Ångestlördag i ett vintrigt Helsingfors.

Lördagen var en typiskt vacker vinterlördag – hur nu en sådan egentligen ser ut? Temperaturen hade stigit ett gäng grader och det var ljummet att gå ut i endast typ minus tre istället för minus tio. Det är fint med snön, när den bestämmer sig för att stanna kvar i flera veckor och det blir så pass varmt att det är skönt att vara utomhus. Jag tog på mig den kallare vinterjackan igen och gick arm i arm med pojkvännen på promenad genom Helsingfors.

Staden var lite gråmulen men med strimmor av solen som kikade fram och det var ungefär så jag kände mig också, drunknade nämligen i ångest så som man gör ibland. Varför? Stress? Ja kanske. Det är så att vara tjugotre? Förmodligen det också. Alldeles för höga krav? Antagligen. Och så det här med att jag inte får någon ro i kroppen om jag inte 1) tränat och 2) städat. De där ”måstena” som jag mår bra av och njuter av att göra – men inte hinner när livet kommer emellan. Hur lär man sig att cope with that så att säga?

Jag menar, se som det såg ut. Stan var fylld av lördagsglada människor och där gick jag med tårar i kroppen förutom när vi satt inne och drack kaffe och läste varsin bok på det nya svenska caféet johan & nyström som öppnat i Helsingfors. Då lugnade sig hela mitt inre och jag hade förmodligen kunnat stanna där i flera timmar, men boken tog äntligen slut (efter en hel höst). Och också stunden när vi kom hem på kvällen och gjorde absolut nästan ingenting och åt både stekt lax och smågodis. Så optimal en lördagskväll kan bli. Vi städade också förresten, det var kanske det som tillslut fick mig att känna åh nu är allt bra igen.

Konstaterade också att veckan varit SJUKT BRA, men… Jag tror jag är introvert till den graden att jag blir helt slut efter intensiva umgängen och när det finns något på schemat varje dag och kväll. Det var finskakurs på tisdag, resemässan på onsdag, finskakurs igen på torsdag följt av blogg-eventet, fredagkvällen bjöd på en liten inflyttingsfest… Så under lördagen kanske luften bara gick ur mig som en ballong?

Hur sjutton gör andra med fullspäckade scheman? Eller förresten, jag vill inte ens veta, låt mig leva i min lugna härliga värld istället. Får väl anamma ett tankesätt som jag vill minnas att Blondinbella delat med sig av, det är okej om det är intensivt under en kort period – det viktiga är att du får tid och vila sen. Den här kommande veckan ska bli lugn – så att jag orkar vara pepp på nästa helgens event med Girls in tech in Helsinki!

3 Comments

  1. Jag känner igen den där urladdningen inför massa olika sociala sammanhang och är lagt lite åt samma håll själv. Har precis gått in i en sån vecka nu, med mycket ”offentliga miljöer”, bortanför mitt skrivbord på jobbet och jag känner redan nu hur jag börjat samla energi. Kämpa, typ.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *