Pepp för Elaines föreläsning.

Har lyssnat på gammal musik (ni vet, the Beach Boys, Dire Straits, The Cure, Queen osv) hela morgonen/dagen samtidigt som jag pluggat lite engelska och ägnat flera timmar åt att plocka bland mina kläder. Har lyckats fynda en hel höstgarderob i min röra, behöver bara: ett vitt linne, svarta jeans, ett bälte och ljusa skor i läder.
IMG_0455.JPGMin skinnjacka har hängt med i åtta år men jag har väl mer eller mindre insett att jag inte passar så bra i skinnjackor öht. Så den få stanna hemma tillsvidare.

Just nu känner jag mig som 70+ med ryggont från igår när jag stod halvböjd hela dagen med mina klädlådor + hjälpte mamma att flytta. MEN jag är så pepp för ikväll – min moster skulle nämligen på Elaines föreläsning ikväll och det fanns biljetter kvar, så gissa vem som hänger med? Jag såklart. Föreläsningen är ämnet Vardagsmakt och då har jag läst boken gissar jag att det kommer bli en perfekt recap.

Vi hörs sen!

Årsbrevet som aldrig kom från Jennifer 2013.

För ett år sedan satt jag i Indien och försökte skriva ett “årsbrev”, ett brev till mig själv som skulle publiceras nu. Men jag fick liksom inte till det och jag skrev istället något som var alldeles för drömmande och orealistiskt – ett inlägg som jag valde att inte tidsinställa. Och i vilket fall som helst så skulle vad jag än hade kunnat skriva då, aldrig stämma överens med hur livet faktiskt är nu.

För ett år sedan hade jag nämligen precis träffat indiern och jag var störtförälskad. Det var en stormig och dramatisk kärlek, jävlar vilken upplevelse – men om jag ska vara ärlig, hoppas jag att jag slipper uppleva en sådan igen. Tro mig när jag säger det mina vänner, det är en story värd att skriva en bok om.

I december pallade jag inte mer. Jobbet sög all livslust ur mig och magen sa plötsligt ifrån och sa säg upp dig. Allting skedde lite impulsivt och jag tror mitt undermedvetna styrde mig. Jag sa upp mig, bokade en hembiljett efter julen då min mamma skulle komma till Indien. Och sen berättade jag allt för mitt ex. Vad jag tänkte? Jag tänkte att jag bara behövde andas i Europa ett tag, och att jag kanske kunna komma tillbaka sen. Och andas behövde jag. En vecka senare hade jag jobbet i Tyskland och när jag upptäckte hur härligt det var att andas i frisk luft i västvärlden kände jag att jag aldrig någonsin skulle kunna flytta tillbaka till Indien.

Och ni vet ju vad som hände sen.

moln

Och den första dagen stod jag utanför mitt jobb i München med jordens tyngsta hjärta. Jag tittade på de här molnen och Linnea Henrikssons låt timmen är slagen spelade i mina hörlurar, molnen kommer spricka upp min vän. Det gick såklart över och nu sitter jag här med ett galet lyckligt och varmt hjärta. Det är liksom svårt att ens minnas den känslan jag hade då, den känns så ofantligt långt borta nu.

Hjärtat lättade och himlen ljusnade.
Snart log jag igen och det blev en fin tid i München. Det var sådär pirrigt att börja dejta någon igen. Att föreslå att vi skulle se film en kväll, eller laga mat. Att gå ut en kväll och sluta på efterfest hemma hos någon annan, vi två på en luftmadrass. Vi tänkte att vi får nog säga hejdå när vi är klara här i Tyskland, men när det väl kom till kritan insåg vi att det kunde vi ju inte göra riktigt ännu.

Så vad har vi egentligen lärt oss det här året Jennifer? Vi har lärt oss att människor vi bryr oss om kan vi tvingas såra, men vi bör inte göra det mer än nödvändigt… Och ibland tvingas vi såra någon för att ta hand om den viktigaste vi har, oss själva. Det kan du vara stolt över. Jag är stolt över det, att jag älskat, sårat och gått vidare och låtit hjärtat läka för att kunna få plats för någon annan.

