Allt det där som en girl’s night out bör innehålla

I fredags bjöd en av mina kollegor in till tjejkväll hemma hos sig i sin nya lägenhet. Och efter den eminenta kvällen känner jag mig återigen lyckligt lottad och oerhört tacksam över denna gudagåva till kollegor. Jag måste också säga att jag gillar att ha så många äldre fantastiska kvinnor i min omgivning. Jag är egentligen van att alltid vara den yngsta och tror ärligt talat åldersångesten kommer slå mig den dagen jag märker att det plötsligt finns massor med yngre talangfulla girls överallt runt omkring mig. Men, jag hoppas också att jag den dagen sitter på samma erfarenhet och trygghet som jag idag ser upp till hos alla som är några år äldre.

Hur som helst, ungefär såhär såg kvällen ut.

Det var så tjusigt uppdukat när vi kom ut till ön där värdinnan bor. På varje plats fanns dessutom ett antal prylar och utifrån dessa skulle du hitta just din plats.

En lonkero och en bil, hmm…? 

Min plats var inte särskilt svår att hitta. En jordglob, en kamera och en nyckelring från Åre som representerar min svenskhet och ursprung från ”svenska fjällen”. Fanns också ett litet citat som skulle passa in, mitt var keep calm and live your dreams. Yes yes, jag försöker.

Så redan innan maten serverats hade hon lyckats imponera på oss. Tycker det är så fint med människor som gör det där lilla extra. Och A är verkligen en sjukt bra party planner, det visade hon redan när vi hade Oktoberfest på jobbet (den där kvällen som slutade med en bitchslap, om ni minns).

Sen blev det dags för mat och herregud. Ni vet den typen av människor som alltid lagar så att maten precis räcker till alla? Den här donnan A är inte alls så, snarare motsatsen, och jag gillar sånna typer ;) Det var all möjlig plockmat, alltifrån serrano och spansk omelett till härliga sallader, hummus och hembakat bröd. + en magisk efterrätt bestående av hallonchokladkaka med vaniljglass.

Till alltihop blev det lite olika goda drycker och i takt med att glasen fylldes på så blev konversationerna allt mer och mer intressanta. Till slut var vi på den nivån att det utbrasts ”oh god, vi behöver bubbel!” – när någon säger det säger man ju inte gärna emot. Det var dock en viss person som lite för upprört tog emot glaset, med lite för mycket kraft… Inget kalas utan kras och herregud vad vi skrattade. Det bara gick av liksom.

Timmarna flög fram och tanken var att vi skulle ta oss in till stan. Men ni vet, man har ju alltid så trevligt när man är hemma hos någon med ett gäng bra typer med bra samtal. Så klockan hann bli någonstans runt 01 innan vi ringde en taxi och drog in till stan i jakt på en trevlig bar. Vi hamnade på Putte’s och där fortsatte den dimmiga kvällen ända tills de stängde. Någon fortsatte på efterfest, själv tog jag bussen hem och kröp ner bredvid Mumin strax innan klockan slog fyra och gissa om han skrattade åt mig nästa morgon för att jag tidigare under kvällen smsat ”jag blir inte så sen ikväll”.

Det var en bra kväll, det var det. Den innehöll ungefär allt det där som en girl’s night out bör innehålla, skratt, tårar, djupa samtal och helt sjuka samtal, någon shot och till och med litelite dans. Och ja, ganska få timmars sömn – för det hör ju också till.

Press pause

Den här veckan har jag varit lite trött på egentligen allt. Och känt massor med ångest on top of that. Eller kanske just because of that. Jag vet inte. Någonstans har det också legat något typ av stress och press och gnagat. Så jävla många borden som bubblar under ytan. Perfektion som alltid eftersträvas. Och ibland är jag duktig på att faktiskt lyssna till min kropp. Så istället för att låta pressen ta över bara släppte jag allt. Läste ut min fjärde bok för i år istället för att läsa och kommentera andra bloggar. Skrev ner tankar och känslor med en riktig penna i en anteckningsbok, istället för att tänka på blogginlägg.

