Maten på Hotel Austria i Lech.

Min pappa som åkt hit flera år nu har alltid pratat väldigt gott om inte bara bergen och vandringarna, men också hotellet Hotel Austria och maten de serverar! Nu när jag fick uppleva det förstår jag varför. Det är vanligt att både frukost och middag ingår när man bokar, eftersom det är en rätt liten by och man ofta är trött efter vandringen.

Frukostarna var den bästa hotellfrukost jag ätit, mycket pga att de hade körsbär. Jag är helt galen i körsbär! Sen massor av goda bröd, olika sorters skinka, frukt, yoghurt och massor av frön, bubbelvatten, vanligt vatten, power-vatten och ingefärs-vatten… Godaste scrambled eggs, massor av teer, till och med gott kaffe. Osv. 20140727-231030-83430156.jpgEfter den rejäla frukosten (det på bilden är sista omgången och alltså inte frukosten i sin helhet…) känner man sig redo för dagen! Man tror inte man ska bli så hungrig men när man vandrar så är det plötsligt lunch, man hittat en restaurang på toppen och gulaschsoppan smakar ljuvligt.

Sedan vandrar man mer, hem och duschar/badar/bastar/vilar lite och är plötsligt redo för 7-rätters middagen…

20140727-231037-83437712.jpgHär slår man sig ned, så beställer man dryck och väljer ibland bland två olika förrätter och alltid två olika varmrätter.

Första förrätten är dock sallad från en väldigt bra salladsbuffé. Sedan kommer förrätt 2 in, antingen en soppa eller juice. Efter det kommer rätt 3 som också är en förrätt, någon typ av tartar eller liknande. Eller som denna: bakat ägg! Var faktiskt väldigt gott. Sugen på att testa göra det hemma…

20140727-231125-83485436.jpgOch så dags för varmrätten. Här bjöds det på kattfisk (som var såå god) och potatischips i olika färger(?) som också var väldigt goda.

20140727-231051-83451772.jpgDet var också någon typ av kött de andra dagarna. Första dagen var det supermört som jag kan tänka mig pulled pork är (något jag inte ätit ännu…) och sista dagen tog jag en vegetarisk strudel!

20140727-231134-83494083.jpgMellan rätterna väntar man alltid lite och även om rätterna är små så äter man rätt mycket men man blir ändå inte sådär otroligt mätt som man ofta blir på restaurang – därför älskar jag konceptet, så mycket godmat men ändå härligt mätt!

Sedan kommer efterrätten in. Som ofta är i väldigt liten och lagom storlek. Och smakar av många olika smaker som gör sig mycket bra i kombination till varandra!

20140727-231100-83460461.jpg20140727-231145-83505443.jpg

Slutligen finns en enorm ost-buffé att ta för sig ifrån. En mängd av olika ostar med olika lagringstider samt olika söta senaps och marmelad-liknande saker, och vindruvor – att äta till. Jag ääälskar ost i alla former och det var bara sista dagen jag kände mig lite mättad och hoppade över den.

Ja, som ni ser, var det även ljuvliga dagar i matväg… :-)

PS. Nej, det här är inte ett sponsrat inlägg av Hotel Austria, Lech eller de österrikiska Alperna. Haha.

Painkillers at Pusser’s.

Sista kvällen i München, den blev exakt så perfekt som den skulle kunna bli. Tog mina tre närmsta office-vänner och gick till en bar vi pratat om men aldrig varit till, Pusser’s. Vet inte riktigt hur man ska beskriva stället, coolt liksom. Gammeldags, unikt och asgoda drinkar. Jag smuttade på den här, deras signaturdrink, i nästan två timmar.20140729-092805-34085995.jpg20140729-092817-34097697.jpg20140729-092818-34098729.jpg

Älskar konceptet av att vara omgiven av de närmsta såhär innan man ska lämna. Ari, jag och Lena på sista bilden. Ari och jag började samtidigt i februari och har hängt en hel del sedan dess – ja ni har ju hört om honom förr. Lena började först i maj och var väl den första nära tjejkompisen jag lyckats haffa. Det var hur sorgligt som helst att säga hejdå till henne, önskar så att vi hade fått mer tid tillsammans. Men – ser fram emot tills vi ses igen. Ari och Lena – ni är stjärnor som min himmel kommer sakna!