När det kommer till vänner har det också varit ett bra år – många nya bekantskaper och några nya nära vänner. Har även fått hänga med min bästisar i Sverige och träffat gamla vänner från utlandsstudier.

Jag är också stolt över att träningen var en väsentlig del i mitt liv det senaste året – det gjorde vi bra! Och slutligen – resemässigt har året varit helt jäkla awesome.

öl Liechtenstein

Här satt jag i Lichtenstein med min roadtrip-dejt (yes, det var T) och drack öl. Vi beställde in en fanta och en öl, de serverade utan att fråga ölen till honom – trots att det var jag som skulle ha den. Samtidigt bokade vi ett hotell för natten i Österrike, Dornbirn. Impulsivt när det är som bäst!

Trots allt hörni, känner jag mig fortfarande som samma gamla jag. Det har hänt så mycket, men man känner ju liksom inte det, om ni vet vad jag menar? Jag har förmodligen växt mer och lärt mig mer än vad jag själv kan förstå just nu.

Så, nu får det räcka. Ska skriva ett brev inför nästa år också!

Klädprojekt.

Jag är jättetacksam över att jag har en kropp. En kropp som jag kan klä med ungefär vad jag önskar. Jag är också tacksam över att jag har en massor av kläder att klä min kropp med. Ja, det var tacksamhets-dag igår i min 40-dagars-bok. Och samtidigt slog en enorm jävla klädångest in, därav precis som jag nämnde tidigare: klädprojekt!

Ärligt talat hatar jag kläder och shopping. Jag struntar fullständigt i vad som är modernt eller hippt och ingenting tråkar ut mig så mycket som shoppingcenter och modebloggar. Eller, det kan förmodligen vara lite kul, jag gillar lite konstiga kläder och färg – och tycker det är rätt viktigt att se presentabel ut. Dessutom kan man förmedla så mycket via sin stil. Men jag är så extremt trött på konsumtionssamhället och trött på billigt skräp. Dessutom lever jag för det mesta i en väska på 23 kg och behöver en stil där alla kläder går ihop med varandra, mer eller mindre, – det finns liksom inte utrymme för en stil med casual/sporty/uppklätt/stilrent – utan vi måste hitta ETT tema, jag och mina kläder.

Så, vad har jag kommit fram till? Jag har kommit fram till att jag vill prioritera kvalitét före kvantitet i alla lägen (åh hur många gånger har vi inte hört den förut?). Och att jag ska försöka hitta “min stil”. Jag har inte riktigt listat ut hur ännu – men det är en del av projektet.

Ska börja idag med att gå igenom ALLT jag har här hemma hos min moster – och radera allt jag inte kan tänka mig att ha på mig! Och försöka att inte tänka på hur underbart det skulle vara att faktiskt ha en garderob med alla sina kläder…

kläder Pinterest

Min Pinterest kommer förmodligen också vara en del i det hela… Älskade Pinterest!

Säger god morgon och välkomnar höstens planer.

Godmorgon på er hjärtegryn! Idag är en viktig dag på många plan. Och viktiga dagar bör man börja i lugn och ro, gärna i en vacker miljö med en mysig kopp te. Det är trots allt väldigt mycket höst nu, och bland teerna är de klyschiga yogi-teerna min favorit! Man kan låta sig inspireras av orden och fnissa lite över hur fantastiskt fåniga de är egentligen. Men te har hög mysfaktor och Yogi Tea har goda smaker. Körde på rooibos idag för lite energiboost!
IMG_0451.JPGIMG_0452.JPG
Nog om te nu.

