Visionboard inför hösten

När det blev lördagseftermiddag och jag insåg att jag inte hade några planer alls för kvällen så kände jag hur det var ett perfekt tillfälle att äntligen sätta mig ner och göra en visionboard. Det är en sån sak som jag älskar att göra, men har svårt att hitta både tid och lust för. Nu plötsligt infann sig bägge, också väldigt lägligt såhär inför hösten. Det var dessutom ett par år sedan jag gjorde en visionboard så det var om inte annat på tiden.

En mysig aktivitet och en bra grej för att nå sina mål, typ.

Varför göra en visionboard?

Det kan förstås vara en snygg detalj att ha vid sitt skrivbord, men ärligt talat har de flesta av mina varit tidigare visionboards varit ganska fula. Den här gången blev jag dock förvånad själv över hur bra jag lyckades. Haha. Jag är kass på att skapa vackra/kreativa saker så när det blir någorlunda fint blir jag SÅ nöjd!

Men, det finns fler anledningar:

* För att lyckas med allt det där du drömmer om – måste du formulera drömmarna! Genom att tydliggöra dina mål så pass mycket att du har dem nedskrivna, och även illustrerat genom bilder på en visionboard, vet du vad du strävar efter.

* Hela processen av visonboard-skapandet är lite som att visualisera. Du funderar över vad det är du vill, letar fram passande bilder, ord och meningar och pusslar ihop allting. Att visualisera handlar mer om att faktiskt föreställa sig själv framme vid målet, men att sitta ner under några timmar gör att målen får tid att liksom växa fast med sina rötter starkare inom en (haha, flummigt?) – men ni förstår vad jag menar?

* Och så det tredje som är den största skillnaden mot att bara formulera sina mål: du får allting samlat på en tavla, en visionboard, som ständigt påminner dig om vart det är du vill och är påväg!

Tips: spara tjusiga gamla tidningar (även finare reklamtidningar) tills nästa gång du vill klippa och klistra ihop en visionboard! Jag har sparat tidningar på svenska, engelska och finska – som jag egentligen inte skulle vilja läsa igen och som nu är perfekta att klippa i. Har också sparat olika reklamblad från till exempel resemässor och event (perfekt ju med tanke på mitt reseintresse).

Köpte också hem minsta flaskan med cava för att göra den här stunden ännu lite lyxigare.

Marimekkokartongens ena sida blev perfekt underlag till min visionboard. En god anledning till varför man alltid bör spara en bra kartong ;) Om du inte har en kartong fungerar en sida från en papperspåse utmärkt.

Det finns inget så häftigt som att se tillbaka på en gammal visionboard och se hur mycket av sakerna som faktiskt slog in. Jag har alla mina gamla sparade och varje gång jag plockar fram dem och ser allt jag drömde om då blir jag alldeles varm i hjärtat. Så när jag klipper och klistrar med mina drömmar slås jag alltid av tanken be careful what you wish for.

Min visionboard 2018/2019

Trots att jag är öppen med det mesta så känns det nästan för privat att visa upp hela min visionboard. Det är liksom en spegel av mina innersta drömmar. Eller okej, kanske inte fullt så, men nästan. Fast fördelen med att använda sig av bilder är att det inte alltid är tydligt för någon annan vad just den bilden, eller kanske en mening/ett citat, betyder för mig. Och jag har lyckats ganska bra med symboliken den här gången.

Så, här får ni en glimt i alla fall.

Hade turen att solen lyste in och bjöd på ett tjusigt och artsy motljus samtidigt som jag skulle ta bilden. Och hade råkat placera visionboarden helt perfekt där på skåpet.

Jag samlar både mål för karriären och privat. Allting får ta plats här!

Nackdelen med ett begränsat utbud av tidningar är förstås att det som kommer upp på tavlan baseras på vad som hittas i tidningarna, men det gör inte så mycket. Oftast lyckas man hitta sådant som symboliserar det viktigaste, på ett eller annat sätt. Det kan också egentligen bara vara saker som är fina och som inspirerar en. 

The little things that matter.

Så, tips! Gör en visionboard – du kommer inte att ångra dig.