Åh München, åh vänner, det här var det. Tack för allt ❤️

“May I kiss you?”

För ett år sedan stod jag på balkongen på 16:e våningen med ryggen mot hela Kochi, den lilla staden i södra Indien. Han stod mitt emot och frågade may I kiss you. Och det var vår första kyss. Från dag ett var det intensivt. Det var något man inte upplever två gånger, för skulle det hända igen skulle jag göra allting annorlunda. Kärleken från en indier går inte riktigt att beskriva. Men jag kan säga att det har varit en utmaning att börja dejta européer och framför allt skandinaver, efter min indiska prins-upplevelse. Allt var verkligt där och då, man kunde liksom se kärleken i luften och sträcka ut en hand och röra vid den. Men nu känns det lite som en dröm, eller en bubbla, som liksom hände men inte längre är. Det var fint då och livet är fint nu också.

För ett år sedan kysste han mig och min Indien-saga började på riktigt.

Och detta twittrade jag exakt då:20140728-071902-26342792.jpg
Jösses ja, jag skulle nog göra om det alla gånger. Även om det var drama lika mycket som det var kärlek.

Och anledning att jag kan skriva om det nu, är för att det känns så skönt att ha gått vidare. Minnena (och blogginläggen obviously) kommer alltid finnas där.

Mer från Alperna.

Måste visa er fler bilder från underbara Lech! På lördagseftermiddagen efter vår hurtiga tur på fjället tog vi även den andra liften upp till en topp. Kändes lite läskigt men häftigt att åka en sån skidlift man sitter i och dinglar med benen, på sommaren! Såhär vackert var det där uppe:20140727-225047-82247447.jpg20140727-225046-82246397.jpg20140727-225110-82270871.jpgOch när vi kom ner var även byn vacker med sin strömmande lilla flod.

På måndagen var det regnregn men det gick fint ändå. Tog en tur på låglandet. Mötte en dam som var från Berlin och kommit hit i fyrtio år + vintrarna. Helt galet. Hon var gammal men hurtig och en väldigt piffig dam med fina glasögon och läppstift trots regn och vandring… Så söt! Vandrar med paraply gör man i Alperna också – slipper man bli så blöt. Blev rätt få bilder från den turen, den var kort bara någon timma.

20140727-225243-82363189.jpg För efter det tog vi liften upp på berget och gick en liten bit till en restaurang..

20140727-225407-82447227.jpgHär har Lechs alla invånare skrivit sina namn på varsin sten.

20140727-225304-82384545.jpgRestaurangen låg högt upp på berget och utsikten hade nog varit fin om det inte vore för molnen. Där serverades vi alp-ost och alp-korv – sååå gott! Samt kaiserschmarren som är lite som ungspannkaka fast sötare (se matbild nr 2)..

20140727-225408-82448184.jpg20140727-225409-82449096.jpgVår sista dag innan det blev dags att lämna pappsen och de vidunderliga bergen – besökte vi en hängbro högt ovanför marken. Samt ett vattenfall där det låg en liten restaurang som vi åt lunch på. Fint var det. Och kittlande läskigt att gå över bron.

20140727-230441-83081298.jpg20140727-230441-83081811.jpg20140727-230441-83081458.jpg

Senare kommer ett till inlägg från Lech, det finns nämligen en sista sak jag måste visa som var så fantastiskt med vårt Hotel Austria!

Too excited to sleep.

Vaknade innan sex och möttes av mitt tomma rum… 20140728-065358-24838761.jpgLite chockerat insåg jag att, shit, snart drar jag. Och så kunde jag inte somna om. Eller jag somnade om men drömde att det var en geting innanför min tröja, alltså inte särskilt avslappnad sömn.

Idag jobbar jag min sista dag. Väskan är packad. Ikväll ska jag ta en avskedsdrink med de närmsta. Och ja, i morgon tar jag farväl av den här trevliga lilla staden – på återseende förstås.

