Jennifer sandström

Efterfest och dubbla hjärtslag.

Jag ställer er frågan om ni vågar chansa och underförstått är detta precis vad jag uppmuntrar er till. Men vem är jag att lyssna på om jag inte lever som jag lär? En historia kom upp bland mina minnen för någon dag sedan och jag måste dela med mig.

Klockan var strax efter tre när jag kom hem från husfesten som slutat i efterfest. Jag klädde av mig, tvättade bort sminket och tog med mig laptopen till sängen. När jag loggar in på Facebook skriver han som jag några veckor tidigare träffat i kön till krogen. Vi hade bara hälsat och jag visste knappt vem han var, mer än att han hade en intensiv blick.

Han frågar plötsligt efter en stund om jag vill komma över på efterfest och när jag svarat “ja varför inte?” och han säger att han betalar taxin, tar det bara fem minuter innan jag är fullt påklädd, fortfarande osminkad och smyger ut från huset.

Jag (inte ens myndig ännu) är alltså på väg hem till en kille jag inte känner, som jag inte vet vart han bor, mitt i natten? Känns klokt så här i efterhand.

Vi satt vid köksbordet i flera timmar och pratade. Om vad minns jag inte nu, det var oväsentligt. Hans ögon var så vackra och det är alltid trevligt att prata med någon. När det blivit nästan morgon erbjöd han sig att ringa en taxi som kunde ta mig hem, men när jag undrade om jag fick stanna, avböjde han inte.

“Din närvaro, din kropp, dina ögon, fick hela
mig att stanna och rusa på samma gång.
Du var inte mänsklig, du var helt otrolig.”

Det blev en liten hemlighet alltihop. Och inte ens mina närmsta vänner visste vart jag hade varit på äventyr, att jag hade varit på äventyr. Veckorna gick och smsen var regelbundna. Jag var förälskad, drunknade i hans djupa blick och kunde knappt äta. Nätterna han höll om mig var bland de bästa jag visste och när han kysste mig bland folk smälte jag totalt.

“Jag kunde inte äta, för känslan du
gav mig tog upp all plats i min mage.”

Så småningom var det inte lika hemligt längre och han lekte med mig så som han behagade. Skyllde på att jag var för ung och kanske var det hans anledning. Jag förstod ingenting och var galet förälskad och grubblade ofta över att han inte riktigt ville ha mig.

Och så en kväll kom han upp till mig på krogen. Vi hade inte pratat på några veckor och han berättade att han hade träffat en annan tjej och att det kändes bra. Sen, hur det nu gick till, hamnade vi samma säng den natten och han sjönk som en sten i mina ögon.

Veckor och månader efter kunde jag fortfarande drömma om de där ögonen och känslan av att bli helt jäkla mållös så fort jag såg honom. Men vilken tur att det gick över, för jag skulle inte för något i världen vilja ha honom idag. 

FÖLJ:

6 svar

  1. Men åh vilken fin text. Lämnar ingen oberörd tror jag. Har kikat lite i din blogg några dagar och fastnade helt enkelt. Jag kommer fortsätta läsa, du är jätte duktig :)

  2. Jag älskar att läsa det du skriver, det känns så verkligt! Tror vi alla känner och tänker som du ibland, men du kan verkligen sätta ord på det. Underbart att läsa, Tack!

  3. Wow. Vilken text. Var rastlös ikväll och ville hitta en ny blogg. Gick in på Elaines och klickade in på kommentarerna och fann ditt namn följt av en liten text som träffade mig – Att bli förälskad. Har samma längtan och dröm, och detta äventyr på natten prickade även det mitt i prick. Ville bara skriva det. /Linn

  4. Åh – förstår precis känslan när jag läser. Tänker mig tillbaka.
    Det där overkliga; övermänskliga… när man varken kan äta eller tänka klokt. När känslan tar över HELA kroppen… och man låter det hända. ^^

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.