God natt.

Klockan är precis tjugotre nollnoll och jag har fastnat vid min lilla pärla till Macbook, det var längesen vi hängde, med franska låtar från Spotify och vid mina egna texter. Jag vet inte om man får eller bör säga sånt här men jag imponeras ibland av det jag skrivit. När det gått några månader eller år och jag läser igenom gamla texter kan jag tänka wow, har jag skrivit detta? Inte nödvändigtvis synonymt med att det är helt awesome texter, men att vara allt för självkritisk kan nog inte vara helt hälsosamt, så jag tycker det är okej.

Här är några utdrag från en text ni inte kommer få läsa, aldrig någonsin. Förutom kanske i en framtida bok när allting preskriberats och kan göras om till historier, som om de aldrig riktigt hänt.

“Jag skriver för att minnas, minnas historien och detaljerna. Men hur skulle jag någonsin kunna glömma de veckor som passerat?”

“Ångest. Jag hade bara snuddat vid ordet tidigare, jag hade aldrig upplevt det förrän den söndagen. Söndagen efter lördagen. Hade jag fått välja hade jag inte vaknat upp den morgonen.”

“Vi drack vin, jag spillde ut vin och vi blev fulla.”

“För det är så det känns, rätt, fast det är så fel.”

Och nu måste jag sova.

07.07.13

Jag hade precis kommit till Indien.
Jag hade ingen aning om vad som skulle hända, men detta var vad jag drömde om…

Jag gör mitt år i Indien och det är en lärorik period på många plan. På jobbet preseterar jag bättre än någonsin och jag är mer dedikerad än vad jag någonsin varit till någonting (förutom möjligtvis skrivandet). I slutet av min tid i Indien börjar jag av nyfikenhet spana på New York och möjligheterna att bo och jobba där. Jag kommer i kontakt med ett svenskt företag som letar efter en marknadsföringsansvarig för sitt kontor i NYC. Det är ett mycket förmånligt erbjudande med relativt låg lön men där bostad i centrala Manhattan ingår. Jag tillbringar sommaren i Sverige, skriver på min bok och fixar med visum innan det blir höst och jag ger mig iväg igen, till New York City. Här blir livet stormigt. Efter Indien och den otroliga uppmärksamheten från män är jag något av en expert på att dejta och de kunskaperna sätts på prov. Jag jobbar halvt ihjäl mig och dejtar stiliga och rika män i kostym om helgerna. Bloggen växer och växer. Plötsligt är vintern förbi och när våren närmar sig inser jag att nu ska jag göra det, nu är det dags att livnära mig på skrivandet. Tack vare alla kontakter jag skaffat mig under första året i NYC lyckas jag få en anställning på ett magasin och det är där allt börjar.

Jag jobbar om möjligt ännu hårdare och plötsligt har ytterligare ett år i det stora äpplet passerat. Vid den här tidpunkten är jag helt slut av jobbet och jag frågar mig själv vad det är jag egentligen håller på med – var det såhär det skulle bli? Samtidigt är jag för första gången någonsin i ett förhållande med en man som beundrar mig så som ingen annan tidigare gjort. Och jag älskar New York och jag älskar honom. Det är ett liv jag inte vill ge upp. Så jag bestämmer mig för att ta semester och göra den där road trippen genom hela Europa som jag länge drömt om. Europa är alldeles fantastiskt och någonstans på ett tåg i Italien uppstår kärlekstrubbel. Jag träffar en svensk man och det är plötsligt så självklart, det är en känsla av ”men där är du ju!”

life is a story make yours the best seller

Efter två månader är jag tillbaka i New York och det ska dröja ytterligare ett halvår innan livet tar en vändning. Det är under julen det sker då jag och min New York-pojkvän bestämmer oss för att besöka Sverige tillsammans. Jag har inte kunnat släppa honom som jag träffade under min resa genom Europa och kroppen lyssnar inte till huvudet utan kontaktar honom i samma stund som vi landar i Sverige. Saker och ting blir så kaotiska att jag ett tag funderar på att boka en enkelbiljett till Nya Zeeland, för det skulle alltid vara min sista utväg när livet gick åt helvete, det hade jag lovat mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle behöva krossa en mans hjärta så hårt men det gör jag och på nyårsdagen lämnar han landet och åker hem igen. Jag åker tillbaka en vecka senare, utan någonstans att bo och får flytta in på en singel-väninnas soffa. Trots det beslut jag tog är jag ett vrak och förfärligt ledsen. Det värkande hjärtat bedövas med vodka och vi besöker klubbar jag inte ens visste fanns. Av orimliga skäl ignorerar jag min svenska drömprins och månader av jobb, tårar, alkohol och dans följer. Men en torsdag i maj ringer plötsligt någon på min dörr. Och där står han, med en bukett mintgröna rosor och ler försiktigt sitt sneda leende. Jag känner hur allting inom mig smälter, lämnar min kropp och blir till en pöl på golvet.

Stillheten.

Behöver få komma tillbaka till platser med lugn och stillhet precis som Ruhpolding. Det borde ske minst en gång per år.

