Man måste dö några gånger innan man kan leva.

Nonna. Ett restaurangtips om man vill äta italienskt i Göteborg. En alldeles ljuvlig restaurang.  

  
Med bästis. Emma. Var helt magiskt att träffa henne!

 
Vädret var också magiskt. Och ja sa tänk om det var så här jämt, det skulle inte kännas lika magiskt men jag är övertygad om att alla skulle må bra av det. Det var så mycket folk ute. Som bara hängde. Och verkade lyckliga. Men det är de säkert inte, lyckliga alltså. Vi går alla och bär runt på våra bekymmer. 

      

Bar himmel är ett annat bra tips när solen skiner. Vi hängde på trappen utanför och spanade på solnedgången. 

 

Svettigt.

Idag, är dessa kläder alldeles för varma. Sitter på spårvagnen påväg till jobbet och längtar in till AC:n. Pjuh. 

Det roligaste mitt i all denna sommar, är att det dessutom råkade bli vår kanske mest busy vecka på jobbet. Igår hade jag en plan att möta upp en kompis och åka ut till havet och ta en promenad i den varma kvällssolen. Men då uppstår en, vad man skulle kunna beskriva som, krissituation på jobbet. Och när man jobbar med språkresor och ungdomar ska flyga och flygen blir sena – då säger man inte nu är klockan fem så jag går hem för dagen, återkom i morgon när vi öppnar igen. Nej, man löser det. Så igår löste jag det. Och vid 21 kunde jag ta kväll. Haha, så himla typiskt. Hade känts lite bättre om det regnade och var storm ute liksom.

Oh well. Jobbet är kul så då ska man ju egentligen inte klaga. Jag får glädjas med alla andra som har möjlighet att njuta av hettan! 

Friday friday. Ikväll ska jag träffa min bästis SÅ KUL! Och på söndag ska jag flyga till London!

Semester is for losers.

De flesta av er vet nog hur varmt det är idag. Och för er andra så kan jag säga att jag alltså står barbent och i linne, påväg till jobbet, och svettas i solen. Det är inte det att jag inte gillar värmen, inte alls. 

 

Nåja, beror på vilken värme vi pratar om. Indien var lite extremt, München vad dock rätt trevligt.

Mer om mina tankar kring den svenska sommaren och dess bekymmer lite senare. Mvh Miss Negativity

Det här skulle för övrigt kunna vara fyra bilder från någon med semester. Tycker jag. Och önskar jag.

      

Men så är det alltså inte. Det är…

1. Jag som får värmeslag på jobbet, eller något liknande, som krävde några minuters ryggläge i vårt vilorum.

2. Jag som kommer hem och blir dirigerad till solstolen. (En liten lugn stund mellan jobb och stress.) Med min bok som är himla bra! Men denna författare måste haft spökskrivare? Så som hon producerat de senaste åren Jojo Moyes. Rekommenderar i alla fall Sophies historia - trots att jag inte nått slutet, den är så spännande och fin!

3. Smuttar på ett pyttelitet glas rosé till middagen och firar att i alla fall någon har semester, inte jag alltså. 

4. Och ja, eh, en frukost som skulle kunna förtäras av vem som helst. Men den såg lite somrig och fräsch ut tyckte jag!

Så nä. Egentligen långt ifrån semester här. Jobbet har inkräktat på de flesta av mina hjärnceller. Drömt om kollegor och hade en sms-konversation klockan fem i morse med planet (nåja, ledaren) som nådde USA och hann med anslutande flyget. Sms-konversationen skedde alltså på riktigt och var ingen dröm, det fina med att ha en jour-telefon! 

Men jag drömde också att jag cyklade i vilda västern (med kollegor i och för sig) samt om MINIONS. Filmen går nu! Jag är så exalterad alltså! Hur kan man inte älska de små underbara figurerna? Men samtidigt, hur kan några små figurer skapa sådan uppståndelse och kärlek? Haha, beundransvärt.

Pöss på er!

PS. Förlåt Sverige, jag älskar de ljumma vindarna som smeker min hud i detta nu.

Wonderful life.

En helt oskyldig frukostbild. Vaniljyoghurt med blåbär stora som bumlingar och müsli. På balkongen. I solen. Bara ben och en gammal favoritkjol som passar sig för dagar när det är fjorton grader strax efter sju. 

 

Och jag önskar att jag kunde kliva ur min egna kropp och se på mig själv typ endast genom denna oskyldiga frukostbild. 

En dag ska jag bo mitt i stan. 

Vaknar 06.11. Och mår bra. Så på topp att min iPhonekamera fångar mig mitt i ett peacetecken. I världens skönaste säng, sängen hos mamma. 

  

Överväger att flytta in här på heltid. Kanske går man crazy av att flytta ”hem” igen? Men jag går ärligt talat crazy av att bo ensam ute i vad som känns som världens ände. En vet ju ändå inte vad som händer i augusti. Och ska jag vara kvar här vill jag bo MITT I STAN. Kanske Sveriges svåraste stad att hitta bostad i, men underverk har ju inträffat förr. Generation Y NOT.

Sommaren ska tydligen göra entré i veckan. Tills dess passar jag på att gosa ner mig i de lite varmare klädesplaggen.

 

Alrighty kära medmänniskor. Ha en strålande måndag eller bara ta er igenom den, vilket som än passar bäst. Puss!