Nu känns det himla bra. Igår hade jag en sjuk down innan det gick upp igen – men det var nog mer PMS än en faktiskt känsla, haha, ni vet.

Anywhooo, ha en fin måndag! Senare kommer ett inlägg med fler bilder från Lech :-)

Och så sluter vi cirkeln.

Efter en lång sovmorgon har jag ätit fitness-brunchen på ett café mellan Harras och Implerstrasse dit vi alltid brukar gå på helgerna. Och efter att ha packat min väska lite fick jag sällskap på en promenad genom stan. Nu påväg hem var jag tvungen att gå till caféet som jag kom till min första kväll i lägenheten jag fick efter en vecka i München. Livet var så annorlunda då.

Jag älskar att reflektera över de kapitlen man just upplevt när de går mot sina slut. Det är någon sorts viktig process för mig.

Så nu sitter jag här, med mitt ingefära-vatten, och funderar på de sex månader som just passerat. Och det känns helt magiskt.

20140727-200851-72531362.jpg

Det känns magiskt trots att jag lyssnar på låtarna (Petra Marklund, Linnea Henriksson, candy love, all of me…) som påminner om den där tiden som gjorde så jävla ont i hjärtat. Jag gick igenom det jobbigaste uppbrottet med mitt ex, han jag föll för i Indien och inledde ett distansförhållande med. Jag tömde hela min kropp på tårar i veckor. Och sen, sakta sakta, ljusnade allt igen. Jag upplevde de galnaste festerna och fann så fina vänner. Nu sitter jag här och är glad att saker blev som det blev. Jag sitter här och är nöjd med livet, med vem jag är och vad jag upplevt.

Jag tror allting varit så himla lärorikt här. Jobbet (och insikten att man kommer måsta lära sig jobba med olika människor), att bo i Tyskland, att vara ensam och att inte alltid ha det så enkelt (första tiden var sådan), att bo inneboende (trots att jag gjort det förut) osv. Jag har ätit ute mer på restauranger och caféer än vad jag gjorde i Indien. Jag har lärt mig förstå lite tyska (men inte prata någon…) Jag har fått uppleva den fantastiska bayerska kulturen och lärt mig massor om det här stora landet. Har dessutom lärt mig massor av annat om bilar, fotboll, öl och allt annat jag inte visste som mina manliga vänner och kollegor lärt mig. Och rest har vi gjort, tyska alperna, Salzburg, österrikiska alperna, Schweiz, Liechtenstein, magiska tyska små platser, Frankfurt, Luxembourg och Frankrike(!). Tränat har jag också gjort, rätt regelbundet i ett år nu! Allting har inte varit toppen, inte alls, och jag har gjort många misstag. Men det är väl så vi lär oss, utvecklas och förbättras.

Det är fortfarande så mycket som hänt här mina vänner, som förblir osagt. Men ni vet, det kommer komma en dag då det är rätt tid för de historierna att berättas. Jag kan bara säga att när jag kom hit trodde jag aldrig livet skulle ta de vändningar som det gjort. Och det är det jag älskar med livet! Jag älskar det oförutsägbara och äventyren.

/Jennifer, dricker upp ingefärs-vattnet och känner allting bubbla inom sig av tacksamhet, lycka och förväntan inför de nya äventyren som tar fart nu….

När vägarna korsas igen.

Det finns något jag älskar med att bo i olika länder och resa världen över – det är alla fantastiska människor man träffar. Nu i dagarna kommer hjärtat kännas tungt för att det är många hejdån till människor jag haft väldigt kul med. Men vad som gör det värt det är chansen att vi stöter på varandra igen i framtiden.

För två år sedan hade jag varit knappt en månad på Nya Zeeland och börjat lära känna ett gäng härliga människor. I fredags fick jag ett mess från en tysk kille som bor i Berlin. Han och två till som jag hängde med på Nya Zeeland var tydligen här i helgen och ville ses såklart. Så fantastiskt kul. Franska Clement bor i Köpenhamn och Alex från Costa Rica är bara här och reser några veckor i Europa. 20140727-121036-43836852.jpg

Clement är så himla rolig och inte särskilt typiskt fransk. Han kör BMX på professionell nivå, älskar snabbmat och jägermeister. Alex är världens snällaste, och en bra anledning till att fundera på att besöka Centralamerika.