Det är svårt att inte go all mindfulness crazy när man kommer till sånna här platser. Det är så fridfullt och harmoniskt. Man drar in frisk luft i lungorna och vill börja med yoga och meditation på större. Åtminstone jag känner så.

20140419-113030.jpg20140419-113045.jpg

You can never die.

dom kommer fråga hur länge tog det att skriva boken? och jag kommer svara omkring tio år, det var då allt började. jag kommer vara trettionånting. Glad och kanske lite utmattad. Men fri. Och lättad över att äntligen ha satt ihop alla de tusentals anteckningar som samlats i Iphones och framtidens telefoner till en enda lång text. Till den där boken. Det blev bara en bok och sen flyttade jag till nya Zeeland och stängde av kontakten med omvärlden nästan helt. I alla fall för ett tag. Tänk om det skulle bli så.

20140422-221206.jpg

/Jennifer, från de sagolika drömmarnas värld

Mvh filosofen.

Hej bloggen. Kändes så himla fint att vara tillbaka på jobbet idag. Hade saknat mina finska friendz och de norska jänterna. Kände ett uns av travel hangover men det gick över efter jag åt upp min choklad-påskhare, typ. Det har varit underbart att få hänga med pappsen i alperna och njuta av utsikter, promenader och massor med god mat. Känner dock någon sorts längtan av att leva livet mera meningsfullt oftare.

Jag blir alldeles matt av tanken att leva ett liv efter hur ens jäkla cv ser ut. För det är ju exakt vad vi gör. “Det här är en bra merit.” “Man måste undvika att ha luckor i sitt cv, se till att alltid göra något.” När jag tänker på det så känns det bara så fruktansvärt meningslöst. Och i mitt huvud viskar någon There must be more to life…

Jag skulle älska att bli framgångsrik med en tjusig karriär. Jag skulle förmodligen trivas och så. Men.

Vet ni vad jag drömmer om? Att få äga en häst, eller åtminstone rida när jag känner för det (kanske några gånger per år). Samt att jobba som nanny. Jag skulle också verkligen vilja yoga regelbundet. Det där sistnämnda är väl enklare att ta tag i. Men att bli nanny – det är väl ingenting man kan göra med 3 års högskola i ryggen? Eller egentligen vill jag kanske bara få gosa med en bebis eller några knoddar lite oftare än i dagsläget. Jag vill inte bli mamma än på mycket länge, men barn är så fruktansvärt härliga. Och vart kan man hitta en islandshäst?

Jag har nog bara klivit in i den där vanliga OMG VEM ÄR JAG ENS-perioden. Det kommer lösa sig och livet kommer bli exakt så bra som det bör. Jag har det bra och jag är tacksam för allt jag fått och får uppleva. Tacksam över igår, idag och i morgon. :-)

Uppladdad, urladdad, uppochner.

Känner mig så refreshed efter dessa dagar. Har inte orkat plocka upp telefonen för att blogga, och då gör jag det inte. Men ni har förmodligen också haft bättre för er. Vi kan höras i morgon så kan jag visa fler bilder och ösa ur mina tankar över er som vanligt igen.

Men en sak jag måste berätta. I Tyskland kan man köpa FÄRDIGKOKTA och redan MÅLADE ägg i butikerna under påsk. Hur sjukt?

God natt, från en hotellsäng hemma i München igen

20140421-212320.jpg
Nåja, detta är inte i hotellsängen, men i hyrbilen som vi lyckades lämna tillbaka idag utan att få någon sorts bekräftelse på det? Misstänker nu att vi lämnade den till en avancerad liga som lurar hyrbilsmänniskor….

Påskafton ovan molnen.

Påskafton i alperna, inte helt dumt ärligt talat. Det är första påsken på fyra år som jag inte känner någon vidare hemlängtan. Annars är det den tiden (och endast den tiden) jag brukar vilja döda för att få vara i Gällivare.

Nere i Ruhpolding var det dock molnigt, så vi tog en linbana upp till bergens toppar och ovan molnen. Alltså helt underbart var det.

20140420-092332.jpg20140420-092341.jpg20140420-092505.jpg20140420-092521.jpg
Vi ville egentligen vandra runt berget en längre bit, MEN det var alldeles för mycket snö så vi kunde inte hitta stigen. Var dessutom väldigt slaskigt och lite svårt att gå. Istället gick vi ned för berget en bit och tillbaka upp. Vackert var det hur som helst och backen uppförs var lite tuff, härligt tuff.

Lunch såhär! Med en sten som pall och ljuvlig jävla utsikt. Vi hade köpt med oss bröd, rökt torsk och någon typ av skinka. Helt perfekt.

20140420-092559.jpg20140420-092611.jpg20140420-092643.jpg20140420-092700.jpg

Efter vår lunch fick jag himlans massa energi. Blev överlycklig när jag hittade en fläck som inte var täckt med snö eller lera och jag kunde göra armhävningar! Sedan spurtade jag nästan uppför backen vi vandrat nedför och pappsen som är så vältrimmad halkade efter. Är lite lätt mör i kroppen idag.