Jag pausade, stannade upp och gjorde endast sådant jag kände för. Jag har försökt att inte prestera, utan att bara vara. Och det är så jävla viktigt när man känner att det blir för mycket. Det är så nyttigt att ibland bara ta en paus, att inse att världen fortsätter snurra även om jag inte kollar Instagram, uppdaterar bloggen eller läser alla de senaste inläggen hos mina favoritbloggar.

För det är så sjukt orimligt att tänka ”jag hinner inte umgås med vänner i helgen – jag har viktigare saker att göra”. Ingenting få någonsin bli viktigare än att ta vara på livet som händer här och nu. Ingenting får någonsin bli viktigare än att ta hand om de mänskliga relationerna i vår närhet. Särskilt inte världen online, den får inte ta över, även om det är ens passion, hobby och företag.

Och idag, lördag, vaknade jag upp halvt bakis och kände mig ganska lugn och lycklig. Fick pocherat ägg och avokadosmörgås serverat på sängen. Sen tog jag en lång dusch, gjorde kaffe och fyllde en termos som jag tog med på en promenad ner till havet. Och där och då och just nu känns allting så himla fint. Livet liksom.

Känner mig aldrig så hel som när jag är utomhus i naturen vid hav eller berg. Det om något gör gott för kropp, själ och sinne. Och gissa om det var vårkänslor att få ta på sig solglasögonen och sitta och dricka kaffe på stranden. 

Ps. Den här låten har gått på repeat hos mig hela veckan: All time low. Sådär lagom deppig och samtidigt peppig.

Alla hjärtans-helgen i London

Hela helgen var en hjärtans helg. Från fredag till måndag. Det var jag och my love på weekend i London. En bra födelsedagspresent som jag gav till honom men också ett bra sätt att fira kärleken på.

P1100123

P1090984

Himlen var grå men inom mig exploderade färgerna så som de gör när jag får upptäcka nya städer med någon jag tycker om. Vi promenerade över Londons gator, på marknader och genom parker, höll värmen genom att gå snabbt och då och då värma oss inne i trevliga butiker eller mysiga caféer. Och vi åt så god mat, jösses alltså, så himla lyxigt. Sen så var Lejon Kungen-musikalen lite magisk. Och jag kom hem ett par böcker och anteckningsblock rikare, den typ av shopping som jag föredrar. Jag fick också användning av många av alla de London-tips jag fick, så tack för det hörni.

Och om ni inte tycker dessa bilder ser särskilt gråa ut så är det för att solen tillslut kikade fram i måndags och väckte små vårkänslor till liv. De vackraste bilderna fångades i det ljuset.

P1090995

P1090986

Gillar verkligen den här bilden på T. Folkmassan i bakgrunden är nämligen en hel hög med unga och coola killar som köar till den senaste modellen av Kanye Wests sneakers som precis släppts. Adidas borde vilja köpa den här perfekta reklambilden, just sayin’.

P1100118

Books are brain gyms. En poster som signerats av Instagramkontot: Note to strangers.

P1100219

P1100226

Måndagen alltså, några plusgrader med lite kall vind men solens strålar som värmde oss. Vi slog oss ner för en kaffe vid South Kensington och tog in stämningen och känslan av allt som hände runt omkring oss. Ni vet, folk, barn, duvor, bussar och bilar som samsas med varandra på gatorna.

Fotograferande blev det såklart en hel del av och här var ett litet axplock. Njöt verkligen av att få bära min behändiga lilla kamera runt halsen och försöka fånga känslan i det vi upplevde där och då. Och som jag njuter av varje stund jag lär mig mer om min kamera och bilderna vi tar tillsammans. Även om det också innebär en del frustration emellanåt, som till exempel det faktum att min dators hårddisk är full…

Jag och min kamera fångades på bild genom iPhonen också. Blev väldigt väldigt få iPhone-bilder denna helg, men drygt 600 Lumix-bilder.


Ett uns av ångest sköljde dock över mig idag, tänkte att det får vara så, det är okej. Kändes något bättre när Mumin smsade att vi skulle äta kycklingtacos och att han bakade något till efterrätt. För av tacos och sötsaker (och kärlek) blir man alltid lite gladare, det vet alla.