Du kan också passa på att bjuda hem några vänner, be alla ta med sig ett par tidningar var, ordna med något att göra visionboarden på, lim, saxar, och kanske lite vin (eller bubbel!) så blir det en perfekt aktivitet att göra tillsammans.

Caféfrukosttips + 2 museum

En ledig helg med tid för att upptäcka Helsingfors.

Min lördag började med att jag cyklade in till Helsingfors för att äta frukost med Kathrin. Det är ännu en egenföretagarvän jag har här och hon är precis som jag inflyttad till Finland, men från Luxemburg. Vi pratade om sommaren, semestern och stressen som egenföretagare. Ska försöka planera in fler jobbdejter med Kathrin framöver!

Hon bloggar för övrigt på engelska (tips!) och är duktig på att dela med sig av Finland-tips.

Frukostcafétips i Helsingfors

Det var här på ganska nyöppnade Green Hippo Café som vi åt frukost. Och alltså, damn vad prisvärt. Jag är så van att betala över 15€ för frukostar och alltid över 20€ för bruncher i Helsingfors. Men jag valde deras Combo Bombo med chiapudding (toppad med granola och blåbär), ostsmörgås (mörkt rågbröd, ost och grönsaker) och kaffe – för 7,5€. Trodde att vi dött och hamnat i himlen. Det var riktigt bra kvalité på frukosten, ingenting de bara slängt ihop. Så kan rekommendera det!

Två tips på museum i Helsingfors

Sen mötte jag upp min loved one på Granö där Didrichsens konstmuseum ligger. De har just nu en utställning av Svenskt Tenn. Så mysigt att gå omkring bland de vackra möblerna och designprylarna. Intill det här museet ligger också Villa Gyllenberg, ett annat museum vi också passade på att besöka. Båda villorna är, förutom sina utställningar, intressanta och sevärda i sig. Översta bilden är tagen utanför Villa Gyllenberg, så det huset ligger också väldigt fint vid vattnet.

Svenskt Tenn på Didrichsens museum. 

Svenskt Tenn.

Villa Gyllenberg. Är ni som jag när ni besöker vackra hus och drömmer er bort till hur det skulle vara att bo så? ”Här skulle jag ha mitt kontor…”

I Villa Gyllenberg finns en stor samling med tavlor som paret som tidigare bodde där samlat på sig under åren (de skapade en stiftelse och skänkte sedan allt). Just nu fanns också en tillfällig utställning med ett gäng skulpturer av Wäinö Aaltonen som är Finlands kanske främsta skulpturkonstnär.


Att vi i vintras bestämde oss för att införskaffa museikortet kan ha varit årets bästa beslut. Det är så skönt att bara kunna vandra in på museerna utan att tänka hmm, är det värt det? Svaret på den frågan blir nämligen alldeles för ofta att jag inte tycker det känns värt det.

Ett annat museum jag är nyfiken på här i Helsingfors är det Fotografiska Museum som finns. Har inte varit där ännu men det får kanske bli nästa museum jag besöker!

Läs också: ett besök på Botaniska Trädgården i Kaisaniemi

17 sommarprat och vilka jag rekommenderar

För dig som vill ha tips på sommarprat från sommaren 2018s alla sommarprat så kommer här ett gäng. Jag började sommaren med att lyssna på de 5 första sommarpraten och nu har jag lyssnat på 17 stycken till som jag tänkte recensera lite kort.

De som är highlightade med en stjärna * är mina favoriter och sånna som jag kan rekommendera lite extra. Men de flesta sommarpraten är ganska lyssningsvärda måste jag säga. Antingen är de mysiga eller så lär man sig åtminstone något.

sommarprat 2018

* Mark Levengood – PROGRAMLEDARE, FÖRFATTARE, UNICEF-AMBASSADÖR, 53 år.
Alltså. Så bra. Gillar verkligen honom och hans förmåga att berätta! Berörande också. Lyssna!

Anna Serner – VD SVENSKA FILMISTITUTET, JURIST, 53 år.
Bra och feministikt. Gillar det hon sa om att lyften blicken internationellt och inte bara lyssna på alla som klankar ner på en.