20140420-092737.jpg20140420-092709.jpg20140420-092715.jpg
Kunde sedan njuta ytterligare av utsikten med oboy med vispgrädde. Kall sådan pga fick upp värmen så i den stekande solen.

Fin påskafton i Ruhpolding och de tyska alperna!

In English, about mountains and home and love.

20140419-192314.jpg

It is the mountains. Of course it’s the mountains. It has always been. The place where I feel like home. I’m not scared of them. It’s different with the ocean. The mountains have an ending, I can see it and I can go there. Touch it, feel it. Maybe that’s what I love about the sea, you never know what’s hiding in there, but it’s not my home. Some sides of the mountains may be steep, but it doesn’t scare me. And these mountains like the alps, you can look at them for hours and still never see all of them. You can walk over them. They have all different shapes and cast shadows on each other. But the ocean is just very, very flat. You can listen to the waves, you can be on them and in them and it’s wonderful, but it’s also boring. And horrifying.

I don’t remember the first time I looked at a mountain. Because I grew up with them. But I remember the first them I really looked at them and saw them, it was when I moved from there from my home city. When I came home again the nature was just amazing.

Maybe that’s why I like to move from place to place, because our eyes get used to the beauty around us. Maybe that’s why it’s so hard to love oneself, because we are so used to our own greatness that we just don’t see it. But we don’t have to run away and look for the beauty, we can just learn to see with new eyes. Wake up in the morning and really see what is out there. What do you see when you walk outside your door? Pretend you would see it for the very first time, what would you think of it?

And look yourself in the mirror, imagine it’s a stranger you see. If you could listen to your own life story, what would you think? She is amazing, isn’t she? That’s what I’m trying to teach myself at the moment, because I have these dreams in the night haunting me. It takes som practice to change these deeper thoughts that go years back. Thoughts that may still think you are worthless and believe that everyone is gonna reject you. I still dream that people just walk away. Even though I’m the one who is walking away nowadays. It’s strange isn’t it? Just another proof of how it doesn’t matter who or how many or how much people love us,

what it all comes down to is the love we feel for ourselves.

Glad påsk!

Hej vänner. Tycker påsken är en rätt oorganiserad högtid. Vet någon när man egentligen ska fira, vara påskkärringar eller påskgubbar, gömma och leta påsk ägg eller vad man nu vill göra? Jag säger glad påsk mest idag i alla fall och sörjer lite att jag inte har något typiskt svenskt påskägg.

Men jag fick börja min påskafton SÅHÄR

20140419-120346.jpg

Och ska nu fortsätta den SÅHÄR

20140419-120404.jpg

Ingen stress här i alpbyn, så himla skönt. GLAD PÅSK PÅ ER – hur firar ni idag? ❤️

Visiting lille Österrike och Salzburg.

Wowowow! Idag åkte vi över till gränsen, bara ett par mil bort. Och då hamnar man i Österrike och den fantastiskt vackra staden Salzburg. Berg och vackra byggnader i ett. Vi besökte Hohensalzburg Fortress. En fästning som ligger högt upp på en kulle. Så vackert att se ut över staden och se alla snötäckta toppar! Även fästningen i sig var intressant att ta sig igenom.

20140418-225916.jpg20140418-225925.jpg
Vi fick alltså inte bestiga något berg idag men det var en liten bit att gå upp till den här byggnaden och det var rejält brant!

20140418-225940.jpg20140418-225947.jpg20140418-225956.jpg

Fångade lite ungdomskärlek på bild. Fysjutton vad kära de var. Trots den magiska utsikten hade de bara ögon för varandra – vägrade släppa taget eller blicken. Så. Himla. Vackert. Typ lika vackert som att spana på bergen… :-) Mvh smygfotograf

20140418-230006.jpg

Och så gick vi runt med walkietalkies och lyssnade på audio-guiden genom fästningen.

20140418-230025.jpg20140418-230031.jpg

Det var mulet men fint ändå.

20140418-230041.jpg20140418-230051.jpg20140418-230056.jpg

Dagens andra “motion” (förutom promenaden uppför den branta backen) blev när vi hamnade i helt fel del av staden och försökte hitta “centrum” för att i sin tur hitta en lunchrestaurang… Gick i 45 minuter, förbi restaurang som alla hade stängt mellan 14-18 och klockan var just där emellan. Tillslut stannade vi på ett konditori och åt gulaschsoppa. Med efterrätt. Vilket var dagens andra av tre desserter! Första var på fästningen: en topfenstrudel som apfelstrudel fast med creme cheese istället för äpple – mycket godare!

20140418-230106.jpg

Kvällens middag råkade bli världens godast Kina-restaurang! Herrejösses aldrig ätit så god kinesisk mat eller så prisvärd. Den förtjänar publicitet i ett eget inlägg. Det var även där den tredje desserten tog plats.

Nu trött och slut och väldigt väldigt mätt. God natt ❤️