Och glad alla hjärtans dag på er! Eller vän-dagen som den kallas i Finland, tycker det är lite fint. ♥

Till helgen ger jag Europas populäraste weekend-resmål en ny chans

Att resa till nya platser är något jag egentligen alltid har tyckt om. Redan i tidiga tonåren drömde jag mig bort, om än så bara till södra Sverige. När jag var 19, redan hade flyttat söderut och skulle söka min första termin för att plugga utomlands funderade jag på hur långt bort kan jag komma? Med det som önskemål tillsammans med kriteriet om ett engelskspråkigt land blev det tillslut Kanada och Nya Zeeland. Sen hamnade jag ett tag i Indien också efter det. Fram tills den dagen, när jag var 22, hade jag inte alls sett mycket av Europa – och det hade faktiskt inte intresserat mig särskilt mycket.

Men sen dess har jag bara blivit mer och mer intresserad av Europa och det har det varit lite av mitt mål att se mer av vår vackra kontinent! Kanske behövde jag se mer av världen längre bort för att inse att det som faktiskt finns nära också är otroligt fint och spännande.

Europas populäraste weekend-resmål lockar inte mig

Något som sällan lockat mig dock, är Europas populäraste storstäderThe big 5 som de beskriver dem som i Att resa-podden i avsnittet där de pratar om weekend-resor: Berlin, Rom, Paris, London och Barcelona. De har egentligen alltid lockat mig ungefär lika lite som alla generella turistattraktioner gör.

Istället har jag uppskattat resemål som en roadtrip i Spanien, roadtrip från München, vandring i Alperna och en weekend i Warszawa.

london

Jag har detta till trots i alla fall besökt två av ”Europas 5 populäraste storstäder”. Barcelona under ett par dagar förförra sommaren som en del av vår Spanien-roadtrip och så London samma sommar. Min London-vistelse varade dock endast 24 timmar, på grund av det jobb jag hade på STS då. Jag lyckades pricka in högsäsongen i början av juli och kände mest rädda mig från alla turister. Men så blev jag rekommenderad de vackra och lugna områdena Warwick Avenue och Little Venice och kunde njuta av min vistelse.

Jag var dock kanske inte jättesugen på att återvända och egentligen finns det andra, nya och spännande resmål som toppar min önskelista, men…

Därför ger jag London en andra chans

Mumin fyllde år för ett par veckor sedan och jag tänkte att det bästa jag kunde ge honom vore en resa, en överraskningsresa. Inte så pass mycket överraskning att jag inte skulle kunna avslöja resmålet, men så pass mycket att jag gav biljetten bokad och klar liksom. Anledningen att det blev London var till stor del för att vi har bekanta där som vi samtidigt kan hälsa på och bo hos! + att vi nu äntligen får chans att gå på musikal (något jag aldrig varit på).

city-london

Foton av London: Unsplash.

Jag tänker mig att vi ska strosa runt på fina gator och inte nödvändigtvis de mest turisttäta gatorna. Att vi ska fika på trevliga caféer vi råkar promenera förbi. Gå på Lejon Kungen-musikalen och förhoppningsvis få uppleva storheten som alla fascineras av. Kanske äta någon god middag. Umgås med varandra och våra vänner. Åka vilse i Londons tunnelbanesystem (lät å andra sidan inte jättekul när jag tänker efter – kanske hellre åka vilse med de röda dubbelbussarna?). Ta sovmorgnar. Och så fota massor med min nya Lumix!

Så allt det ser jag fram emot massor.

Har du ett London-tips?

Jag gillar generellt att upptäcka nya platser ”as I go”, men om ni nu råkar sitta på ett supercharmigt London-tips som ni bara MÅSTE dela med er av – så är det såklart uppskattat och kan tänkas ta i beaktning för helgens planer! ;-)


Om ni vill följa helgens London-resa i realtid får ni gärna följa min Instagram: @jennsandstrom.