Det är den 1 september idag och idag börjar även det jag tänkt pyssla med i höst! Jag ska läsa en distanskurs i engelska! Och eventuellt en annan kurs om jag pallar läsa 150% – men det borde man göra va? Det här var inte alls planerat och det var en sista-minuten grej, som det ofta blir för mig. Men det känns bra. Jag kommer behöva åka en del till Göteborg i höst av en annan anledning så det känns som en fin idé att kunna vara lite rörlig och flexibel. Vet inte alls hur det är att plugga på distans dock?! Ska bli spännande att upptäcka det.

Ska även ta tag i mitt kläd-projekt idag. Och gå till läkaren med min lilla mage.

Låt oss fånga den här första officiella höstdagen på bästa möjliga sätt! Jag ska göra min morgonövning från boken (såg att du Mia-Maria ville veta namnet, May Cause Miracles, berättar mer om den sen), dricka mitt te och sen är jag redo för min måndag!

Bästa vänner.

Icke att förglömma, att sakna någon är väldigt, väldigt fint. Helt briljant faktiskt.

Och visst har hon rätt, min Frost. Är så glad att jag har henne att sakna varje dag. Optimalt skulle förstås vara att få träffa henne, helst varje dag – men jag saknar henne hellre än att inte ha henne alls! Det betyder så mycket ha någon där, fast än vi inte pratar så ofta utan mest när vi ses.
IMG_9716.JPG

Den här andra Emma-bönan, Hjalmar, får jag träffa till helgen! Det ska bli galet fint. Hon ska få visa mig sina favorithörn av Stockholm då tänkte jag. Jag ska trötta ut hennes öron med så sjukt mycket tjejsnack att hon kommer behövas plåstras om efteråt!IMG_9715.JPG
Här är de bägge två. Vår vänskapskärleks-middag i Jönköping förra våren.IMG_9203.JPG
Och en av våra sista utekvällar där. På Hjalmars balkong stod vi och sjöng och skrattade innan vi gick ut i natten.IMG_0923.JPG

Fina är de, mina Emmor!

816 timmar senare.

Det är en märklig känsla att säga hejdå när man tillbringat tjugofyra timmar om dygnet med varandra, i trettiofyra dagar. Trettiofyra, mestadels, underbara dagar. 816 timmar.

Vi stod inne på Landvetter flygplats, precis innan säkerhetskontrollen, och ville liksom inte släppa varandras läppar. Fast än vi ses så himla snart igen. Nu känner jag mig lite svag och undrar hur sjutton jag ska kunna somna i kväll. Känns som en vettig grej det här med ‘ensamtid’ ändå. Det är ju egentligen inte rimligt att bli så uppslukade av varandra, fast vem bryr sig om vad som är rimligt och inte när någons närhet känns så bra?

Det är fint hur nära man kan komma någon, men också lite skrämmande. Sårbarheten blir liksom så påtaglig. Plötsligt kan man känna massvis, utan någon garanti för hur det kommer kännas nästa morgon och nästa och nästa. Men det är det som är livet, det är det som är vackert. Och jag måste få skriva om det nu, även om det är nytt. För det händer nu, det känns nu och då spelar i morgon ingen roll.

Maia Hirasawa i Mölndal.

Igår kväll, lördagkväll, tog vi bilen till Mölndal där det årligen hålls en konsert med namnet “musik på vattnet”. Dock regnade det så man hade flyttat in konserten till ett gymnasium. Det är en gratiskonsert och när jag läste i tidningen att årets gäst skulle vara Maia Hirasawa blev jag såklart sugen på att gå dit. Jag har inte lyssnat överdrivet mycket på henne, men gillat det jag hört.

Och det var en fin konsert. Också tack vare gymnasiets orkester som var med på en hel del låtar. Jag älskar Maias röst!IMG_0435.JPGIMG_0436.JPG
Dock pratade jag och T om hennes texter efteråt. Vissa låtar var rätt berörande på grund av den historia som fanns runt omkring låten. Men de flesta av hennes låtar känns ganska random och hon hade kunnat göra en låt av i princip vilken händelse som helst.