Så ja, trots alla hejdån och många människor man aldrig träffar igen så är det himla vackert när ens vägar faktiskt råkar korsas igen, om än bara för en dag!

River party och värsta hangovern.

20140726-140008-50408470.jpg
Gårkvällen kan beskrivas rätt bra med endast den här bilden. Fab fab fab.

Grillfesten vid floden blev så bra tillslut. Mitt lag kom sist i geocoachingen men det var kul och jag är ju inte så noga med sånt där att vinna ändå. Ari hade sin egna bar och blandade vad som fanns att tillgå. Och jag kommer nog aldrig lära mig att jag kanske inte ska dricka i samma tempo som mina finska vänner. Vi hamnade senare på Milch Bar, vi dansade. Och någonstans tyckte jag det var en bra idé att åka hem.

20140726-140920-50960891.jpg20140726-140955-50995904.jpg20140726-140955-50995569.jpg20140726-141006-51006661.jpg20140726-141017-51017055.jpg20140726-141018-51018165.jpg20140726-141034-51034698.jpg20140726-141039-51039044.jpg

Brukar inte må så dåligt, men mår så kasst nu. Haha oh well. Ska in till stan och möta tre vänner jag hängde med på NZ. Så sjukt, och sjukt kul! Laaaterss.

Söndagsvandringen i Alperna.

På söndagen stod regn på schemat, inte planerat såklart utan helt utan vår påverkan. Frukost hann vi dock med i solen, alldeles ljuvligt kan man beskriva det som. Sedan fick vi besöka läkaren med vår sjukling och efter det kunde vi ta oss ut på en tur. Upp med en annan lift denna dag, inte uppe på 2000 meter utan betydligt lägre. Så vi vandrade mellan dalgångar och i djungelliknande skogsstycken. Och trots regnet var det fint och härligt! Stötte på många kossor och kunde inte låta bli att säga muuu till dem varje gång vi möttes. Jag gjorde samma sak med fåren på Nya Zeeland, bää, tills jag insåg att de var överallt och slutade efter ett tag. Haha.
20140723-175948-64788347.jpg20140723-175947-64787372.jpg20140723-175946-64786530.jpg
Dit vägen gick vi med bra fart pga regn och jag blev lite kall. Vi stannade dock i restaurangen som fanns där och åt gulasch-soppa, mums! Samt klappade på en gammal och trött Sankt Bernards-hund. På hemvägen (vi gick samma väg tillbaka pga tidsbrist) var jag så trött på smärtan i mina ben från föregående dag att vi gick i supertempo! Ju snabbare framme desto bättre. Och nedför var värst, smärtade i varje steg jag tog i framsida lår och benhinnorna. Jag tar min pappa i uppförsbackarna men han tar mig i nedförsbackarna just tack vare benmusklerna som jag saknar!

20140723-175949-64789220.jpg20140723-175951-64791153.jpg20140723-175950-64790050.jpg20140723-175945-64785456.jpg

När vi kom tillbaka ner i lilla byn så tog vi samma lift upp som dagen innan bara för att njuta av utsikten. Satt i restaurangen med magiska vyer och drack kaffe/öl/varm choklad.

20140723-180030-64830311.jpg20140723-180029-64829132.jpg

Så svettig efter turen tidigare – berg-selfie!

20140723-180027-64827667.jpg20140723-180028-64828666.jpg

Vackert, vackert!

Dagens visdomsord.

Often we allow ourselves to be upset by small things we should despise and forget. We lose many irreplaceable hours brooding over grievances that, in a year’s time, will be forgotten by us and by everybody. No, let us devote our life to worthwhile actions and feelings, to great thoughts, real affections and enduring undertakings.

~Andre Maurois

Och så en bra låt som kan peppa igång er och få blodet att pumpa igen om ni känner lite som jag, att ni tappat livsgnistan.

Så mycket sitter ju i huvudet – och det handlar bara om att vara stark nog att vända på tankarna. Eller bara bita ihop och låta det passera.

Hoppas ni har en fin fredag!