När man får ett ”nej tack” och allt känns hopplöst

I höstas träffade jag ett spännande företag som nyligen öppnat upp på en ny marknad. Vi snackade lite och marknadsföring kom på tal. Jag som bloggare och digital marknadsförare kunde kanske bidra med min kunskap och konsulthjälp? Efter jul träffades vi för ett kort möte. Och allt lät så bra. Jag blir väldigt lätt exalterad och jag lägger mer än gärna ner min själ i det jobb jag gör. Så pepp på att få jobba med dem la jag ner god tid på att ta fram en offert innan jag tillslut vågade klicka på skicka-knappen. Det här var den första offerten jag någonsin skickat, som var så formell liksom, utan att för den sakens skull vara överdrivet professionell. Det var text i ett mejl liksom. Men ändå, jag var seriös – och nervös.

P1090204

Väntan på ett svar

Jag driver ju faktiskt ett företag sedan ett par år tillbaka men det har hittills varit mest jobb som gäller bloggen och de samarbeten jag gjort här. Så även om jag skulle älska att frilansa och konsulta andra företag gällande marknadsföring, sociala medier och influencers – så är det inte något jag har gjort, ännu.

Så anyway. Jag fick ett kort svar om att ”vi återkommer” och sen väntade jag. Det gick två veckor och jag började undra – ska jag skicka en påminnelse? Bör man påminna? Efter hur länge? Så många tankar. Men tillslut skickade jag en vänlig påminnelse i alla fall (man kan alltid skriva ”har ni hunnit diskutera blabla internt?” utan att verka för påstridig) och sen efter det, BAM.

”Tack men nej tack”

Tack men nej tack, vi har valt ett annat företag. Och jag som var så pepp, som i mitt huvud redan hade gjort jobbet. Det är problemet med att bli alldeles för exalterad – besvikelsen slår en mycket hårdare. Men så finns det de där som argumenterar att man aldrig bör ångra stunder av förväntan och lycka, även om de tagits ut i förskott.

Varför delar jag med mig av det här?

För att… Även om jag inte frilansar och även om detta var min första offert och mitt första nej inom just den ramen, så kändes det. Det där nejet tryckte ner mig samtidigt som alla andra grymma egenföretagare tornade upp sig framför mig. Såklart att de sa nej. Vem tror jag att jag är? Herregud vilken tur att jag har en fast tjänst, jag skulle aldrig kunna driva ett företag, uppenbarligen. Och jag ville dra ett täcke över huvudet och inte alls åka in till resemässan i Helsingfors (som pågick samma dag) och försöka mingla bland massa übercoola resebloggare.

Men jag drog inte ett täcke över huvudet. Istället tog jag på lite läppstift och skakade av mig besvikelsen. Läppstift och instagramfilter gör det mesta lite bättre.

Jag delar också med mig för att jag innerst inne vet att ett ja går det minst tio nej. Jag vet att alla andra som gör sådant som jag vill göra också kämpat, att vägen sällan är spikrak eller enkel och att ”nej tack” är en självklar och naturlig del av alltihop.

Att dela med sig av sina misslyckanden

Och så delar jag med mig för att jag tycker det är viktigt att dela med sig av ”misslyckanden” såväl som framgångar. Det är något vi uppmuntras göra på jobbet och något jag gärna gör personligen. Om jag kan visa någon annan att allt inte är FANTASTISKT, att allt inte går som på en rak och smidig räls, och att inte företagen står på led för att få jobba med mig som bloggare (om någon nu skulle råka ha den missuppfattningen, hehe) – så vill jag göra det. Jag gillar transparens och att visa vad som faktiskt händer bakom de polerade kulisserna.

Hädanefter vill jag dela med mig av mina ”failures” – stora som små. Jag vill vara öppen med att allt inte alltid går som planerat eller som önskat. Och att det ibland känns jävligt hopplöst. Men jag påminner mig själv om att det inte är jag som är hopplös. Att det kommer fler chanser och möjligheter. Att saker ibland tar tid. Och att jag faktiskt bara är 24 år gammal (i alla fall ännu en månad).


Vad var ditt senaste ”misslyckande” eller senaste gången du fick ett nej tack som svar på något du hoppades på?