Det känns som att Maia Hirasawas musik skulle kunna bli aningen bättre med lite vackrare låttexter. Men det kanske finns en särskild charm i just det hon gör? I vilket fall älskar jag hennes röst och gillar hennes låtar!

Bakom kulisserna.

Jag önskar att ni kunde se ibland vad som döljer sig under ytan. Att livet sällan är så perfekt och magiskt som det kan verka. Det kommer tuffa stunder som man måste ta sig igenom. Och det gör man, och det måste få vara tufft ibland. Man måste få känna att man lever, bli påmind om vad som är viktigt och inte.

Vi lär av våra misstag, det har jag lärt mig. Och sådant lär man sig bara the hard way.
IMG_0432.JPG
Samtidigt tror jag att livet kan vara himla magiskt också, om man önskar. Jag har börjat läsa en bok nu, där man gör övningar under 40 dagar. Kanske berättar jag mer om den senare, ni är en del som är så skeptiska till den inställningen. Men varför behöver jag bry mig om det egentligen? Vi får ju alla leva våra liv precis som vi vill, inom ramarna för vad staten tillåter.

Jag har några mission: att inte ta andras åsikter personligt utan lyssna till min egna och förstå att vi alla är olika. Och så vill jag ta hand om mig själv, älska mig själv fullständigt och inte behöva göra mig själv besviken.

Djupa tankar en lördagsmorgon. Men det blir så ibland. Nu ska jag krypa tätt tätt intill någon igen, någon som finns här nu men kanske inte alltid kommer göra det. Var rädda om varandra och uppskatta de värdefulla människor ni har omkring er.

Tips till glassen: O’hoj Hard Topping.

Nämnde ju härom kvällen eller dagen en chokladsås som stelnar. Ni vet precis som man brukar kunna välja när man köper mjukglass? Det har alltid varit min favorit. När jag jobbade på Frasses (mitt första jobb i unga dar) så fick vi äta gratis och det var heaven att kunna ta mjukglass i önskad mängd och chokladsås hur mycket man ville!

Så ni kan tänka er att jag blev överlycklig när jag såg att det fanns chokladsås som stelnar att köpa i butikerna här hemma nu ! Muuums. Det är O’hoj Hard Topping som är denna chokladsåsen som stelnar och den ser ut såhär:

IMG_0428.PNGOBS, nej detta är inget sponsrat inlägg!

Gissar att ni kan hitta den i närmsta matbutik, ICA, Coop, Hemköp eller var ni nu kan tänkas handla.

En skål med vaniljglass och ös på massor med den hårda toppingen så har ni fredagsmyset för ikväll! Chokladsåsen passar garanterat bra om ni vill passa på att göra hemmagjord frozen yoghurt istället.

Turist i Göteborg.

Andra saker man måste göra som turist i Göteborg: gå upp till Skansens Kronan.
IMG_0405.JPGIMG_0404.JPG
Där har man en vacker vy över hela Göteborg.

Och när man ändå är i området har man ju massor av mysiga områden där. Promenera från Haga, efter en fika där såklart, vidare till Järntorget och alla första, andra och tredje långgatorna – där man kan ta en till fika, hehe. En parentes är även om man behöver besöka tandläkare i Göteborg – då finner man en folktandvård vid Järntorget på Första Långgatan 26 – dit gick nämligen jag då jag hade tur och fick tid samma dag som jag ringde! Jag har ju en lång tandstory jag ska berätta för er någon gång i framtiden.

Fortsätter man uppåt förbi dessa gator kommer man till Linné – den stora, trevliga gatan med alla restauranger och caféer. Sedan kan man gå vidare ännu längre om benen orkar och gå till Slottsskogen. Massor av mysiga platser att besöka i härliga Göteborg.

Det har varit väldigt fint att vara här den här gången. Göteborg är ju lite mitt andra hem och platsen jag skulle flytta till om jag flyttade “hem”. Men den här gången har jag sett på staden med lite nya ögon och sett hur fint det faktiskt är. Så himla himla fint!!