Eva Rydberg – SKÅDESPELARE, TEATERDIREKTÖR, 75 år.
Så mysig berättare. Riktig mysig story att lyssna på. Så busig som barn också.

* David Eberhard – PSYKIATRIKER, FÖRFATTARE, 51 år.
Han har skrivit boken I trygghetsnarkomanernas land och pratar om det samhället vi lever i och att vi så lätt ”blir deprimerade”, till exempel ”en deprimerad person svarar att orsaken är en själv, många idag skyller på alla möjliga andra.” Och han menar på att “vi är som vi är för att vi påverkas av ett övertryggt samhälle”. Det var betryggande och ganska nice att lyssna på. Han sa också något som jag tog med mig: vi vill leva så länge som möjligt och så smärtfritt som möjligt, att vi helt glömmer bort att leva.

Anna Throne-Holst – VD för svensk-amerikanska Handelskammaren i New York, 58 år.
Intressant att höra om hennes koppling till USA och karriärresa, och hennes närhet till det amerikanska valet 2016.

* Ahmed abdirahman – NÄRINGSPOLITISK EXPERT, integration, 32 år.
Från Somalia, kom till Sverige som 12-åring. Riktigt berörande och fin historia. Han pratar väldigt bra om Tensta och integration – och berättar om chansen han fick i New York. Lyssningsvärt!

* Katarina Wennstam FÖRFATTARE, JOURNALIST, 44 år.
Ett sommarprat med kraft. Alla borde lyssna på detta – för vi kan inte bli tillräckligt påminda. Hon beskriver bra, ingående och pedagogiskt de skillnader vi kvinnor upplever i vårt ”så långt gånga samhälle” jämt emot männen. Vi har kommit långt, eftersom det har varit en lång väg att gå. Men vi är långt ifrån framme. Att lära sig att se strukturerna, och börja bryta dessa – det är viktigt. Närmare slutet när hon kom in på mord var jag dock tvungen att hoppa fram någon minut, det blev för obehagligt att höra detaljerna.

Jesper Waldersten – KONSTNÄR, 48 år.
Fin 3-minuters inledning som fångade en direkt. Hans prat var lite så som man skulle kunna tänka sig att en konstnär skriver. Tror det skulle gjort sig bättre i textform. Eller så skulle det behövt min absolut fulla och hundraprocentiga uppmärksamhet, men då hade jag förmodligen somnat. Vid en punkt kände jag dock att jag borde testa det där med att måla en tavla. Tappade sen bort mig gång på gång.

Arne Ljungqvist – LÄKARE, PROFESSOR EMERITUS I MEDICIN, 87 år.
Här är det fullt fokus på doping. Ganska intressant – och viktigt jobb han gjort. Men är man totalt ointresserad av sport är det kanske inte ett sommarprat man behöver lyssna på. Men spännande insikter i världen och historien av doping.

* Marko ”Markoolio Lehtosalo – ARTIST, SKÅDESPELARE, 43 år.
Så fantastiskt återberättat, var fast från första sekund. För mig som haft en relation till han som artist var det särskilt fint att lyssna på, att få en bakgrund till låtarna och till Marko som person. Lyssna!

Elin Olofsson – FÖRFATTARE, 38 år.
Mysigt att lyssna på även om det handlar helt och hållet om henne själv. Men i slutet knyts alltihop och handlar väldigt mycket om oss alla, i alla fall. Gillade slutet och det var allt som allt en vackert berättad berättelse (så som man kan förvänta sig av en författare). Och så känner jag igen mig litegrann i det där hon pratar om flockar och ensamvargar. + en touch av girlpower går genom hela programmet.

Victoria Silvstedt – FOTOMODELL, PROGRAMLEDARE, ENTREPRENÖR, 43 år.
Lite skeptisk slog jag igång det här sommarpratet. Jag har ingen vidare koll på denna framgångsrika modell, kanske främst för att jag generellt inte kunde bry mig mindre om ”typiska kändisar”. Men det var ändå spännande att höra hennes berättelse från början. Tog inte direkt med mig något från det, men det var kul att lyssna på.