Ps. Om du inte vill missa några inlägg eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

Första fotopromenaden och första redigeringen i Lightroom

Jag har börjat ta små baby steps med mitt fotograferande. Förra helgen fick jag hem min kamera och började experimentera lite med den hemma i lägenheten. Sen så var jag på Sandra Beijers föreläsning här i Helsingfors tillsammans med Kugge, det hade varit ett bra tillfälle för att få använda kameran när det liksom händer något. Men jag glömde helt bort att jag numera äger en kamera.

Min första fotopromenad

Men så träffade jag Malin för lunch i veckan och vi bestämde att vi skulle ta en fotopromenad tillsammans under helgen! Malin resebloggar också och bloggade precis om sin senaste resa till Beijing. Hennes fotoskills är lite bättre än mina och det är tacksamt att få chansen att lära sig från någon annan. Vi gav oss ut längs med Drumsös kust men hade lite otur med extremt grått väder och blöta snöflingor i luften, så promenaden blev ganska kort – men ändå en väldigt bra start på mitt fotograferande!

Här är hon, Malin.

P1090134

Jag insåg att det var roligare att ta porträttfoton istället för att försöka fånga skönheten i den inte allt för uppiggande gråa vintern. Dessutom är Malin fotogenisk och ett fint objekt att fånga med kameran! Och jag tror att mitt objektiv fångar just människor väldigt bra.

P1090136

Kameran är jag fotar med är alltså en Lumix G7 och objektivet jag fotat med här är ett 25 mm F1,7. Jag kommer inte ens ihåg vad den där bokstaven F och siffran 1,7 står för. Mumin har försökt förklara för mig men tycker det är lite komplicerat… Och tänker att det får komma allt eftersom, en sak i taget osv. Jag är lite mer av en doer än en teoretiker, hehe.

P1090139-3

P1090143-2

Min första redigering i Lightroom

När jag kom hem från fotopromenaden fanns det bara en sak att göra, skaffa Lightroom. Det är det program jag hört så många i bloggbranschen snacka om att det inte kändes som om det fanns något alternativ. Jag har vissa kunskaper i Photoshop sen tidigare, men absolut inga avancerade sådana så jag kan lika gärna lära mig ett helt nytt program från grunden.

Men även här har jag svårt för att googla mig till saker, mitt tålamod är kasst och jag är som sagt väldigt mycket learning by doing. Så jag har frenetiskt klickat mig fram tills jag lyckades åstadkomma något som kändes bra.

P1090145

Därför får ni ha lite tålamod med min redigering. Jag har nämligen aning om hur jag redigerat dessa bilder. Jag har ärligt talat bara ändrat i alla staplar(?) jag kunde hitta och som verkade göra bilden något finare än originalet. Sen körde jag copy-paste på redigeringen till de andra liknande bilderna (kanske bästa funktionen i Lightroom!).

Så jag har med all säkerhet lyckats göra ett gäng ”misstag”. Men jag har tänkt gå en kurs i Lightroom när jag lärt känna kameran lite bättre. Kanske även en fotokurs, det skulle vara kul!

Nästa spännande objekt vi stötte på var vassen vid strandkanten. Något som stack ut lite och som var hyfsat fint att ta bilder på.

P1090154

P1090148

P1090150

En mindre bra bild

Mitt 25mm/F1,7-objektiv gör sig väldigt bra på nära håll och med detaljer. Men när jag försökte fånga Tallink-båten ute på havet så kändes det mest misslyckat. Redigeringen blev också ganska hemsk. Sen så hjälper det ju inte bilden direkt att vädret var ganska deppigt. Frågan är om jag borde använda objektivet som följde med kameran till denna typen av bilder istället?

P1090130

Hej lilla båten i den här lite sorgliga bilden.

Feedback?

Om ni känner för att framför någon sorts feedback så blir jag givetvis jätteglad. Ni behöver inte vara rädda för att krossa några känslor, jag är inte så emotionellt förankrad till dessa bilder. Jag är väl medveten om att jag har mycket kvar att lära. Så därför, all typ av feedback ni kan tänkas ha är varmt välkommen! Även om det är feedback som ”gå en kurs!!!” ;) ♥