inom mig. För att nästa kväll göra absolut ingenting, äta paj och se på Paradise hotel. Lyssna på inspirerande poddar och läsa vettiga artiklar. Se ett avsnitt Friends varje kväll. 

Jag vill inte på något sätt optimera mitt liv. Jag vill bara leva fritt. Inte ha ett inrutat schema för varenda halvtimma av min vakna tid. Vill ett ens tänka på konceptet min vakna tid. Vill bara vara. Leva. Må bra. Vara jag.

Friheten.

There are these times when you just need a break. And you find peace in it. It’s so sudden. What used to be your everyday routines do not longer control you. There is no blog to write, no people to follow and no likes to count. It’s such a relief, even more relaxing then my day at the spa the other day. At this moment, I’m writing for the purpose of constructing sentences and letting my thoughts out and on paper. There is no other aim. And writing shouldn’t be, it shouldn’t be for anyone else. I believe that’s where and when the magic happens. 

But blogging is such more more than writing. My blog is not solely about me and certainly not solely for me. I write to network, to inspire, to spread something I believe is important.