Tom Xiong – ENTREPRENÖR, FÖRELÄSARE, 31 år.
Expert på företagsvärlden i Kina och väldigt intressant att få en inblick i det moderna samhället där. Han driver också podden Den digitala draken och just innan jag lyssnade på sommarpratet hade en vän till mig pratat gott om den. Så kan rekommendera detta prat för att få lite koll på hur långt Kina kommit och varför vi bör rikta vårt fokus ditåt.

Sabina Ddumba – SÅNGERSKA, LÅTSKRIVARE, 24 år.
Fint, behagligt och berörande att lyssna på. Hon har väldigt skön röst och det var intressant att höra hennes story.

* Petra Mede – Skådespelare, komiker, programledare, 48 år.
Älskar hur hon använder ord och hur bra hon är på att berätta. Hur hon blandar humor med allvar och det som vi alla kanske känner och upplever. Ibland känns det som att hon egentligen inte pratar om något speciellt, men ändå lyckas beröra på djupet.

Rebecca & Fiona – ARTISTER, PRODUCENTER, LÅTSKRIVARE, 29 / 32 år.
Flera galna anekdoter som de påstår vara 100% sanna. Samtidigt som det är jättebra att någon inte låter chefer i musikbranschen trycka ner en och fortsätter ha åsikter, så tycker jag att de verkar dryga och respektlösa (vilket kanske är hela deras image?). Det enda jag kunde relatera till var att, nej – det är inte helt uppenbart att det är droger när de blandas i vatten. Tips: om någon går runt och serverar vatten på en fest, drick det inte.

Max Tegmark – FORSKARE INOM AI OCH FYSIK, 51 år.
Hälften spännande hälften ångestframkallande. Kommer AI ta över världen? Ja. Men hur ska vi göra för att behålla kontrollen. Och så pratar han om kärnvapen, det läskiga i att de överhuvudtaget existerar.

Björn Jakobson – ENTREPRENÖR, 83 år.
Ville absolut lyssna pga. älskar att få klokheter från äldre och höra om deras erfarenheter. Hade lite svårt att komma in i pratet och kände att mina tankar lätt flög iväg. Men när han kom in på själva entreprenörsresan blev det intressant! Om hur han fick in Babybjörn på NK, hur sjukt dyr en flygresa till Tyskland var och det faktum att de varit nära konkurs tre gånger.


Planerar att smått fortsätta lyssna på resten av årets sommarprat. Men som ni märker har jag undvikit många av de tyngre berättelserna. Känner att man måste vara tillräckligt stark när man lyssnar på vissa av sommarpratarna som delar med sig av tragiska och berörande berättelser.

Vilken är din favorit bland sommapratarna 2018 som du hunnit lyssna på?

Ps. Den uppmärksamme kan komma att lägga märke till att detta inte var sjutton, utan faktiskt arton stycken sommarprat. Hade glömt en som jag kom ihåg att lägga in på slutet så då blev det så med rubriken.

Spend more time being – not doing

Jag blev så förtjust i det här filmklippet när jag såg det svischa förbi i mitt flöde. Äldre väldigt goa damer som ger livsråd och pepp till 25-åringar. Ibland får jag lite ångest när jag tänker på att jag är 26 och att jag inte längre är sådär fruktansvärt ung som jag alltid känt mig. När man inte längre får ungdomsrabatt hos varken SAS eller SJ och det känns som att, ja – nu är det över.

If I were a young woman now…

Men sen möts man av filmklipp som detta och ett enormt lugn sprider sig inombords. Och den här veckan har jag haft en bra känsla i kroppen. Har fokuserat mycket på hälsan och tagit hand om mig själv den senaste veckan efter ett otippat besök på akuten under förra veckan.

Kunde det vara stress som kröp i kroppens alla celler. Kanske. Antagligen. Ta det lugnt nu säger en kompis, men jag vet att det ju inte hjälper. Jag är lugn, lugn som en filbunke. Mental stress däremot, det är något helt annat.

Men jag tar tag i den tyngsta punkten på att göra-listan. För att sen kunna fokusera på the don’t do list. Den listan som borde vara lika viktig, om inte viktigare.

Jag stängde av notifikationerna på mejl och på messenger (den enda jag har som plingar är whatsapp). Så plötsligt har jag fullt fokus på det jag gör, i princip. Tänker nej men se där, ett blogginlägg är klart och lugnt på mejlen – eller just det, jag måste ju aktivt gå in och kolla den för att veta om det faktiskt kommit något mejl. Det har också resulterat i att min bror ringt upp mig flera gånger för att han vet att jag inte har notifications på messenger. En bra effekt.

Jag har inte ens reflekterat över det här innan. Inte förstått varför jag inte borde ha på notifikationerna på mejlen. Jag måste ju kunna se mejlen direkt, tänk om det är något jätteviktigt jobb – en chans jag inte kan missa. Men, inget jobb är så viktigt.

Dessutom har jag känt efter i kroppen (och minskat på kaffet, eftersom det sägs vara bra). Tagit mig ut på morgonpromenader, morgonlöpning och cykelturer. Umgåtts med vänner. Mår så jävla bra av att umgås med mina vänner. Och insåg när Corinne sa att hon behöver prioritera tid med vänner och välja bort annat ibland, att jag nog fungerar likadant. Det finns inget så värdefullt som att få spendera tid med människor som plockar fram det bästa ur en.

Believe me, if I were a young woman now, I’d spend more time being – not doing.

Med det önskar jag dig en skön fredag och helg. Ta tag i det som tynger dig, plocka bort det från dina axlar, njut mellan alla måsten och kom ihåg att det mesta faktiskt kan vänta.

Roots Helsinki – vegan café

Nu ska ni få höra en småstadstjejs bekännelser: jag är rädd för att cykla i (stor)städer. Jag har liksom undvikit att ta cykeln in till Helsingfors inte bara för att det är 7-8 kilometer, utan också för att jag varit så osäker på hur sjutton man tar sig runt på cykel i den där staden, bland alla BILAR och allt FOLK. Stegvis har jag tagit mig närmare och närmare ett mer självsäkert cyklande, genom att hänga på min cyklande vänner som tar sig fram som om de inte gjort annat. Och tillsist har jag lärt mig att jäklar vilka bra cykelvägar det finns i Helsingfors (och man kan faktiskt parkera sin cykel i princip vartsomhelst, det var nämligen det andra som skrämde mig – VAR ställer jag cykeln?!)

Idag tänjde på mina cykelgränser ytterligare när jag vågade ta mig själv och min cykel hela vägen till Berghäll (Kallio), en cykeltur på 12 km som gick förvånansvärt smidigt. Älskar friheten som cykeln innebär, istället för att gå ner i den där trista metron. + alla platser man får se. Denna vackra stad.

I Berghäll var jag för att möta upp Kugge som äntligen var hemma från Berlin igen efter tre veckor. Har saknat henne och särskilt som jobbkompis nu när hösten drar igång och jag behöver någon som också frilansar och bloggar att peppa med!

Roots Helsinki – vegan café & yoga studio

Vi träffades på det här caféet, Roots. Som jag bara besökt en gång tidigare, vintertid, och minns att det var superkallt då (antagligen eftersom de har så gigantiska fönster).

I källaren gömmer sig tydligen en yogastudio också, men den har jag inte testat. Bra koncept ändå.

Det är ett trevligt och hippt (obviously) café som serverar alltifrån bra frukost till lunch och något ätbart såhär på eftermiddagen såg de också ut att ha. Jag tog en kall matcha och till det någon sorts ”raw-boll” med hasselnötter.

Caféet ligger i Helsingfors coolare kvarter: Berghäll. Och jag känner mig aldrig så ocool som när jag befinner mig i den här delen av stan, hehe.

Även om Berghäll får mig att känna mig ocool så gillar jag att hänga här. Det är fortfarande ett ganska obekant område för mig i Helsingfors och min själ blir lite mer komplett varje gång jag får lära känna en av Helsingfors stadsdelar lite bättre.

Vilken bra jobbvecka det här blev med så mycket som två jobbdejter! Exakt vad jag behövde.

Vi satt några timmar här och varvade jobb med prat med att ge feedback till Kugges ny bloggdesign. Jag har också blivit inspirerad. Känner höstens vindar vina. Det behövs lite förändring. Lite nytt, lite bättre, lite proffsigare. To be continued.